Den röda hanen följer bäcken och till och från har han skutt ner i vattnet och det skvätter åt alla håll. Han skrattar. Men för honom känns det bara som flåsanden. För hur mycket ljud han än åstadkommer så kan han själv inte höra det. Och kan han själv inte höra det så spelar det ingen roll hur mycket ljud han för. För han tänker inte på det. Han plumsar fram och hoppar sedan upp på land, ruskar av sig vattnet ur pälsen och börjar sedan skutta framåt längst med bäcken igen.

Han trivdes i den här skogen. I flocken. Han hade inte lärt känna någon direkt förutom ledaren. Gavin. Törne gillade den vita hanen. Kanske de kunde bli vänner? Om det nu var okej att vara vän med ledaren. Törne är inte så insatt i flocklivet. Så finns det en till. Aziza. Tiken han mött när han fortfarande var flocklös. Hon tillhör med den här flocken. Visst? Gavin är hennes vän. Så kanske är det okej att vara vän med ledaren.

Den intensiva blicken faller på något beigefärgat längre fram. Det verkar inte vara något som tillhör naturen. Och han känner igen det där. Törne sätter fart. Springer så fort han kan. Han befinner sig på andra sidan av bäcken och när han är precis framför den beigefärgade så stannar han tvärt och lägger sig platt på magen. Huvudet mellan tassarna och svansen viftar galet glatt bakom honom.

hon reser sig upp ur vattnet och ruskar av sig allt vatten så det står som kaskader runt henne. hon klipper lite med öronen och ler för sig själv, nej det var slut för henne att plåga sig själv med en massa negativa tankar om sig själv, och allt annat. hon tittar upp när hon hör springande steg och snart får hon syn på en roströd varg med gröna ögon kommer farandes mot henne och lägger sig i lekpositionen. "Törne" hon spricker upp i ett förtjust leende och gläfser lekfullt mot honom och höjer högra framtassen och skvätter vatten mot honom och ställer sig i lekpositionen.

Törne gläfser till när hon reagerar på honom och när hon skvätter vatten på honom så kastar han sig snabbt åt sidan och undviker att få det mesta vattnet på sig. Sen studsar han till och tar ett jätteskutt mot Aziza. Rakt ut i bäcken och när han landar så skvätter vattnet åt alla håll omkring sig. KALLT! Han skrattat och känner rysningar i hela kroppen och är dyblöt över hela han. Svansen slutat inte vifta bakom honom och han vänder den intensiva gröna blicken mot tiken.
"Hej!" Hälsar han glatt och klivet fram och slickar henne vänskapligt på kinden.
"Du är lite blöt där". Säger han och skrattar igen.

Hon tjuter till när iskallt vattnet kommer över henne när han hoppar i bäcken så allt står över dem. - IHHHH KALLT! tjuter hon till och backar undan från och ruskar av sig allt vattnet trots att det började komma rysningar genom hennes kropp. Hon ser på den röda varghanen och ler mot honom och hon viftar på svansen ändå, hon kunde ju inte ha hjärtat att vara sur på honom och det var ju hon som hade startat det. Hon log mot honom när han kommer fram till henne och ger henne en vänskaplig slick på kinden - Hej Törne, kul att se dig igen.  Hon buffar mjukt på hans hals och ger honom en vänskaplig slick på hans kind.

Hon frustar till av skratt och ser retsamt på honom - ja jag passade på att ett morgondopp, hon lyfter tassen och ger honom en lätt knuff på bogen - och du ser väldig "torr" ut tycker jag, du behöver nog ett dop igen. Hon ser lurigt men busigt på honom.

