::: IC: NUMOORI :::

Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad

2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle

Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Hon morrade, högg, undvek hans käftar. Och det var jämt mellan dem, trots att Bael hela tiden läkte sig själv mellan hon fick ärr för livet. Den dumma patetiska flickvän han hade avbröt plötsligt slagsmålet med sin gälla röst.

Han är här.

Vem var här? Hade dem fått förstärkning igen? Hon morrade dovt och ökade styrkan i blixtarna som slog från himlen. Men när individen istället flög rakt på Bael med ett vrål stod hon som förstenad. Hur? Hennes hjärta började banka alldeles för fort. Hade han kommit tillbaka från de döda? Eller.. eller hade han aldrig varit död. Hennes Volbara.

Bael hade lurat henne, och hon hade gått på det. Vilken idiot hon var!
"Nej!" skrek hon argt. Men hennes röst var skör och sprack. "Nej!" skrek hon ännu en gång, och denna gång var hennes röst full av styrka. Hon var styrka. Hennes kraft, skölden som skyddade henne omslöt även Volbara. Han skulle klara sig. Det skulle han.

Kanske såg hon galen ut, med blixtarna som slogs ur hennes ögon, den mörka himlen och blixtarna som slog bakom henne. Hon slog upp käftarna och röt. Bael skulle inte få ta honom ifrån henne. Men hon kunde inte ge sig in i slagsmålet. Istället spände hon blicken i flickvännen.
"Du..." morrade Valoria och med öppna närmade hon sig Relianne med en rasande fart. Hur skulle hon känna ifall det var hon som varit Valoria? Hur skulle hon känna ifall hennes älskade var död?

Valoria morrade dovare och högg mot Reliannes nacke. Ilsken. Orolig. Lycklig.

**Relianne** Död Spelas av : Lea | Död

Bael hann inte, Relianne såg den sekunden hennes älskade släppte fokuset från honan och vände sig om när den brinnande kloten som var hans bror störtade och slog ner honom från honan. De båda fakargerna föll ner mot marken och Relianne kunde bara se på deras fall från sin höjd.

"Bael!"

Kanske var det en tanke, eller kanske en viskning? Eller kanske det var ett skrik, Relianne hörde inte sin röst. Istället slog hon ihop vingarna och dök ner mot de två fakargarna i hopp om att försöka fånga upp sin partner. Turligt nog har Bael lyckats resa sig och Relianne höll sig flygande på deras höjd med blicken fokuserad på de två, inte den ytliga blicken utan den som såg djupare, längre in i deras själar. Kraftblicken.

Hon la all sin makt för att ladda upp Baels kropp med energi så att han utan hennes ständiga inblandning kunde använda sig av förstärkning i en eller två timmar, det krävde en hel del av Relianne då hon inte längre skickade över energin hon försiktigt drog ur universumet utan laddade direkt med sin egna, lagrade krafter som hon hade sparat. Hon såg hur Bales krafter började lysa starkare, både den violetta tornadon och den lysande gröna molnet, kanske skulle det räcka i en timme eller två, det berodde helt på hur ekonomisk Bael var.

Sedan vändes fokuset mot Volbara, hans krafter lös och brände även på håll, Relianne förstod hur mycket smärta denna drag skulle ge henne men hon vågade, kunde inte låta Volbara döda hennes älskade. Hon drog in ett djupt andetag som om hon skulle dyka och sträckte sig mot Volbaras krafter...

Först så kände hon kyla som om hon dök ner i isande vatten. Sen kom smärtan. Smärtan som brände från alla håll, inte fysiskt utan inne i henne, Volbara brände sönder hennes själ. Kanske efter denna strid skulle det inte finnas något mer än aska, vem vet. Relianne sträckte sig mot honom och la sin hand för den brännande lågan. Hon höll handen där i några sekunder som för henne kändes som timmar tills lågan kvävdes och slocknade. Allt hon lämnade kvar var några rödglödande kol. Detta var det bästa hon kunde göra nu. Hon var slut...

