Han betraktade henne, vaksamt, om än roat. Såg på medan hon reste sig på skakiga ben. Hörde hennes snyftande andhämtning. Stilla, likt träden, betraktade han henne. Han såg den flackande blicken, rädslan och oron i var lem. Äckel. Avsky? Jo, så var det nog. Om än att hon speglade många känslor, så var han säker på att avskyn fanns där. Dock var det inget han lade stor vikt vid. Vad hon kände nu var oviktigt. Han tänkte stå där, och leende betrakta henne medan hon beslutade om hon tänkte stanna eller fly.

[Tjaa... han gör inte så mycket, så det känns onödigt att skriva massor C;]

hon darrar i hela kroppen, men till slut lyckas hon få benen att lyda henne, hon tar några steg och börjar gå först långsamt bort, bort från honom. stegen blir allt längre, snabbare men innan hon försvinner därifrån så vänder hon sig om och kastar en hatisk blick mot honom, hon skulle ge igen en dag någon gång när hon har blivit starkare.

( skall vi avsluta ? :) )

De klargröna ögonen betraktade tiken medan hon rörde sig bortåt. Stapplande, sedan hastigare och mer målmedvetet. En tanke rörde sig i hans huvud, men Phol sköt den hastigt åt sidan. Valpar? Pha!

När Eira försvunnit rörde sig lawarhanen äntligen. Skrämmande långsamt vände han sig om, kastade en kort blick över axeln och började sedan röra sig åt motsatt håll vad tiken hastat iväg. Det var dags att söka upp Lainadan. Var kunde vrenen befinna sig? I sitt rus hade Phol helt glömt bort idioten. Han höjde nosen emot skyn, ropade efter vrenen.

[Tycker med vi kan avsluta C: Tänkte bara fråga om det är okej för Lainadan att skriva ett inlägg här - för att möta upp Phol. Annars kan det vara avslutat här C; ]

Det är okej :)

Lainadan hade följt efter Phol då denne hade vadrat iväg på stranden. Inte utav illvilja, snarare utav nyfikenhet. Han hade varit mycket noga med att lawaren inte sett honom. Dock skedde det någonting som hade fått honom att illamående gå därifrån. Phol hade gett sig på den där stackars tiken. Det han gjorde med henne var inte nådigt. för att slippa både höra och se henne slåss för sitt liv hade vrenen valt att gå därifrån. Innerst inne hade han egentligen velat hjälpa henne, men Firdrach hade varit väldigt tydlig med vad som kunde ske honom om han inte vände nu.

En bit bort låg han och väntade på att Phol skulle bli klar. Han såg ut över havet med avsmak i munnen. Det var inte del vänliga Phol som tog hand om honom, som lärde honom hur han skulle klara sig. Vad i all världen hade fått honom att ge sig på tiken?
Lainadans tankegång avbröts utav ett allt för välbekant yl. Hastigt kom han på fötter och började trava bortåt mot Phol. Hela vägen intalade han sig själv att han inte fick lov att visa vad han att han sett. Han fick inte lov att visa att det störde honom! Då lawaren kom inom synhåll tog han genast en mer underlägsen hållning.
"Här är jag." sade vrenen och vågade sig nästan på att lite glatt vända öronen framåt.
Phol gav honom knappt en blick och passerade honom utan ett ord. Lainadan tyckte nästan att han såg allt för nöjd ut.

[Busar in i rollet ;D Och PP Phol lite xD]


Nu är det SLUUUUUUUT!!