Han missar henne igen och håller på att tappa balansen när han landar. Men han rätar snabbt upp sig igen och vänder sig mot henne och ser henne hoppa iväg. Öronen lägger sig mot nacken på henne. Om han kan komma nära henne och försiktigt öka styrkan på sin kraft så att han suger åt sig mer av hennes energi. Kanske kan han sakta ner henne tillräckligt för att hon inte ska kunna smita undan sådär hela tiden.

Han följer efter henne. Rör sig i hennes tass-spår. Sedan ökar han farten och nafsar efter hennes hasor.

[Klart hon får använda sina krafter. :3]

Hon morrar retsamt mot honom och nafsar efter hans hals, det hade börjat skymna utan att hon hade märkt det och hon hörde plötsligt en mju viskande röst i sitt huvud, hon kastar en blick upp på himlen och får syn på månen, hon ler glatt och hennes tatuering runt ögat började glöda. Hon kunde känna månens energi flöda i hennes kropp.
Hon hoppar undan från honom och springer förbi en liten bäck som fortfarande rann vatten i. Hon ler ett busigt och retsamt leende för sig själv, hon koncentrerar sig på vattnet och vattnet slingrar sig och formar sig som en boll som hon kastar mot Kei, det tog lite energi från henne att koncentrea sig trots att månen gav henne energi, men hon är ju fortfarande ung så hon var ju inte fullärd än. Hon skrattar mjukt!

(<3)

Varför är hon så snabb? Han morrar igen och följer efter henne. Han bryr sig inte om att det börjar skymma. Skogens underliga växter, månblommor kallar mor det, lyser upp hela skogen om natten. Så skogen är aldrig mörk. Han lägger dock märke till tecknen kring Wen's ena öga som börjar lysa. Han har sett det många gånger men aldrig förstått vad det är. Inte tänker han fråga heller. Han fortsätter följa efter henne. Vart är hon på väg? Då upptäcker han vattenklotet som Wen tydligen skapar med tanken och skjuter iväg mot honom. Vad är det här? Med ett surt morr hoppar han åt sidan och lyckas undvika att bli blöt. Även om några droppar ändå fäster sig i pälsen. Han ser surt åt Wen's håll. Hon ska minsann få. Han kastar sig mot henne igen. Om han bara fick fatt i henne igen.

Hon skrattar lekfullt mot honom samtidigt som tatueringen glöder allt starkare, hon får syn på keis sura blick och ser oskyldigt på honom - du är väll inte rädd att bli lite blöt Kei? 
Hon klipper med öronen och ler mjukt mot honom, hon viftar en aninng på svansen och tar sedan sats mot honom.

Hon nafsar efter hans hals och morrar busigt mot honom, hon kastar en blick på de glödande blommorna och hon minns att de kallades månblommor. Hon möter hans blick.

Han förstår inte hur hon tänker. Det frustrerar honom. Tänker hon ens? Nej, allt är bara på lek för henne. Men för Akira är det mer än bara lek. Han är rätt brådmogen. Han vill inte vara valp. Han vill snabbt växa upp och kunna bli något. Det gör honom frustrerad att behöva vänta tills han är stor nog att tas på allvar. Men samtidigt är man väl medveten om att han behöver gå igenom alla faser i valpstadiet för att kunna bli något. Han behöver ta lärdom av de äldre omkring honom och 'leka' med andra valpar. Men allt tar sådan tid.

Hon kommer emot honom och han känner hennes tänder nafsa honom på halsen. Kanske har han sin chans nu? När hon möter hans blick trycker han sig mot henne och försöker få grepp om hennes strupe för att kunna med sin tyngd lägga ner henne under sig. Och med henne så nära öppnar han mer på energiflödet och suger år sig. Men helt plötsligt känns hennes energier så mycket starkare. Vad är det här?

Hon känner att han får ett grepp om hennes hals och helt plötsligt ligger hon på rygg med honom över sig. Hon ser en smula förvånad ut men blottar tänderna och morrar en aning, inte hotfullt utan markerande. Hon är fortfarande valp men närmade sig sakta att bli tonåring, och hon hade lärt sig att klarasig själv att bli "vuxen" tidigt, men när hon är tillsammans med andra valpar så kom valpen inom henne tillbaka. - du har tur!
Tatuteringen glöder starkt och av energi och hon känner bara energin flöda i kroppen, hon hade även börjat vänja sig att höra månens röst.. 
Hon slickar sig om nosen och möter hans blick utan någon rädsla. 

