[.... Vad gör han här egentligen? =___=]
Träsket, en sumpig och obehaglig plats.
Inte ens Döda skogen kunde mäta sig med denna plats, skuggornas slukande danser och kråkornas kalla, rysande sånger fick håren att automatiskt att resa sig. Allt gick i en grågrön dassig ton och smälte ihop på ett perfekt vis. Grodornas kurrande ljud skapade musik tillsammans med kråkans stämma och krypens spinnande. Allt var som en melodi i vinden, förutom att vindarna inte nådde till denna plats utan håll sig helst bortom denna plats. Vilket många nog också kände på doften.
Men något bröt den lugna brisen i träsket, en vit skugga rörde sig över platsen. Knappt synbar för blotta ögat men ibland kunde man se nå vitt skymta till. Är det ögonen som spelar en ett spratt eller är det dimman som leker med ens sinne. Kanske var det skymten av en ande, spöke eller en vilsen själ. Ingen kunde säga vad det riktigt var men någonting rörde sig bland trädens krokiga stammar med en fart som ens ögon inte kan upptäcka, inte ens öronen med sin skarpa blick hinner med.
Ett par djupröda ögon ser sig om samtidigt som dom vita tassarna bar den ljusa kroppen framåt. Vinden fanns ständigt vid individens sida och dolde hans doft och höll den otäcka doften från omgivningen borta från hans känsliga nos. Den oerhört långa svansen svepte mjukt och elegant med den vita kroppen då den tog sig fram bland stock, sten och mossa utan några som helst problem. Skulle han råka snubbla till och falla i vattnet under sig så skulle doften aldrig försvinna ifrån honom och det skulle vara som att hoppa ner i Djävulens käftar och nästan värre. Hellre möter han döden i vitögat än att dra på sig en sådan doft så att ingen vill befinna sig i hans närhet längre. Tragiskt men sant.
Smidigt hoppade hannen över ett omkullblåst träd som var så pass grovt att många nog hade varit tvungna att gå runt de. I stället ökade han bara farten och tog satts innan dom muskulösa benen sköt iväg honom som en pil i luften. Under sin luftfärd vred han kroppen och snurrade elegant runt innan han mjukt landade på frambenen och tog några steg fram och stannade. Dom stora öronen klippte till innan dom sökte efter nya och okända ljud och mycket riktigt så fann han nå intressant lite längre bort. Ljudet av tassar hördes och genast började tassarna ljudlöst röra sig emot den främmande individen.