Iro reste sig upp och studsade mot fadern med utsträckta vingar. Han ställde sig och stirrade rakt upp i det stora ansiktet.
"Meh asså... En flock kan väll inte vara skogens Konung? Det är väll bara en som kan vara Konung?" frågade sonen. Han reste sig vinglande på bakbenen och lade tassarna mot faderns hals, vingarna var lätt utsträckta och höll balansen åt honom.
"Berätta mer om flocken!" krävde han och tryckte till mot honom med tassarna.

Qwara nickade ivrigt. "Precis! Så är det! Det kan bara vara en konung" skällde hon ivrigt. Hennes svans rörde sig ivrigt fram och tillbaka och hon hoppade mot Iro's håll för att sedan stanna tvärt. "Vad är Numoori för något?" skällde hon. Rädslan för den stora vit kröp allt mer bort, han var ju jätte kul! Trots att han inte verkade förstå vad han helt pratade om.

Crepsley suckade, varför försökte han ens försöka förklara för de små? "Vi tar detta en annan gång, ni har mycket att lära.. Och Numoori är landet vi bor i" Sade han med ett leende. Hanen reste sig upp och sträckte på sig. Kollade på BloodQueen som inte verkade ha något emot att valparna närmade sig längre. Crepsley funderade över att sticka tillbaks till flocken. Men han kunde inte slita sig från sina små.


(Ursäkta mig för inaktiviteten men mycket irl ^^'')

Den svarta lilla valpen mimade ett "wow" när fadern sa att landet de befann sig i hette Numoori. Tänk att det hade ett namn... tänk om fler saker hade namn, fler saker än landet och dem. Vad coolt det skulle vara! Fast han var lite besviken över att fadern inte kunde eller ville svara på resten utav deras frågor.

Plötsligt tog Iro ett skutt framåt mot Creapsley.
"Kan jag få följa med till dem där TeBloodBlöms?" frågade han ivrigt och viftade på svansen. Vingarna fluffades upp och han såg förväntansfullt upp på pappan. Klart pappa skulle ta med honom dit om han ville!

Hon kollade på valparna som var väldigt nyfikna på flocken TheBloodBlossom, en flock som hon helst höll sig borta ifrån.

Samtalet mellan valparna och Crepsley fortsatte, tills en av kidsen ville följa med till flocken.
"Du ska ingenstans, Iro, du får följa med dit såfort du har växt upp dig lite, men inte nu.", sade BloodQueen bestämt och med sin mörka tonstämma.
Hon slängde en blick på Crepsley, blottade tänderna åt honom och gav ifrån sig ett mörkt, lite tyst morr.
"Kidsen stannar med mig, sålänge du är med i den flocken, jag vill inte att de kommer till skada."
Tiken vände sig om för att börja sakta men säkert gå mot lyan, om ungarna skulle följa med, det återstod att vänta & se. Dom hade ju hittat en ny "kompis" och leka med, fadern kanske var mer intressantare än BQ?

Sakta men säkert började mörkret titta fram...

[ÅH HERREGUD! Förlåt för att jag har varit så otroligt inaktiv, har haft mke jobb osv.. förlåt

Modern talade plötsligt och Iro såg skamset tillbaka på henne. Öronen gled ner i en ursäktande min och han blinkade mot modern. När hon började tala med fadern sneglade valpen på syskonen. Nog för att det inte var någon utav dem som hade velat följa med fadern till flocken han pratade om, men dem kunde kanske hjälpa honom förstå. När modern vände sig om såg Iro mellan hennes ryggtavla som försvann mot lyan och faderns vita ansikte. Ett klagande gnäll lämnade honom när han åter pendlade med blicken mellan föräldrarna. Det kändes som ett ultimatum, och han visste inte vilken sida han skulle välja...

Crepsley gav BloodQueen en iskall blick. Ja, ända sedan han berättat vad han egentligen är har hon betett sig såhär.
Han skakade på huvudet och såg på valpen "Iro.. seså, följ efter din mor. Jag kan ändå inte garantera din säkerhet vid min sida" Sade han och reste på sig. "En sak ska ni veta, det var inte jag som valde att lämna er. Eran mor vela inte ha mig i närheten av er då ni föddes." han gav valparna en allvarlig blick, han tänkte inte låta dem tro att det var hans val att lämna dem i sticket.
Kanske hade saker och ting varit annorlunda om BQ aldrig fått vetat sanningen.

(förlåt själv för segt svar :c men ska förhoppningsvis bli aktivare nu när jag rensat bland karaktärer)

Iro såg upp på pappan med stora ögon.
"Okej..." muttrade han och sänkte huvudet. Han såg upp på pappan när denne fortsatte prata. Hade inte mamma velat ha honom i närheten? Skumt. Han ville fråga varför, men det fick nog vänta. Han började gå efter mamma men stannade efter bara några steg. Sen vände han, sprang tillbaka och stångade honom i benet med dem små utväxterna till horn.
"Då får du väl stanna i närheten då!" sa han glatt och studsade sedan efter mamma mot lyan, vingarna uppåt och en allmänt nöjd uppsyn.

Crepsley nickade. "Du har mitt ord på att jag så ofta som möjligt kommer att besöka er" Sade han och vandrade iväg i en lugn takt. Men han kolade sig över axeln en sista gång för att se på de små liven som delade hans kött och blod. Sedan vände han blicken framåt och vandrade iväg bland trädens skuggor.

BloodQueen sneglade bakåt för att se om Iro följde efter men fnös hårt när hon hörde Crepsley prata lite allvar.

"En dag när ni blir lite äldre ska mor berätta för er varför eran far lämnade er"!, sa hon allvarligt samtidigt som hon slängde en allvarlig blick på Crepsley.

Hon fortsatte gå mot lyan och hörde lite längre bak att Iro följde med.

Hennes alldeles egna kött & blod, hon kunde själv inte fatta att hon hade sådana underbara ungar, hon skulle lära dom allt hon kunde och skydda dom med sitt liv.
Hennes små skitungar < 3

AVSLUTAT

PS: Jag tänker mig att ni har väntat så länge på att valparna ska bli vuxna, själv tycker jag att valparna ska vara sisådär 17 m-år om det funkar för er?
Haha tycker så synd om er som har fått vänta läääääänge på detta svar. Förlåt ännu en gång med nu ska jag sätta igång med aktiviteten på riktigt :D

Med vänlig hälsning// Nickie