Himlen avr grå och en kall vind svepte in från norr över den karga stranden. Vattnet rullade in över den steniga stranden, havsvattnet var kallt och otäckt och här och var kunde man hitta sjok av tång. I ett sådant sjok av tång låg en grå varelse. Mager och täckt av fula halvläkta men infekterade sår. Man skulle kunna tro att denna magra varelse var död om det inte var för att de tunna revbenen sakta höjdes och sänktes och ett rosslande ljud lämnade den halvöppna munnen. Ena örat var till hälften avslitet och över ena ögat hade han djupa rivsår. Även kroppen pryddes av djupa otäcka rivsår och man kunde tydligt se att ena frambenet var brutet för de låg i en otäck vinkel.

Den grå varelsen låg där, halvt medveten om kylan och smärtan som for igenom hans kropp. Han hade lyckats kravla sig upp på stranden med tången virad runt kroppen. Han hade kämpat för sitt liv och då han till slut kommit upp på stranden hade han fallit ihop halvt medvetslös, halvt död.

(Till Mitri)

Den snövita tiken gick med raska takt i det kyliga område som ligger tryggt mellan havet och bergen. Hon sneglade upp på den gråa himlen och ryste till när en kall vind drog förbi och rev tag i hennes vita päls och fick hennes långa blåa man och lugg att fladdra till och hennes guldbruna ögon syntes för ett kort ögonblick. Tre ärr syntes i ansiktet varav två löper över det högra ögat och det tredje strax bredvid ögat. Även ett ärr på bogen syntes också.

Hon ser sig omkring på klipporna och stenblocken och undrande vilka vargar som kunde leva i detta landskap? hon går på den steniga stranden och känner det kalla vattnet nudda vid tassarna medan hon går och överallt såg hon högar med tång, lukten av dem fick henne att rynka på nosen men hon biter ihop och går vidare.

Varför hon hade gått hit till hit kan man undra, hon hade för några dagar sedan fått en syn att hon skulle gå hit och hitta någon bland vatten och tång, ja och här är havet och en massa tång men inte hade hon hittat någon ännu.

hon suckar smått irriterat på sig själv, varför kunde itne synen ha varit lite mer tydligare, hon kanske letade på fel plats? Hon skulle just vända och gå vidare när hon uppfattade en gestalt i ögonvrån, en gestalt som låg bland sjok av tång. Hon stirrar på gestalten innan hon skyndar dit och hon får syn en grå halvdöd mager varg med halvläkta infekterade sår och ena örat var avlitet och rivsår prydde ryggen och ena benet är brutet eftersom det låg i en konstig vinkel. Hon kunde inte lämna honom här u det kalla vattnet, men inte kunde hon flytta vargen på grund av benet.
hon tar ett djupt andetag och ställer sig bredvid honom och böjer ner huvudet och griper tag i hans friska ben och på något sätt lyckats hon få upp honom på sin rygg.

Hon börjar sakta gå tillbaka åt det håll hon kom ifrån, medan hennes guldbruna blick söker efter en grotta som låg på ett bra ställe för skydd mot kyla och vatten men som hon kunde gå in och ut från. Efter ett stund gående så hittar hon en perfekt grotta, den ligger på en liten klippa och vattnet kan inte ta sig upp dit och när hon väll kommer dit så ser hon att grottan är stor nog för två st och varmt är det också. Hon går in i grottan och hittar en mjuk mossbädd och lägger ner vargen försiktigt på den. Hon ser på honom och viskar med en mjuk och varm röst. -du är trygg nu min vän.

Han kunde vagt uppfatta en varg som kom närmare. Hur denne stannade upp och hur denne tog tag i hans ena framben och på nått sätt lyckades hon få upp honom på sin rygg. Det smärtade och hon kunde inte bära upp honom helt. Han öppnade ena ögat lite och såg vitt innan han slöt ögonen igen. Det smärtade och då och då gav han ifrån sig några uffande ljud men inget mer.