Han flinar glatt mot henne när hon talar om morgondopp och att han ser väldigt torr ut.
"Gör jag?" Frågar han och går närmare henne. Så ruskar han på hela kroppen och vatten skvätter av honom och den fuktiga pälsen ställer sig åt alla håll och kanter.
"Du har nog rätt". Säger han och tar ett skutt bort och kastar sig sedan ner i bäcken igen så vattnet plaskar omkring honom.
Han skrattar och vänder sig mot henne Aziza igen.
"Bättre nu?" Vattnet rinner om honom igen och deb röda pälsen ser riktigt mörkröd ut. Han klivet upp på torra land igen. Fast gräset omkring dem är kanske inte så torrt längre det heller.

hon nickade och ler busigt mot honom men ser på honom när han hoppar i vattnet igen och hon frustar till av skratt. - jadå mycket bättre lyckats hon få fram mellan skratten. hon klipper med öronen och flinar - antar att det är min tur nu då. 

hon hukar sig och tar sedan sats och hoppar ner i vattnet med ett stort plask. hon kommer upp igen och vattnet droppar från hennes päls som nu är nästan mörkbeige istället för ljus, hennes bruna lugg ser chokladbrun ut när den är våt. hon ruskar på huvudet och fnissar. hon följer honom med blicken och går sedan efter honom mot torra land men hon stannar vid vattenbrynet och höjer ena framtassen och skvätter vatten mot honom. hon känner sig väldig lekfull och busig och med honom kunde hon vara hur löjlig och barnslig som helst utan att man fick konstiga blickar. hon är sig själv helt enkel och skratt och lek gör en gott.

Svansen står högt i luften och vidtar glatt från sida till sida. Han följer Aziza med blicken när hon oxå hoppar i vattnet och blir dyblöt hon med. Det ser jättekul ut och Törne skrattar. Även om han inte kan höra sin egen röst så tycker han om att uttrycka sig med den. När Aziza stannar innan hon kliver upp på land och börjar skvätta vatten på honom så gläfser han till och tar ett skutt åt sidan, vänder sig snabbt mot henne och sjunker sedan ner på frambenen och med baken upp i vädret. Han reser sig sen och skuttar fram till henne och nafsar lekfullt i hennes lugg innan han backar några steg och lägger sig sedan ner på marken och börjar rulla runt och stryka sig mot gräset för vattnet får det att klia i pälsen.

Hon skrattar och hennes ögon glittrar av förtjusning och hon viftar glatt med svansen och sjunker ner på framdelen och morrar lekfullt till honom och hon fnissar till när han hoppar mot henne och nafsar hennes i hennes lugg. Hon ruskar på huvudet och ler busigt. Hon tar sats mot honom och nafsar honom i hans lugg innan han lägger sig på rygg och rullar sig.

Hon lägger huvudet på sned men han har rätt i en sak att vattnet får det att klia så hon gör samma sak som honom och lägger sig på rygg och stryker sig mot gräset för att få det sluta att klia. Hon kommer sedan snabbt upp benen och skakar av sig smuts och sträcker sig på sig och ser sedan på honom igen med sina gyllenbruna ögon. Hon tar ett steg mot honom och nafsar honom på halsen och sedan på magen (vet inte om han ligger kvar på rygg ^^). Hon ler snett mot honom. - är du hungrig Törne? Hon kunde inte sluta att titta ini hans ögon, hans ögon är vackra och även hans päls är vacker och ovanlig.

Han fortsätter stryka kroppen mot gräset och rullar och känner hur kliet i pälsen sakta avtar. Han kan höra att Aziza gör detsamma en bit ifrån honom. Han blir stilla och ser åt hennes håll. Hon reser sig men han gör ingen ansats till att göra detsamma. Han ligger kvar på rygg och ser åt hennes håll. Svansen börjar vifta över gräset när hon kommer närmare. När hon nafsar honom på halsen och magen ger han ifrån sig ett lätt gläfs. Även om det för honom bara känns som en utandning. Han ålar till och nafsar efter hennes ena tass. Fortfarande glatt viftande med svansen rullar han runt på mage och ser upp mot honan. Han studerar hennes läppar när hon talar.
Han nickar lätt. Jo, nog är han lite hungrig. Det hade han själv inte tänkt på något direkt. Men nu när hon nämner det.
"Jo, jag är nog det" Svarar han utan att höra sin egen stämma.

Hon flinar mot honom och drar undan tassen när han nafsar efter den, den gyllenbruna blicken glittrar av glädje och bus. Hon passar på att nafsa honom i nacken när han rullar över på magen och hon viftar på svansen.

Så här avslappnad har hon bara varit med Gav och Törne får henne verkligen att slappna av och hon log mot honom och backar undan så han kunde komma upp om han ville det.

