Den vita valpen vandrar ensam omkring bland de höga träden. Han vandrar i sina egna tankar. Han har haft mycket att fundera på ett tag men varit noga med att endast tänka mer när han är ensam. När han är med flocken så tömmer han hjärnan på tankar och endast tänker på sådant som är viktigt där och då. Typ att han är uttråkad eller att han önskar att han var någon annan stans. Men nu vandrar han ensam fram. Med tysta steg. Med ögonen slutna. Han försöker lära sig att manövrera sig endast med hjälp av energierna. Frustrerat har han många gånger misslyckats med att manipulera eller suga åt sig energier från naturen. Det verkar inte som att det är hans krafts plan. Men levande djur och andra vargar kan han dra energi från. Och han lär sig mer och mer om energimanipulation. Han är en jävlig liten sak den här unga hanen.

Han har ett tag experimenterat med ett nytt användningsområde med både energierna och gifterna. Efter att ha nått viss framgång på sin huvudsakliga testperson så har han tänkt utöka användningsområdena. Bredda sina kraft. Han har ju ingen som kan lära honom om energierna och efter att ha studerat mors gifter så har han upptäckt många nya sätt att manipulera dem. Han lär sig allt själv. Och han har lyckats med mycket. Han har experimenterat mycket på smådjur. Gnagare och sådant. Ett tag hade han en liten vessla som följde honom i stegen efter att ha manipulerat dennes energier till att den känner sig väldigt tillfreds och tillfredsställd när den befinner sig i Akira's närhet. Till slut tog han dock livet av den lilla. Det hade varit en rolig lek. Men han behöver större testpersoner.

Den långa svansen piskar otåligt bakom honom. Och öronen ligger strukna mot nacken. Han är uttråkad. Han vill att något ska hända. Han vill ha något eller någon att leka med. Lekar där han styr.

Energierna avslöjar snart att det befinner sig någon annan i närheten. Någon han känner väl igen. Dennes energier kan han känna lång väg. De är så vackra och välkända. Ett brett flin sprider sig på den unges läppar innan det sakta tonar bort och han styr stegen mot henne. Henne skulle han kunna testa på. Det här kan bli kul.

[PAX TILL CERRIDWEN]

Den svarta tiken sitter i en glänta och ser ner på sin spegelbild på vattenytan i en bäxk. Hennes gröna ögon gnistar och den långa gröna manen och lugger hänger mjukt över halsen respektive ögon. Hon klipper lite med öronen för att lyssna efter ljud runtomkring sig. Hon är fokuserad på vattnet, att få det att göra som hon vill. Hon ser när vattnet börjar sakta att forma sig, men det e fortfarande som en degklump, än kunde hon forma det till klot men hon vill göra mer än göra klot med vattnet, hon är så fokuserad att hon inte märker vem eller någon kommer emot hwnne

Han rör sig närmare. Rör sig så tyst han kan och snart får han syn på henne. Han dämpar sina egna energier och smyger närmare. Gömmer sig bakom buskar och annat grönt. Hon verkar upptagen med att försöka manipulera vattnet i bäcken. En sådan kraft verkar spännande. Men Akira finner sina egna krafter mycket mer effektiva. Vatten är bara vatten. Han flinar för sig själv och smyger närmare. Tyst så tyst han kan.
Så skjuter han ifrån med bakbenen och kastar sig fram. Får ta några fler skuttande steg där han skjuter ifrån med bakbenen av allt han har och kastar sig mot henne. Han kan inleda en brottningsmatch med henne. Så kan han sätta sin plan i verket.

Hon är fortfarand fouserad och ler glatt , när vattnet börjar sakta att böjer sig för hennes tankar. Hon rycker till när hon tappar fokuset för ett ögonblick och hon morrar till av besvilsr när vattnet faller ner tillbaka i bäcken med ett plask. Hon suckar  tungt och vänder sig om för att gå hem  när en vit gestalt kommer mot henne och hon gläfser förvånat till och hamnar med ett plask i bäcken. Hon är drypvåt och blänger på den vita hanen -vad skulle det vata bra för ?

