Crepsley vandrade med lätta steg och ett högt buret huvud. Hanen hade tappat mycket i vikt då han knappt har ätit och tagit långa promenader kring platsen han befunnit sig på en mycket längre tid nu. Men som tur är har han inte stött på någon annan individ då han i syfte undvikt allt för att få lite ro.
Men vilan är över och han ger sig av med en utvilad kropp.

Sanden var mjuk och inte alls jobbig att vandra på, men tassarna var ömma av den heta marken och han hade knappt någon känsel kvar i dom. Han vandrade på som om inget var fel, tassarna placerades korrekt framför honom utan att snava på något. Kontrollen över kroppen var något han var duktig på, även med ett brytet ben gick han som vanligt, som om smärtan inte fanns där.
Men han orkade helt enkelt inte jämra sig, hålla benet uppe eller ens upmärksamma sig över smärtan även fast kroppen skrev STOPP.
Men det var månader sedan hans ben läkt, så nu var det endast hans tassar som var utan känsel.
Några klippor längre bort såg lovande ut att vandra till, det fanns skugga och det var det han behövde, lite kyla.
Han var ingen värme älskare precis då hans ena kraft var is.

Skuggan var sval och hanen låg ned med öppna ögon. Han blickade ut över öknen och undrade vad han egentligen gjorde här? Han var virrig av sig, och att tappa bort sig i öknen kunde kosta honom livet.
Devils höll till här någonstans, och att klampa in på någons revir utan varken tillstånd eller anledning var aldrig bra.
Men om det skulle vara så att han kom innanför deras gränser så fanns det inte så mycket att göra åt.
Han var inte så försiktig av sig längre, men det kunde bero på förändringen som ändrat hans lugn i själen under denna ensamhets uppfriskning.
Gamar cirkulerade kring honom, de trodde säkert att han snart skulle dö. Han skrattade vagt "Då lär dem bli besvikna.." Sade han tyst för sig själv och gäspade stort.

(Hoppas att det inte gör något att jag skriver med Chanila istället.)

Hon riktade upp sitt grå rått ansikte upp mot den klar blå skyn. Hon fortsätt vandra framåt i den heta sanden. Hon höjd lätt huvudet och vädrade. Hon kände lukt från en främmande varg. Hennes nos följde lukten till en skugga gjord av en sten. Hon studerade den vita hanen med svart teckning och med horn. Hennes blick fasande på hornen. Hon hade inte sätt en varg med horn på nosen. Av nyfikenhet så närmade hon försiktigt sig hanen.
När hon kom fram där hanen var så klättrade hon upp på stenen som skapade skuggan. Hon blickade ner på hanen med sina svarta råttögon. Ett lite pip lämnade hennes läppar för att se hur hanen skulle reagera.

Det var svalt och avkopplande, solen var fortfarande lika het som lava men med denna skugga skyddades han en aning.
Crepsley drog in ett djupt andetag och fångade in en massa dofter, han höjde huvudet och kollade sig omkring.
En annan individ var nära, men han såg ingen.
Ett pip nådde hans öron och hanen kollade upp och fick skåda en råtta. Han kisade med ögonen och kollade sedan ned igen.
Han gäspade åter igen, skuggan hade flyttat på sig väldigt mycket och snart var helt blottad i solen.

Hon tittade sur ner på hanen. Han hade nästan helt ignorerat henne. Hon klättrade ner för stenen och gick bakom den. Hon börja förvandlar sig till sin sanna form. Hon kände hur benen börja flyta sig och hon kände hur hon börja växa i storlek.
  Hon börja gå runt stenen när hennes förvandling var komplett. Men hon kände hur hennes ben protesterade och muskler. Hon hade varit råtta lite förläng. Anis blick for försiktigt över hanen när hon kikade förbi stenen. "Vem är du och var gör du här?" Frågade La bryskt med svag morring. Ani vände snabbt huvudet mot La. "Jag kan lossas i alla fall att jag är artig." Sa Ani men hård röst. Ch gav ifrån sig ett gny. "Jag vill inte bråka." Sa Ch med en gny och tittade lite förskräck på La och Ani. La struttade blankt i det andra huvudena och stirrade hotfullt mot främlingen med lätt blottade tänder. Ani suckade tungt. Ani förstår inte varför La allt måst hålla på det här sättet. "Förlåt mig."Sa Ani och nickade mot det högra huvudet medan hon drog tillbaka sin högra kropps halva.