Då hon till slut lade ned honom på en mossbädd och han inte kände den kalla vinden riva i hans päls och sår öppnade han ena ögat. Även över detta öga hade han rivsår men inte så djupa, dock djupa nog att lämna ärr. Han hade skogsgröna ögon med en avlång pupill. "Tack anjel"

Hon ser hur han öppnar hans ena öga och ser in i ett par skogsgröna ögon med en avlång pupill. Hon ler lite och böjer ner huvudet och slickar rent hans sår över det öga han öppnade. - ingen orsak min vän, men jag kan inte lämna dig såhär. Hon kunde inte läka de stora såren och benbrottet verkar inte kunna heller hon läka själv, men hon kanske kunde ge lite av sin energi till honom för att hjälpa till extra?

Hon är tvungen att gå och leta reda på en massa läkeörter plus mat och färsk vatten till honom. hon lägger en tass på hans kind och drar ett djupt andetag och sluter ögonen och sen känner hon hans energi, den är inte så stark, men hon koncentrerar sig och en varm känsla strömmar igenom henne och förhoppningsvis till honom och med hjälp av sin energi så läker hon de sår som inte är stora.

Hon släpper sedan koncentrationen och öppnar ögonen och tar bort tassen från hans kind, hon drar efter andan även om det itne är stora sår så tog det på hennes krafter. hon sitter en stund för att återhämta sig tillräckligt för att skaffa fram mat, vatten och örterna. När hon känner sig redo så reser hon sig upp och ger hon en lugnade slick på kinden. - Jag kommer snart, jag skall fixa mat och vatten till dig och örter som skall hjälpa att läka dina större sår och ditt benbrott.

det brutna benet måste hon räta ut i rätt vinkel och sedan lägga stöd om det så det läker rätt. men för det så behöver hon grejer för det också, men det skulle hon fixa samtidigt.

Han slöt ögat då hon sänkte huvudet och tvättade såret över de ögat han öppnade. Hon talade till honom och de naggade örat klippte till. Sean kände han hennes tass mot hans kind och en svag med lugnande värme spred sig i hans stora men magra kropp. De allra värsta bultande smärtan lade sig och över ögonen så läkte såren nästan ihop helt.

Han drog ett lite djupare andetag då den allra värsta smärtan släppte och då tiken drog undan tassen öppnade han båda ögonen. De ena hade dock en matt hinna över sig, skadan hade varit värre på de ögat. Han lyssnade på henne då hon talade och han lyfte huvudet lite och såg på henne. "Anjel.. Gå försiktigt. Inga risker för min skull."

Han lät de friska ögat möta ett av tikens gyllene ögon. Huvudet tippades lite på sned och sedan såg han på de brutna frambenet. Benet hade gått av då han hade landat i vattnet och en stor sten hade dämpat fallet.

Hon ler mjukt mot honom och böjer ner huvudet så den långa blåa luggen faller ner mjukt över hennes ögon och nos, hon stryker med nosen längst hans kind och möter hans friska öga med sina guldbruna. - Jag lovar att vara försiktig säger hon med en lugnade mjuk röst.
Hon höjer huvudet och vänder sig sedan om och går ut ur grottan.

(jag spolar fram lite här om det är okej ^^)

Hon kommer gående med örter och två grenar och dylikt tillbaka till grottan, maten och vattnet hade hon lämnat utanför, hon går in i grottan och lägger ner örterna och de andra grejerna på golvet innan hon går ut och hämtar vattnet ( det ligger i en slags sten som är formad som en skål) hon ställer ner "stenskålen" framför honom och går sedan ut och hämtar bytet. - Det var två vildsvinskultingar, eller ja två ungvildsvin som båda hade mycket kött på sig. Hon släpar fram dem till honom och ser på honom och tänkte sedan fixa till hans brutna ben. Men först tar hon en ört och ger den till honom. - den här dämpar smärtan så du måste tugga i dig den så gott det går innan jag kan fixa till ditt brutna ben.