Samma sekund som Volbaras krafter pausades så kände hon hur hon rycktes åt sidan och en annan, fysisk smärta dök upp i hennes sinne. Blicken återställde sig ganska långsamt och hon kände hur Valoria grep tag i hennes nacke. Smärtan var inte lika intensiv som den förra hon fick känna på och väckte henne till liv likt en klingande örfil. Hon slog med vingarna och gjorde försök att rycka sig fri från tikens grepp.

"Släpp mig.."

hennes röst var tyst och trött, en kattunge piper högre. Relianne förvånades över hur mycket energi hon spenderade på att maximera och minimera två fakargers krafter. Klarar hon sig ur detta så skulle hon börja träna. På allvar.

**Volbara** Död Spelas av : Marjo | Död

So It Begins. [VOLBARA: BAEL: RYUUKO: RELIANNE.] - Sida 2 35apx1d

Han brann. Hans eldar var hetare än någonsin, och han riktigt njöt av att känna hur den som orsakat hans älskade skada vrida sig av smärta under hans stenhårda grepp. Volbara begravde sina tänder djupare i han skinn, rev och slet, kände hur stormen fattat sitt grepp om dem båda och kastade runt dem likt trasdockor. Men det spelade ingen roll. Volbara hade fattat sitt grepp, och han hade inga planer på att släppa greppet. Men så hör han hur den vita varginnan, Relianne, skriker ett så välbekant namn att Volbaras ansiktsmuskler slappnar av till ett förvånat, slappt uttryck.

Bael.

Och det var då hans eld slocknade.

Volbara kände en hård spark i magen under den blotta sekund han tappat koncentrationen och han skjuts ifrån sitt mål men lyckas snabbt räta upp sig med hjälp av vingarna. Han stirrar på den mörke.

Och han känner genast igen honom.

Den där bruna pälsen, de vita ögonen, de snirkliga markeringarna. Rösten. Doften. Hur hade han kunnat missa det?

"Bael..?"

Han andades stötvis, utmattad och oförmögen att aktivera sina krafter. Vad var det som hände, egentligen? Vad var det med den vita, och Bael? Vad gjorde Bael ens här?

"Vad.. vad gör du här? Varför.."

Volbara var så chockad, så förvånad, häpen, sårad, arg och trött att han inte hade ord. Stum, som om Relianne huggit av honom tungan i samma stund som hon ropat Baels namn.

**Bael** Spelas av : Marjo

So It Begins. [VOLBARA: BAEL: RYUUKO: RELIANNE.] - Sida 2 5tvzo7

Så det var först nu idioten lagt märke till att det faktiskt var Bael. Bael fnös, ruskade på sig och fokuserade på att läka de sår som uppstått där Volbara träffat - men det syntes inga spår av elden på honom.
"Trevligt att råkas, broder." snäste Bael till svar och spottade. Volbaras chockade ansikte var för mycket, det var nästan skrattretande. Patetiskt. Han tänkte bara dra en snabb resumé av vad som har hänt innan han dödar honom - sen kan han och Relianne flyga hem.
"Jag ska förklara kort. Medan du var ute och roade dig med den där jävla maran blev vi anfallna. Mor och far är döda nu tack vare dig. Vigour också."
Bael blottade den övre tandraden, ett dovt morr rosslade i hans strupe.
"Jag är bara här för att avsluta det jag kommit hit för."
Med de orden röt Bael till och avfyrade sig själv rakt mot Volbara i samma stund som Valoria flög på Relianne. Han klöste och rev var han kom åt men fick genast ett bra grepp om Volbaras bog. Huden sprack för hans vassa tänder och blodet började genast att sippra för att ge Bael försmak på den ljuva hämnden. Men så såg han i ögonvrån hur Relianne stötte på problem med maran - hon verkade svag, hade hennes kraftbruk orsakat detta? Ovillig att riktigt släppa greppet om Volbara morrade han till och slet sig loss, stärkte sin hastighet med vindens hjälp och pilade fram mot Relianne och Valoria, sträckte ut benen inte helt olikt en hök redo att hugga i sitt byte - Valorias rygg.

Bakom honom försöker Volbara hämta sig, överväldigad av informationen av vad som hänt i hemlandet. Det är först när han ser vart Bael är påväg som han morrar och slår med vingarna. Utan sina eldkrafter flyger han i normal fart, men han liftar med Baels vind och slår i hans flank för att hindra honom från att ens kröka ett hårstrå på Valoria.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Så svag.

