Hyzenthlay gjorde en stor cirkel runt  gränsen av skogen, hennes regnbågsfärgade blick såg skarpt ner mot marken men hon kunde inte finna något bland all grönska. Trots hösten var det fortfarande grönt i Kaiwood och hur mycket hon än kämpade med att se genom de bladrika grenen kunde hon urskilja mycket.

Fakargen landade bredvid den mörka hanen som stod på öppen mark vid gränsen av skogen. Hyzenthlay fällde ihop vingarna på ryggen och ryckte på axlarna.

- Jag kunde inte se någon. Det är för mycket blad och grönska, marken syns inte från höjden.

Hennes röst var ursäktande. Hon ville vara nyttig för hanen under resan men det enda hon verkade vara bra på var att underhålla honom med prat.

- Är du säker på att vi inte tar en omväg?

Hon sneglade på hanen och vinkade öronen bakåt.

Han hade sett efter Hyzenthlay när hon lyfte från marken och tog sig upp i luften. Han hade ögonen på henne så långt han kunde, tills hon försvann bortanför träden. När hon kom tillbaka var det med varken dåliga eller bra nyheter. Han var inte förvånad över att det var svårt att se uppifrån luften, skogen var ännu tät och grönskande.
"Hmm, jag misstänkte det", svarade han lugnt och såg in bland träden. Det fanns väl egentligen ingen tid att förlora, det var väl lika bra att fortsätta traska.
När Hyzenthlay frågade honom om han var säker så nickade han först, om än något osäker.
"Ni behöver inte följa med om ni inte vill, Hyz", sade han sedan och vände blicken mot henne. "Jag förstår"
Han klippte med öronen och blicken växlade några gånger mellan Kaiwood och tiken.
"Men jag är säker", svarade han sedan bestämt och gick långsamt in mellan träden. Hyz var ung, han var desto äldre. Han tvivlade inte på att han kunde ta sig an de som kom i hans väg. Hans mål nu var att nå åtminstone gränsen till Nordanskogen... Och att hålla Hyz vid liv genom Kaiwood, hon hade trots alltid kommit att bli ett trevligt sällskap.

När Malvado sa att hon inte behövde följa med honom såg hon förolämpad ut och fnös.

- Tror du att jag är rädd? Att jag sticker vid minsta lilla fara?

Hon snärtade till med svansen och slog några slag med vingarna för att hjälpa sin kropp att springa ikapp och något före hanen innan hon började gå en bit framför honom.

Hon vände huvudet och mötte hanens blick.

- Jag ska hjälpa dig bli av med Devils. Du behöver inte göra färden ensam. Jag har dessutom aldrig varit på Öarna.

Hon gick lugnt längst en stig tills den delades och ena ledde åt väst medans andra åt öst. Hyzenthlay saktade av tvekande och väntade in Malvado.

- Eh..nu till öst?
undrade hon stilla och såg mot den mörka hanen.

Hon blev förolämpad, någonting han borde ha kunnat förutse.
"Nej, inte för att ni är rädd, men jag vet hur individer i det här landet värnar om sitt eget skinn, och ni kan snabbt ta er ifrån en farlig plats", sade han och såg menande på hennes vingar. Han trodde väl kanske inte att hon skulle fly så fort det hettade till, men man kunde aldrig vara säker. Och som sagt, hon kunde ta sig iväg fort och snabbt komma ifrån en knivig situation, och med allt som Mal varit med om så var det egentligen inte konstigt att han var lite misstänksam.
Han log mot henne, tacksam över hennes lovord.
"Tack", sa han bara och riktade sedan uppmärksamheten framåt mot deras vandring.
"Mot öst", nickade han. Han blev sedan tyst, men öppnade snart munnen igen för att återuppta en konversation.
"Så, om ni aldrig varit på Öarna, var har ni varit?" frågade han.

