Hon hoppar bakåt och hela hennes kropp är sänkt, hennes öron är vända mot nacken och hennes läppar tillbakadragna och hennes svans är halv sänkt mellan benen och hennes rygg är krökt. Hon stirrar på nava med en undergiven och skräckslagen blick när han hoppar emot henne och hans käftar slår ihop bara en millimeter ifrån hennes nos.

- i Ötamon, De finns i Ötamon... hon vågar inte möta hans blick och hon visste bara att Ötamon ligger nära. hennes kropp darrar, rädd för vad han skall göra med henne.

Nava betraktade tikens kropp språk och han höjde på huvudet. Svansen stod ut stelt bakom honom och sedan nickade han kort. "Du säger Ötamon. Visa vägen då.." Det var inte en fråga om hon kunde visa utan det var en order att hon skulle göra det. "Och försök inte smita undan.. Jag kommer ifatt dig snabbar än du kan springa.."

De gulgröna ögonen betraktade henne och han drog på ena mungipan. denna tik var ju ingen match för honom men han måste veta om hon talade sanning eller inte. "Och om du ljuger kommer jag inte låta dig gå.." Han sänkte huvudet hotfullt och svansen höjdes ännu mer bakom honom.