Hon märker honom inte och Akira ser sin chans och knuffar ner henne i bäcken. Han börjar att skratta. Skratta för att han överlistade henne. Skratta för att hon är drypande blöt. Skrattar för att han är en sådan bra smygare.
Snart sansar han sig igen när hon ser surt på honom.
"Kom igen. Det var kul. Du är för blöt för att se sur ut. Dessutom är du sötare när du ler". Säger han och ser malligt på henne. Han sätter sig ner och lägger den långa vita svansen om tassarna.

Hon fnyser åt honom och ger honom ett sur blick och morrar lite när hon reaer sig upp, som ren hämnd så skakar hon av sig vattnet över honom och mötwr hans blick med sin gröna. - då får du hälsa på ett bättre sätt om du vill få mig att le. Hon ler lite men hon klipper smått med öronen och sätter sig på marken och betraktar honom. - vad gör du här? Jag trodde du tog hand om dina syskon? Hennes ögon glittrar retsamt och hon sveper lätt med svansen. Hon undrade vad han gjorde här ute? Wami och lihai skulle säkert leta efter dem båda om de var borta för länge - dina föräldrar blue nog inte så glada att du försvinner ugen! Den långa gröna luggen hänger nerför ögonen.

Han reser sig upp och backar ett steg när Wen ruskar vatten på honom. Han ruskar sig själv för att bli av med vattendropparna. Så fäster han den glödande blodröda blicken på henne igen. Han fnyser lätt.
"Nej, jag tror inte du kan vara söt". Säger han nonchalant och tar några steg mot henne. Så flinar han.
"Mor kan hålla koll på hela skogen om hon vill. Och så långt från lyorna är vi inte". Svarar han henne. Alltid har han avundats mors kontroll över naturen. Han går lite närmare Wen. Och sträcker fram nosen mot henne. Så blåser han henne i ansiktet. På ett retsamt sätt. Sen tar han ett steg tillbaka och flinar.

Hon följer honom med blicken, en aning misstänksam som hon var rädd att han skulle hitta på något fuffens igen - om jag inte är tillräcklig söt för dig så går jag då! Hon reser sig upp för att gå ett steg framåt när han sträcker fram huvudet och blåser mot hennes ansikte. Hon ser förvånat på honom - skulle det där föreställa en kärleksförklaring? Hon ler retsamt mot honom men sträcker fram sitt huvud och biter lätt i hans ena öra. 
Hon aveper lätt med svansen och sträcker på sig så hon får en stolt hållning - du kan inte visst hålla dig borta från mig, hon ler retsamt - har min charm fängslat dig el är det något annat du söker efter?

Han flinar belåtet. Wen är så lätt att leka med. Hon är som en liten leksak som bara suger åt sig uppmärksamheten hon får. Hon är så lätt att styra. Hon skulle verkligen passa som hans nästa testperson. Han sjunker ner på frambenen men släpper henne inte med blicken.
"Tro vad du vill, Wen". Flinar han. Sedan skjuter han ifrån med frambenen. Tar ett skutt mot henne men fintar och skuttar åt vänster och tassarna hinner inte ta mark innan han skjuter ifrån igen och sträcker ut frambenen mot henne för att fånga henne. Käften öppnas och saliven droppar från tänderna. Det ser i alla fall ut som saliv men egentligen är det det gift som han arbetat fram. Hans plan är att pumpa in det i Wen's system och låta det verka. Hittills testdjuren börjat visa symtom redan efter första natten. Men Wen är större än gnagare så det kan nog ta längre tid innan det börjar verka på henne.

Hon morrar busigt och kastar sig emot honom för att brottas med honom, ville han brottas så skulle hon gen honom en match hon biter tag i hans ena öra och drar hårdhänt, hon är inte hårdhänt av sig men han verkade gilla när det var lite hårdhänt och tuffare lekar. Hon känner helt plötsligt att hans tänder gräver sig ner i hennes skinn och hon gläfser till av förvåning och släpper honom och backar - du bet mig! Hennes ögon är häpna, hob var inte alls beredd på att han skulle bita henne - varför? 

Hon stryker öronen bskåt och blänger på honomm- har du något fuffens för dig nu igen? Hon nafsar efter honom.

