Efter en stund reste sig hanen, gäspade och sträckte ut kroppen. Valpen talade, Törne var flocklös. 
Lucius nickade och funderade ett tag, han skulle snart bege sig till Kaiwood och leta rätt på hanen han så länge hört rykten om, om hans flock. 
"Jag förstår.." Sade han lungt. Vinden susade lätt och ruffsade till hans päls. Dofterna var ljuvliga, bytesdjuren doftade underbart. Men han hade nyss ätit, det fick räcka ett tag. 
"Jag måste bege mig av.. Min vän..." Han gick fram till Törne och ett av huvudena naffsade valpen lite lätt på en örat medans de andra slickade honom på kinden. "Vi önskar dig all lycka på din färd, lilla ros. Och vi hoppas innerligt att vi snart ses igen" hanen viftade lite smått på svansen och de 6 röda ögonen såg så vänliga ut som det bara gick, så vänliga att man skulle kunna tro att Durano inte fanns inom honom något mer.

[Lite PP, hoppas de går bra cx annars så kan vi skippa gos-delen <3]

Törne ler stort när Lucius kommer fram och gosar med honom. Det var helt klart ett vänligt sätt att säga hejdå på. Något sådant har han inte varit med om tidigare. Inte från någon annan än familjen. Törne slickar tillbaka där han kommer åt och finner ett öra att mjukt nafsa i. Så tar han ett steg tillbaka och ser på den trehövdade vännen.
"Jag önskar er detsamma". Svarar han och svansen viftar om än ännu snabbare och gladare bakom honom. Törne är jätteglad för att han har mött en vän som hoppas möta honom igen. Det får honom att tycka ännu mer om Lucius. Det är tråkigt att de ska skiljas åt. Men sånt är livet. De har sina egna äventyr att möta. Valpens intensivt gröna blick studerar de tre huvudena. Ler stort till var och en.

Hanen fylls av värme, det var väldigt länge sedan som han hade kunnat vara i en sådan vänlig närkontakt med någon utan att känna att han vela dräpa. Detta var en valp, en speciell och mycket vänlig sådan. Durano lurade bakom varenda vrå, och vad som fick Durano att hålla sig i shack var ett mysterium för Lucius. 
"Tills vi möts åter, Törne, må inget ont hända dig" hanen log, och det kanske var fel ord som lämnade just denne hanne. Men han menade det, inget ont fick hända valpen. Det skulle göra ont i honom, faders känslan var stor inom honom och han kunde inte låta bli att känna ett speciellt med denne valp. 
Lucius vände sig om och vandrade åt Kaiwood's riktning, hur hans framtid skulle se ut var osäker. Skulle han någonsin kunna gå med i en flock, bilda familj utan att Durano förstörde? Det återstod att se.