Xhiro låg vid en gammal rävlya som hon hade gjort till sitt hem för tillfället. Hon slickade sig om nosen innan hon återgick till att knapra på ett revben från hjorten hon lyckats fälla för två dagar sedan. En kall vind for igenom skogen och Xhiro skakade på sig nu var det inte långt kvar tills snön kom. Det väl tuggade revbenet flög iväg och landade en bra bit ifrån lyan. De blå gröna ögonen tittade en kort stund på revbenet innan hon bestämde sig för att det var dags att röra på sig. Hon travade med långa steg den färggranna pälsen skiftade lite när hon gjorde slalom mellan de stora träden. Vita små moln kom ut ur käften när hon flåsade. Att få springa i topp fart var det bästa hon visste men hon hade inte kunnat göra detta sedan hon flyttat hit. Fruktan att flocken som bodde i detta revir skulle upptäcka henne var stor hon hade hört va andra hade sagt om dom. Tanken på vad som kunde hända fick en rysning att fara igenom hennes kropp. Xhiro skakade snabbt av sig den obehagliga känslan det var bara slöseri med tid att tänka på sånt som inte hänt än. Hon stannade och luktade det luktade vargar men dom var inte från flocken som bodde här. Nyfikenheten blev stor och hon började att följa lukten kanske var det en dum ide men om de inte såg henne så kunde väl inte en snabb titt skada. Lukten hade blivit starkare och Xhiro hade beslutat sig för att huka sig ner och hålla sig så nära marken som möjligt hon såg två individer en bit bort en mörk och en vit.

Hyzenthlay gick lydigt åt öst som Malvado sa och log lätt åt hans ord. Hon visste mycket väl hur ensamt det kunde kännas när man vandrade ensam. Malvado hade dessutom jakt efter sig, en hel flock av Devils som skulle garanterat döda honom. Hon kunde inte låta det ske, det skulle döda henne om hon inte gjorde allt från sig för att hjälpa honom.

- Jag har varit i västra delen av Numoori, Bergen..Azheka.. I Azheka träffade jag faktiskt en äkta vampyr. Han sa att han var det och sedan bevisade han genom att hoppa efter mig. Jag flög över honom förstår du och trodde att jag var säker men du skulle ha sätt hur högt de kan hoppa!

Hon fångade Malvado's blick för att se efter om han trodde henne eller tänkte att hon bara hittade på trams.

- Seriöst! Han missade med några ynka decimeter!

Tiken stannade plötsligt och såg ängsligt över skogen runt henne. Känslan av att de inte var ensamma fick hennes hjärta att slå fortare. Hon drog sig närmare Malvado.

- Vi är inte ensamma..
viskade hon och de regnbågsfärgade ögonen såg letande över buskarna framför de, helt ovetande om att individen i fråga var bakom de.

- Någon är här med oss.
Hon spetsade öronen och lyssnade spänt efter något ljud som kunde hjälpa henne förstå vart denna främling var.

Han lyssnade på vad hon berättade, och han kunde inte låta bli att skratta roat åt historien.
"Jag tror er", log han. Det lät otroligt, det hon berättade, men å andra sidan måste det ligga någon sanning i den, med tanke på att hon stod här idag. Det var inte alla som kunde komma levande ifrån ett möte med en vampyr. Om man inte kände vampyren i fråga, det vill säga. Vad som hade gjort han och Amanita vänner kunde han inte komma ihåg idag, men han värdesatte deras vänskap något oerhört. För även om det kunde gå lång tid mellan deras möten så var varje möte alltid ett kärt återseende. Han tänkte precis berätta för Hyz om det faktum att han kände en vampyr när hon talade igen. Det hon sa nu fick Malvado att stelna till, och han vädrade i luften. Doften han möttes av fick honom att slappna av en aning, även om musklerna fortfarande var spända.
"Det är inte någon från Devils", konstaterade han snabbt och märkte tydligt hur illa i munnen det smakade av att kalla flocken vid dess namn.