Han såg bara tyst på henne då hon sade att hon skulle vara försiktig och sedan hur hon försvann ut ur grottan. Han lät huvudet vila mot ena framtassen och slöt ögonen. Sömnen kom på en gång men det var en orolig sömn.

Då hon kom tillbaka så vakande han och öppnade ögonen. Han visste att ena var skadat för hans syn var inte som förut. Han höll dock sakta på att anpassa sig. Han betraktade henne tyst då hon kom in med alla sakerna och han lade huvudet lite på sned. Då hon sedan sade att han skulle tugga på örten skakade han på huvudet. "Fixa benet men inga örter..." Han såg allvarligt på henne. Visste att smärtan skulle vara lika illa som då han bröt benet men han förtjänade denna smärta. "Fixa det bara om du kan annars låt det vara.."

Hon ser en smula oroligt på honom, varför ville han inte ha örten? men hon är ju en total främling för honom så han kanske trodde att hon kanske skulle förgifta honom? men hon gör som han säger och lägger undan örten och sedan lägger hon tassarna som stöd runt benet och tar ett starkt tag om hans tass med munnen och drar sedan benet i rätt läge, och hon känner längst med benet om det finns ett hak. Men hon känner inget hak så benet är i rätt läge, och hon lägger sedan de starka grenar vid på vardera sida på benet och lindar ett par starka replikande grenar runt benet så det blir ett stöd(gips) på hans ben så det kan läka ihop på ett bra sätt som möjligt.

Hon sneglar på honom för att se hur han reagerar, sedan ger hon honom en buff på kinden. - jag är ledsen för smärtan säger hon. hon ville inte orsaka honom mer smärta än han redan har. undra om han ville äta de läkande örterna? - Vill du äta de läkande örterna? frågar hon vänligt.

Han lade ner huvudet och slöt ögonen. Inväntade smärtan som skulle komma då hon drog benet rakt. Han kände henne lägga tassarna om varje sida av benet och ta tag i tassen med munnen. Hon drog till och han kunde känna hur benbitarna drog på plats. Han bet å käkarna och höll tillbaka de tjut han ville ge ifrån sig. Han drog flera djupa andetag då hon band om det och sedan då hon var klar suckade han tungt.

Sedan då hon bad om ursäkt för den smärta det orsakade honom så skakade han på huvudet. "Det var inte anjels fel.. Brutet ben måste läggas rätt." Han talade med en dämpad röst och han hade en annorlunda brytning, annorlunda dialekt. Han talade inte Numoorian så bra men han försökte. "Vad gör örter? Bättre att äta än att läka själv?"

Hon hörde på hans dialekt att han inte är härifrån, men att han försökte tala Numoorian är väldigt imponerade. hon ler mjukt mot honom och slickar sig om nosen och ruskar lite på huvudet så luggen dansar och hennes tre ärr i ansiktet varav två löper över det högra ögat och det tredje strax bredvid ögat syntes tydligt och nu när hon satt ner så syntes även ärret på bogen. Hon möter hans öga igen och ett ömt varmt glimt syntes i hennes ögon. - Det är bra att ärren läker ihop själv, men örterna skall hindra att det blir infektion som kan spridas i kroppen, och hjälpa dig att bli friskare snabbare och även dämpa smärtorna.

Hon försökte förklara så gått det gick, men hon undrande om han förstod det mesta det hon sa. Det är olika örterna men hon kände att han behövde äta för att få tillbaka sin styrka, hon tyckte inte om att se honom mager. - Du måste äta... Môj priateľ (min vän) säger hon efter en kort paus. Hon hade inte pratat sitt hemspråk på länge.. men hon hade inte glömt det.

Han såg hennes ärr och lade huvudet lite på sned. Han själv hade både nya och gamla läkta skador på kroppen. Han betraktade hennes ärr. "De läker... Till slut. Men jag kan äta dem.." Han lät blicken vandra till hennes guldbruna ögon och han vek fram de hela men naggade örat. "Du kan läka men bär ärr. Varför?" Vem vill skada anjel?"