Hon biter tag i hans öra men trots smärtan så fullföljer han sin attack och hans tänder sticker hål på Wen's skinn och han kan känna blodsmaken. En underbar smak. Och doften sen. Han sprutar snabbt in giftet och släpper taget och hoppar undan. Han slickar sig om munnen och flinar åt henne.
"Den som ger sig in i leken får leken tåla". Svarar han henne och ruskar sedan på huvudet och sätter sig ner samtidigt som han lyfter ena bakbenet och river med klorna på örat som Wen bet i. Sedan sätter han ner baktassen på marken igen och ruskar på huvudet varefter han reser sig igen.
"Vadå? Blev du ledsen nu? Ska du inte ge igen?" Han flinar och försöker trigga henne. Ju mer hon rör på sig desto fortare kommer giftet att verka.

hennes ögon smalnar och hon blänger misstänksamt på honom, ett dovt morrande lämnar hennes strupe och hon går emot honom med långsamma steg som om hon skulle smyga sig i bakhåll. - dina lekar är lite väll hårdförda. hon ler en aning mot honom men hon går fortfarande mot honom och hon klipper med öronen och leendet blir plötsligt retsamt och hon lägger huvudet på sned och möter hans blodröda blick. - åhh det skulle du gilla vaa kei? Hon skrattar till men tar sats emot honom och nafsar efter hans hals.

Han står stilla och tyst och studerar henne. Rör inte en min när hon talar till honom. Steg ett i hans plan är klar. Tippen på den långa svansen rör sig lätt bakom honom. Öronen står spetsade på huvudet och den glödande blodröda blicken tycks för en stund se bortom Wen. När hon sedan kommer emot honom låter han henne komma nära och låter henne nafsa honom på halsen och låter henne välta ner honom på marken. Där han blir liggande. När hon är så nära att han kan känna hennes päls mot sin egen. Hennes tänder mot strupen så ökar han på sina egna energier för att få kontakt med giftet som nu börjat sprida sig i hennes system. Han ser upp på henne och det darrar lätt i läppen. Som om ett morr är på väg. Samtidigt ger han henne en okynnig blick som berättar att han gärna busar mer.

Hon brottar ner honom på marken och nfsar på hans hals. hon morrar busigt och möter hans blodröda blick, hon såg den okynniga  glimten i hans ögon och hon ler retsamt - vad skall alla tro när den blivande ledaren blir nerbrottad av en tjej? hon fnissar och biter honom lätt i örat men ändå tillräckligt hårt så att han kände det.

En glad pirrande känsla sprider sig igenom hennes kropp bara att se på honom, hon får en tillfredsställande glimt i sina ögon men det syntes också en retsamt och okynnigt i dem också.- Säg inte att den store Akira har blivit svag? Hon fnissar retsamt.

( vet itne hur snabbt ahns gift verkar men eftersom hon hoppar och brottas med honom så blir hon ju påverkad snabbare som du skrev innan ^^ :P)

Han flinar lugnt åt henne. Retsamt.
"Ibland måste man vara vän mot de svagare, min kära". Han fuktar nosen med tungan och det rycker till i örat som Wen nafsar i. Han grymtar till när hon är något hårdhänt.
"Och vem har sagt att jag inte bara lät dig vinna?" Tungan far ut mellan läpparna igen som om den försöker fånga luften.
"Är inte segerns sötma något du vill ha mer av?" Han har många tankar om henne. Hur han skulle vilja forma henne. Om hon ska bli fullvärdig att stå vid hans sida. Flinet ligger prydligt på hans läppar när han ligger där på sidan och ser upp på henne. Detta är dock en position som han inte skulle tillåta sig med vem som helst. Men för att vinna måste man ibland offra.

[Ja, i rörelse så pumpas det ju runt fortare. Men du bestämmer själv hur fort. :)]

Hon ler retsamt mot hon där hon står över honom och hon trycker sin nos mot hans - så det e vad du tror? Hennes gröna ögon glittrar busigt till och hon nafsar efter hans hals och hon trycker sin framtassar mot hans bringa och ler snett - vad jag ser så är det Akira som ligger på marken och inte jag.. Hon fnissar retsamt och nafsar lätt på hans ena öra igen. Hon möter hans blick när han pratar om seger och dess sötma, jo hon kände sig en aning stolt över att lyckats till slut brotta ner honom. - jo, det skulle det säger hon mjukt men milt mot honom. Hon känner sig rofylld, men även glädje så fort hon såg el bara kände hans doft. Konstigt, hon har inte känt så här tidigare för någon annan hon mött. Men han har ju karisma akira det måste hon medge. Hennes gröna ögon är milda och varma men ett uns av retsamhet speglar sig i dem igen - om du ber snällt så kanske jag släpper dig! Hon fuktar sin svarta nos med sin skära tinga. Väntar på hans reaktion.

