Dagen var klar och kylig och solen sken från en helt klar himmel. Snön låg i drivor kring trädens stammar och de kala grenarna sträckte sig mot den strålande solen. Här och var sjöng några vinter fåglar och en bit längre bort kraxade några kråkor som kivades om ett gammalt as.
En ensam svartgrå ung varg med röd lugg gick mellan träden, undvek noga de djupare drivorna av snö och den svarta blicken svepte över skogen. Denna unga tik hade aldrig lämnat reviret men nu gick hon ensam fram på detta främmande ställe och hon var på helspänn ifall någon skulle dyka upp.
Arashi hade gjort valet att lämna reviret för två dagar sedan och sakta sakta rört sig vidare från Kaiwood in i löcskogen. Hon var mycket uppmärksam på omgivningen ifall någon fara eller främmande varg skulle dyka upp och utgöra ett hot mot henne. "Fegis" Rösten var vag, knappt hörbar men den var där. "Tyst" Väste Arahsi mellan sammanbitna tänder. Hon hade börjat vänja sig vid rösten som bara hon kunde höra och dess hånande ord som kom och gick. Ju längre in i lövskogen hon kom desto mer intensiv blev rösten. "Vänd om" Väste rösten ännu en gång. "Gå hem innan du råkar illa ut" Rösten verkade bli allt mer intensiv allt eftersom Arashi kom längre in i lövskogen. "Vem är de nu som är feg" Svarade Arahi hånfullt och hon kunde höra morrandet innan det blev tyst. Rösten kom och gick som den ville och detta störde Arashi att hon inte kunde veta när den skulle dyka upp och hon hade fått den fula ovanan att svara rösten högt. Hon skakade lite på huvudet då hon tänkte på träningen med Banrai då hon fräst åt rösten att vara tyst just som Banrai höll på att läxa upp henne och han hade tänt till på alla cylindrar och get henne en rejäl omgång som hon sent skulle glömma allt medan rösten skrattade åt henne. Ett irriterat morr lämnade henne då hon tänkte på sin så kallade mentor och hur han behandlade henne. Och tankarna på morfadern som ibland satt och tittade på och lät Banrai behandla henne på det sättet. Arashi blev uppslukad av sina egna tankar och minnen att hon glömde bort att vara uppmärksam och försiktigt.
(Öppet för den som vill svara)