Ja, den vita tiken var verkligen svag i Valorias ögon. Hon lät sina sylvassa tänder borra sig ner ännu djupare i tikens nacke. Dessutom strömmade elen ifrån Valoria in i Relianne. Hon tänkte inte släppa.

För Valoria var redo att ta hennes liv.

Visst blev Den Blå själv trött, för att använda så mycket elektricitet krävde mycket kraft. Men det var någonting som drev henne vidare, hon kunde inte sluta nu. För att när Bael hade lurat henne, knappast hade hon blivit svagare - hon hade blivit så mycket starkare. Och när hon sett att Volbara i liv, hade även det gjort att hon blev starkare.

Hon var alldeles för upptagen för att märka att Bael kom i en rasande fart mot henne. Inte fören hon kände hur någonting rev upp hennes rygg släppte hon taget av den vita tiken och skrek till av smärta. Den röda massan sipprade ur hennes rygg och såret dunkade vilt.

Men innan Bael han attackera henne mer, hade Volbara slagit i sin brors flank. Valoria vände åter blicken till den vita tiken. Hon blottade tänderna och morrade dovt. Hennes öron var slickade tätt mot hennes nacke och ännu en gång flög hon på tiken. Hon öppnade käftarna och siktade in sig på tikens vinge.

Valoria må vara mindre, men ack vad hon kunde slåss.

**Relianne** Död Spelas av : Lea | Död

Greppet om Reliannes nacke försvagades och den vita fakarginnan fann krafter i sig för att slita sig loss och flyga undan när Bael i rasande fart och med enorm kraft grep tag om Valorias rygg. Denna stund av vila gav Relianne tid att någorlunda återhämta sig. Elen verkade inte ha orsakat allt för stor skada i hennes kropp, hon kände sig bara lite omtumlad som om hon hade upplevt en olycklig landning men inte mer. Otroligt nog var hennes kropp oskadd förutom de små såren på hennes nacke som orsakades av Valorias tänder, men de skulle säkert läkas på egen hand om om hon överlever detta.

Hon mötte Valorias blick och blottade tänderna mot honan i samma sekund som denna morrade mot henne. Tiken flög mot henne men Relianne var beredd på detta. Det var dumt att tro att Relianne bara förlitade sig på sina krafter, tvärtom. Just på grund av att hon inte besatt några offensiva krafter har hon själv utvecklad svåra, tekniska flygmanövrer som tillät henne att slåss och jaga överlägset i himlen. Med så typisk för henne grace undvek hon Valorias anfall genom att lägga sin vikt på ena vingen och sidleds dyka under henne och med hjälp av en vindström låta sig resa i höjden ovanför honan och själv måtta hugg mot honans rygg.

**Volbara** Död Spelas av : Marjo | Död

[för lat för att skriva med båda två så har med både baels och volbaras point of views i detta inlägg xD]

Bael hann knappt sätta klorna i Valoria innan Volbara hindrade honom. Bael morrade av ilska, men hade gett Relianne en chans att gå fri från Valorias grepp. Förhoppningsvis skulle hon hålla ut länge nog för Bael att göra slut på Volbara. Volbara, å andra sidan, kunde tydligt känna Valorias styrka. Han såg det på henne, kände det i luften. Hon var starkare än någonsin, frågan var bara om Volbara var stark nog för att besegra Bael? Han kände en obekant styrka från Bael, en styrka som ökat i tusental sedan de sågs sist. Hade han tränat och förbättrat sina förmågot så skarpt, eller var det något annat som låg bakom? När Volbara tänkte tillbaka mindes han sitt första möte med Relianne - hur hans krafter försvagats bara sådär. Var det hon som låg bakom nu igen? Vilka krafter var den hon hade under besittning, egentligen?
Bael formligen fräste av ilska, stärkte sig sedan med en kraftig vind och kastade sig rakt mot Volbara, fick in ett bra hugg på hans bog och rev och slet allt vad han orkade. Volbara hann inte med och de båda fakargerna störtade en liten bit innan Bael rätade upp dem med vingarna, höll dem båda uppe med sin fysiska styrka och sina vindkrafter. Volbara hörde ett kvävt skratt innan Bael slungade iväg honom genom luften och samtidigt lät avlägsna syret i luften runt honom och Volbara.

