Zey-So ser hur mycket psykologisk press hon ställer på valpen. Är det så att han minns henne? Deras möte var ju för så länge sedan... Han måste bära på någon kraft som låter honom minnas allt. Detaljer, känslor, tankar.
De gula ögonen ser stint på valpen innan hon sänker huvudet något som för att hamna i samma höjd med honom och långsamt börjar tala. Hon saknar de krafterna som skulle låta henne kommunicera med honom snabbare och tydligare. Därför var det bäst att överdriva med långsam tal.
- Stanna och se på mig.
Hennes blick var intesiv och befallande.
- Jag vill inte se dig bredvid min dotter igen. Hon är inte din vän och du är inte hennes. Glöm bort henne och håll dig undan min familj.
Hon vände sig om och börajde gå längst stigen som hennes dotter sprang iväg från samtidigt som hon lät osynligheten först göra henne genomskinlig för att sedan helt och håller sluka henne i osynligheten.
[Tillåter dig avsluta :)]