[PP:ar lite lätt om det är okej. Annars kan jag ändra. :3 Akira retas med henne. ^_^]

Han ligger lugnt stilla på rygg med henne över sig. Han gillar inte att finna sig i en sådan situation. Men han låt det vara för stunden. Det här går inte. Hon rör sig för lite. Det måste han göra något åt. Men hon står med tassarna på hans bringa och det går inte att förneka att hon är äldre och har vuxit mer än honom. Men han är hane. Han har fysiska färdigheter som en tik inte har lika lätt till. Han sträcker ut frambenen och placerat dem bakom hennes, mot hennes bröstkorg. Så sträcker han ut höger bakben och sträcker det snett och placerar tassen mot hennes högra sida. Så kränger han till för att få henne ur balans. Snabbt är han uppe på alla fyra igen och flinar triumferande mot henne.
"Ursäkta, jag hängde inte riktigt med där. VAD var det du sa?" Säger han retsamt och visar tänderna i flinet.
"Du behöver kanske öva lite till?" Han tar några snabba steg mot henne men väjer sedan åt sidan. 
"Du kan hu försöka fånga mig om du kan". Han stryker med svansen nära henne innan han nafsar efter hennes svans varefter han travar iväg en bit.

Hon spärrar upp ögonen av förvåning och piper till när hon tappar balansen och ramlar omkull net på marken, hon höjer huvudet och blänger på Akira som ser triumferande ut. Hon morrar surt till och tar sig snabbt upp på alla fyra - det där var fusk! Hon backar ett steg när han travar mot henne men värjer undan och hon kände hans svans, hon nafsar efter den men himlar lite med ögonen samtidigt somett lekfullt leendesyns på hennes läppar, hon var sällan sur länge över småsaker men visst kynde hon bli arg oxå men annars hafe hon tålamod med det mesta. - åhh vänta bara tills jagfår tag i digKei! Hon travar snabbt efterhonom fast besluten att fånga honom, hon ville inte förlora igen..

Åhh vad söt han är <3

Flinande ser han bak på henne när hon följer efter. Det är bra. Han vänder nosen framåt och ökar sedan farten. 
"Hänger du med?" Han kastar en snabb blick bak på henne. Även om han kan ta sig fram utan att se sig för så är set svårare att springa när man samtidigt ser bakåt. Så han vrider huvudet framåt igen.

En bit fram får han syn på ett relativt ungt träd. De lägsta grenarna sitter inte för högt upp men det ser och känns starkt nOg ut att hålla för hans fortfarande valpkropp. När han är tillräckligt nära hukar han och skjuter ifrån . Klorna gräver sig in i stammen och relativt smidigt tar han sig upp till lägsta grenen. Där lägger han sig och ser ner på Wen. Vad han känner till så kan hon inte klättra i träd. Akira själv har bara nyligen lyckats få kläm på det.
"Hur går det, sötnos? Följ efter mig om du kan". Säger han retligt.

Hon springer så snabbt hon kan efter honom men hon måste medge att han är snabb för att vara så ung. Hon ler lite för sig själv men hon hörde honom ropa till henne och hon ökar farten lite till - vänta bara ropar hon till honom, hon rörde sig snabbt och smidigt framåt me ändå försvinner han ur hennes synfält och hon morrar till och skyndar på. 

Hon ser honom inte någonstans och skall precis vika av på en annan stig när hon hör hans röst ovanför sig, hon blir så överrumplad att hon hoppar till och snubblar över en trädrot och ramlar in i ett par buskar i närheten. Hon gläfser och sprattlar för att komma loss, till slut lyckats hon ta sig loss från buskarna och hon kommer lunkandes ut från dem fillt med löv och en massa annat som fastnat i pälsen, hon fnyser en aning och ruskar på sig för att bli av med det mesta i pälsen, hon kastar en sur blängande blick mot kei - det där var fusk, du sa aldrig att det var en klättringstävlung! Hon slickar sig om nosen och känner en svag metallsmak i munnen, hon hade ett litet skrapsår på nosen och på kinderna men inga som det skulle bli ärf efteråt

