Han skakade förvirrat på huvudet, varför var hon inte glad över att ha upptäckt en kraft?
Tiken förvirrade honom. Mycket.
Han reste sig upp och svepte med svansen och såg undrande på Wami.
- är du inte glad? Tänk när du lyckas bemästra denna kraft! Terock såg förhoppningsfullt på Wami med en lite undrande leende.

Hon ser på Terock. Hon vet inte vad hon ska tycka eller tro eller känna. Visst. Det är roligt att hon upptäckt en ny del av kraften. Men hon vet inte vad den är bra för och hon vet inte hur hon ska frammana den själv. Hon vet inte hur hon ska kontrollera den.
"Jo". Säger hon och tippar huvudet på sne.
"Nog vore det roligt om jag kunde bemästra den. Men jag vet inte hur". Terock tycker säkert att hon är helt knäpp. Skulle inte förvåna henne om han aldrig mer vill se henne. Men hon gillar hans sällskap. Han har inte varit elak mot henne. Det är bara hon som varit dryg mot honom. Ändå är han kvar här.

Han satte sig ner med en suck och rynkade pannan åt Wamis ord. De fick hel enkelt hitta ett sätt att få fram kraften.
- Jag kanske inte har någon kraft som du har, jag har ju bara gift. Men jag kan försöka hjälpa dig att komma på ett sätt att kunna använda kraften... han log smått, mer en ryckning i mungiporna. Kanske skulle han kunna hjälpa henne.

Hon blir lite nyfiken när Terock nämner att han har gift som kraft. Att han med är giftig.
"Jag vet inte om kraften är särskilt stark. Hittills kan jag bara läsa vibrationer i marken och höra träden viska. Det var första gången jag fått något att vibrera". Hon sitter stilla där hon sitter. Rak i ryggen och öronen spetsade på huvudet. Nosen lätt lyft och blicken fäst på Terock. Hennes ögon har alltid en lätt glödande ton. Som mor.
"Hur vet jag om jag är giftig?" Frågar hon. Det är något hon vill veta. Hon tror hon är giftig. Immun i alla fall. Kanske hennes bett är giftigt. Hon är inte säker. Lite giftig kanske. Det är svårt att veta. Det är ju i så fall något hon levt med sedan hon föddes. Så hon vet inte hur det känns eftersom det är en del av den hon är.

Han tänkte efter en stund.
- Jag vet inte om det är likadant för alla, men när du jagar, märker du något speciellt med bytena då? han lade huvudet på sned och såg undrande på Wami.

(sorry för kortis... IT -.-]

Hon rycker lätt på axlarna. "Jag kan inte jaga större bytesdjur. Men mindre djur som harar och sorkar och sånt. Och de brukar inte föra något direkt när jag fångat dem. De blir bara stilla trots att de fortfarande lever". Wami's tanke är att de kanske blir paralyserade av skräck eller något när hon väl får tag i dem. Men det kan ju oxå vara något gift. Vad det än är så får hon ju mat i magen i alla fall. Hon ser på Terock igen.

Han tänkte efter en stund och fick en galen ide.
- Får jag bita dig? Det kan göra ont och svida, men jag kan ta bort svedan. Det skulle vara bra att se hur du reagerar mot gifter. Jag lovar, det är inget farligt och jag biter inte djupt eller hårt. Sade han undrande och klippte med öronen.

Hon ser närmast chockat på Terock. Frågade han just om han fick bita henne? Det låter helt galet. Och om hon inte är immun mot gift då? Terock säger att han kan ta bort det. Men om det inte fungerar då?
"Tror du det är riskfritt?" Frågar hon honom. Nog gillar hon inte idén. Men om det kan reda ut lite frågetecken så vore det ju bra. Men självmant vilja bli biten? Wami som inte vill bli biten i vanliga fall. Det tar ju alltid lite tid för sår att läkas. Och om det blir inflammerat då? Och vad ska flocken tro om hon kommer hem med ett bitmärke? Fast de skulle kanske bara skratta åt henne och tycka att hon förtjänar det eller något.