Hon vädrar i luften och känner doften av en älg i närheten, leendet blir allt bredare och hon ser på honom igen och böjer ner huvudet och stryker huvudet mjukt mot hans hals. hon rodnar en aning och  lyfter huvudet igen - Jag känner av en doft av en älg i närheten.

Hon vänder sig om och tar några steg åt det hållet doften kommer ifrån, hon stannar dock upp och väntar in Törne. De skulle vara försiktiga då älgar har ju stora horn och de är inte lika lätta att fälla som ett rådjur eller något annat bytesdjur.

Han ligger kvar och ser på henne. Öronen står framåt på huvudet och rör sig endast när vinden retar dem. Den intensivt gröna blicken vilar på honan och han följer hennes exempel när hon börjar nosa i luften. Unghanens nos darrar lätt men han kan inte direkt utröna någon markant doft. En stickande känsla irriterar nosen och han sänker huvudet och stryker med ena framtassen över nosryggen. Så känner han henne nära igen och nafsar henne mjukt på bogen när hon stryker sitt huvud mot hans hals. Därefter reser han sig upp och slickar sig om nosen. En älg? Törne har aldrig jagat älg förut. Han tippar huvudet lätt på sne.
"Jag har aldrig jagat älg förut?" Säger han och känner en viss ängslan över det hela. Är inte älgar jättestora med stora horn? Det låter lite farligt.

Hon log mot honom och spetsar öronen mot honom. Hon slickar sig om nosen och nafsar honom mjukt på halsen. jo visst är älgar stora, men de behövde ju inte jaga en stor älgtjur, de kunde jaga en som var gammal, svag eller en kalv? Hon log vid tanken, om de fann en älgkalv så skulle den ändå mätta dem båda.

Hon hörde hans ängslan i rösten och hon möter hans skogsgröna blick och hon sträcker fram huvudet och slickar honom tillgivet på nosen och över ansiktet. Ett mjukt brummande morrande hörs från hennes strupe. - vi skall inte ge oss på dom fullvuxna älgarna, en älgkalv räcker gott och väl till oss båda. var inte rädd törne, vi fixar det här tillsammans.

Hon viftar mjukt på svansen och hon kunde inte släppa hans blick. hon buffar på hans hals igen och ler snett - du är en duktig jägare.

Han sluter ögonen när hon slickar honom på nosen och i ansiktet. Öronen vippar bakåt men spetsas snabbt igen och Törne öppnar ena ögat först och sedan det andra och ser på Aziza när hon talar. Men han råkade missa lite av det hon sa till honom men det sista uppfattade han och det var det som fick honom att känna sig bättre till mods. Svansen börjar vifta bakom honom igen och han ler varmt mot henne.
"Okej, men du får leda då". Säger han och ger henne kommandot att styra över jakten. Han litar på att hon kan leda honom och han följer henne gärna. Han ruskar på huvudet och höjer på halsen och tippar huvudet lätt på sne och släpper inte Aziza med blicken.

Hon nickar med huvudet och börjar gå åt det håll lukten kommer ifrån, det hade redan börjats vattnas i hennes mun på tanken av älgkött. Hon ryser till av spänning som börjar samlas inom henne, att jaga och känna adrenalinet pumpa igenom kroppen. vilket kick det kändes. Hon skyndar på stegen men går ändå så att Törne hinner med, då och då kastar hon en blick bakåt för att se så han är med hela tiden. hon ville inte tappa bort honom eller att han skall känna så hon överger honom mitt i alltihopa.

Doften blir allt starkare och snart ser hon en äng där några älgkor och årsgamla kalvar gick och betade. Hon stannar upp och betraktar dem, tittar efter den som är svagast. Hon viftar ivrigt med svansen och snart hittar hon den svagaste bland dem. En kalv som verkade skadat av något annat djur eller duster med andra älgkalvar? Hon ser bak på Törne och nickar sedan på den skadade kalven, den var ändå stor så även om den är skadad så skulle den inte ge sig i första taget.

Hon buffar mjukt på Törne - När du är redo säger hon vänligt.

