Hon möter hans blick och ler en aning och hom följer honom med blicken och klipper lite med ögonen och sveper med svansen. hon backar en aning och travar undan från honom med en stolt hållning och flinar mot honom - du kommer skrämma bort tjejerna om du skall brottas med dem.

Hon tar sats mot honom och försöker brotta ner honom på marken och hennes gröna ögon glittrar. men hon stelnar till när hon ser något röra sig bakom honom och hon stannar upp och klipper med öronen. Hon hoppades att det inte var något rovdjur som björn eller någon annan varg från något annan flock som ville dem ont.

Han misslyckades. Han tycker inte om att misslyckas. Han vill bli starkare. NU! Han nafsar mot henne. Drar retligt i hennes öra. Nafsar henne på kinden och halsen. På strupen. När hon stelnar till ser han misstänksamt på henne.

"Vad sysslar du med?" Så märker han av vilda energier bakom sig och snor runt. Vad är det som gömmer sig i skuggorna?

Hon stirrar mot buskarna, det ryckte i hennes kropp, hon vill söka skydd bland de vuxna men samtidigt ville hon stå kvar och möta vad et nu var som dolde sig. Det är ju en bra erfarnheten också. Raggen börjar resa sig och ett dovt morrande hörs från hennes strupe, hennes ögon är hela riktade mot buskarna och hon tar några steg mot buskarna men stannar upp när det börjar prassla.

Han behåller ett lugnt yttre. Ingen idé att visa några känslor för det okända. Akira försöker utröna energierna som rör sig i skuggorna. Han följer förstrött Wen med blicken när hon rör sig framåt. Helt klart nyfiken. Men han kan se rädda energier slingra sig kring henne. Akira flinar.

Han sätter sig lugnt ner när haren kastar sig fram från under ett bar tätväxande buskar och springer iväg så fort som om livet självt hängde på det. Akira ser uttråkat åt harens håll. Inte intresserad av någon jakt för stunden. Fast skulle Wen hänga efter den rädda haren skulle Akira inte vara sen med att hänga på. En jakt skulle ju faktiskt sitta bra. För hennes del.

Hon ser en smula snopen ut när en hare kommer ut ur buskarna och springer iväg men hon tar sats med bakbenen och skjuter ifrån och springer efter haren, en jakt skulle sitta fint just nu och hon började faktiskt bli hungrig. Hon känner den välkomnade fartvinden i ansiktet och i pälsen, frihetskänslan och hon ger ifrån sig ett lycklig och mjukt skall, men hon släpper inte haren med blicken.

hon sicksackar mellan träden och hon börjar sakta men säkert at tknappa in på den och hon tar snabbt en kort genväg och hoppar sedan upp på några stenar och ligger och väntar på haren som kommer springandes, då tar hon sats och hoppar ner från stenen med blottande tänder och hon landar med en dov duns på marken och hon känner hur tänderna sjunker in i harens skinn och sen metallsmak i mun, hon morrar dovt och släpper inte greppet om harens hals förrän den hänger helt slappt i hennes mun, först då släpper hon greppet och hämtar andan. Hon upptäcker att Akira inte är hos henne och hon känner sig plötsligt rädd och ensam och hon ville ha honom hos sig. hon tar upp haren i munnen och börjar gå åt det håll hon kom ifrån tidigare. hon måste hitta Akira.

Som förväntat och önskat så försvinner Wen iväg efter haren. Akira flinar belåtet. Efter en stund reser han sig upp. Varför jäkta. Antingen kommer Wen fånga haren eller så gör hon det inte. Han känner hennes och harens energier försvinna allt längre bort. Akira börjar jogga efter dem i deras spår. Wen är faktiskt rätt snabb.

Snart får han syn på henne. Med haren i mun. Hon verkar kunna bli en skicklig jägare. Det är bra.
"Bra gjort". Säger han och ger henne en lätt uppmuntrande blick. Visst kan hon få lite lovord när hon faktiskt har varit duktig.

Hon får snart syn på honom och lättnad och glädjen pirrande inom henne och hon går fram till honom och släpper ner haren på marken framför honom. Det gröna ögonen har en stolt glimt i sig och håller kroppen i en stolt hållning, och ler förtjust när han berömmer henne och ger henne en lätt uppmuntrande blick. - Tack, Är du hungrig? frågar hon?