Volbara flaxade frenetiskt, orgelbundet med vingarna, kippade efter luft som inte fanns med blicken vidgad, blodröd. Skräckslagen. Paniken steg inom honom, klorna rev blint i luften och han flämtade, kippade, hostade. Bael bara vänta en kort stund innan han störtade rakt mot Volbara. Med Volbaras försvar sänkt kunde han få in ett klockrent hugg runt hans strupe för att släcka sin broders låga en gång för alla.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Den Blå såg hur Relianne smidigt vek undan hennes attack. Och när den vita attackerade henne var hon inte beredd. Hon hade flugit alldeles för snabbt, och Valoria hade inte hängt med. Uppifrån kom hon, likt en ängel, och begravde sina tänder i Valorias kött (?).

Hon gnydde till av smärta. Inte fören nu tänkte hon efter hur mycket hon faktiskt blivit skadad under denna korta tid. Flera sår löpte över hennes kropp - en del värre än dem andra. I takt med hennes hjärtslag bultade såren och hon kände hur hennes huvud gjorde så ont. Hon hade använt mycket kraft, både fysiskt och psykiskt. Valoria var faktist redo att ge upp, hon slappnade av, gjorde inget motstånd och var redo att låta Relianne döda henne.

Men så slängde hon en blick mot de två bröderna. Bael Han hade tagit bort syret, för Valoria kunde se hur hennes kära kippade med luften och flaxade med vingarna. Hon mötte hans skräckslagna blick. Och det var då hon bestämde sig. Hon skulle inte dö nu. Inte här. Och om hon skulle dö, skulle hon se till att ta med sig Bael och Relianne. Och lämna Volbara utanför det här.

Hon slöt ögonen, och visade fortfarande inga tecken till varken någon av de andra vad hon tänkte göra.

Hon såg framför sig hur hon skyddade Volbara. Hur hennes sköld sträckte sig efter honom, och sedan öppnade hon ögonen och blixtarna for fram.

Med ett vrål kastade hon sig från Relianne och rakt mot Bael - i en rasande fart. Smärtan när hon lösgjordes från den vita var stark, men hon kunde inte tänka på det nu. Det enda hon tänkte på var Bael. Med öppna käftar störtade hon mot honom.

OFF: Valoria sträcker alltså kraftfältet mot Volbara också, såattsäga. C:

**Relianne** Död Spelas av : Lea | Död

Relianne kände med stor nöje hur hennes vita tänder fick in ett träff i Valorias rygg, nu när hon befann sig ovanför honan lät hon bli att slå med vingarna och lägga hela sin tyngd på honan och hålla fasst henne med tänderna. Honan gnydde till och slappnade av. Automatiskt för att inte tappa höjden spretade Relianne med vingarna.

En blixt slog efter den oförberedda på det Relianne och tvingade henne att släppa honan för att inte riskera bli träffad. Relianne dök genast ner under Valoria för att lika snabbt återfå höjden och komma upp högre upp och flyga efter henne. Valoria ville störa hennes älskade och det kunde hon inte tillåta. Med en skarp sväng och nerdykning störtade hon sin kropp mot Valorias i hopp om att slå ner henne. Käfterna var blottade och redo för användning.