( hehe sötnosen<3 har du några förslag vilka attacker/ krafter hon ksn ha inom månen och vattnen)

Äntligen lyckades han. Ett kvävt ljud undslipper honom när han äntligen lyckas få ner henne på rygg igen. Hans tänder vilar mot hennes strupe. Men utan att skada. Utan att rispa skinnet. Han använder mer sin tyngd för att hålla kvar henne. Han placerar ena tassen mot hennes mage för att markera att hon borde ligga stilla. Han förundras av hennes förnyade energi som tycks så mycket klarare och vackrare än hennes vanliga energier. Han vill ha dem. Alltihop. Vad är hon för en? En till synes bottenlös källa av energi. Han vore verkligen dum om han inte försökte hålla henne nära. Hon kan verkligen vara till nytta för honom. Om han bara kunde komma på ett sätt att göra henne till sin. Hans ena glödande öga hålls fäst i hennes smaragdgröna utan att han släpper det minsta på greppet om hennes strupe. Hur ska han kunna knyta henne till sig?

[åå. Det finns massor med coola attacker. 8D Speciellt med vatten. Jag funderade ut massor med Kaine. ^_^]

Hon ser på honom och hon känner hans ena tass på hennes mage, hans tyngd på henne, hon är en aning förvirrad varför stirrade han så intesivt på henne, det såg ut som han vore i trans eller att han tänker på något annat - varför tittar du sådär konstigt på mig kei? 
Hennes röst är undrade smått fövirrade, hon hade ingen aning om vad hennes energier gjorde el hur det ser ut överhuvudtaget.

Allt hon känner var månens energi och röst och hon suckar till av välbehag, hon sträcker på halsen och nafsar kei på halsen, inte på ett retsamt sätt utan mer vänskapligt men markerande att han borde gå av från henne. Hon möter hans blick och märker att hans blick är även glödande..

Hon verkar försöka använda lätta beröringar för att få honom att kliva av henne. Men han vann den här gången igen. Det är hans triumf. Och hans pris? ...

Han fnyser åt henne men släpper sedan taget om hennes strupe.
"Du har något mellan tänderna". Säger han bara lojt och backar ett steg varefter han sätter sig ner och sveper den långa svansen kring tassarna.

Den glödande blicken sveper uppåt. Först mot trädtopparna. Sedan stirrar han bara tyst rakt fram.
"Jag vann igen". Lägger han till och gäspar sedan uttråkat. Men i hans huvud virvlar tankarna omkring. Han har stänkt av energiflödet. Men han undrar hur han ska kunna göra för att göra dem till sina. Det går inte utan att ta till sig hela Wen. Men hur ska han göra?

Hon sätter sig upp och hennes gröna ögon möter hans, hon flinar en aning och slickar sig om nosen - ja dig! Säger hon so svar på hans första kommentar. Hon undrade varför han tittade så konstig på henne som han försökte läsa av hrnne el något. Hon tar ett steg närmare honom och månens röst lugnade henne, det kändes som hon växte sig starkare när månen var framme. Hennes tatutering glödde starkt och hon log finurlig mot honom

Hans andra kommentar fick hennes ögon att smalna en aning och hon log så oskyldig hon kunde - så det säger du kei? Hon hade lagt märke till en liten bäcken bakom honom när hon ställde sig upp och nu koncetrerade hon sig för att mana fram ett vattenklot men inte så att hon avsläjade sig - striden har bara börjat min kära kei säger hon med en mjuk röst, hon tog sedan sikte på honom och skickade iväg klotet så det skulle träffa honom.

Hon försöker visst överlista honom. Men energierna avslöjar henne. Han känner genast förändringen bakom honom och när Wen's vattenklot far mot honom så reser han sig upp och flyttar sig åt sidan. Han är inte tillräckligt snabb för vattenklotet snuddar vid hans sida men han slipper i alla fall bli dyngsur som säkert var Wen's mening med det hela. Han ruskar på hela sin lilla kropp och är snabbt torr igen. Så Wen anser inte att det är över ännu. Han flinar åt henne och sjunker ner på frambenen i lekinvit. Sedan sjunker även bakdelen ner men samtidigt reser han på frambenen igen och skjuter ifrån och tar ett skutt mot Wen. Han slår ut med frambenen för att få grepp om henne och käften är även den öppen. Han morrar och stryker öronen bakåt. Kanske han ska bli lite mer hårdhänt? Wen verkar inte se det som något problem att använda sina krafter i den här 'leken'. Ska han testa ett lätt gift på henne kanske?

