[Men.. snälla... lite mer hade inte skadat D:
Btw.. Har pratat med Key lite angående dessa Vrener.. 1. Dom kan verkligen inte klättra eller
hoppa runt bland träden, dom är inte gjorda för de. 2. Eld är deras största svaghet och
räddsla, så klonerna har ingen chans emot Thzuki's eld. Så länge det inte är en vren som
skapar dom. 3. Elden förblindar dom, det är därför dom tycker så illa om den.]

Att se den andres reaktioner äcklade Thzuki, en sådan välvuxen varg och detta var allt man fick
i motstånd, lite mer hade inte skadat. Patetiskt! Hon ville bara spotta på tiken men hade lovat
Ijin att visa TBB's ondska och tog lugnt ett steg närmare tiken och böjde ned sina käftar emot
hennes öra och väste i ormlika väsanden.
"Ni trädde in på TBB's revir och plundrade. Ni kommer inte oskadd härifrån!" hon skrattade
tyst och kallt innan hon lät elden omringa den andre och flamma upp på många olika ställen,
upp emot ansiktet, frambenen, bakben och rygg. Allt för att bränna den andre så mycket som
möjligt men ändå för att inte döda henne. Hon ska minnas sitt misstag och leva med ärr resten
av livet oavsett hur mycket hon ber.

Doften av sved päls fick Thzu att rysa till och le av välbehag innan hon vände sig om för att
lämna den patetiska individen inuti sin lilla lägereld.

Hon svävar i luften framför trädet som den mörka främlingen har besudlat stammen på. Barken är uppriven och trädblod sipprar fram. Trädet har ont. Duvan tycker inte om sådan här skadegörelse. Det är bara inte rätt. Hon hoppas att de två främlingarna inte kommer komma lindrigt undan. Hon kan höra elden som härjar längre bort i skogen. Men den verkar vara under kontroll. Vad hon har förstått är det där Thzuki infernovarg. Hon styr över elden.
Men det är trädet framför henne som Duvan har sitt fokus på. Hon känner sig dragen till den skadade stammen. Som om en inre kraft säger åt henne att hon kan göra något för att ställa det hela till rätta. Käkarna säras lätt och uddarna på hennes små huggtänder syns. Sen sipprar en vit glittrande rök ut mellan hennes läppar i riktning mot trädet. Röken blir mer och breder sig så att det täcker hela den skadade delen av stammen. Sen är det som att röken försvinner in i trädet. Och stammen blir hel. Barken lappar ihop sig själv. Bygger upp sig själv så att trädet ser åter orört ut.
Duvan blinkar några gånger och stirrar förvånat på trädet. Hon förstår inte riktigt vad hon just gjort. Vad som just hänt. Hon vänder sig om i luften och ser på fajten som fortfarande utspelas i gläntan. Hon kan inte mycket göra här så hon flyger upp i trädet och placerar sig på en gren högt uppe och ser ner på scenen.

|| vet inte vad jag ska svara för Usha sitter endast där som tyst åskådare ^^ men peta på mig ifall något händer som berör henne ||

[Kom igen.. Dog allting här eller? ;O]

[Verkar så och jag kan inte svara förräns Ijin gjort det :( ]

[OJ SHIT, felåååååt, har varit helt borta sen skolan startade. NU SKALL JAG SKÄRPA MIG, vill verkligen inte slopa detta intressanta roll! D: Men vi kan säga att det var ett undantagsfall, men inget mer trädklättrande nu, varken för Miss eller Vitae. Som jag skrve tidigare, försök hålla stridsinläggen relativt korta, fast det har ni ju lyckats med ganksa bra, och ja, Miss vs Thzu, IJin vs Vitae. TBB ÄGER NU HELA KAIWOOD - annan information är felaktig. Admins har bara inte hunnit ändra. Valparna får väll hjälpa till lite där det kan behövas, men jaja, whatever. NU KÖR VI! igen]


Ijin flinar då honan faller handlöst genom trädes grenar, varje piskande från slag och gran mpste smärt anågot otrolig. Speciellt som hela skogen var rasande på den varg som orsakat dem sådan skada. Ijin visste det, TBB visste det, det var något speciellt med Kaiwood. En underliggande andekraft, träden kände, talade.
Vrenen hade tur, hennes långa klor räddade henne, men snabbt var hon åter nere på marken, strålande. Ijin hade störst chans på distans, men nu fanns inget att göra.
Hon kastade sig bakåt, undvek precis honans hugg. Kände hur tänderna drog igenom hennes långa nackpäls och med säkerhet slet med sig en och annan hårtuss. Men hon kom undan giftet, det var huvudprioritet.
En tanke slog rot i henne och hon flinade till, gav den andre an hatisk blick.
"Duva, få upp Usha i ett träd!"
Skrek hon samtidigt som hon lät luften runtom henne bli iskall, plötsligt flammade en låga upp på hennes ena framtass. Den besynnerliga vita elden spred sin blixtsnabbt över hennes framben och strax därefter flammade den andra tassen upp. Sekunderna efter att hon kastat sig efter så flammade en hel eldsvåda över hennes framdel. Vreners största svaghet var eld, inte pågrund utav att dess värme utan för att ljuset bländade dem. Det borde även fungera med hennes iseld - otrimmad kraft eller ej.
Med en hatisk grimage sände hon iväg två eldbollar ur den inferno som flammade över hennes bog, rakt emot honans ansikte.
Träffade dem skulle honan få lindrigare köldskador, vilket som skulle hennes syn slås ur spel. Snabbt var hon framme och högg emot honans framben, för att minimera hennes rörelseförmåga. För säkerhet skull lät hon ett centimetertjockt täcke med is klä in den skuldra som i attacken vreds emot honans hals, huvud och livsfarliga käftar.
Hon var tvungen att spara på krafterna nu, det kunde bli en lång strid och hon fick inte trötta ut sig. Elden hade redan dragit ner sig till att enbart flamma på hennes tassar...

