Alla huvudena spetsade öronen för att försöka att höra vad hanen vill säga. Deras blick följd efter hanen när han ställde sig upp och bugade för dem. Var det här något sorts skämt? La blottade tänderna. När hanen sa ordet respekt så tittade de förvånade på hanen. I deras gamla flock så hade det lärt sig att man aldrig sa att man respektera någon. Det var lika med svaghet. Men dock kände La att en varm som var annorlunda än deras normala varm. Ett leende växt på Las läppar innan hon bröt ut i skratt. När hanen sa sin sista mening så börja Ani också skratta smått. Ch var helt tyst för än gångs skull och titta tvivlande på hanen. Hon måst har inbillat sig att hanen hade sagt Respekt.
   Efter ett tag när Ch hade lyckas samlade sig så tittade hon skamsen på hanen. "Förlåt, det är inte meningen att var elaka eller så... Men där jag kommer ifrån så brukar man inte säga att man respekt andra. Man brukar faktiskt aldrig säga det så..." Sa Ch snabbt med en låg röst. "Så jag är lite chockade" Avlutade Ani Chs mening medan hon kämpade mot ett leende. "Jag antar att jag ska tack eller något åt det hållet" Sa La med ett lite stubbigt leende och var väldigt noga med att inte säga tack direkt hanen.

Han började att skratta lite svagt, med sin mörka hesa röst. "Jag förväntade mig att detta skulle ske" Han log med tänderna och såg lite hotande ut. "Där ni kommer ifrån var det inte vanligt med att man visade respekt? Huh? ... Min moder och fader lärde mig en sak som valp. Visa aldrig respekt till dom som inte förtjänar det" Han tog något steg fram mot honan med de där leendet. "Be inte om ursäkt. Det är värre än att säga de ord jag precis sa.. Ja, vidrigt värre" Viskade han med smalnande ögon. Han drog tillbaks huvudet och leendet försvann. "Nå... Jag antar att jag skämt ut mig själv i era ögon. Så betraktas jag som en vekling nu? Hmm?" Skrattet uppstod igen, fast varken elakt eller nedvärderande. Han gav huvudet med hett temperament ett äkta leende innan han skrockade. 

(Sorry för seeeegt svar D; )

När hanen närmade sig så spänd hon musklerna i hela kroppen och hukade sig en aning. La blottad varnande tänderna medan Ch börja gny tveksamt. Ani såg avslappnande på hanen. Hans leende väckt en aning nyfikenhet i Ani och La. När hanen sa att Ch ursäkt gjord det värre så sänkt Ch huvudet och tittade skamset på hanen för sedan titta med samma blick på Ani. Ani sneglade åt Ch och gav ett uppmuntrande leende. Men La hade fortfarande sin fulla uppmärksamhet på hanen. När hanen log mot La så log hon tillbaka. La stämd in i hanens skratt. "Det åter stå att se." Sa La mellan sina skratt. Ani riktade sin blick mot hanen. "Men tyvärr så lutar du åt bara annorlunda." Sa Ani och gav ifrån ett lite retsamt leende innan hon fick ett neutral uttryck. "Men jag antar att han förtjäna lite respekt om han klara av hetan?" Sa Ch tveksamt och titta mot det andra huvudena. Ani nickade instämmande. "En aning kanske." Sa Ani och tittade mot solen. La gav ifrån sig en fnysning. "Mera än så får man klara av innan jag tänker ens tanken att vissa någon respekt." Sa La och tittade nedlåtande mot det vänstra huvudet. "Men hur många dag ska vi säga att du ska klara av hetan?" La hade vänd blicken mot hanen och tittade frågande.

"Är detta en utmaning? Hmm, ja, en utmaning.." Han log nyfiket men samtidigt fascinerad. "Hmm.. Vad tycker ni?" Crepsley var inte den som drog sig ur en utmaning. Han skulle hellre dö, så envis var han. 
Solen brände på hans nos men dimman lade sig som en mur för solen så att han skulle få svalka av sig en aning. 
Om han dog här skulle han knappast gråta, öknen var en fin plats egentligen. Men alldeles för lite skugga och byten.

Ett lömske leende växt på Las läppar. "Hm... Ska vi säga en vecka eller?" Frågade Ani. Hennes svans börja vifta av förvänta. Det här börja bli väldigt intressant. "Så vad vill du har när du är klar av utmaningen?" Frågad Ch med en darrande röst.

(Kort...)

Han kollade lite fundersamt på tiken. 7 dagar, ingen större utmaning precis. "Är ni säker, endast sju dagar?" Han höjde ena 'ögonbrynet' då hon frågade vad han vela ha om han klarade detta. Han tänkte ett tag, och sedan kom han på något "Om jag klarar detta, så är det jag som går med segern... Hmm.. Och det jag skulle vilja ha av er då är en saftig måltid. Ta hit en annan individ, så slaktar jag denne själv.. Eller om ni vill erbjuda er själv går det lika bra" Han talade som om att detta var helt normalt, som vilket byte som helst. I hans natur var han den som stod högst, alla andra nere vid hans tassar. Ett ondskefullt leende spred sig på hans läppar. "Deal?" Inombords skrattade han av besatthet, det var ett väldigt bra tag sen som han hade satt tänderna i sådant kött. Men om nu honan gick med på detta var hennes val, och det berodde på om hon skulle ställa några krav i dessa sju dagar. 

(I dessa sju dagar tänkte jag mig sju roll i öknen för varje dag. Så att det inte går som ett fingerknäpp så är han klar. Man vet aldrig vad som händer då han möter andra.)

(Det låter bra. Men måst det vara en individ som spelar av någon eller gå det bra med att jag bara hitta på någon varg?)

La nickade instämmande på hanens krav medan ett leende växt på hennes läppar. Hanens krav låter vettigt i hennes öron. Ett tveksamt gny lämnade Ch. "Jag ska se vad jag kan göra." Sa Ani med en tom röst. Hon vände sig om och börja gå en bit från hanen. La vände blicken mot hanen. "Bäst att du sköter dig." Sa La med varnande röst. "För jag kommer ha koll på dig." Sa Ch utan att vända blicken mot hanen. 
   När hon vara sex meter bort från hanen börja hon förvandla. Pälsen börja växa ihop och bli längre medan alla ben i kroppen börja krypa. Hon kände det underbara känslan när ben hoppa till ny positioner. Hur nosen bliv hårdra och fick en ny form. Hur det alla tre huvudena smält samman till ett huvud.
   Hon höjd sin korp vingar och hoppade i luften. När hon var i luften så cirklade hon runt hanen ett vare innan hon gav ifrån sig ett krax. Sedan vände hon sig om och börja sitt sökande efter hanens belöning.

(Det kan bli svårt att hitta en individ som spelas som är villig att offra en karaktär. Det skulle vara mer action dock. Men en påhittad funkar det också)

Crepsley log och sade tyst "Ingen fara, nej... fara.." Hanen granskade noga honan när hon ändrade form, det såg ut som magi. ett brett leende spred sig över hans svarta läppar, sedan vände han sig om och började vandra mot hettan. Av tidigare minnen skulle det finnas en plats nära dessa berg där de fanns vatten. Men det var länge sedan, och om minnet skulle svika honom kunde kroppen torkas ut, för hetta tär på hans kropp mer än något annat. Men han skulle inte se det som en svaghet precis, Crepsley avskyr helt enkelt att erkänna för sig själv att han faktiskt har svagheter. Vilket alla i denna värld har, men då han såg sig själv som överst på tronen var han ett undantag enligt honom. Inget kunde slita honom isär.


AVSLUTAT (?)