Shiva lyssnade, men fortfarande kunde han inte riktigt förstå. Vad var det som drev den andre? I hans värld fanns endast en sak som verkligen var viktig, och det var TBB. Hans lojalitet skulle alltid ligga hos TBB:s ledare, aldrig skulle han ens kunna tänka tanken på att lämna flocken. Det verkade helt orimligt att det skulle finnas något där ute i världen som kunde locka bort honom.
"Och vem är din far?" frågade Shiva sedan med en undrande ton i rösten. Att Armageddons far inte var från denna flock hade varit självklart för honom och säkerligen alla de andra också en väldigt lång tid. Men vem det var hade Shiva dock aldrig uppfattat eller fått reda på. Och nu när tillfället väl gavs kunde det säkerligen inte skada att fråga. Kanske det kunde vara information som skulle vara värd att känna till i framtiden, det kunde man aldrig veta. Och han visste hellre för mycket än för lite.
Hans egen far hade han aldrig lärt känna, enligt Ijin hade denne dött innan han och systrarna hade tagit sina första andetag. Och även om han undrade ibland, hade Shiva bestämt sig för att det var lika bra så. Hans far hade säkerligen inte var en varg som varit värd att lära känna.

Geddon funderade, ja det var det som drev honom bort härifrån. Kunskpaen om andra flockar, deras stridskunskaper. Allt, deras vetande. Att bara höra det språk som Treontha talar gjorde honom nyfiken. Det var något han inte förstod och det han inte förstod ville han undersöka. Han såg inget fel i att tänka utanför 'boxen' så otroligt trångsint han skulle bli annars. Han vände den skarpa blicken emot Shiva igen, en egentligen väldigt intressant tecknad hane, men eftersom han var en del av flocken som han nu lärt känna en del så var han inte längre direkt intressant.
- Han är General i en mäktig flock. De talar ett språk som kallas Sanglingua..
Sa han i sinnet till den andre. Han funderade över benämningarna på de andra språken som hans far talade. Han kunde inte riktigt minnas. Eller jo, det var något annat. Han funderade en stund, men ja självklart var det kunskap han sökte i livet, i alla fall för stunden.
- Han talar även själv fler språk, som Cazari och Nimorian. Jag söker kunskap och kunskap drar mig ifrån TBB.
Sa han med mörk väsande stämma. Dock hade han inga planer på att lämna flocken direkt. Nej lojal var han fortfarande och fram tills han får en stark anledning att lämna dem. De hade inte direkt några medel till att jaga och döda honom. Han hade vingar. Han kunde ta sig till världens ände, till platser ingen av dem kunde befinna sig på. Bortsett ifrån de bevingade i flocken dock. Fast han var inte orolig eftersom detta inte var ett problem i dagsläget för honom. Ännu hade han mycket att lära sig även i TBB, än större anledning att faktiskt stanna.

Han lyssnade, samtidigt som de mörka ögonen stadigt vilade på den bevingade hanen. Och ett djupt andetag drogs när hon hörde orden.
Kunskap.
Såklart hade det varit det. Nog hade Shiva kunnat ana det. Sättet som Armageddon talade på när han berättade om sin far, denna främmande flock, området långt borta och språken som fadern talade... Det fanns en viss passion i rösten, en längtan efter att få veta mer. Shiva själv hade inget sådant behov, han var nöjd med allt som han hade här. Han var nöjd med TBB, sitt språk och de vargarna som fanns i hans närhet. Men han kunde ändå till viss del förstå hungern som fanns inom flockbrodern. Även Shiva hade en hunger, även om den inte var för kunskap.
"Ifall det är så, kommer du en dag att vara tvungen att välja vilket du värderar högst. Kunskap eller lojalitet." Rösten var stadig och på ett sätt kunde Shiva inte låta bli att se ned aningen på den andre hanen. I hans värld var lojaliteten till TBB det centrala och allra viktigaste, men så verkade det inte vara för denne hane. Men inte heller kunde han låta bli att känna förstående, för passionen i den andres röst kände han igen. Den brann även inom honom, även om det var för en helt annan sak.
Så han var aningen osäker, visste inte riktigt var han hade Armageddon ännu. Det var delade känslor inom honom.
"Bara du är säker att du väljer rätt när den dagen väl kommer. För som du säkerligen vet om är TBB inte en förlåtande flock. Du får en chans, sedan inget mer. Och ännu önskar jag inte se dig varken död eller jagad." Han flinade aningen retsam.

