Qilaq är en ung kille tillhörande flocken Devils.




Bilder nedan. Sandfärgad i basen med en ål som går från nos till svanstipp i en mjuk brun färg. Fjäderkragen har vid det här laget redan vuxit fram.




Han bänder eld och vind. Inom Devils har Qilaq tränats och i tidiga tonår kan han styra eld efter vilje. Vindbändning behärskar han knappt alls. Kraftutövandet tar på de fysiska och psykiska krafterna och i somliga fall kommer bara rökpuffar. Han kan dock frammana eld och manipulera den samt befintliga flammor. Han kommer att kunna skapa illusioner i eld om några år, som dubbletter av sig själv. De upplöses snart därefter, då koncentrationen oftast inte finns där så att det räcker, också med tanke på att han ännu enbart är eldens lärling.




Qilaq är som valp och tonåring ganska hårdhänt. Hans framtid kommer att präglas av sin beskärda del av oprovocerat våld. Mot Devils är han respektfull, ödmjuk och resonlig. De är hans enda familj, och han gör sitt bästa för att högakta dessa. Han är inte mycket för att representera flockidentiteten. Han försöker som ungvarg framstå som stöddig och obrydd, och det förstärks på grund av has lättprovocerade irritation som lätt blossar upp i opassande situationer. Hans lojalitet ligger hos Saderk och Kyoko, hans föräldrar och beskyddare. Även om han inte jämt känner behovet av att ha någon beskyddare, är han tacksam över att ha dem i sitt liv från början till nu. Hans lojalitet låg också hos Shiro, men det visade sig vara ett misstag att fästa sig i och med att det slutade som det gjorde. Qilaq har svårt att lita på andra, i rädsla för att bli huggen i ryggen så att säga. Han är ganska nojig i den aspekten även om han inte har någon anledning till det, då han aldrig varit med om något i stil med det han helst undviker. Qilaq behöver anstränga sig i tonår och sedan i senare år för att veta sin plats och agera därefter. Hans karaktär framträder senare i starkare nyanser och han har vårt att kontrollera röstvolym och impulser. Han är inte särskilt älskvärd. Summa summarum: inget material för romantiskt intresse.




Fadern är Saderk, och modern Rialea. Uppväxten är diffus, och familjen är ganska dysfunktionell. Devils har blivit Qilaqs egentliga familj, och Saderk är den närmsta inklusive adoptivmodern Kyoko. Några av valparna i kullen lämnade jordelivet till följd av kannibalism från moderns sida, och de resterande har inget minne av detta.





☑ Ja... jag klantade väl till det ◢TRAMPTASS◣ Qilaq har info om borttappade Aena.
☑ Kompensation ◢TRAMPTASS◣ Qilaq gör Nimje till Tramptass fånge.
☑ Inga ord ◢SADERK◣ Qilaq möter pappa för första gången sedan Qilaqs tunga revs ut.






Saderk: Pappa
Qilaq ser vördnadsfullt på Saderk och respekterar hans råd och ord även det ofta blir fel och temperamentet leder Qilaq på villovägar. På senare tid har de en väldigt fin och nära relation.

Rialea: Biologisk mor
Meh. Who dat. ¯\_(ツ)_/¯

Kyoko: Adoptivmor
Särskilt efter Shiros död lades fokus på att åter bilda stark känsla av samhörighet. Qilaq började knyta an till Kyoko. (◕◡◕)

Iriea: Syster
Jag kände dig aldrig.

Novoka: Bror
Älskar dig <3 ( ͡° ͜ʖ ͡°)

Tilaqiia: Dotter
Samma stolthet som jag vet att min pappa hyser för mig kommer jag alltid känna när jag ser på dig, mitt lilla ljus. Hoppas att du vet att jag älskar dig även om jag inte säger det. Skulle göra det om jag kunde.

Tapeesa: Dotter
Jag vill se dig växa upp och jag vill bära dina bördor. Vad du än gör så är jag stolt över dig, och stöttar dig. Du är min älskade vackra lilla blomma.

Tomkin: Son
Jag ser så mycket av Novoka i dig, lilla fjäderboll, och det fyller mig med glädje. Jag älskar dig oändligt, och om jag kunde så skulle jag skryta om dig.

Tramptass: Ledare
Jag är faktiskt väldigt tacksam för allt du har gjort för mig. Att du ger mig en chans. Att du tycker om mig. Att du låter mina valpar växa upp med sina föräldrar samt familj. Jag saknar min tunga men jag förlåter allt. Tack ändå för att du skonade mig.

Aena: Leksak
Liiite dålig kvalité dock. Så liten. Dödar henne lätt om hon dyker upp igen, såsom hon skämde ut de två syskonen...

Nimje: Fånge
Tramptass blir nog nöjdare nu.

Shiro: Förebild
Qilaq hade en relativt bra relation med Shiro och att behöva vara medveten om Shiros sista tjänst för honom tärde på honom trots att han försöker distansera sig lite från känslor. Han är ju ändå ung vid det laget. Han känner i det tysta skuldkänslor, oro inför framtiden och saknad samt sorg.
  ”Man ska aldrig vända ryggen till ett kattdjur, om de ser någon springa triggar det deras jaktinstinkter och man blir genast ett byte, men om vi står här lugnt eller backar härifrån så ska det här gå hur enkelt som helst.”
  Shiro lärde Qilaq mycket. Det stack till i bröstet. Han hade varnat flocken, han hade gjort det. Det var inte nog, han kunde ha gjort mer. Om man utgår från Qilaqs logik.
















Bilden är inaktuell då jag ska göra om vuxenbilden och ta bort detaljen med ringarna i öronen för att det blev för skumt bara.