Hon studerade främlingarna mer noggrant från sitt gömställe verkade som det var en hona och en hanne. Varför var dom här kanske skulle dom gå med TBB? hon gav en lätt fnysning åt den tanken att gå med den flocken var ju galenskap. Hon smög ännu närmare och vädrade igen när hon kände igen en bekant lukt. Lukten hannen bar fick henne att minnas sitt korta möte med Kione var den mörka hanen en bekant till Kione?. Den långa färgglada svansen gjorde en liten snärt hon varken gillade eller ogillade Kione. Men flock som tydligen hete Devils lät inte ett dugg trevlig när han berättade om sin ''Familj'' de verkade inte helt olika TBB.
Xhiro fuktade nosen hon hade inte lyckats hitta en ''Familj'' som passade henne ännu. Öronen vinklades bakåt när uppfattade ljudet av en flock med korpar som inte var så långt bort. Verkade som TBB hade jagat igen och lyckats med att fälla vad de nu hade jagat. Xhiro tittade mot riktning de båda vargarna var på väg '' inte en bra väg '' tänkte hon. Hon satte sig halvt upp och stirrade på de båda vargarna med sina blå gröna ögon '' jag skulle inte gå i den riktningen om jag var ni '' sa hon och var beredd på att fly upp i ett träd om det behövdes.

Hyzenthlay såg sig omkring när Malvado vädrade och försökte kopiera hans handlingar. Hon var inte så duktig i att spåra eller söka på grund av att hon hellre letade efter byten från höjden där vittringen inte var lika viktig. Där var synen och träffsäkerheten hennes vapen.

"Det är inte någon från Devils"
- Hur vet du det?

Undrade hon och försökte finna de främmande tonerna bland skogens dofter.

- Oj!
Utbrast hon när en väldigt färgglad individ kom fram ur sitt gömställe. Det var en brokig färgglad tik med grön-blåa ögon. Hon satt till hälften täckt av den täta vegetationen av de närliggande buskarna och såg mot henne och Malvado med en målmedveten men spänd blick.

Hyzenthlay fick en känsla av att tiken inte letade efter bråk och skulle hellre försöka undvika slagsmål än att ge sig in i strid med henne och Malvado. Något hon genast viskade till sin följeslagare.

- Hon är inte farlig. Åtminstone inte nu. Hon vill inte bråka med oss. Bara nyfiken.

Hon såg upp mot den svarta hanen vid sin sida och mötte hans blick innan hon åter riktade den mot främlingen. Hon hade förut aldrig mött sådana färggranna individer förut. Hennes egna vita fäll kändes plötsligt tråkig och fantasilös bredvid den främmande tikens. Hon tänkte vad som skulle hända om hon gned ryggen mot gräs och röd damm, då skulle hon säkert få lite fler spännande nyanser i fällen. Kanske det kunde få henne att se ut vackrare i andras ögon.

Han hann inte svara henne innan främlingen klev fram från buskaget som innan hållit henne gömd. Det här var definitivt ingen Devils, och han gav Hyz en blick som lite smått sa 'vad var det jag sa'.
Han betraktade den färgstarka främlingen, och drog fundersamt på munnen när Hyz konstaterade att hon inte var farlig. Hur hon nu kunde veta det genom bara en blick... Han höjde huvudet och såg på den andra med en smått misstänksam blick.
"Och vad grundar du det på?" frågade han misstänksamt. "TBB? Dem är jag inte rädd för, men inte heller är jag så dum så att jag vandrar rakt in i deras lilla sketna håla", sade han, med en hånande ton, en förolämpning mot TBB. Han hade haft med flocken att göra tidigare, även om det var längesedan nu, men han trodde dock inte att flocken blivit speciellt mycket bättre. Han hade hellre sett TBB i ledning av BloodBlossom, då hade han antagligen i alla fall kunnat passera utan att behöva oroa sig för irriterande TBBare.
"Men tack för rådet... antar jag", sade han och försökte sig på ett leende, som dock nog mest såg påklistrat ut.

De vita vingarna honan hade var verkligen vackra kritvita som ny fallen snö. Xhiro hade alltid varigt fascinerad av vargar med vingar. De vita vingarna fick henne att komma ihåg en gammal hanne hon möt under en hemsk vinterstorm får många mån varv sedan. Den gamla hade räddat henne från att frysa ihjäl. Xhiro hade inte upplevt mindre sett vinter när hon kommit till numoori då hennes hem land var det alltid varmt och fylld med olika växter. Hannen hade lagt en stor vinge över henne medans de tagit skydd bakom ett tjockt gammalt träd. Ett smått leende formade sig på hennes svarta läppar när hon tänkte på det gamla minnet. Xhiro la öronen lite bakåt och såg på den mörka hannen vars leende såg väldigt falskt ut'' Du borde vara rädd för dom har hört från andra att det har börjat få smak för varg kött '' sade hon, med en spänd nervös röst. Hon hade själv vittnat hur dom hade attackerat en främmande varg och slitigt den i bitar. '' Jag kan vissa er en snabbare och säkrare väg om ni vill '' sa hon och pekade med ena framtassen mot vägen hon hade tagit när hon smög på dom.

