Han klappade igenom det fuktiga träsket. Hans en gång ljusa päls var mörka av smuts. Han morra lågt och tittade sur fram. Hur än han smög fram så plaskade det och det störd honom till det yttersta. Han höjd huvudet en aning och försökt hitta en doft eller ett sinne. Han stod stilla som en sten och sökte.
  Hans lilla blick vänd sig mot ett sinne. Han kunde känna att det var en hane. Han börja smyga så gott han kunde i det vattniga träsket mot hanen. Hanen kanske hade någon intressant kraft. Ett ondskefullt leende smög på hans läppar innan han trög undan den.

(ett halv dålig börja men det får duga :) )

(Funkar jättebra ^^)

Trots att en del av träsket hade blivit förstört av elden så fanns det ändå en liten del kvar som var orörd från de varma, obarmhärtiga lågorna. Men för att nå dit så måste man gå lite mer åt utkanten istället för mitt i, och det var precis det som han hade gjort. En del för att komma bort från elden han hatade så mycket, men också för att risken för att stöta på någon minskade om man höll sig i utkanten. De flesta tyckte att utkanten på allt var en plats som inte skulle besökas då den var fylld av det okända, därför gillade han den.
Plötsligt tycktes han känna av en närvaro någonstans. Inte stark, men ändå tillräckligt stark för att med säkerhet kunna utesluta det som hjärnspöken. Dock så låtsades han inte lägga märke och hoppades att det skulle försvinna, inte för att han var rädd eller så, men för att han visste att han inte direkt var den sociala typen.

När han såg den främmande hanen så stannade han. Han gjord sig osynligt innan hanen märkt honom. Hans blick studerade den mörka hanen. Hans blick fastnade på hanens vingar. Vingar var alltid uppskattat i Hades ögon. Han gjord sig synlig och börja närma hanen. "Hej." Sa han med ett vänligt leende. Hans sinne trängde sig ljudlöst in i främlingens sinne.

Han fortsatte vandra genom träsket.  Gick i dess smutsiga vatten utan att bry sig. Det speladw inte någon roll om han blev smutsig eller ej, han hade ingen anledning att vara fin ändå. Eller ja, hur man nu kunde vara fin med hans utseende var ju en gåta för sig.
Närvaron han dock hade känt på sig tidigare blev starkare och han beklagade sig nästan över att behöva möta på någon. Men han stannade till, fixade till sina vingar så det täckte största delen av hans fula kropp. Strax därefter hörde han någon tala till honom i närheten och han vände sig och mötte en ljus vargs blick. Denne talade ett annat språk, dock var det tur att han kunde förstå främlingen,  frågan var bara, kunde främlingen förstå honom? Men med lugn svarade han. "Hello stranger"

Han tittade på hanen och la huvudet på snedden. Han försökt komma på vilket språk han talade. Var det sanglingua? Nej så lät det inte. Kunde det vara cazari? Nej så lät det inte häller. Men var det nimorian? Ja det var det. Ett lite belåtet leende kom på hans läppar när han kom på vilket språk hanen talade. "So who are you?" Frågade han efter lite letande i hans sinne efter det rätta orden. Han hade inte behövt prata på det här språket på väldigt länge och så var det lite svårt att åtskilliga alla språken som han kunde. "what can a winged wolf that you do here?" Frågade han med ett vänligt leende på läpparna. "sorry for my maybe bad choice of words. I'm not so good in this language." Sa han och spelade lite förödmjukade.

Det tog ett tag för hannen att svara. Kanske försökte han verkligen förstå honom. Men tillslut svarade han på hans språk. Främlingen hade inte behövt svara på hans språk men lyssnade på vad han hade att säga.
"You don't really need to speak in my tounge. I can understand you." Svarade han främligen helt naturligt.
"My name is Kratos, and I am no one. A traveller without destination. So I'm just passing trough here. And who may you be?"
Då slog det honom, han kunde ju förstå denna främling, men..
"Maybe you can't understand me?"

Han lyssnade nyfiket på hanens ord. Han skrattade smått. " Jag kan förstå dig utmärkt." Sa han och såg lätt kränk ut. Han sträckt på sig lite. "Och jag är Nick." till la han med ett vänligt leende på läpparna. "Så om du förstå mig så måste du kunna mitt språk eller?" Frågade han och tittade lite nyfiket på hanen framför honom.