Han är inte sen med att följa efter henne och håller sig nära henne. Tassarna trummar taktfast mot marken. Han känner marken under tassarna för varje steg. Och för varje steg så byggs förväntan upp inom honom. Varje jakt är en ny erfarenhet. Det kommer gå bra. Han intalar sig positivitet och den intensiva gröna blicken hålls fäst framför honom.

Han stannar upp vid honans sida och följer hennes blick ut över ängen och får syn på älgarna. De ser verkligen stora ut. De vuxna djuren. Och de är många. Vargarna får vara försiktiga. Ger de sig på en kalv kan modern bli beskyddande och aggressiv. Han ser på Aziza och nickar lätt.
"Var försiktig". Säger han.

Hon nickade och buffar lugnade på hans hals - jag lovar och var försiktigt du också Törne. innan hon smyger iväg bland buskarna så ljudlöst hon kan och hoppades att inte vinden skulle avslöja dem. Hon hade hela tiden blicken riktad mot deras byte. Hon stannar på den plats som är närmast och samlar sig och sedan kastar hon sig framåt från gömstället och springer rakt mot älgarna, vilket skapar totalt kaos, älgar springer hit och dit men hon har hela tiden siktet på deras byta och hon skiljer den från resten av hjorden och hon morrar högt  med raggen rest och blottar tänderna, Hon tar sats med bakbenen och hugger mot kalvens boge och försöker hoppa upp dess rygg, samtidigt försöker hon hålla sig borta från dess sparkade klövar och stångande huvud.

Hon hoppar undan från dess huvud och morrrar igen och går runt den några varv medan blicken är fäst på det fnysande djuret, Hon kastar sig framåt men hoppar åt sidan och kastar sig upp på dess rygg och borrar ner sina tänder i dess nacke och känner blodsmak i munnen samt hör ett ilsket brölande från djuret. Hon morrar dovt och håller sig fast för allt hon kan medan älgkalven bockar så bara den. Hon hade full tillit för Törne att han skulle vara bakom henne och snart skulle de fälla sitt bytesdjur tillsammans

Han ger henne ett litet försprång innan han med smyger fram men håller avstånd till henne för att kunna skapa en avledande manöver. Han studerar bytet som Aziza valt ut och ser henne attackera. Såklart reagerar föräldradjuret som han hade fasat och rör sig mot vargen som attackerar dess avkomma. De andra djuren har redan rört sig långt bort från platsen. Törne springer runt föräldradjuret och biter den i ena bakbenet och får dess uppmärksamhet riktat mot sig själv. Han lyckas få bort djuret från Aziza och kalven men när kalven brölar av smärta så reagerar föräldradjuret på det igen och vänder sig mot sin kalv. Törne ser frustrerat på och försöker komma på något. Han ser sig omkring. Men kommer inte på något. Och den vuxna älgen rör sig närmare och närmare Aziza och kalven. Törne blir arg och springer efter. Försöker komma på vad han ska göra. Ilskan i honom växer och blir starkare och starkare och han ser Aziza skada kalven. Han måste beskydda kalven. Nej! Jo! Va?

Nej. Det är inte kalven som ska beskyddas. Det är Aziza. Aziza behöver hans hjälp. Aziza ska beskyddas. Törne sänker sitt väldiga huvud och frustar vildsint och ökar takten och klövarna bankar mot marken under honom. Han hör kalven bröla. Han måste få tyst på den. Smällen när han kolliderar med kalven får den mindre älgen att falla till marken med ett brutet ben och flera brutna revben. Törne stampar på den innan han kliver förbi och rör sig bortåt.

Den röda ungvargen reser sig och ruskar på kroppen. Vad hände?? Han ruskar på huvudet och ser sig förbryllat omkring. Varför låg han på marken? Föll han? Slog han i huvudet? Drömde han? Han finner fokus och ser den vuxna älgen se sig lika förvirrat omkring som han själv känner sig. Men den får syn på Aziza och den livlösa kalven och börjar röra sig närmare igen. Törne skjuter ifrån med bakbenen och springer fram. Kastar sig över kalven och morrar och skäller aggressivt mot den vuxna älgen som osäkert vänder sig om igen. Törne rör sig snabbt närmare och för så mycket oväsen som han bara kan. Utan att veta hur han egentligen låter och han hugger efter älgen som börjar springa och när den är tillräckligt långt borta så stannar Törne. Han andas tungt och är helt uppe i varv. Han trampar på stället och svansen står högt i luften och raggen är rest och han känner sig helt på enda. Vad hände egentligen?