**Volbara** Död Spelas av : Marjo | Död

Volbara trodde ett tag han skulle dö här. Panikslaget såg han i ögonvrån hur Valoria kämpade mot Relianne. Valoria. Han hann aldrig berätta för henne. Ångern slet i honom inombords, hotade att slita honom i tu när han plötsligt kunde andas igen. Volbara flämtade till, andades med djupa, efterlängtade andetag. Vad.. vad var det som precis hände? Hade Baels krafter sinat? Volbara vände blicken mot sin bror som nu var alldeles framför honom med sina käkar farligt nära hans strupe. Volbara knyckte till med nacken, avvärjde Baels attack - en hårsmån från kollision. Flämtande rätade han upp sig, såg hur Valoria närmade sig Bael med Relianne i hälarna. Volbara morrade, drog upp överläppen i ett blottande av sina tänder och tänkte precis anfalla den vita när han kände något varmt pirra till i hans buk. I nästa sekund kände han sina eldar aktiveras igen, och det flammande, abstrakta elementet sprutade vilt och farligt ur hans vidöppna käftar. Blicken vidgades och han var taggad till tusen. Redo att slåss. Redo att döda. Han avfyrade en stråle mot Relianne i hopp om att hon skulle fatta eld innan han vinklade sina vingar och flammade upp sig, störtade snabbt rakt mot Bael och de två bröderna kolliderade på nytt. Vindarna som Bael orsakade störde honom inte alls längre - det var som om någon lagt en osynlig sköld runt honom som beskyddade honom från hans broders krafter.

[OFF: Tänker mig att det har gått lagom långt nu för Volbis krafter att aktiveras igen. Han är nu immun mot Baels krafter, men tänker mig att även Reliannes krafter försvagat honom, så hans eld är inte lika intensiv som den var när han trädde in i striden ^_^]

**Bael** Spelas av : Marjo

Bael morrade förargat när han missade Volbaras strupe med en hårsmån och den vite jäveln gled undan, som om han återfått syret igen. Vad var det som pågick, egentligen? Varför fungerade inte Baels krafter? Valoria hade också undgått att strypas tidigare, ändå var Bael nu mäktigare än någonsin förr.. vad var det som pågick egentligen?

Morrande vände han sig om för att bemötas av den blå maran som med vidöppna käftar fick ett klockrent hugg över hans huvud. Bael morrade till av smärta och tänkte precis vrida sig ur tikens grepp för att läka sina skador när Volbara kolliderade in i hans flank, satte fyr på hans päls. Bael hann knappt med och röt högt till av smärta, högg och nafsade ilsket efter båda fakargerna, fäktade med klorna och riktade kraftiga vindar mot dem för att skaka loss dem. Smärtan som de två orsakade honom gjorde honom bara argare - gjorde honom ännu mer villig att döda dem. Han skulle fan lemlästa dem, slita ut deras ögon och tvinga dem till underkastelse innan han dödade dem. De skulle fan dö. De skulle dö båda två!

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Hon hade träffat. Hennes sylvassa tänder hade grävt ner sig i Baels panna. Eller ja. Hennes övre tandraden hade träffat precis över hans panna, medan den nedre tandraden under hans öga. Med nöje tog hon i mer och lät elektriciteten strömma.

Vindarna ven i hennes päls och hon kämpade för att hålla sig fast. Men när Relianne kom mot henne var hon tvungen att släppa - annars hade den vita tiken ännu en gång låtit sina gaddar begrava sig i Den Blås päls. Valoria undvek hennes attack och blottade tänderna. Det här var tvunget att få ett slut. Och det snart.

**Relianne** Död Spelas av : Lea | Död

Relianne missade Valoria med några få millimeter, denna tik har hunnit bita tag i Bael men turligt nog inte skadat honom för mycket, samma sekund såg hon Volbara spruta eld. Genast skiftade hon mellan sin mänskliga syn till det inre och såg hur de krafterna hon med så stor möda lyckades pausa åter aktiverades av sin bärare. Turligt så var de ganska svaga och Relianne sträckte sig efter de igen när hennes hand stötte på en barriär. De lät henne inte nå Volbara och irriterade henne extremt men skadade inte. Hon vände blicken mot den blå honan och lokaliserade genast problemet. Hennes kraft var osynlig för henne men hade en mycket klar surrande ljud. Ljudet omringade Valoria mycket mer än Volbara så det måste vara hon som ligger bakom det.

"Bael! Det är hon som stoppar mig!"

Relianne såg mot sin älskade och utan att vänta på svar från honom slängde sig efter tiken. Snabb och kvickmanövrerad fångade hon en bra luftström och med öppna käftar flög mot Valoria

**Volbara** Död Spelas av : Marjo | Död

[lat idag igen, så skriver Baels point of view i detta inlägg också xD]

Volbara hade fått in ett bra grepp om Bael och lät sitt grepp hårdna. Han flammade upp åter, redo att elda upp Bael som hotade att skada hans älskade men lade märke till något underligt. Bael brann, men han tycktes inte skadas.. det var som om alla brännskador Volbara orsakade honom bara läkte. Hur var det möjligt?