Han drog ett djupt andetag och hävde upp sig magra kropp med sitt friska ben så han blev sittande. Han var rätt så mycket större än denna tik. Han drog ett djupt andetag för att förtränga smärtan i kroppen. "Vart är ni ifrån anjel? Ni talar mitt hemspråk.."

Hon ler lite mot honom. - det är bra, jag vill inte att du skall få några infektioner Môj priateľ Hon lägger örterna framför honom. Hon tänkte inte tvinga honom utan han fick äta dem när han ville det. Hon slokar med öronen och hon skruvar lite på sig när han frågar om hennes ärr. hon hörde honom kalla ängel på deras språk. Ängel? hon? hon såg sig inte som en ängel. men hon svarar honom - monštrum (ett monster), men min förre ledare dödade honom.

Hon klipper lite med öronen och ler lite och möter hans blick. - jag är född på en ö, det var en massa olika öar där.  Jag och min bror flydde därifrån på grund av.. hon tystnar och ser ner i marken. - ...Mina krafter säger hon sedan lågt. Hon får några tårar i ögonen, hennes familj är döda sedan länge, hennes barn är döda utom Aziza. Hon hoppades att dottern skulle leva tills hon fann en egen familj.

Han lyssnade till det hon sade. Lyssnade och lade huvudet på sned. "Anarima min mor kom från en ö, en annan ö än vår ö. Du talar mitt språk, du kom från öar." han skakade på huvudet. "Du är också från život ostrovy (livets öar)." Han slöt ögonen. " Min ö, jaskynného medveďa (grottbjörnen)."

Han tystnade och så å henne. Drog lite på ena mungipan. "Jaskynného medveďa. Syn náčelníka, ale sklamanie. Exkomunikoval, oOdsúdená k zániku!" (Jag var en krigare. son till ledaren, men en besvikelse. Bannlyst, Dödsdömd). De gröna ögonen såg på henne. "Zabi ma, daj mi pokoj." (bli min död, ge mig frid)

hon ser på honom, hans mors namn kändes bekant, var det möjligen den tiken som hade varit hennes mors bästa vän? - min mor hette Mirage. hon nämnde en Anarima som var hennes bästa vän. Hon ler lite och nickar. - ja det gjorde jag. Hon slokar med öronen. - Min ö, Hviezdnej (stjärn ö). "*1" Bola som dcéra vodcu tam, ale kvôli mojej moci, takže zomrel nepriateľ by sa používať k svojmu prospechu. Tak prečo ja a môj brat náš domov a prišiel sem Numoori, ale on už je mŕtvy taky.

Hon lyssnade när han berättade, så han var ledarens son? varför blev han dödsdömd och bannlyst? måste hade hänt honom. hon darrar till och hoppades att inte krafter skulle avslöja sig. Hon spärrar upp sina guldbruna ögon. döda honom? nej det kunde inte.. han må vara bannlyst och dödsdömd i deras hem men här var han det inte. han förtjänade en ny chans. "*2"- nie, môžete to urobiť, môžete byť exkomunikovaný a odsúdil v našom dome, ale vy si zaslúži druhú šancu na nový život tu v Numoori.

hon suckar en aning och skakar på huvuet. - jag kan itne kontrollera kraften, många jag har träffat här tycker min kraft är konstig och blir arga när den dyker upp de tror jag snokar efter deras hemligheter eller att jag hittar på.. hon suckar tyst.

"*1" jag var dotter till ledaren där men på grund av min kraft så dog de för att inte fienden skulle utnyttja den mot sin fördel. Så därför lämnade jag och min bror vårat hem och kom hit till Numoori, men han är död också nu.

"*2" nej det kan jag inte göra, du kanske är bannlyst och dödsdömd i vårat hem men du förtjänar en ny chans ett nytt liv här i Numoori.