Hon satt uppe i trädet och ser ner på scenen på marken. Hon hejar såklart på Ijin. Den främmande vrenen borde få sig en ordentlig omgång som lär henne att aldrig sätta tass i denna skogen igen. Ett lätt morrande läte kommer från den lilla valpens strupe. Ett lätt nöjt ljud. Som om hon njuter på något vrickat sätt över att se slagsmålet mellan de två mörka vargarna.
Sen ropar Ijin något till henne. Duvan spetsar öronen och den pigmentslösa blicken sveps mot den andra valpen på platsen. Få upp Usha i ett träd? Hur då? Visst. Det hade varit en omöjlighet om det handlat om en vuxen varg. Men nu är de båda valpar. Men Duvan har aldrig försökt sig på något liknande tidigare. Men hon tror inte att det inte fungerar. Nog ska det gå på något sätt. Duvan fäller ut sina snövita vingar och kastar sig ut i luften. Hon sveper över platsen och landar snart en bit ifrån Usha.
"Hur ska vi göra det här nu då?" Frågar hon med lite halvstöddig röst och flinar lite lätt. Inget överlägset eller elakt på något sätt. Men nog kommer det bli en utmaning.

Hon lyssnade till moderns ord även om dem inte var ämnade för henne. Hon gillade dem inte och om det hade rört sig om någon annan varg än modern så skulle hon tydligt visat sin åsikt om saken. Blicken slets från scenen med dem båda mörka vargarna och stannade på Duvan. Sedan drogs blicken längs med trädets stam och tvingades att inse att moderns alternativ var det enda möjliga. Det gick inte att förneka att hon var mycket dålig på att klättra. Hon var ändå mycket negativt inställd till det. Det stämde inte överens med hennes vilja att klara allting själv. Men moderns ord var till för att följas det hade hon lärt sig redan från födelsen. Blicken återvände till dem pigmentlöse valpen. Ett brett flin krökte sedan hennes läppar och besvarade den andres. Den vites ord var inga som besvärade henne.

"Du hörde mor"

Hon kunde inte hindra rösten från att ta en lätt hånande ton. Men hon visste vad den vite syftade på. De var ungefär lika stora. Rentutav att Usha var något större till och med. Även om hon inte kunde flyga insåg hon att detta inte var något enkelt. Men dem var tvungna att testa. Gick det fel så gick det fel och då var det att hoppas på att hon inte skulle landa alltför illa.

[Det blir lite PP där med Usha. Jag hoppas det är Okej. Säg till annars så kan jag ändra]

Duvan himlar lätt med ögonen åt Usha's kommentar. Men hon väljer att inte vara tjurskallig och käfta emot. Hon sveper till med vingarna innan hon enkelt lyfter från marken. Hon har inga krafter som kan hjälpa till just nu. Detta blir en utmaning. Fint. Hur ska hon lyckas få upp den här klumpen i trädet? Duvan hoppas för sig själv att Usha inte har telepati som kraft. Hon rynkar på nosen och ser upp mot det närmaste trädet. Sedan ser hon ner på Usha som hon svävar över.
"Vi testar". Säger hon med en bestämd min och sänker sig mot den svartvita valpen. Duvan kopplar sina fyra ben runt magen på Usha. Sen låter hon vingarna arbeta ordetnligt. Hon ger allt vad hon har. Hon har aldrig försökt lyfta någon annan förut. Småstenar och annat lite lättare. Men en annan varg. En annan valp. Tillslut lyckas hon dock lyfta den svartvita valpen en bit ovanför marken. Kämpa Kämpa! Vingarna sveper upp och ner för allt vad de är värda. Lite i taget lyckas hon höja dem båda över marken. Lite i taget. Kämpa på! Hon känner att kroppen börjar säga emot. Vingarna börjar kännas stela. Men hon ger sig inte. Hinder och spärrar är till för att övervinnas. Forsätt. Grenen kommer närmare och närmare. Sakta. Lite till bara. Duvan luckas dock med konststycket och ser till att Usha får fäste på grenen innan hon släpper greppet om den svartvita valpen och flyger trött upp till grenen ovanför.

[petar upp D:]

[Hur gör vi nu när Mistress är död?]

Misstres borde ju rimligen kunna svara här,. då detta roll skedde innan hon dog. SÅ att vi får avklara det. Eller så säger vi bara att Miss skadades allvarligt ocvh jagades bort och försvan typ. WHatever.
Skulle dock gärna se att någon hände med det är rollet :/ Även om det i huvudsak öär mitt fel att det är off D:

Men som sagt kan man ju fortsätta rolla i "dåtids roll" fast karrisen är död, eller alltså rolla klart roll man redan har typ..
Fast det beroro ju på om Misstres är inne på miss ngt mer lr om hon har scrapat kontot helt :P

TRALALAL *peta upp*

|| känns som detta roll också är dött? ||