Crepsley hörde ljudet av steg därför reste han sig fort upp.
Han kollade på denna varelse med en tom blick, fast han var lite nyfiken på varför denne var så ... Muterad? Det första som kom upp i hans tankar var en förbannelse eller något slags gift som hade fått denne att se ut sådär.
Han visade inga tecken på varken nyfikenhet eller schock.
Då denne började tala fnyste han lätt och reste raggen en aning.
"Vad får dig att tro att du kan tala till mig på detta sätt?.. Mycket otrevligt, mmm.. Otrevligt" Sa han skarpt och med en mörk röst.
Han har ett speciellt sätt att tala på, han upprepar oftast vissa ord han sagt och drar ut på ordet 'mmm'.
Han var inte helt frisk i psyket, snarare långt ifrån.
Men under hans vila hade han känt sig mer stabil än ostadig i sitt psykiska sätt att både tala och agera.

Det mittersta och högra huvudet tittade mot främlingen medan vänstra spanade efter andra faror. "Jag ber återigen om förlåt till mitt beteende." Sa Ani med en känslolös röst. La vände sin blick mot de mittersta huvudet med en ilsket blick. "Jag tänker inte be om förlåtelse." Morrade La fram och riktade ett bett mot Ani. Ani duckade för Las attack och sen lätt Ani sina tänder sjunka in i Las nos. Hon kände hur hela kroppen spände sig för smärtan som kom från de högra huvudet. Ett högt gny kom från de vänstra huvudets läppar. Ani släppt sakta taget om Las nos. "Jag får skyla mig själv." Fnös Ani och La slog bort sin blick. De mittersta huvudet tittade återigen mot främlingen. "Jag heter Chanila, och du heter?" Frågade Ani i ett nytt försöka att var lite vänlig mot hanen. Ett lite leende prude hennes läpparna.

Denna fejd mot henne själv hade fått Crepsley att undra vad detta egentligen var för en varelse, det verkade som att denna varelse inte bara hade tre huvuden, utan tre hjärnor, om inte personligheter.
Han fnös till och kollade med en död blick på honan, ja hans blick såg död ut nu när han inte alls var i sitt vanliga ostabila tillstånd.
"Crepsley.. Mr Crepsley.. Mmm.." Sa han och fuktade sin nos, sedan tillade han "säg mig, vad förde dig till lilla mig? Mmm... Säg mig.." Hans sätt att tala på kunde vara förvirrande ibland. Men för han var frågan självklar, ren och bokstavlig.

"Jag antar av nyfikenhet." Svarade Ani känslolös på hanens fråga. De högra huvud vände sig snabbt mot hanen med blottade tänder. "Så vad gör du här i öknen, Crepsley?" Frågar La med en mörk röst och när hon sa hanens namn kunde man höra förakt i rösten.
De alla tre huvudens blickar riktade sig nyfiket mot hanens blick. Hennes hel svarta blickar tittade in i hanens orm lika ögon. Ch gnydde ett nervös gny och tittade bort för att slippa se i hanens läskiga ögonen. Ch plötsliga starka rädsla kom snabbt och övermannade La. La kunde inte hålla mot Chs rädsla så ett gny steg även från Las läppar. "Ch!" Ropade Ani med panik i röst och försökt jaga bort den plötsliga rädsla. Men Anis blick var kvar på hanen.

Han granskade honans beteende. Samtidigt som han var död i blicken fanns den en liten gnista av fashination.
"Mycket bra fråga! Hmm.. Utforskar, tror jag.. Jaa.. Mycket varmt, irriterande värme.. Mmm.. Crepsley avskyr hetta" Förklarade han samtidigt som han påpekade värmen. Han nickade och sa "mmm" åt hans egna ord.
Han gav det morrande huvudet en blick "Du, temprament mycket hett.. Har en bra gnista, gnista viktigt!.." Han började röra tassarna lite sidleds mot skuggan men hade fortfarande sin blick på varginnan.