Han såg på henne. Lyssnade på henne. De gröna ögonen betraktade henne noga och han nickade. "Isidar Mithrim budúcnosť veštec" (1)

Han böjde nacken i en respektfull gest. "Je mi cťou, že vás spoznávam tu. Moja matka hovorila o jej priateľ a jej nádherné šteniatka." (2) Han slöt ögonen och minnena då nyheterna kom och hans mors sorg över sin förlorade vän. Han hade trott att alla dog den dagen. Han såg på henne. "tvoj brat?"

"Ni är en god varg, ni är en anjel. Varför skulle andra inte tro på era ord?" Han sänkte huvudet så han kom i jämnhöjd med henne. "Jag.. Som netvor, Zabil som svojho brata, aj keď to bola nehoda(3)." De gröna ögonen slöts och han såg ner på sina gråa framtassar emd de stora drak lika klorna.


1* Framtids skådaren
2* Jag är hedrad att få möta er här. Min mor talade om sin vän och hennes underbara valpar.
3* Jag är ett monster, jag dödade min bror även om det var en olycka.

Hon ser förvånat på honom, hade han hört talas om henne och hennes kraft. men hon nickar. -to je pravda, ja som budúcnosť veštec (1). Hon ler lite försiktigt men klipper lite med öronen. Hon blir ännu mer förvånad när han böjer på huvudet i respekt. men när han berättar om att hans mor berättade om Mirage och hennes valpar. Hon rodnade en aning. men böjer på huvudet i en respektfull gest mot honom också. - Díky moc, je mi cťou, že vás spoznávam príliš Gintama (2) Hon lägger huvudet på sned och den långa blåa luggen faller ner mjukt över det högra ögat men det vänstra ögat blir helt synligt.. - Moja matka mi rozprávala o svojej najlepšej kamarátke a jej nádherné šteniatka taky. (3)

- min bror hette Einrath, svarar hon utan att tänka att hon hade pratat Numoorian med honom.
Hon skruvar på sig och ler lite mot honom - Jag är god och ni behövde min hjälp.. jag hjälper de som behöver hjälp. - ängel är jag inte jag har inga vingar.. hon ler lite retsamt mot honom. - jag antar att synska krafter är lite annorlunda här, det finns många här som har massor med olika krafter båda vanliga och ovanliga krafter. hon pausar och hon får en mjuk glimt i sina ögon. - Moja dcéra má svoje psychické sily, ale aj súčasťou otcových právomocí. (4)

men ger honom en buff på hans magra hals och nickar sedan mot de två ungvildsvinen som hade dödat till honom. - Du borde äta för att återfå din styrka. Hon skakar på huvudet - Du är inget monster. det var en olycka det var inte ditt fel. din far borde itne ha...

hennes ögon börjar plötsligt få en glöd och hon börjar skaka. Hon gnyr tilla v smärta och en syn dyker upp. en syn som visar olyckan..

1. Det stämmer jag är framtid skådaren
2. tack så mycket, Jag är hedrad av att möta er också Gintama
3.Min mor berättade om sin bästa vän och hennes underbara valpar också.
4. Min dotter har fått sina synska krafter men också en del av sin faders krafter.

Han lyssnade under tystnad då hon talade. Lyssnade och betraktade henne. En från hans hemöar. En vars mor och hans mor hade varit vänner. Han skkade lite på huvudet. "För mig är du en Anjel. Med eller utan vingar. Och du vet mitt räta namn. En varg, silvertik, från Numoori levde i vår flock, hon talade om detta land. Lärde mig dess språk. Hon hade också förmågan att se. Hon talade med mig. Talade om vad som kunde ske. Jag lyssnade inte så bra. Hon hade rätt. Därför vet jag att du är sann." Han drog lite på ena mungipa. Han var en ärrad skadad varg, både kroppsligt och själsligt. "Ďakujem môj anjelmi môj život (1)".