Hyzenthlay ryckte på axlarna åt Malvado's ord, hon kunde inte förklara varför hon tänkte som hon gjorde, hon gick efter magkänsla helt enkelt och det kunde vara möjligt att hon hade fel. Hon bet sig själv i läppen och lät Malvado leda samtalet då han var både äldre och smartare än hon. Hon kunde bara komma med egna tankar om situationen, Malvado hade beslutsordet.

Den främmande tiken som verkade vara hennes jämnårig pekade åt hållet hon verkade ha kommit från och vinklade öronen bakåt, det var ju hållet de kom från, skulle de vända nu plötsligt? Hon sneglade på Malvado och i den spända tystnade hördes det mycket tydligt hur hennes mage plötsligt kurrade av hunger. Hyzenthlay vred på sig och suckade.

Malvado kunde inte låta bli att le. Visst fanns det vargar som suktade efter vargkött, och då menade han faktiskt inte vampyrer, men det hanen sade var otroligt. Kanske det låg sanning i den, men Malvado avfärdade det som löjliga rykten, säkerligen skapta av TBB själva. En flock som åt andra vargar ville inte många beblanda sig med, förutom de blodtörstiga, så det var en win-win för TBB.
Han såg mot det hållet tiken pekade och skakade på huvudet. Sedan vände han blicken mot Hyzenthlay.
"Hon kanske har en poäng", svarade han. "Men jag kan inte gå tillbaka, jag måste röra mig framåt", fortsatte han och undrade hur nära De egentligen var. Hur långt hade de kommit? Borde han verkligen bli rädd för sitt liv nu?
Han såg tillbaka på den andra tiken och funderade lite, och såg sedan in mellan träden på vägen framför dem.
"Jag har ett förslag, om ni fortfarande vill följa med mig. Vi kan antingen fortsätta mot Nordan genom Kaiwood och Lövskogen, för att ta oss över Öarna. Eller så kan gå genom Eldskogen och över Öarna till Nordan. Oavsett vad så vill jag ta vägen över Öarna", sade han. Hyzenthlay visste redan varför han just ville korsa Öarna, och förstod förhoppningsvis hans önskan om att ta någon av de föreslagna vägarna. Men att hålla sig ifrån TBB var kanske inte ett dåligt beslut trots allt. 
Han vände sedan blicken till tiken och gav henne ett litet leende, denna gången ett mer äkta sådant.

Hon skakade på huvudet när hanen sa att de kunde ta den långa vägen '' vilken idiot '' tänkte hon. '' Den bästa vägen vore att gå igenom Eldskogen som du nämnde men ta den långa jobbiga vägen om du vill valet är ditt '' sa hon och gav ett svagt leende innan hon kliade sig lite bakom höger örat. Guld smyckena i det gav ifrån sig ett mjukt litet pling ljud men ett annat ljud störde det ljuva plinget. De konstiga ljudet verkade komma från den vita honan Xhiro kunde inte hålla tillbaka det lilla skratt som smög sig ut ur hennes mun '' Är du hungrig valp? '' frågade hon och gav honan en retsam min ''Det finns gott om lätt fångat byte i Eldskogen ''. Sade hon och tittade mot hanen med en blick som nästan sa '' varför har du inte matat den?''.

"Hon kanske har en poäng"
Hyzenthlay mötte Malvado's blick med något höjda ögonbryn av förvåning men hans kommande ord fick henne att nicka medhållande. Hon gillade inte heller idén om att vända om, det skulle dubbla deras spår och visa tydligt för Devils att de var här, de gjorde sitt bästa att dölja sig när de vandrade.