Hon morrar dovt men busigt och hoppar undan från hans attack. hennes blick följer honom och hon flinar lätt, hon rörde sig snabbare, smidigare och hon är en aning starkare i månens sken. hon klipper lite med öronen och sveper lite lätt med svansen.
Hon stryler öronen smått bakåt och nafsar honom lätt i nacken, och hoppar undan från honom. Hon hoppar upp på en sten i närheten och hon ser upp på månen och ler busigt. hon ser ner på honom och ler sött mot honom, hon tyckte att han är charmig men hon hade inte lust att hamna i hans käftar igen och förlora igen. - är det så du skall charma en tjej kei säger hon med en retsamt ton i sin röst.

(https://www.youtube.com/watch?v=_8u4VLk0iTI. hehe tyckte bara låten passade in här ^^)

Hon hoppar undan och hans käftar fångar luft när de slår ihop med ett lätt klapper. Vad irriterande hon är. Han frustar till och vänder sig mot henne. Puttar på henne och ruskar på sig när hon nafsar honom i nacken. Så han får inte nafsa men det är helt okej att hon gör det. Han fnyser. Har hon hittat på egna regler eller?

Han ser på henne när hon hoppar upp på stenen. Den långa vita svansen piskar till i en ringlande rörelse bakom honom när hon talar. När hon tystnar så flinar han och tar några steg mot stenen och henne.
"Vill du inte vara med mig då?". Säger han. Fuktar nosen med tungan.
"Du verkar själv inte vara vidare bra på den här charmgrejen". Flinar han och skjuter ifrån och hoppar upp mot stenen för att knuffa ner Wen från den.

Hon skrattar till och ser sött på honom - klart jag vill vara med dig Kei. Hon gläfser till när han helt plötsligt hoppar mot henne och puttar ner henne från stenen och hon landar med en duns på marken. Hon ser en smula förvirrad ut och tar några steg bort från stenen. - det där var inte snällt! Men hennes ögon glittrar busig och hon följer honom med blicken och ler charmigt - jag måste ju vara bra eftersom du är ännu kvar min kära akira. Hon fnissar och backar några steg - du är så söt när du är frustrerad. hon lägger huvudet på sned och väntar på honom.

Hon vill vara med honom. Så tydligen fungerar hans charm i alla fall. Kanske han borde spela mer på det för att fånga henne i sitt nät. Snärja henne och försäkra sig om att hon alltid kommer vara hans. Han flinar triumferande ger ifrån sig ett lätt skratt. Nu fick han ner henne på marken igen. Tredje gången den här dagen.
Han tar själv plats uppe på stenen och ser ner på Wen på andra sidan. Så hoppar han ner och landar bredvid henne. Lyssnar när hon talar igen.
"Det verkar mer som att det är du som inte han hålla dig borta från mig". Svarar han henne utan att bry sig om det där sista som hon sa. För söt är han minsann inte och frustrerad. Det kan man diskutera. Han sätter sig ner igen och sveper den långa svansen om tassarna.
"Bli min, Wen". Säger han och den glödande blodröda blicken möter hennes gröna utan att blinka.

Hon klipper lite med öronen och ser på honom och ler snett. - ja, om jag får gissa så kommer tjejer stå i kö efter dig. Hon går bort mot bäcken och böjer ner huvudet och börjar dricka långsamt, men ena örat är vridet bakåt för att hålla koll på vad han är och gör. Hon sveper med svansen och hon sätter nästan vattnet i halsen när han säger att hon skall bli hans. Hon hostar och fräser för att få åter kontroll över andningen igen.

hon vrider på huvudet bak mot honom med vatten rinnande från munnen ner på marken, hon möter hans blick med sin och rodnar - Woohaa, är vi inte lite för unga för att bilda ett par... hon hade ingen aning om vad han pratade om och hon gillade det inte. han är ledarparets son och hon är medlem i flocken. han borde ha en som är lika stark som han. - tyvärr tror jag inte att jag är din typ kei..