Då hon börade gnälla och ögonen glödde så reste han sig upp trotts smärtan i båda bakbena och i frambenet. "Anjel?" Han sträckte fram nosen för att lätt buffa på henne. Noga med att inte göra henne illa med sina långa vassa huggtänder.

1* Tackar min ängel för mitt liv.

Hon darrade och ögonen glödde av kraft, hon kunde se olyckan men sedan fortsätter synen, ett snabb blick i framtiden, en kunde se blod, död och mörker och synen fick henne att ge ifrån sig ett konstigt läte, en blandning mellan fasa och rädsla. Men så slutar ögonen att glöda och hennes kropp slutar att skaka.

hennes huvud värker och andas tungt för att hämta andan. hon hörde honom säga Anjel och sedan hon han försiktigt buffar på henne. - Som v pohode strieborný draka to bola len moja sila ... to bol pohľad ... (1)

Hon tittar efter någon minut upp på honom och ler lite. jag är ledsen, de kommer och går som de vill synerna. hon slokar med öronen. - Mali by ste jesť striebro draka, Som na stráži, kým.. (2) Hon ler lite mot honom, hon tyckte att silverdrake passade honom, även om han inte har vingar så hade utrsålingen som en drake, stolt, majestätisk.

1. Jag mår bra silver drake det var bara min styrka ... det var en syn...
2. Du borde äta silver drake, jag håller vakt så länge.

Han rörde sig närmare och lät sin skuldra stöta henne (mot de friska benet). "Môj anjel by ste mali odpočívať (1)" Han buffade åter på henne. "odpočívať a jesť to strážiť ma(2)" Han såg ut mot grottans öppning. Det ahde börjat skymma ute och snart skulle natten vara här. En kall fuktig natt. "Spať so mnou."

1 Min ängel du borde vila
2 Vila och äta inte vakta åt mig
3 Vila med mig

Hon ser upp på honom, han är större än henne hon kände sig väldigt liten i jämförelse med honom. Men hon är inte rädd för honom, hon hade ju räddat honom från att dö, kanske det stämde att hon är en ängel, i alla fall hans ängel? Hon ler mjukt mot honom och ger honom en mjuk buff på hans hals. - Mal strážiť, takže sa nič nedeje s nami môj strieborný drak (1)

en svag rodnar kommer fram på hennes kinder, men hon ser snabbt ner i golvet ochharklar sig snabbt. äta? nja hon är ju ganska hungrig det kanske borde äta båda två? kanske han hade rätt att hon borde vila för när hon tittar ut genom grottöppningen så såg hon att det hade börjat skymma och det skulle bli en kall och fuktig natt. - vi är tillsammans och vilar sen säger hon med en mjuk röst

Hon ser upp och möter hans gröna ögon och ler mjukt. - Aj dobre oddýchnuť, ale s tebou . Det kändes så skönt att träffa någon från hennes hemtrakter men också kunna få prata sitt hemspråk igen.


1. jag borde hålla vakt så inget händer oss min silver drake
2. jag vilar gärna med dig.

Han såg på henne och lade huvudet lite på sned. Han var en stor drakvargs korsning. Såg rätt udda ut och med alla sina ärr så fick han ett ganska otäckt utseende. Jämfört med denna lilla milda tik han hade vid sin sida. Han lade sig ner och såg på de två unga vildsvinen. De var kanske inte nog att mätta en så stor hane som honom men han skulle säga att de räckte med en. "Jedzte, ktorú som jesť iný, a vaše liečivé byliny (1)" Han såg på den vita tiken då hon sade att hon gärna vilade med honom.