Bael röt högt och ilsket till och vred nacken mot Volbara. Valoria släppte taget, undvek en attack från Relianne men hon hade hunnit strömma sin el i Bael - han kunde fortfarande känna spasmer i lemmarna, men adrenalinet som pumpade ut i hans blodådror fick honom att bara tänka på en sak.

Hämnd. Död.

Bael! Det är hon som stoppar mig!

Bael nickar, men hoppas att Relianne ska ta hand om det lilla problemet. Han riktar ännu ett hugg mot Volbaras brinnande kropp, gnyr lätt till av hettan men lyckas styrka sina läkekrafter tack vare Relianne. Han får in ett bra grepp på samma ställe där han högg Volbara förut, lyckas riva upp såret ytterligare. Volbara släpper taget, elden falnar en smula och han ryter till av smärta. Blodet rinner och färgar hans vita päls alldeles röd. Bael hånler, njuter och kastar Volbara ifrån sig, stärker farten med en kraftfull vind som får Volbara att slungas rakt mot Valoria.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Valoria morrade och när den vita tiken flög mot henne gjorde hon likadant. Hon mötte henne med käftarna vidöppna. Redo att döda.

Samtidigt som de två tikarna slogs, slogs de två bröderna mot varandra. Och Valoria märkte inte när Bael slungade Volbara mot henne. Då han var en aning större än henne rycktes hon ur slagsmålet med Relianne och slungades en bit bort. Hon morrade dovt och var redo att ännu en gång gå till attack, när hon mötte Volbaras blick.

Han var trött, det kunde hon se. Han hade inte lika många skador som henne, men däremot ett sår på hans bog såg illa ut. Blodet sipprade ur och det såg smärtsamt ut. Och Valoria visste att om de inte gav sig av skulle Volbara inte klara sig länge till. Så hon tog beslutet.

Hon stirrade med ilskna ögon på Bael. Hon skulle mycket väl kunna fortsätta slåss, för hon var inte det minsta trött. Hon var redo att ta hans liv. Men Volbara skulle inte orka.
"Du lär ångra dig." sa hon med sin skarpa röst. Hon lät blixtarna slå mot Bael, extra starka. För Valoria visste om de vände ryggarna om nu, skulle deras fiender attackera dem. Så istället riktade hon massor med blixtar mot Bael och Relianne, innan hon slängde en blick mot Volbara.
"Kom igen, sätt fart!" skrek hon. Mullret från åskan gjorde att man knappt hörde hennes röst. Men hon nickade åt honom. För hon skulle flyga bakom honom - ifall något skulle hända.

**Chaiym** Död Spelas av : Cat | Död

jag vet att man inte ska peta i trådar alltför ofta, men ja. *pet*

**Relianne** Död Spelas av : Lea | Död

Volbaras kropp flög okontrollerat mot Valoria och lyckades slunga undan tiken ur Relianne's grepp. Relianne synade hur de föll några meter innan båda hann rätas ut. Relianne följde inte efter och hennes blick vandrade från Bael som var en bit bort till Volbara och Valoria.

"Du lär ångra dig."
Tikens gälla röst lät extra skarp och Relianne väjade undan för blixtarna hon sände mot de. Himlen var stor och hon hann undan i rätt tid. Det var värre när Valoria höll tag om henne samtidigt som hon skickade elen i hennes kropp. Nu hade hon iallafall tid att hinna undan.

De två besegrade fakargar flydde och Relianne som inte var van att släppa undan byten gjorde ansats att följa efter.

**Volbara** Död Spelas av : Marjo | Död

Volbara slungas hårt in i Valoria och de båda faller innan han lyckas räta ut sina breda, lätt krökta vingar och rätar upp sig. Han var helt slut - resan och krafterna hade tärt på hans styrka, såren bultade och blod sipprade ut där han var skadad.

Han mötte Valorias blick.

Valorias röst drunknade nästan i det dova mullret från åskan som hamrade våldsamt över dem, men han såg hennes nickning och desperata blick.