Allt hände så snabbt så hon hann inte registrera allt. Hon ser bara i ögonvrån att mamman till kalven kommer i en rasande fart mot henne och sin kalv, men sedan ser hon att en annan älg kommer springandes och hon spärrar upp sina ögon och släpper taget om kalvens nacke och hoppar undan och hons er hur älgen brakar in i kalven och trampar på den, Hon andas tungt och sedan helt plötsligt dyker Törne upp från ingenstans, hur vaa? vad? Hon ser förvirrad ut och hon ser hur Törne skäller och morrar aggressivt mot kalvens mor och hon går fram till kalven och med ett snabbt hugg över des hals så avslutar hon dess lidande.

Hon riktar blicken mot Törne och går fram till honom och buffar på honom - är du okej? vad hände? hon ser förvirrad ut och slickar honom på kinden.

[Nej, det var mamma älg som gjorde det. :3 Försökte förklara på ett bra sett. Jag failade tydligen. X'D Törne lyckades på något sätt besitta älgmamman som var på väg att attackera Aziza och riktade dess ilska mot deb egna kalven istället. Törne's kropp hade legat försvarslös en bit bort. :P]

Han andas tungt och häftigt och försöker få grepp om verkligheten igen. Det känns som samma sak som hände när han och Roy lekte vid byomifallet. När brodern hade fallit i vattnet. Det hade känts som att Törne varit där med honom... Nej, det hade känts som att Törne VAR Roy.
Han hade känt likadant med älgen. Det hade känts som att han VAR älgen. Han hade sett genom dess ögon och känt dess ilska och desperation. Han hade känt den riktad mot Aziza. Och då hade han blivit rädd. Väldigt rädd. Men den rädslan hade snabbt bytt skepnad och han hade lyckats rikta ilskan mot älgkalven. Mot bytet.

Han känner Aziza komma upp vid hans sida. Han känner hennes varma tunga mot hans kind. Benen viker sig under honom och han känner hur han darrar i hela kroppen. Vad var det som händ egentligen? Han har ingen aning. Men det var väldigt skrämmande. För det hade känts som att han inte varit sig själv. Han vänder upp huvudet och deb intensiva gröna blicken söker Aziza. Törne's blick är matt. Han sluter ögonen och huvudet fallet till marken och hans medvetande sveper in i ett mörker.

[Törbe svimmade av utmattning. (A) :P)

(Aha^^ ja jag läste nog lite för snabbt där förut men då vet jag ^^)

Hon är förvirrad, men rädd och orolig på samma gång, men trots det så försökte hon behålla lugnet så gott det går. Vad skulle hennes mor göra i sådana här tillfällen? Han verkade inte skadad utan mer matt och orkslös.

Hon möter hans intesiva gröna blick och hon stryker huvudet mot hans hals - Allt kommer bli bra min vän viskar hon lågt i hans öra. Fast hennes hjärna arbeta på för fullt, vad skulle hon göra? Tänk Tänk Aziza. använd huvudet nu.
Hon drar ett djupt andetag, skulle hon använda lite av sin energi och föra över den till honom ungefär som lite helande? Hon klipper lite med öronen. Att se älgenkon attackera sin egna kalv var väldigt skrämmande, men hade Törne något med det att göra eftersom han verkade helt kraftlös nu.

Hon ser sig omkring, vädrar i luften och ser på deras byte som de fällde. Hon slickar på Törnes kind igen, - Jag vet inte vad du gjorde men du räddade mig, tack. Hon nosar mjukt i hans nacke. Hon lägger sin högra framtass på hans panna, hon drar några djupa andetag och sedan använder hon med hjälp av sin helande energi att Törne skall återfå lite av sin styrka tillbalka. Hon känner en varm spridning i kroppen och ner till benen. Visserligen tog det lite på hennes energi också men bara tillräckligt så Törne fick styrkan tillbaka.