Han är ledarparets son och hon är bara en vanlig medlem, han skall äta före henne och hon får vänta på sin tur. Hon klipper lite med öronen och ser sig omkring på träden som hade börjat få gröna knoppar på grenarna.

Han ler lätt. Som det anstår hennes rang så erbjuder hon honom första biten. Inte för att han är direkt hungrig. Men för syn skull. Och kanske skulle hon bli ledsen om han inte godtog hennes inbjudan.
"Tack". Säger han och tar emot haren. Han är noga med att hålla tillbaka sitt gift. Han sliter loss skinn från haren och river åt sig en bit av den. Ser till att det blir hälften hälften. Han känner sig inte riktigt så elak att han skulle sno åt sig största biten här. Och Wen's energier avslöjar att hon är hungrig. Han ger henne hennes halva av haren. Så hugger han in på sin bit. Kanske de kan försöka sig på att fälla ett större byte sen?

Hon ler mot honom och betraktar honom när han river loss en köttbit och börjar äta. Hon klipper lite med öronen och böjer ner huvudet och river loss en köttbit och börjar äta. Hela tiden är hennes blick riktad mot honom och hon ler lite för sig själv och sveper lättsamt med svansen, hon slutar att tugga och tar ett steg fram mot honom och sträcker fram huvudet och slickar honom på nosen och kinden. Hon rodnar en aning och backar undan snabbt från honom, hennes nos är blodfläckad likaså lite av hennes kinder

Han tuggar nöjt och sväljer. Så tar han en ny tugga och tuggar nöjt. Wen böjer sig fram mot honom och han slutar tugga och studerar henne med lätt misstänksamhet. Så ger hon honom en slick på nosen, och så på kinden. När hon drar tillbaka huvudet igen så sväljer han sin tugga och ruskar sedan på huvudet. Så tar han ett steg fram. Över sin bit av haren. Och börjar slicka rent hennes nos och kind från blod. När han fått bort det mesta så backar han tillbaka igen. Så sätter han sig ner. Och sjunker sedan ner till liggande. Lägger en tass på sin bit av haren och börjar sedan äta igen. En hare ger inte så mycket mat och snart är det bara skinn och ben kvar. Då slickar han sig om munnen och rullar sedan över på sidan och sträcker ut sig.

Hon suckar av välbehag när han slickar henne på kinden och nosen. Hon betraktar honom med sina smaragdgröna ögon och ler mjukt och charmigt mot honom. Hon äter upp sin del av haren men hennes blick vilar hela tiden på honom, när han sedan lägger sig ner och rullar över på sidan och sträcker ut sig så tar hon ett steg framåt och ler mjukt mot honom, hon böjer ner huvudet och nafsar honom mjukt på sidan och ryggen. Hon morrar dovt men mjukt. Hon drar in hans doft i nosen och en till suck av väkbehag lämnar hennes strupe.

Öronen rycker lätt till på hans huvud när hon kommer närmare. Så börjar hon nafsa honom. Och morra. Vill hon fortfarande leka? Han höjer huvudet och morrar lätt. Så ruskar han på huvudet och reser sig därefter upp. Den långa svansen piskar till bakom honom. Så nafsar han efter hennes öra.
"Vad vill du göra nu?" Frågar han och låter sedan blicken svepa ut över skogen. Själv känner han sig lätt uttråkad. Nästan lite trött. Det skulle inte sitta fel att vanka hemåt och lägga sig i lyan och sova en stund. Men lite nyfiken på vad hon vill göra är han nog ändå. Tillräckligt för att fortsätta vara vaken i alla fall.

Hon ler  mjukt mot honom och möter hans blodröda blick med sin smaragdgröna blick. Öronen vrids fram och tillbaka hela tiden och hon lägger huvudet på sned, tröttheten börjar synas i hennes ögon så det kanske var bäst att de båda drog sig hemåt? - Vi kanske skall röra oss hemåt, annars utlyser dina föräldrar en skallgång efter oss. hon flinar retsamt och nafsar efter hans öra.

Han flinar kort.
"Då gör vi så". Svarar han. Han ruskar på huvudet och sedan hela kroppen. Därefter börjar han gå.
"Kom igen nu. Jag tänker inte vänta på dig". Säger han till henne och ger henne en snabb blick innan han börjar gå tillbaka mot lyorna.

[Avsluta där då eller?]