"Jag har ett förslag, om ni fortfarande vill följa med mig. Vi kan antingen fortsätta mot Nordan genom Kaiwood och Lövskogen, för att ta oss över Öarna. Eller så kan gå genom Eldskogen och över Öarna till Nordan. Oavsett vad så vill jag ta vägen över Öarna"

Hyzenthlay var påväg att hålla med om att Eldskogen var säkrare när tiken avbröt hennes tankar.

''Den bästa vägen vore att gå igenom Eldskogen som du nämnde men ta den långa jobbiga vägen om du vill valet är ditt''

Tiken kliade sig nonchalant bakom örat och sedan hade mage att skratta. Hyzenthlay visste direkt att det var henne främlingen roade sig över, det fick Hyzenthlay att spänna sig för att hålla humöret i kontroll men tiken valde att kommentera.

''Är du hungrig valp?''
hördes hennes retsamma stämma.

''Det finns gott om lätt fångat byte i Eldskogen''

Hyzenthlay's regnbågsfärgade ögon blev mörka av ilska, hur vågade den där tala så till henne? Hon reste ragg, fjädrarna burrade upp sig och hon såg genast större ut än vad hon egentligen var. Nosryggen rynkades och vita som snö huggtänder blottades.

- Ditt parasit infesterade avskum!
morrade hon dovt.

- Spring till Eldskogen och lev i skräck för TBB. Du är smuts under deras tassar. Vi kommer gå genom Kaiwood och har inget att vara rädd för.

Hennes ögon glänste av vrede när hon stirrade Naktakin i ögonen.

Främlingens ordval hade retat upp Hyzenthlay, och det märktes tydligt, även innan Hyz sa ifrån.
Blicken Malvado sedan fick av tiken fick honom att resa ragg och lägga bak öronen mot nacken. Han höjde huvudet och tog några kliv närmre tiken.
"Var försiktig, flicka lilla. Ni är inte gammal nog att kasta sådana blickar omkring er", varnade han med irriterad stämma. Han vände blicken till Hyz.
"Och du, min goda fröken, bör också vara försiktig med vad ni säger och gör", sade han till henne, dock med en mjukare, men bestämd ton. Det var inte hans mening komma och verka som om han visste hur allting gick till, men nog hade han levt desto längre än båda dessa ynglingar tillsammans. Hyz var tuff, och för första gången kände Mal att Hyz kanske till och med var lite för tuff. Menade hon det hon sa? Ville hon att de trots allt skulle gå genom Kaiwood, eller var det bara någonting hon sa för stunden?
"Om det är vad ni vill, Hyz, så går vi genom Kaiwood", sade han bestämt, som i ett test till henne, för att se om hon menade vad hon sagt.

Xhiro visste inte om hon skulle resa ragg och morra tillbaka mot honan eller igen skratta åt henne. Honans försök att se större ut fungerade inte på henne då hon hade själv använd sig mycket av den taktiken. Utan Xhiro tycket att honan såg ut som en stor fluffig fågel istället. De hatfyllda komentarerna skakade hon bara av sig de var ju trots bara ord det hade varigt en annan sak om den vita hade hoppat på henne. '' Gå igenom Kaiwood om du så vill men jag tror inte ni hinner särskilt långt innan era förföljare hinner ifatt er '' sa hon i en lugn och behärskad ton medans hon gav honan en likgiltig blick. Xhiro var snabb att sänka sig ner och vika undan en bit när den mörka hannen hade gått närmare och tilltalat henne. Hon visste att hon skulle förlora om hanen anfallde hennes långa svans var låg nästan mellan benen men inte riktigt. '' Jag ställde ju bara en fråga inget att bli upprörd över '' sa hon i en låg ton hon undvek ögonkontakt med de röda ögonen hanen besatt.

Hyzenthlay höjde ögonbrynen och stirrade Malvado stint i ögonen åt hans kommentar innan hon fnös och la vingarna tillrätta på ryggen. Med alla fjädrar över kroppen tät tryckta mot ryggen såg hon mer ädel och graciös ut. Hon andades ut och lugnade sig, de hade inte tid för detta.

"Om det är vad ni vill, Hyz, så går vi genom Kaiwood"
- Då får vi ge oss av nu. Vi har inte tid till detta.