Han flinar åter.
"Blir du svartsjuk?". Han reser sig och följer efter henne fram till bäcken. Men han stannar bakom henne när hon böjer sig fram för att dricka. Så under tystnad studerar han hennes reaktion på hennes ord.
"Vem har sagt något om att bilda ett par? Vi är ju bara valpar än. Men i framtiden". Han fnyser åt henne.
"Jag vet väl bäst om vem som är min typ". Svarar han henne bistert.
"Mor ser på dig som hon ser på mig och mina syskon. Du är en av oss även om vi inte delar blod. Även om du står naturligt i låg rang så glider du fram tack vare att mor ser något hos dig". Den långa svansen piskar till bakom honom. Från sida till sida. Fram och tillbaka i ringlande rörelser. I ett upprepat mönster. Han ser ner på Wen.
"Jag är den förstfödde sonen. Det är min födslorätt att inta ledarplatsen när mor och... far.. är borta". Han hakar sig för bråkdelen av en sekund över att kalla Lihai för far. Han har fortfarande svårt för att acceptera den äldre hanen.
"Vill du inte stå vid min sida den dagen?" Han lockar henne med den makten. Hon är dum om hon inte ens känner minsta lockelse till den tanken. Han vill veta vad hon står. Men nog kan han väl tvinga henne när han blir äldre.

Hon bara stirrar på honom, skulle hon bli svartsjuk om han hade någon annan? det skulle hon väll antagligen, det var något speciellt med honom, hon kunde inte förklara det, men hon drogs till honom som en magnet. - kanske det svarar hon på hans första kommentar.

hennes gröna blick häpnar över hans förslag, ville han verkligen att de skulle bli par i framtiden? hon kunde inte tro det. vad var det som var speciellt med henne? Hon hörde hans bistra röst och öppnar munnen - jag är inte speciell, vi alla är unika. svarar hon med en uns av nervositet i röst. Glider fram? vad menar han, hon förstod inte. hon ville inte bli behandlad annorlunda.

Hon hörde att han hakade sig på far och undrande om det fanns något som han dolde, men hon frågande inte och brydde sig inte. Hon sneglar på honom och funderar, skulle hon bli ledare tillsammans med honom? skulle de andra i flocken acceptera det ? skulle Wami och Lihai acceptera deras förstfödda sons val av partner. Hon möter hans blick och ler mjukt och tar ett steg mot honom och stryker med huvudet mot hans hals. de gröna ögonen är milda och varma - så du kan inte hålla dig borta från mig ändå kei? Hon fnissar mjukt - om du vill att jag skall stå vid din sida så gör jag det.

Hon är inte speciell? Han fnyser åt hennes dumma ord. Inte speciell. Mor ser att hon har något speciellt. Och Akira kan verkligen se att hon har något speciellt. Dessa vackra energier som dansar omkring henne. Som lyser i sådana klara och vackra färger. Men hon kan inte se det själv. Såklart hon inte kan. Men han gillar att hon kommenterade att hon förmodligen skulle bli svartsjuk om han var med någon annan.

När hon stryker sitt huvud mot hans hals står han lugnt kvar. Han vrider lätt på huvudet och ger henne ett tjyvnyp i örat. På ett mjukt sätt.
"Bra". Säger han när hon säger att hon kan stå vid hans sida. Om han vill det.
"Jag vill det. Du ska tillhöra bara mig". Han säger det på ett sådant sätt att det låter som något en dum liten valp skulle säga. Wen ska vara hans. Hon tillhör hans flock. Och så vill han inte att brodern ska försöka sno henne. Kan Akira få Wen att lova att tillhöra honom så ska hon tillhöra honom.
"Jag ska se till att du blir lycklig". En viss mjukhet smyger sig in i hans flin när han säger det sista. Men om den mjukheten är äkta eller spelad vet bara han.

Hon ler mjukt mot honom och lutar huvudet mot hans hals och drar in hans doft i nosen. han luktade gott, en speciell doft, hon kunde inte förklara det. hon skrattar till när han ger henne ett tjyvnyp i örat, fast på ett mjukt sätt, hon hade trott att han skulle vara lite mer hårdhänt. hon höjer huvudet och möter hans blick och lägger huvudet på sned - blir du svartsjuk om jag har andra efter mig? hon ler retsamt mot honom men passar på att ge honom ett tjyvnyp i hans ena öra. 

hon ger honom en buff på nosen, öronen klipper lätt, hons er frågande ut - jag är lojal, det vet du att jag är. hon möter hans blick och ställer sig upp på bakbenen och trycker ner honom på marken på ryggen och ställer sig ovanför honom med framtassarna tryckta mot hans bröstkorg, hon står så med sitt huvud nära hans och ler mjukt - jag är lycklig, frågan är blir du det Kei? henens gröna ögon har en frågande utmanade glimt i sig men man kunde se henne varma leende.

