Tenkais öken välkomnade Tramptass med en ljummen bris. Det var med lättnad han fann sig själv på reviret igen. Han hade inte varit borta länge, men den korta turen till Lavaöknen hade fått honom på bättre tankar än de bittra, mörka tankar han hade haft innan. Han hade träffat en svart bevingad varghane. Midas. Han skulle kunna göra nytta i flocken. Men han behövde rådgivning.

Snabbt travade han över sanddynerna. han kunde skymta konturerna av några flockmedlemmar i fjärran, men Tass ägnade dem ingen uppmärksamhet. Det var Malvado han behövde. Men han kunde inte se den svarta hanen, kanske låg han och latade sig i lyorna, eller vid vattenhålet. Kanske gömde han sig bakom en kulle av sand. Den bruna hanen stannade på toppen av en hög sandbank och blickade ut över ökenhavet och den sjunkande solen. ett flin spred sig över hans läppar. Åh, Malvado skulle inte gilla det här. Han slöt ögonen och började söka av området med sinnet, det var med lätthet han fann Malvados fördunklade sinne, så fylld av förvirrade känslor att Tass tvekade några sekunder innan han försiktigt vidrörde det.

"Malvado. Jag behöver prata med dig."

Kanske hade Malvado känt varningen innan Tass' röst hördes i hans huvud, de flesta i flocken hade vant sig vid Tramptass telepatiska krafter. Men det var alltid lika underhållande när de blev skrämda av hans plötsliga uppdykande. Fortfarande med ett leende på läpparna började han långsamt ta sig framåt i riktning mot flockbrodern.


(Paxat till Mallis. )

Han hade rastlöst vandrat längs Devils gränser närmare Döda Skogen. Han hade börjat där man skulle kunna säga att Lavaöknen, Öknen och Döda skogen möttes, och sedan längsmed halva sträckan vid Döda skogen. Tills han hörde Tramptass' kallelse.
Han bet ihop och gick motvilligt djupare in i reviret igen. Han kunde inte låta bli att tycka att Tramptass var lat. Hur hade han egentligen burit sig åt om han inte hade haft sin älskade och fullkomligt underbara telepatiska kraft.
Innan Malvado närmade sig Tass, som nu var inom hans synfält, skakade han av sig sin ilska och tog ett djupt andetag. Vad än Tass ville honom skulle han försöka möta det på bästa sätt. Försöka. Här gavs inga garantier.
"Nå Tass, du sökte mig?" sade han sedan och fick fram ett smått buttert leende.

De båda vargarna stannade mitt emot varandra. Malvado var på sitt vanliga humör. Bitter, med andra ord. Men han hade iallafall lyckats klämma fram ett leende. Det var en bra start!

"Det gjorde jag." Svarade Tass lugnt. "Det gäller din son, Midas. Han vill ansöka till flocken." Tass tystnade. Han sa ingenting mer. Han ville veta hur Malvado reagerade på det som han hade sagt. Tass hade svårt att föreställa sig att han inte skulle ha någonting emot det. Men sen visste han heller inte hur det var att ha en familj utanför Devils. Alla föds inte för att bli fäder.

Hur eller hur så ville han ha Malvado på sin sida i saken.

Malvado höjde på ögonbrynen. Midas hade ansökt alltså. Han blev inte förvånad då hanen pratat löst om det, men han blev faktiskt förvånad över att Tass verkade överväga det. Inte för att han satte sig emot det.
"Det är helt upp till dig huruvida du vill ta in honom eller inte", svarade Mal. "Han har en kapacitet som flocken kan ha nytta av, men han har fortfarande mycket att lära", fortsatte han. Han hade faktiskt inga problem med att ha Midas i flocken. Så länge han slapp vara någon form av barnvakt... Men han saknade att strids -och kraftträna med Sarabi, så en ny 'lärling' hade inte varit helt fel.

Malvado verkade inte ha någonting emot att ha sin son i flocken. Det gladde Tass.

"Jag är övertygad om att han kommer komma till nytta i flocken. Men du är medveten om att han kan komma till skada i intagningsprövningen?" Tramptass visste att Mal hade en god relation till sin son, kanske skulle hans faderskänslor, om han nu hade några sådana, äventyra Midas prövning? Tramptass tvivlade på det, men han ville försäkra sig om att Malvado var medveten om riskerna.

"Jag ska be Kione söka upp din son så snart tiden är inne." Först behövde han fundera ut hur Midas skulle bevisa sig själv värdig en plats i flocken.

Malvado nickade.
"Fullt medveten, och jag hoppas att han är det också, annars lär han få tänka om", sade han med ett litet leende. Han mindes sin egna intagning, för herrans massa år sedan. Han hade fått slåss mot en annan hane som också sökte en plats i flocken. Vinnaren fick platsen, och det var Mal som hade gått som vinnare. Han mindes det tydligt, vilket förvånade honom en hel del. Det var många andra minnen som hade gått honom förlorad.
"Jag känner inte att jag måste medverka när provet ska göras, men låt mig veta när det är dags i alla fall", sade han. "Och den här gången har jag överseende med ditt sätt att kontakta mig på", lade han till med ett litet flin. Han kände sig redan på bättre humör.

"Det har du rätt i." Ett skevt leende prydde hans läppar då han talade. Prövningen skulle inte bli en dans på rosor. Men det skulle heller inte vara lätt att gå med i flocken, bara de som verkligen kämpade och hade viljan skulle klara det. Själv hade Tramptass inget minne av sitt prov. Han var osäker på om han ens fick genomgå ett. Han mindes sin första tid i Devils, som omega, som springpojke. Han behandlades som skit och han älskade det. Vilken sjuk jävel han hade varit. Men Tass var inte samma varg som han hade varit, 35 år innan.

"Du ska få veta när det är dags. Men det är dags att du vänjer dig vid min röst i ditt huvud, Malvado. " Svarade han och flinade, den gamle gubben hade trots allt lite humor kvar. Tass hade trott den hade gått förlorad i flockbroderns minnesförlust. "Du är fri att gå. Själv ska jag ta mig ett svalkande dopp i oasen." Han gav den svarte hanen en sista retfull blick innan han vände sig och i sakta gemak började gå i riktning mot vattenhålet.

...att du vänjer dig vid min röst i ditt huvud...

"Jag blir väl så illa tvungen", sade han och skrattade i en utandning. Han försökte hålla humöret uppe, Tass förtjänade inte att få en äldre, bitsk och grinig varg på sig. Han hade nog att göra med att upprätthålla flocken.
"Jag tänkte ta mig tillbaka till gränserna mot Döda skogen, någon måste ju patrullera", sade han till Tass. "Men det är väl bara att säga till om du behöver mig igen, jag är inte allt för långt bort".

[ Kort och koncist roll :3 ]

(Ja, såna roll tappar man inte motivationen till :3 )

- A V S L U T A T -