Han började undra om han kanske gått för långt. Gett fel intryck, fel signaler. Visst han gillade denna tik, var glad att en från hans hem öar hade hittat honom och räddat hans liv. "Poďme jesť a odpočívať a spĺňajú zajtra (2)"

1* Ät en så äter jag den andra och dina läkande örter
2* Låt oss då äta och sedan vila och möta morgondagen

Hon nickade att hon förstod honom och hon går fram till den ena unga vildsvinet och möter hans blick - Môžem získať viac potravín zajtra pre vás. (1) Hon böjer ner huvudet och börjar äta glupsk, hon hade varit hungrigare än hon trodde och hon äter tills hon känner att hungern är bort. Då tittar hon upp och möter hans blick och slickar sig om den blodiga nosen och munnen. Lite blodfläckar hade kommit upp på kinderna så det såg ut som hon hade sår i ansiktet på grund av sin vita päls.

Hon lägger huvudet på sned, hon undrande om hade sagt något dumt eller förolämpat honom. - odpusť mi, že by som povedal niečo hlúpeho alebo vás urazil. (2)


1. jag kan fixa mer mat imorgon till dig..
2. förlåt mig, jag kanske sa något dumt eller förolämpade dig.

Han nickade lite och tog de andra vildsvinet och började äta. Han åt snabbt och glupskt och snart bestod hans vildsvin endast av benrester. Han sträckte sig då efter örterna och åt dem. Hon hade vunnit hans tillit så han åt dem utan att tveka nu. "Možno by som mohol pomôcť loviť zajtra? (1)". Han såg på henne med sitt friska öga. Han hade insett att synen på de andra var dålig, nästan borta. Han var inte helt blind på ögat men allt var suddigt och mer skuggor än den skarpa synen han hade på de andra ögat.

"Nie, ste neurobili alebo povedal niečo zlé (2)." Han lade ned huvudet på de friska benet. Betraktade henne innan han slöt ögonen. Tröttheten sköljde över honom. Den lilla energi han hade fått av henne var förbrukad och den mat han just tid behövde tid innan de kunde göra nån nytta för honom.

1* Kanske kan jag hjälpa till att jaga i morgon
2* Nej ni har inte gjort eller sagt något fel.

Hon lägger sig ner med på ett respektfullt avstånd från honom, hon ville inte förstöra tilliten mellan dem och hon ser på honom där hon ligger och ler lite för sig. - Vaše nohy sú rozbité Gintama, ako sa lovia? a navyše nechcem poškodiť ešte viac. (1)

Hon klipper lite på öronen och nickar lite med huvudet innan hon riktar blicken ut mot öppningen. Hon ser hur himlen färgas eldrött av solnedgång. Hon ler lite och hennes blick får något drömmande i sig. hon tänker sin familj, sina barn, sin nya familj och alla vänner. - Vďaka za to Našiel som balíček a všetkých priateľov. Dúfam, že ste dobre, kde si miloval rodinu a svoje anjelikov. (2)

Solned och uppgångar fick det alltid att tänka på allt underbara hon hade i sin familj och sina små barn som inte finns med i livet men hon är lycklig nu, livet måste gå vidare men hon bär alla (vänner familj och dylik) närmast sitt hjärta, hon skulle aldrig glömma dem. En tår letar sig fram i hennes ena öga.

1. Ditt ben är brutet Gintama, hur ska du jaga? och dessutom vill jag inte att du skadas ännu mer.
2. tack för att jag hittade min flock och alla vänner. jag hoppas ni har det bra där ni är älskade familj och mina små änglar.
2.

Han såg på henne och sedan såg han ned på sitt ben. "Áno, to môže byť, ale musím loviť, keď nemôžete zostať (1)." Han skakade på huvudet. "Viem, že nemôžete prestať, kým to vyliečiť. Smrdíš ostatných, takže myslím, že máš v kŕdli. (2)"

Den stora vargen slöt sina ögon och suckade till. "Čím rýchlejšie som si naháňať sa rýchlejšie, môžete sa vrátiť domov (3)."

1* Ja det må vara av men jag måste jaga då du inte kan stanna kvar
2* Jag vet att du inte kan stanna tills det är läkt. Du luktar av andra så jag antar att du är med i en flock.
3* Ju snabbare jag kan jaga själv desto snabbare kan du återvända hem