Hon såg hur tiken sänkte kroppen framför Malvado och ett snett giftigt leende syntes på hennes ansikte. Tiken retade inte Malvado och istället försökte underkasta sig framför honom, vilket tydde på att tiken trots allt hade hjärna.
Hyzenthlay himlade med ögonen vände sig om för att ta några lätta hopp längst stigen, vingarna som hon höll något öppna över ryggen gjorde hennes steg lättare.

- Kommer du?
Sa hon till Malvado och såg undrande på honom. De hade två faror, TBB och Devils. Om de var snabba skulle de kunna hinna passera deras område under tiden flocken var på jakten.

''Gå igenom Kaiwood om du så vill men jag tror inte ni hinner särskilt långt innan era förföljare hinner ifatt er''
Någonting blev svart i Malvados blick när han hörde tikens ord. Ögonen smalnade av och raggen stod fortfarande rest på hans rygg. Han insåg plötsligt vilken fara de båda satt i, och allt på grund av den här dumma tiken.
"Vänta lite, Hyz", sade han bara, utan att släppa den andra tiken med blicken. Tramptass kunde läsa tankar, Mal och Hyz var dödsdömda om Devils fick tag på tiken. Han tog några kliv närmre tiken, sedan tog han ett stort språng rakt mot henne i syfte att med sin tyngd trycka ner henne på rygg mot marken. Med Hyz i närheten visste han inte om han kunde döda tiken, men han kunde i alla fall ge ett varningens ord.

Xhiro spände kroppen när hon märkte att hanens kroppsspråk förändrades ett lågt morrande kom från hennes strupe när hanen gick närmare. Situationen kändes mycket obehaglig och obehagligare blev den när hanen plötsligt tog ett språng mot henne. Hon vek snabbt undan och hoppade upp mot en trädstam och började att klättra upp för den. '' Vad skulle de där vara bra för!? '' vässte hon åt hanen när hon nåt trädkronan hur vågade han anfalla henne bara så där!. Xhiro koncentrerade sig och fick trädets rötter att resa på sig och slå vilt omkring sig

Malvado's röst blev mörk och Hyzenthlay kände genast av hans ändrade humör. Hon vände sig om och såg när den svarta hanen hoppade mot Naktakin. Tiken var snabb, hon skyggade undan och snabbt som ekorre började klättra uppför en tjock trädstam.

Blixtsnabbt slog de vita vingarna ut och med ett kraftfullt slag tog fakargen upp i luften. Hennes tänder var blottade och ögonen fästa på tiken. Hon kunde också klättra i träd, med vingarna var hon kanske till och med snabbare. Hon var på samma nivå som tiken, uppe bland trädkronorna när ett snärtande slag mot ryggen fick henne att gny till av smärtan, turligt nog var grenen tunnare ju högre upp man befann sig och orsakade mer smärta än riktig skada. Hyzenthlay's klor grep tag i barken och när hon var nära måttade hon ett hugg mot tikens hals.

Hon var ganska stor för att vara en Naktaki, tänke Hyzenthlay. Detta var både dåligt och bra, dåligt för att tiken hade fysisk styrka, bra för att hon även var tung och inte kunde klättra högre, grenarna skulle inte kunna hålla sådan vikt, det var dock något som inte spelade större roll, Hyzenthlay kunde lätt följa efter tiken med hjälp av vingarna.

Tiken var snabb, snabbare än vad Malvado hade väntat sig. Innan han hunnit reagera hade hon sökt skydd i ett träd. Fegis. Han hade ju inte tänkt döda henne, trodde han i alla fall. Han hade misslyckats med att få tag i henne, och så länge som hon gömde sig i sitt träd så var hon utan räckhåll för honom.
"Fegis", väste han irriterat. När Hyz sedan flög efter tiken stod Mal först bara och såg på, han hade inte så mycket att komma med för stunden. Han kunde inte klättra i träd, och han ville inte måtta eld mot tiken, i rädsla för att råka träffa Hyz. Det fanns i princip ingen mening med att fortsätta jaga efter tiken.
"Hyz", ropade han. "Det är nog ingen idé, vi kan lika gärna låta henne löpa", sade han, även om det tog emot att släppa tiken nu. Han hade ingen aning om vilka konsekvenser detta skulle få, men han ville ogärna stanna kvar och ta reda på det.