Volbara fattade vinken.

Med en snäv sväng vände han om ifrån platsen och flög mot sydöst, mot bergen som vilade i fjärran. Han hade ingen destination, inget mål.

Han visste bara att de båda var tvungna att ta sig härifrån. Förhoppningsvis skulle blixtarna som Valoria sände sinka Relianne och Bael som säkert skulle följa efter dem.

**Bael** Spelas av : Marjo

Ett brett hånflin prydde den mörkbruna fakargen när han såg hur kärleksparet kolliderade med varandra. Han gav ifrån sig ett uppjagat, skratt, gjorde sig redo för nästa attack när fler blixtar regnade ifrån himlen. Han fräste till och vek av från sina planer, väjde undan från glödande spjut som slungades från himlen, hotade att bränna honom. Tack vare vindens kraft rörde han sig snabbare och kunde därför värja bort blixtarna, trots att flera varit nära att träffa.

För nära.

Bael sökte med den vita blicken efter Volbara och Valoria, och gav ifrån sig ett nästan ilsket, förargat fräsande läte när han såg hur de ryggradslösa kräken vände om och flaxade därifrån.

Svaga. Patetiska.

Så jävla tragiskt.

Han gav ifrån sig ett vrål och slog med de breda vingarna, väjde undan från fler blixtar och jagade efter sina svurna fiender vid sidan om sin älskade.

Nej, de skulle fan inte komma undan.

[blö kort >.< ]

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Valoria slängde bak blicken och såg de två fakargerna komma flygandes efter dem. Självklart, dem skulle inte ge sig så lätt. Hon vände åter huvudet fram mot Volbara och kollade på honom. Hon älskade honom. Inte bara som en vän, utan som något mer. Ännu en blick bak mot de två fienderna och hon gjorde ännu ett beslut. De skulle aldrig kunna flyga ifrån Bael och Relianne som kom i en rasande fart då Bael tog hjälp av vinden.

Så Den Blå tvärstannade och vände sig. Hon öppnade käkarna och blottade de sylvassa tänderna. Hon hoppades att Volbara skulle fortsätta flyga, strunta i henne. Inte förens nu kände hon tröttheten komma. Hennes huvud dunkade och såren bultade kraftigt. Den röda massan sipprade ur såren, och hon visste att hon inte skulle klara mer skador. Men hon var tvungen att försöka blocka vägen så att Volbara skulle hinna försvinna här ifrån. Det var trots allt hennes fel alltihop.
"Ge er." sa hon skarpt, och trots att åskan dundrade bakom kunde man höra den starka rösten.

**Relianne** Död Spelas av : Lea | Död

Blixtarna slog allt fler och Relianne var några gånger farligt nära de. Hon ville hålla sina vingar tätare till sig men det skulle sänka ner henne och hon ville inte lämna Bael ensam med de två. En blixt nästan snuddade till toppen av hennes ena vingspets och det skrämde henne. Hon vek undan innan hon rätade ut sig och åter var vid Bael.

Plötsligt ser hon hur Valoria vänder sig om och möter de. Hon tänker försöka sänka ner deras framfart. Relianne såg hur trött den blå honan var, hur illa däran hon var. Hon kunde se den Blå utan någon mask. Den Blå var skadad.

"Ge er!"

Relianne saktade av och såg först på honan och sedan på Bael, vad han än skulle välja skulle hon följa honom. Det var hans slagsmål, hon var bara där med honom, vid hans sida, för alltid.

[kanske dags att avsluta?]

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

OFF_ska vi se det här rollet som avslutat då Relianne är död och ja..?

**Volbara** Död Spelas av : Marjo | Död

[Volbara och Valoria flyger iväg då, I guess. Bael och Relianne stannar, Bael beslutar ta upp striden senare]

A V S L U T A T

**Sponsored content**

» Flying games [Ryuuko]
» Up In The Air [Relianne, Zey-So]
» Oavsett var jag är [Relianne]
» Our New Life Begins (P)
» Another journey begins[öppet]

::: IC: NUMOORI :::

Ken-Yak

So It Begins. [VOLBARA: BAEL: RYUUKO: RELIANNE.]

::: IC: NUMOORI :::

Ken-Yak