De två huvudena granskade de tre andra, Tien höll koll på den dolda och på 'vampyren'. Ännu hade han inte delat med sig om vad han märkt till sin syster. Den doldes sinne verkade fortsätta i samma tankebanor. 'Ge upp den tanken eller jag avger din position till vampyren' Han tänkte tio sekunder till. 'Ge er av när jag säger till så får vi samma chans, du måste förstå att jag måste rädda min syster' Han höll fortfarande blicken på Vampyren, hörde dennes ord genom den blåas tankar. Men eftersom den blå verkade strunta i vampyren och istället glida in i den doldes krafts grepp nickade han. 'NU!'Hans röst ljöd i den doldes tankar direkt efter att den blå försvunnit ur hans synfält. Snabbt sköt han upp deras kropp i luften och Kiera såg förvånat på honom och på grund av överraskningen kämpade hon inte emot.
Ett, två slag med vingarna och de var högre upp än vad vampyren skulle kunna nå dem på. "Vad gör du?!" syster fräste men han struntade just nu i henne. "Tro mig du vill inte slåss mot den röda" Hans röst var sammanbiten. "Men vart tog valpen vägen?" Hon lät skärrad och sur, den hade bara försvunnit framför hennes ögon, upp i tomma intet. Han svarade inte på frågan utan svävade, ovanför vampyren, beredd att hjälpa de två dolda vargarna.
[Udda inlägg från mig ^^']