När han ser henne tumla runt och hamna i en buske kan han inte låta bli att skratta stort. Han skrattar för att det verkligen ser så komiskt ut. Han samlar sig sedan när hon kommer uttrippande. Han flinar åt henne och ser triumferande på henne.
"Det verkar som att klättra inte är det enda du inte är vidare bra på". Säger han och flinar. Kväver skrattet som bubblar upp inom honom igen. Trycker tillbaka det. Sedan reser han sig på grenen och något klumpigt tar han sig ner från trädet. Snart står han med alla fyra på marken igen. Han vänder sig mot Wen och går sedan fram till henne. Ställer sig nära. Så sträcker han på nacken och tungan smiter ut mellan läpparna och han stryker den över hennes nos. Blodsmaken och även doften är så underbar. Den där omtumlande resan till busken var perfekt. Hennes hjärta måste ha slått hårt och snabbt fört hans gift omkring i hennes system. När det väl har lagt sig till rätta kommer det bli en del av hennes system. Ingen kommer märka att hon har gift i sig för det är så naturligt och energierna petar in det i henne. Det är bara han som vet att det är där. Bara han som kan få det ur henne igen. Det är perfekt.

Hennes andetagär fortfarande en aning snabba men hon börjar andas mer lugnare nu efter åkturen in i busken. Hon sätter sig ner på marken och blänger surt på honom. - du är elak säger hon med en stött röst. Kroppsspråket talar att hon e sur och hon känner sig förudmjukat att hon hade gjort bort sig inför honom. Hon rycker till när han helt plötsligt dyker upp framför henne och slickar henne på nosen. En varm lyckorus for igenom hennes kropp av att se honom men hon visar det inte, han kunde gott tro att hon är sur på honom - tror du att en slick på nosen skulle göra mig glad? Han skulle få jobba lite nu, trots att hennes medvetna skrek efter honom..

Han slickar henne några gånger på nosen och lite på kinderna tills han inte längre känner den metalliska smaken. Så tar han sedan ett steg tillbaka och sätter sig ner framför henne. Den långa svansen sveper han kring tassarna. Han tippar huvudet lätt på sne.
"Seså. Det är inte bra att gå omkring och vara sur hela tiden. Dessutom var det rätt kul. Hade du sett det hade du med skrattat". Säger han och flinar retsamt åt henne. Så rätar han på nacken igen. Han reser sig åter upp och sveper till med den långa svansen. Tar sedan steget fram till henne igen och ger henne en puff på halsen.
"Kom igen". Säger han och nafsar henne på halsen innan han skuttar iväg några steg.

Hennes sura blick ersattes av en förvånad och förvirrad min när han slickar henne över kinderna också, det där hade hon inte väntat sig. Hon rodnar en aning och viker undan med blicken för att han inte skall se att hon är generad. Hon kastar en snabb blick på honom i ögonvrån när han talar och rycker sedan på axlarna. - tyvärr så kan vi inte spola tillbaka tiden Kei. Hon ler en aning retsamt och klipper smått med öronen - hade vi kunnat göra det så hade jag kunna gott skrattat själv, men det var ingen trevlig landning precis.

Hon vrider på huvudet så hon kan se honom igen och höjer på ena ögonbryt när han nafsar henne på halsen och ber att hon skall komma. - vad? så du kan skrämma mig och göra så jag landar i en buske igen? eller något värre? De gröna ögonen är retsamma men hon reser sig upp och travar ikapp honom och nafsar honom i halsen. - om det här är ditt sätt att imponera på tjejer så får du nog tänka om min kära Akira. Hon fnissar men hon ger honom en lött knuff med bakdelen på hans sida.

Han flinar mot henne. Retligt. Hon är surmulen och han gillar det uttrycket i hennes ansikte. Det får honom att vilja locka fram det fler gånger. Hon följer efter honom och han sveper till med den långa svansen och klipper till med öronen. Han vänder sig mot henne och sjunker ner på frambenen. Så skjuter han ifrån men inte med full kraft utan så han reser sig på bakbenen. Han fäktar med framtassarna mot henne innan han landar på alla fyra igen och skuttar mot henne. Nafsar mot henne. Där han kommer åt. Sen försöker han sig på att få grepp om hennes nacke så han med sin tyngd kan få ner henne på marken.