Ett mörkt leende spred sig på hennes läppar när hon lyckades träffa den vita med sin attack. Men honan verkade inte blivigt skadad av den bara fått smaka på smärtan den kunda åstakoma. Xhiro hann inte undan när tiken hugg mot hennes hals hon morrade till av smärtan. Va det så här hennes byten kände när hon bet tag i dom? undrade hon.
Den långa svanse virade sig runt den vit honans midja och började att krama åt hennes diafragma. Xhiro klöste tiken över ansiktet med sina vassa fram klor medans det ena bakbenet försökte att klösa sönder ving musken på en av hennes vingarna. Hon slängde en snabb blick till hanen som höll ett löfte om att hon skulle döda tiken om han inte fick henne att släppa taget om hennes hals.



(vill meddela att jag kanse förlorar internet snart då jag flyttar till annan bostad och i fall in inte vet så kramar man åt diafragma tillräckligt mycket kan man inte andas )

Hyzenthlay utfall gjorde att hon fick ett grepp om tikens hals. Genast trycktes hennes käftar ihop för att stänga av tikens luftupptagning. Något virades runt Hyzenthlays midja och bara värmen fick henne att förstå att det inte var en gren utan tikens egna svans. Trycket ökade och det var tur att hon inte åt något, Hyzenthlay spände musklerna för att hålla emot trycket.

"Hyz! Det är nog ingen idé, vi kan lika gärna låta henne löpa"

Malvado's röst hördes tydligt, hon kunde alltid höra honom väl även när hon var upptagen. Hyzenthlay kunde inte svara då hennes käft fortfarande höll ett järngrepp om halsen på främlingen och ögonen blundade för att skydda synen mot dennes klor. Hon kände hur det brände till när ansiktet rispades upp men synen var skyddad.

När tiken försökte nå hennes vingar genom att släppa tag om barken på trädet såg hon sin chans. Hyzenthlay höll fortfarande ett järngrepp om tiken med käften och med kraftfulla vingslag började hon dra sig bakåt från trädet medans hon höll i tiken för att få henne att tappa greppet om trädet, det var ju trots allt bara ena baktassen som höll i barken.

Hon undrade varför Malvado inte gjorde något för att hjälpa henne? Den lilla apan hade vassa klor och risporna kunde lätt bli infekterade. Vem vet vart hon har satt sina tassar innan?

Hyzenthlay var inte ond, hon gillade inte att döda andra, men denna tik var nu en fara för de. Hon kunde ge ut vart de var påväg, bara hennes tankar att hon har sett de skulle hjälpa Devils att följa de. Om hon bara kunde få ner Naktakin på marken och Malvado höll henne stilla skulle hon kunna försöka radera tikens minnen om de. Hon var fortfarande inte tillräckligt tränad för det men Naktaki var naturligt svaga mot mentala intrång. Vem vet, kanske skulle hon lyckas. Då kunde tiken leva.

(OK ingen fara, skriv när du kan. Ifall du inte vet så om man griper tag om halsen och stryper så kan man inte heller andas :P)

Det var redan försent nu för att låta tiken gå. Både främlingen och Hyz var inne i en strid, och Mal visste först inte riktigt vad han skulle göra. Sedan suckade han ljudligt och skickade två klot av eld, direkt efter varandra, rakt mot Naktakin. Han var noga med att inte träffa Hyz, men han kunde inte garantera att hon inte skulle känna av elden ändå. Efter de två kloten skickade han ut små, små eldkulor mot Naktakin. Eldkulorna gjorde inte speciellt mycket skaka separat, men i en stor mängd kunde göra väldigt ont och lämna brännsår.
Han hoppades att tiken skulle förstå att det var lika bra att ge upp. Malvado hade mer eld att erbjuda om det skulle behövas, och lite kraftträning sade han aldrig nej till. Faktum var att det var längesedan han använt kraften i ett offensivt syfte, och känslan av att få in en fullträff, och doften av svedd päls var alltid lika underbar.