Han log lugnande och skrattade till.
- Jag är helt säker på att det är riskfritt. Jag har kunnat träna på detta i flera flera år. Och dessutom blir det inget riktigt bett, utan bara ett litet nafs som läker på några dagar och knappt syns. Det är ingenting att oroa sig för. han pratade lugnande med Wami och hoppades på att hon skulle gå med på experimentet. Även om alla gift vargar inte var immuna mot gifter, så hade de flesta en svag immunitet mot vissa gifter, och han hade i vilket fall som helst ett botemedel mot sina gifter, så om hon inte var immun så kunde han enkelt få bort giftet och hindra såret från att bli Inflamerat.

Hon ser fortfarande tvivlande på honom. Ena örat vilar mot hennes nacke medan det andra fortfarande står spetsat.
"Vart skulle du bita mig då?" Frågar hon och försöker komma på något ställe där det skulle vara väl dolt. Hon gillar fortfarande inte idén. Känner sig osäker och lite rädd över det hela. Men Terock står där som om det inte vore några problem alls. Men hon kan inte riktigt lita på hans självsäkerhet.

Han försökte le lugnande och betraktade den tvivlande tiken. Hon hade ingenting att vara rädd för.
- Var du vill. sade han och flinade, detta skulle bli Annourlunda, han hade aldrig bitit någon som ville det frivilligt innan. Det skulle kännas konstigt, men vara helt ofarligt.

Båda öronen lägger sig mot nacken.
"Jag vet inte". Svarar hon och känner tvivlet sprida sig i kroppen.
Det känns inte som en bra idé. Men en del av henne säger åt henne att få det överstökat.
Men det känns fånigt och dumt och... Hon håller blicken fäst på Terock.
Lite rädd att släppa honom med blicken ifall han får för sig att ge henne ett tjuvnyp om hon tittar bort.

- Du måste inte om du inte vill. han betraktade den osäkra tiken och svepte sakta med svansen.
Han tittade ut mot slätten och blev förvånad då han såg att regnet avtagit till ett lätt duggregn. Några harar hade vågat sig ut ur sina gömställen och hoppade runt på slätten.

Hon släpper honom fortfarande inte med blicken. Men hon har inte förändrat sin hållning heller. Hon är fortfarande rakryggad. Men öronen vilar mot nacken.
"Hur tror DU man reagerar om någon frågar om han får bita dig?" Frågar hon honom och ser misstroget på honom. Lite lättad över att det inte behöver bli något. Men då får hon inte veta. Men vad är det hon ska ta reda på egentligen? Bli biten för att se om hon klarar gift? Egentligen? Varför skulle hon inte klara gift? Är inte mor en av de giftigaste vargarna i Numoori. Och Wami har överlevt henne. Borde inte det betyda att hon åtminstone klarar gift?

Han skrattade till och ryckte på axlarna vid Wamis fråga.
- Jag skulle ha stuckit därifrån. sade han skrattande.
Han log utan att veta vad som var så roligt och viftade smått på svansen och tittade ut.
Himlen hade börjat bli blå och man kunde skymta solen bland de ljusgråa molnen.

"Det vore antagligen en bra idé". Säger hon och räcker ut tungan åt honom.
Sedan skrattar hon lätt. Varför vet hon inte. Det var bara roligt. Hon ser på Terock.
Följer sedan hans blick mot himlen som nu är blå. Solen tittar fram. Wami sveper
glatt med svansen så den smeker gräset bakom henne. Öronen står spetsade på
huvudet igen och hon känner sig mycket gladare. Hon vill inget hellre än att springa
ut i solskenet och värma pälsen.

Han skrattade till när Wami räckte ut tungan. Han följde hennes blick och log.
Sedan sprang han ut i solen och viftade lyckligt på svansen. Äntligen var regnet borta!
En bit bort stannade han till och såg frågande på Wami, skulle hon följa med?

