Hon ser på honom och klipper smått med öronen. Hon ville inte veta vem han letade efter, vem visste vem det var? Vad Navareil sa om vargen så verkar den han letar efter inte så snäll. hon sveper lite med svansen och slickar sig om nosen. - Han låter som ingen trevlig varg säger hon högt för sig själv.

Hon tittar på honom igen och tar ett steg bakåt från honom, rädd att hon kanske hade sagt något dumt igen. - Förlåt säger hon tyst

Han betraktade den vita tiken och backade undan nått steg då hon verkade allt för osäker. Hon var inte en del av den där hanens följe så hon var inget hot mot honom. Han såg sig omkring igen och fnös kort.

"Han var ingen trevlig varg" Sade han med den låga hesa rösten. "En trevlig varg skulle inte begära en valp i betalning mot att skydda en flock och sedan förråda dom" Han skakade på huvudet och fnös igen. De gulgröna ögonen föll åter på Mitri. "Men det tillhör de förflutna. Bara jag hittar Honom så jag kan hindra honom från att förstöra andras liv."

Hon ser på honom och ruskar smått på huvudet så den långa blåa luggen dansar över hennes guldbruna ögon. - Det är hemskt säger hon mellan sammanbitna tänder. Hon hoppades att den här vargen han letar efter har fått sitt straff.

Hon stelnar och hennes guldbruna ögon börjar helt plötslig att glöda. Hennes kropp darrar en aning och hon ger ifrån en gnyende av smärta. Hon får en syn, en syn av den vargen Nava letar efter och hon ser även ett skelett troligen vargens, synen visar även en skog där skelettet ligger, troligen i närheten av kristallön.

Hon andas tungt och just som hon trodde att synen var klar så kommer ännu en, hon känner hur det nästan sprängs i huvudet av smärtan. Hon försöker se vad nästa syn visar, den visar Nava, i strid med en varg troligen den han letar efter och synen visar även hur Nava fick sina ärr.

Hon antog att vargen dog av de skadorna Nava gett honom, till slut försvinner den andra synen och hon sänker ner huvudet och flämtar tungt, det är väldigt påfrestande för henne att se syner, då det tar en massa energi från henne. Hon klipper lite med öronen, rädd för vad hon skulle säga till honom och hur han kommer reagera angående hennes kraft så hon inte kunde styra över, synerna dyker upp när man misnt anar det.

Han nickade bara kort då hon sade att det var hemskt det Han hade gjort. Det fanns inte så mycket att säga om det. Han vände dock blicken mot henne igen då hon gnydde till och han lade huvudet på sned. Hon verkade ha ont men han såg ingen orsak till det och han kunde ana att hennes ögon glödde nu. Vilket de inte gjort förut.

"Mår du bra?" Frågan han med en dämpad röst.

Hon drar några djupa andetag och väntar med att prata tills smärtan i huvudet försvinner. Hon höjer blicken och möter hans gulgröna, hons er nervös och orolig ut. - jag.. jag mår bra. Det var bara min kraft som kom... Hon ger ifrån sig en suck. - jag har kraften att kunna se syner, men de kommer som de vill, jag kan inte kontrollera den.

Hon klipper lite med öronen och fortsätter sedan, - jag fick två syner, den ena är om en okänd varg och den andra var om dig.

Han betraktade tiken då hon talade. Lät henne tala tills hon verkade vara klar. Han lade huvudet på sned och de gulgröna ögonen smalnade lite då han tittade på henne. "Säg mig vad såg du för syn om mig?" Han svepte smått med den långa smala svansen och öronen, de ena halvt och de andra där tippen föll framåt.

Han visste inte om han trodde på henne, om hon verkligen såg nått eller om hon bara hittade på. Hon försökte kanske bara förvirra honom. Att se syner. han hade hört om mycket men aldrig att en varg kunde se syner.

Hon ser en smula förvånat på honom, de flesta ville ju inte att hon hade fått veta något om deras förflutna. men han frågade så hon gjorde som han bad henne. - jag såg dig strida med en varg, jag gissar att det är den vargen du letar efter? Det var han som gav dig dom ärren på din hals.

Hon slokar öronen, skulle hon fortsätta berätta att vargen är död och hans skelett ligger i en skog nära Kristallön? hon slickar sig om nosen och klipper med öronen. - det är en sak till, angående den första synen jag fick...

Han piskade till med svansen då hon talade och en dov men hes morrning steg i hans strupe. "Vem har berättat hur jag fick mina ärr för dig?" Han steg närmare henne och rynkade nosen.

Han trodde inte hon sett det hon sade i någon syn. HAN hade sänt henne för att förvilla honom. Svansen piskade bakom honom och han spände ögonen i henne.

Hon hörde den hesa morrning i hans strupe och hon backar undan och darrar av rädlsa. Det är just det här hon hatar sin kraft ibland, hon ser på honom med rädsla i blicken. - i.ingen, jag såg det i synen... Dessutom är den du söker efter död, slänger hon ur sig innan det händer något.

Hon möter hans blick, trots rädslan i dem så ljög hon inte, varför skulle hond et? hon såg vad hon såg.

Han betraktade henne då hon talade och sedan kastade han sig fram och käftarna smällde ihop bara nån hårsmån från hennes nos. Den dova hesa morrningen mullrade djupt nere i hans strupe. Den gulgröna ögonen var smala och han spände blicken i henne.

"Du säger att han är död.. Så vart finns hans kvarlevor.. Det finns vissa saker på honom som kan bevisa att det du säger stämmer och visar du mig bara nån annan så kommer jag slita dig i stycken" Rösten var dov, låg och hes men man kunde även höra att han menade fullt allvar. "Så visa vägen"

Hon hoppar bakåt och hela hennes kropp är sänkt, hennes öron är vända mot nacken och hennes läppar tillbakadragna och hennes svans är halv sänkt mellan benen och hennes rygg är krökt. Hon stirrar på nava med en undergiven och skräckslagen blick när han hoppar emot henne och hans käftar slår ihop bara en millimeter ifrån hennes nos.

- i Ötamon, De finns i Ötamon... hon vågar inte möta hans blick och hon visste bara att Ötamon ligger nära. hennes kropp darrar, rädd för vad han skall göra med henne.

Nava betraktade tikens kropp språk och han höjde på huvudet. Svansen stod ut stelt bakom honom och sedan nickade han kort. "Du säger Ötamon. Visa vägen då.." Det var inte en fråga om hon kunde visa utan det var en order att hon skulle göra det. "Och försök inte smita undan.. Jag kommer ifatt dig snabbar än du kan springa.."

De gulgröna ögonen betraktade henne och han drog på ena mungipan. denna tik var ju ingen match för honom men han måste veta om hon talade sanning eller inte. "Och om du ljuger kommer jag inte låta dig gå.." Han sänkte huvudet hotfullt och svansen höjdes ännu mer bakom honom.