[Reserverad för Naphula och Nefertiti.]

Det var vi gränsen av Kaiwood som Akira hade uppfattat den främmande vargen. Naphula hade direkt reagerat när Akira stannade mitt i ett steg, och spänt hade hon väntat på att han skulle säga något.
"En främling."
"Ja, det fattar jag väl. Men var?" Hon lät lika irriterad åt honom som vanligt, och Akira kunde inte låta bli att le emot henen.
Sakta höjde han ena framtassen och pekade.
"Ditåt."
De såg alla tre åt de håll som Akira pekade mot, bort bland träden som stod ganska glest just här, innan skogen övergick till slätt. 
"Vi kollar vem det är." Honan lät bestämd när hon talade, som om hon gav dem båda order. Vilken hon tekniskt sätt hade rätt att göra med Akira. Cy var en annan sak, då de delade rang, och Akira valde att inte fundera mer över den saken. Det sista han ville var att hamna i en diskussion som inte rörde honom. Speciellt nu, när en hel del stod på spel. 
Naphula vände blicken mot Cy, precis som Akira, som om de båda sökte bekräftelse på att det var rätt beslut att ta. Den gråa hanen såg från den ena till den andra, innan han stillsamt drog ett andetag.
"Det är inte jag som leder detta. Ta egna beslut."
Akira mötte hennes blick och nickade, och när de två ungvargarna började röra sig i riktning mot främlingen följde Cy efter. Akira gick steget före, då det var han som ledde vägen. Men det dröjde inte länge innan Naphula passerade honom, då vinden förde med sig främlingens doft. 

Det dröjde inte länge innan de stod framför en mörk främling med klart blåa ögon som nyfiket såg på dem.
"Detta är farliga marker," konstaterade Akira istället för att ge främlingen en hälsning. "Vem är du och vad är ditt ärende här?"
Han kunde känna Naphulas blick, men han struntade i det. Hon kunde inte ta ifrån honom hans rätt att tala.

Nefertiti hade vandrat flera dagar i sträck utan att ha stött på någon. Som om någon var medveten om detta, hade hon nu istället stött på inte bara en, utan tre stycken individer. Hon hade känt deras dofter långt ifrån, och för en stund hade hon tvekat att fortsätta framåt för att möta dem, men eftersom hon skulle åt det hållet var hon nästan illa tvungen. Om hon hade tur, ville de henne inget illa och lät henne fortsätta sin vandring i lugn och ro.

Ett par minuter efter att hon känt doften av främlingarna, kunde hon skymta dem från långt håll. Det var en ljus hane, en mörk hona och en grå äldre hane som såg ut att vara äldre än de andra.

"Detta är farliga marker. Vem är du och vad är ditt ärende här?"

Nefertiti tog inte åt sig åt den ljuse hanens barska fråga, utan såg på dem med ett lugn i blicken. En annan individ hade kanske blivit sårad och irriterad av den faktiskt otrevliga kommentaren, men inte hon. Istället stod hon rak i ryggen, med en stolt hållning likt alltid trots att hon inte menade något som helst illa. Det var så hon var fostrat, likt en kunglighet och det var även så hon förde sig.

"Mitt namn är Nefertiti", började hon med sin ljusa röst. Hon lät de blåa ögonen skifta mellan de tre för att ge dem lika mycket uppmärksamhet. Slutligen vilade hon blicken på den vita hanen som talat. "Här har jag inget ärende, utan jag är endast på genomresa i dessa trakter."
Hon tog något kliv närmare innan hon stannade upp. Nefertiti undrade vad de själva gjorde så djupt inne i skogen. Det verkade vara en annorlunda trio, och hon kunde inte sätta tassen på vad det var med dem som gjorde henne aningen obekväm. Hon var inte rädd, men hon var inte heller naiv. Tiken var väl medveten om vad det fanns för individer här, och hon var alltid beredd på en kontring från motsatt part.
"Jag ber om ursäkt om jag stört er vandring, men den här vägen var den enda som var tillgänglig. Vad är ert ärende här, främlingar?" frågade hon mjukt.

[Svarar nu eftersom att Zara är så off, så Naphula får en mer bakgrundsroll i detta rollspel :) ]

Akira och Naphula mötte varandras blickar.
"Det här är en farlig skog," svarade Naphula kort åt den andra honan. Akira himlade lätt med ögonen och bjöd Nefertiti ett stort leende innan han tog till orda. 
"Strunta i min vän här, hon är så överdramatisk... Vi är på vandring, utsända från Lykoris. Flocken som håller till i Kaiwood." 
Han gjorde en kort paus innan han fortsatte tala, samtidigt som han kunde känna Naphulas irriterade blick som höll honom fixerad.
"Men hon har rätt... Kaiwood är ingen skog för de veka. Jag råder dig att ta en omväg, håll dig i utkanterna. Lykoris håller hårt om sina revirgränser."
Fortfarande hade han det breda leendet, medan Naphula bara såg irriterad ut. Och bakom dem stod Cy, utan att visa minsta mimik i ansiktet.