De högra huvudet krökt på nacken och fick ett stort leende på läpparna. "Jag tycker om honom." Kommenterade La och vände blicken mot de mittersta huvudet. Ani och Ch spärrade upp ögonen tittade mot La. "Tycker du om honom?!" Frågade Ch och Ani chockade i mun på varandra. Hon nickade nöjd innan hon vände blicken till hanen. "Är Jag sjuk?" Frågade Ch med en svag röst. "Kanske..." Svarade Ani och tittade fortfarande på de högra huvudet. La fnös mot det andra huvudenas beteende. "Så för att jag tycker om någon så är jag sjuk? Är det jag säger?" Frågade La med hård röst. "Ja!" Svarade de andra huvudena kort. Det ryckt svagt i Las läppar men hon lämnade ämnet för tillfälligt.
  "Så Crepsley var kommer du ifrån?" Frågade La och vänd huvudet mot hanen med ett tillbaken dragen leende på läpparna.

Men en liten förvirrning av att de talade med varandra kunde han ändå inte undvika att lägga märke till ett leende på ett av huvudets läppar.
Blicken vandrade mellan huvuderna då de talade.
Tillslut kunde kan höra en fråga som var menat åt honom. Vart han kom ifrån? "Det okända som så många kallar det för, utanför numoori.. Mmm.. Det finns mycket mer att äta här. Fast vissa främlingar är seg, mycket seg.. Crepsley föredrar individer med kämpar glöd.. Mycket bra mat på dom.. Ja." Han tänkte på de vargar som funnits utanför, deras kött var rena rama kattmaten. Han ruskade lite på huvudet av tanken men riktade blicken till henne igen. "Vart kommer du själv ifrån?" Han kunde tänka sig från ett mycket katotiskt ställe med mycket krig. Om han själv fick säga något skulle han tycka att hon var rena mördarmaskinen. Vilket var oerhört intressant.

Ch spärrade upp ögonen och tittade mot hanen. "Äter du andra vargar?" Frågade hon med en låg röst. "Varför låter jag chockade? Jag har också ätit andra vargar." Sa Ani lugnt och tittade mot Ch. La struntade i de andras huvudens diskussion. "Jag kommer från helvetet." Svarade La på Crepsleys fråga. "Att säga att jag kommer från helvetet är kanske lite att överdriva La." Sa Ani och skiftade sin blick från det vänstra huvudet till högra huvudet. La morrade mot Ani med lät blottade tänder. "Ani lägg dig inte i mina meningar." Fräste La mot Ani.

Honan var fascinerande, någon som delade hans behov. Crepsley's blick smalnade då varginnan berättade vart hon kom ifrån. Det lät inte så konstigt i hans öron, hon såg ju faktiskt ut som en helvetes varginna.
Den glödheta solen kunde nästan smeka hans päls, det fanns inte så mycket vatten och därför kunde han inte använda sina is krafter så väl, det gick, men isen skulle smälta inom kort pågrund av öknens helvetiska sol.
"Trivs du här, i öknen?.. du gillar hettan?.. mmm, hettan"
Han var tätt intill klippan, allt för att undvika hettan så mycket som möjligt.

Alla det tre huvudena nickade instämmande på hanens påstående. "Ja, jag föredrar heta framför kyla." Sa Ani och vände på huvudet mot Crepsley. "Du då?" Frågade Ch med en låg röst. Ani vände blicken mot hanen och spärrade in blicken i honom. "Säg inte att du är en markbo som älskar kyla." Fnös La fram och blottade svag tänderna. "La!" Ropade de andra varnande åt det högra huvudet.