Blicken mörknar något då hon säger det första.
"Jag skulle hugga ner dem och visa dem deras plats. Visa att du är min och att ingen försöker ta dig ostraffat". Säger han och morrar dovt. Ingen annan ska få sno åt sig hennes energier. De tillhör honom.

Hon är lojal. Hon är hans. Det känns bra att hon säger det. Har han lyckats? Än är de bara valpar. Men när han växer upp. När han blir starkare. Då ska han visa att han menar det.

Hon kommer mot honom och brottar ner honom på marken. Visst, han låter henne göra det. För den här gången. Kanske vinner han mer av hennes tillit på det sättet? Han ser henne djupt i ögonen.
"Har jag dig så är jag det". Svarar han lugnt. Han kan köra det här spelet inför henne.

Hon ser in hans ögon och ler en aning, tatutering som glöder så stark får hennes öga att skifta, nästan som om ögat glöder ocskå. - då behöver jag inte vara rädd för något, min hjälte. hon trycker nosen mot hans och fnissar. - men en blivande ledare är eftertraktad hos många honor, du skulle säkert glömma bort mig bland alla andra vackra honom. Hon kunde inte se sig vacker, möjligen söt men där ute fanns en massa andra unga starka vackra honor som kanske skulle passa kei bättre. Men hon säger inget. - vad skulle dina föräldrar säga om dina planer kei?

hon flyttar inte på sig utan står kvar på honom, hennes gröna blick är fokuserad på honom, kunde hon lita på honom, om han gjorde illa oskyldiga så kunde hon inte stanna hos honom även om hon är lojal. Tänk om bara lekte med henne att han abra var ute efter något annat. tankarna virvlade i hennes huvud och hon fnyser till, hon gillade inte att bli osäker. - när tiden är inne och vi båda är vuxna, kommer du vara redo att binda dig? säger hon. Hon talade med en vishet i sin röst trots sin unga ålder.

Han ligger stilla kvar när hon trycker sin nos mot hans. Han har henne lindad kring sin svans. Inom sig flinar han stort men utanpå håller han anletsdragen neutrala. Men när hon talar igen flinar han lätt.
"Vad skulle du göra om du såg andra tikar svansa runt mig?" Frågar han henne. Hon har redan fått svar på vad han skulle göra. Hon står kvar över honom. Med tassarna på honom. Trycker ner honom mot marken. Men nog skulle han kanske kunna knuffa undan henne om han ville. Försiktigt öppnar han energiflödet och snor åt sig av hennes energi. Tyst och stilla. Lite i taget. Skulle han dra på för mycket skulle hon inte undgå att missa att något händer. Men han är försiktig.

"Om du fortfarande vill stå vid min sida då". Svarar han henne på hennes fråga. Samtidigt tycker han att hon är dum. Det var hon som förut sa att de fortfarande bara är valpar. Att det ännu är osäkert. Men han övertygade henne. Det kändes i alla fall så. Så står hon själv där och tvivlar.

hon slickar honom på nosen och ler mot honom - jag skulle lära dem att se men inte röra, och den som rör dig får med mig att göra.  hon fnissar en aning och ser retsamt på honom - vad? vill du se mig svartsjuk eller slåss om din gunst? hon nafsar honom på halsen och stryker sitt huvud mot hans men sedan hoppar hon av honom och riktar sin blick mot månen. månen pratade med henne, lugnade henne men den gav hennes också kraft. - jag kan höra den. Den är en del av mig. säger hon lite för högt för sig själv.

hon skrattade mjukt åt hans svar och ser på honom igen och ler - jag har lovat dig att stå vid din sida, och jag håller mitt ord. Hon möter hans blick. hon klipper lite med öronen och viftar en aning på svansen och ser upp på månen igen och drar ett djupt andetag.

Han flinar retligt.
"Vadå? Det vore rätt kul att se dig svartsjuk". Svarar han med en oskyldig stämma. Om han menar det eller inte är en annan femma. Men han säger det på ett sådant sätt att det kan verka som att han inte menar det. Varför ska han göra henne svartsjuk när hon sagt att hon är lojal?

När hon kliver av honom så reser han sig upp till stående. Han ruskar på hela kroppen för att bli av med skräp ur pälsen. Han fuktar nosen med tungan.
"Bra. För du är min och ingen annans. Kom ihåg det". Säger han med barnslig stämma. För att hon inte ska tycka att han verkar helt sjuk med sina ord. Nog ska ha göra henne till sin på allvar. När han blir äldre. Hon ska lära sig vad som kan komma att hända om hon tillåter andra hanar att komma nära henne. För hon tillhör honom.