(säg till om jag skrivit något konstigt^^)

Den röda unghanen ligger där i gräset och andningen saktar sakta ner och är lugn och fridfull igen. Och snart känns det som att han sover. Medvetslöshetens mörker sveper snart vidare i sömnens famn. Men det är ändå inte sömn för kroppen känns som en sten. Den känns för tung för att vara en kropp. Utmattad är rätta ordet. Dränerad. För det känns som att all kraft har sugits ur honom.

Så känner han ett lätt tryck mot pannan. Därefter börjar det sprida sig en pirrande känsla från tyngden mot pannan och vidare ut i kroppen. Sakta sveper medvetandet tillbaka men kroppen känns fortfarande tung och som att han befann sig under vatten. Flera meter under vatten. Det är svårt att andas. Ett lätt utdraget lågt gnyende undslipper honom. Det känns som att han drunknar.

Han slår upp ögonen och han ser upp på Aziza som har placerat ena tassen på hans panna. Kroppen känns så tung fortfarande. Det är en för svår utmaning att försöka röra sig så han ligger bara stilla. Det pirrar fortfarande i kroppen. Han förstår att det är Aziza som hjälper honom. Han lyckad med möda fylla lungorna med luft och andas sedan ut i en lång tung suck. Sakta sluts ögonlocken över den intensiva gröna blicken och döljer den för världen igen.

Hon är full koncentrerad på att ge honom energi tillbaka, men det hade både för och nackdelar, fördelen är att han skulle förhoppningsvis få tillbaka sin styrka snabbare, nackdelen är hon töms själv på energi och att de båda är sårbara utifall något rovdjur skulle hitta dem och försöka sno deras byte. Hon bad en tyst bön inom sig att inget rovdjur eller annan fiende skulle dyka upp.

hennes gyllenbruna blick möter hans skogsgröna när han slår upp ögonen igen. En suck hördes ifrån honom innan han sluter ögonen igen. hon drar en lättnadens suck inom sig, han skulle bli bra, det hoppades hon, hon skulle aldrig förlåta sig själv om något hände honom.

ett litet stön kommer från hennes strupe och hon tar bort tassen från hans pannan och sjunker iph på marken bredvid honom, hennes huvud hamnar över hans nacke och hon känner sig trött och matt, som om energin hade sugit ur henne, men det var värd för att ge Törne sin energi och styrka tillbaka snabbare. Hon behövde bara vila lite så hennes energi återhämtas. Hon klipper lite med öronen och hennes ögonlock sluts sakta över de gyllenbruna ögonen och hon försvinner in i drömmarnas värld.

*spola fram lite i brist på ideer* x'D

Han slår upp ögonen. Kroppen känns fortfarande tung men det känns ändå bättre. Tröttheten härjar i kroppen och det känns som att han har blivit mosad av något stort och tungt.

Det är en mer solid tungt över hans nacke. Någon ligger över honom. Så han ligger stilla. Aziza verkar trött. Hon måste ha gjort av med mycket energi. Hon hjälpte honom. Han är väldigt tacksam för att hon är hans vän. Även om han hade återhämtat sig själv om han bara fått vila. Hur lång tid har gått? Han känner sig inte nu som han kände sig när han och Roy höll på att drunkna.

Men vad är det som händer egentligen? Det är något som händer med hans kropp. Eller något.
Vad är det?

Hon ligger fortfarande bredvid honom med sitt huvud över hans nacke, sakta hade hon börjat återfå energi igen och hon lyfter på huvudet från Törnes nacke. Hon gäspar lite och kastar en blick på den röda ungvargen bredvid sig.

ett leende syns på hennes läppar när hon ser att han är vaken och hon möter hans skogsgröna blick med sin gyllenbruna. Hon makar lite på sig och buffar mjukt på hans hals - Hej! Hur känner du dig Törne?
Hon tippar huvudet en aningen på sned och ser på honom. Hans hållning tydde på att något störde honom. men vad+ Hon ville hjälpa honom men samtidigt kommer tankar fram att han kanske var skadad eller hade hennes energi orsakat något? - Är det något som är fel Törne?