Han fnös "Jag föredrar kyla, kyla är bra. Svårare att överleva i snö. Mycket bra träning.. Mmh, ja, träning.." Crepsley försökte alltid utmana sig själv, och se vad han egentligen klarar av. "Jag kom hit till hettan för att testa hur länge jag överlever här.. Ska bli intressant att se.. Jaa.. Mycket intressant!" Hans pupiller vart stora så de nästan täckte hela hans gröna färg. Det fanns en del saker i världen som gjorde honom 'hög', en av sakerna var att se sig själv lida för att det ska kännas att man lever. Då solen hade omfamnat hans tassar var det inte längre någon mening med att skydda sig, så han stod bara kvar och lät solen sluka hans kritvita päls.

Det högra huvudet hotfulla ansikte uttryck ersatte med ett leende. La var nöjd med hanens svar. "Det ska bli intressant att se hur länge du klara dig." Sa La och gav Ani en blick. Ani suckade tungt och la sig ner men inest in så var hon också intresserat. Hur länge skulle denna hanen klar sig i hetan när han var vann med kyla? Ch gav hanen ett svagt leende. "Lycka till." Sa Ch med ett bävande röst. De alla tre huvuden tittade på hanen.

Hanen harklade sig och frågade sedan "Vart ska dina tassar leda dig härnäst?" Crepsley stod blick stilla på sin plats men lät ögonen vandra mellan de tre huvuderna. Hans skin var iskallt, likaså hans inre. Så om man skulle äta honom skulle det kännas som att han hade varit djupfryst.

De tre huvuden tittade mot varandra. Det vänstra huvudet skakade på huvudet. Hon höjd skulden bladen och sedan lät det komma till rätta sedan. "Den som visst." Sa Ani och vände återigen blicken mot hanen. "Så Jag har inte något annat för mig än att se hur länge du klara dig här ut." Sa La med ett ondskefull leende på läpparna. De alla huvuden hade blicken återigen riktat mot hanen.

Han skrattade med en hes och roande ton. "Jag förstår".
Den kvävande dimman sipprate ut ur hans käft likt ett vattenfall av tjock vit rök. Detta var ingen attack, utan den tjocka giftiga dimman vela omringa hans tassar. Hans krafter fick leka av sig själv då han gett tillåtandet. Dimman dansade kring hans tassar med en magisk rytm. En del hade blivit hypnotiserade av den även fast Crepsley själv inte hade gjort något. Vilket betydde att dessa tragiska själar slutat som efterrätt. "Du kommer varken se mig lida eller dö.. Bara veklingar ger upp! Mmh.. Vek.. Lingar.." Han hade tänkt att stanna här i ca en månad, och med tanke på hur mycket vatten det fanns här skulle det inte bli särskillt lätt, men underhållande.

Ch spärrade upp förskräckt ögonen och drog tillbaka huvudet med ett gny när hanen börja utsudda något sorts rök. La morrade misstänksamt mot röken medan Ani tittade fascinerade på den. "Så upptill bevis då?" Sa La med ett utmanade leende men hade blick fortfarande på röken. Ch försökt hålla så långt avstånd det gick från dimman men det var svårt när Ani inte vill flytta sig. Ch svald hårt. "Vad är det för rök?" Frågade Ch med en skälvande röst. Ani spetsade öronen efter Ch hade frågat. Man så hur hon börja vifta på svanen av förväntade över att få kanske vet var dimman var för något.

Crepsley log elakt och röken sipprade ut från hans stängda gap. "Andas ni in den.. Kvävs ni fort, och dör" Men röken höll sig vid Crepsley eftersom att det inte var menat att ända honans liv. Vilket skulle resultera i en faschinerande strid, men hanen hade fattat tycke för denna individ. Så intressant, vacker & ondskefull. Chanila var den första individ i hans liv som han faktiskt tyckte var värdig lite respekt. Alla andra ynkryggar till individer han stött på har väckt ett intresse hos honom, MatMatMat. 
Men så fanns det en hona, Demethra, som i hemlighet är hans enda svaghet. Vilket han inte vet om riktigt än, för han har aldrig varit utsatt för den situationen då hon var inblandad.
Crepsley fuktade nosen med sin tunga och sedan smekta han sina tänder med den.