Hon kände vinden i pälsen när Terock sprang förbi henne ut i solskenet. Wami var inte sen med att följa efter. Den långa svansen står rakt ut bakom henne när hon springer. Sedan stannar hon och ser upp mot himlen. Sedan viker hon frambenen under sig och lägger sig ner och i samma rörelse rullar hon över på ryggen och låter solen kasta sitt sken över hennes mage. Hon sträcker upp alla fyra benen rakt upp i luften innan hon sedan viker dem mot kroppen.
"Härligt med solsken". Säger hon med ett lätt skratt. Sedan rullar hon runt på mage igen och ser på Terock.

Han såg leende på Wami när hon rullade sig i det fuktiga gräset. Han lade sig ner mittemot henne med ett leende på läpparna.
- Underbart! han höll skrattandes med, fylld av glädje från den varma solen.

[IT -.-]

Hon fnissar lätt. Ljud som inte är vanliga för henne. Men nu känner hon sig faktiskt full av energi när solen tittar fram. Och pälsen som fortfarande är fuktig börjar äntligen torka ordentligt. Solen är en bra kraftkälla. Hon skulle nog avundas de som hade någon form av solkraft. Om det ens existerar sådant. Hon ser på Terock och studerar hans vingar en stund.
"Nu är det väl inga problem att flyga för dig?" Hon möter hans blick.
"Nu när det inte regnar längre". Hon avundas honom hans vingar. Tänk att vara så fri. Hade hon haft vingar skulle hon ha smitit från flocken för länge sedan. Fast å andra sidan så finns det bevingade vargar i flocken så de skulle kunna förfölja henne i alla fall.

Han nickade
- Ja, nu är det riskfritt... han såg frågande på Wami, varför ville hon veta det?
Terock reste sig upp och sträckte ut sina stora vingar. Han slöt ögonen och njöt när en vindpust rufsade om hans päls och blåste under vingarna. Det var bland det bästa han visste, att få känna vinden under sina vingar och känna hur den rufsade om i hans päls.

"Jag avundas dig dina vingar". Säger hon ärligt och ser på honom innan hon rullar runt på rygg igen. Det var skönt att känna gräset kittla skinnet. Och solens varma sken är så härligt mot magen. Den långa svansen ligger i gräset bakom henne. Platt. Lite som en fluffig randig orm.
"Vart kommer du ifrån, Terock?" Frågar hon, dels för att hon är nyfiken dels för att hon inte vill att konversationen ska ta slut bara för att regnet gjort det.

Han lade vingarna tillrätta på ryggen igen och log åt hennes snälla ord.
Och när hon sedan ställde en fråga rynkade han smått på pannan.
- Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag kommer från numoori, det vet jag. Men var i numoori jag kommer ifrån har jag ingen aning om... han tänkte efter, men skakade på huvudet när han inte kom på någonting.

Terock lade sig åter ner och kände hur solen värmde hans svarta päls, som absorberade värmen så att han blev på gränsen till för varm.
- Du då? Jag vet att du kommer från en flock, men du vill ju inte berätta vilken, så då kan du ju berätta varifrån du kommer i stället. han blinkade busigt med ena ögat och ett snett leende prydde hans svarta läppar.

Numoori. Så Terock är med en så kallad Numoorian. Det låter som någon sorts utomjording. Finns det sådana? Hon flinar lätt när han bollar tillbaka frågan. Hon rullar åter runt på mage och sträcker ut framtassarna framför sig i gräset.
"Men om jag berättar var jag kommer ifrån så är det väl ganska lätt att räkna ut vilken flock jag tillhör". Säger hon och den lilla skära tungan blir synlig mellan hennes läppar igen. Men Terock verkar vara en bra varg. Hon litar inte på honom helt ännu. Det kommer hon förmodligen aldrig att göra. Misstänksamheten kommer alltid finnas där antagligen. Men det känns som att hon i alla fall kan slappna av lite i hans närhet.

- Varför är det så viktigt att jag inte får veta din flock? han såg nyfiket på Wami och log.
Varför var hon så hemlighetsfull? Han visste inte, och skulle troligen aldrig få reda på det heller, men det skulle ha varit roligt att veta...