Ett högt gny kom från Ch när hon hörd att röken var dödligt. Medan La fick ett lömskt leende. "Intressant." Sa Ani uppskattade. Las blick gick över dimman. "Kan du något annat?" Frågar Ch försiktigt med blicken i marken. La morrade irriterade mot Ch och vände blicken mot de vänstra huvudet. Ch gnydde och drog bort huvudet från La. Ani suckade och la huvudet i mellan det utresta huvudena. "Jag ska inte var dum väl?" Frågade Ani med en tröt röst. Ani var så trött på att höra deras gräll som det brukar ha. La struntade i det mittersta huvudet och tittade mot de vänstra huvudet som såg väldigt nervös ut. "Sluta bråka med dig själv och fokusera på Crepsley istället." Sa Ani och tittade mot de högra huvudet. La fnös mot Ani men hon vände blicken mot hanen och väntade på att få svar på Chs fråga. Vad kunde hanen mer?

Kan du något mer? Hade honan frågat. Men han sa inget förutom att framkalla is tappar, de trängde sig upp framför honan ur marken. Hans is var utav den starkaste sorten, de smälte inte av lite hetta. Utan de krävdes 'lava värme' för att smälta dom. Vilket inte alla betyder att bara lava kan förinta dom, utan stark eld kan också göra det. Och sedan är dom inte obrytbara, utan dom är otroligt starka för att vara is tappar. Doc var ju detta inte det enda han kunde göra med sin is kraft, men för att inte trötta ut sig själv ännu mer så var detta ett utmärkt sätt att demonstrera sin is. 
Om man skulle trampa på dessa, eller landa på dem skulle de åka rakt igenom kroppen. Beroende på hur vargen är byggd och vad den har för krafter såklart.
Detta påminde honom om en stund som yngre då han var på ett snöigt ställe i numoori, ekorrar sprang på marken för att leta mat och till deras besvikelse hann de inte leta så värst länge för ens de spetsades av isen som på ett ögonblick trängde sig upp ur marken för att sedan spetsa de små liven. Han log av tanken, det var som en rolig lek om vem som skulle vara den sista överlevande. Men ingen var den sista, alla spetsades och slutade till sist som mat åt honom. 
Han kollade sedan på isen framför honan och han suckade en aning, men drog in ett djupt andetag direkt efter.

Alla tre huvuden tittade på tappen som hade stiget från marken. Hon tog några försiktiga steg närmare tappen. Ch hade blicken fäst vid hanen för se om han skulle göra något. Ani och La tittade med nyfikna blickar på det mystiska föremålet. Kunde det var is? Hon hade aldrig sätt is tidigare. Men det såg ut så det äldre i hennes före flock hade förklarat det. Så var det lika hemskt som de hade förklarat eller hade bara berättat det för att skrämma valparna.
   Hon höjd försiktigt ena tassen för att snudda tappen men drog snabbt undan tassen när kylan fick tag om hennes tass. Den var i alla fall kall. La börja morra grovt mot tappen. Ch gny högt till när tassen nuddade tappen. De vänstra huvudets blick börja fackla mellan tappen och hanen. 
   Hon börja gå tillbaka till det ställe som hon stod på innan. Till varm.

"Min is är dock inte lika kraftfull här i det varma. Men dödlig, ja mycket riktigt, dödlig" Crepsley kom på sig själv att inte ens ha visat sin respekt till denna hona. Trots att hon bemästrade hettan, som han inte alls var förtjust i, så var detta trottsallt den andre varelsen i hans ögon som förtjänade lite respekt. Detta var emot hans självrespekt helt och hållet, men han sa "Varginnor som du borde det finnas fler av.. Du har.. Min.. Fulla..." Han kunde inte ens erkänna det, att han hade respekt för henne. Crepsley fnös till och undrade vad han egentligen höll på med. Men något respektabelt inom honom växte, sedan bugade han inför varginnan och talade klart "Repsekt". Då han hade rest sig såg det nästan ut som att han skämdes, så illa var det för honom att visa en annan individ att den var i hans självgoda nivå. "...Låt det inte bli en vana..." Muttrade han sedan.