Han nickade, visste mycket väl att det var ett val han skulle bli tvungen att göra en dag. Kanske borde han lära känna hela flocken först, på ett närmre avstånd innan han väljer? Kanske skulle dessa vargar vara värda att stanna hos? Kanske var de inte de. Han funderade lite, men valde sedan att ställa en ny fråga.
- Vad brinner du mer för? Mer än lojaliteten till flocken.
Sa han sedan smått nyfiken. Han kunde absolut inte lära känna någon för mycket. Nej han hade frågor. Ville veta mer. Dessutom verkade Shiva vara en varg som han tycks trivas i sällskap med. De diskuterade på något sätt väldigt fritt. Det var inga fördomar, inga otrevligheter, visserligen lite retsamma och hånfulla miner ibland, men Armageddon visste inte direkt hur man tog illa upp av något sånt. Han lyssnade och visste mycket väl om vad TBB hade för policy. Kanske var det inte värt att bli jagad resten av sitt liv? Vilken dum policy. Kanske kunde han lösa det på ett mer diplomatiskt vis? Kanske..
- Vilken komplimang.
Sa han retsamt tillbaka och testade på ett lite halvdant flin han själv. Att Shiva inte ville se honom varken jagad eller död var väl positivt, en bekantskap närmre i flocken är väl alltid positivt. Fast desto närmre de står honom dessto större svek från hans sida om han väljer att lämna dem. Det gick hand i hand. Lärde han känna dem kanske han valde att stanna, men om han gör det och trotts detta inte väljer att stanna så blir sveket större än någonsin. Vilket dilemma.

Antydningen till ett leende som den andre nästan verkade pressa fram sade Shiva att detta var en av de mer allvarliga typerna. Kanske nästan lite för allvarlig för hans smak, men hittills hade han ingenting att direkt invända på när det gällde Armageddon. Förutom kunskapssökandet som drev denne från TBB, men det var väl sådant som alla kunde råka ut för. Med tiden skulle det kanske växa bort, och ifall det inte gjorde det och den bevingade skulle lämna flocken skulle Shiva gladeligen jaga denne till livets slut för TBB:s skull. Men det var något som fortfarande var dolt i framtiden.
"Vad som driver mig?" sade han sedan, dock mer åt sig själv än den andre. En reflektion över sina egna tankar och mål som råkades komma ut i ord. Och sedan svarade han. "Makt. Att min plats är i TBB har jag insett för länge sedan, så det finns ingenting som kan locka mig härifrån. Det enda jag nu åtrår är styrka och makt."
Han flinade en aning illavarslande då han sade det, men den onda minen försvann lika snabbt. Fortfarande var han ung, fortfarande hade han inte helt utvecklats till den han slutligen skulle bli. Fortfarande fanns det lite gott inom honom, likt en liten flamma som brann och fick honom att likna vilken varg som helst. Framtiden var inte huggen i sten, och ännu hade Shiva två vägar att välja mellan. Omedvetet tog han dock varje dag ett steg mot den mörkare av de två.

Han lyssnade och var väldigt mycket själv intresserad av det som hanen talade om, styrka var makt, i sitt slag. Han såg även kunskap som stor makt, kanske var de båda hanarna ute efter samma mål, men genom olika vägar? Kanske.
- Kunskap är makt, men så även styrka.
Sa han i tankarna till den andre. Han sökte samma mål. Makt, men genom kunskap kanske? Eller kunskap till att bli stark. Han hade sin storlek med sig på sin sida och hans kunskaper i kraft. Han kunde bli en stark krigare.
- Så vad ska du göra här näst?
Sa han sedan för att byta ämne, det var inte direkt så att de hade något speciellt att prata om, men Geddon föredrog faktiskt att fortsätta prata, just i denna situation. Shiva var fascinerande och han hade inte planerat något annat. Så varför inte.

[Kort, I know..]

Shivas huvud vickades aningen på sned, och det var med ett litet leende i ansiktet som han såg på Geddon.
"Det beror helt och hållet på hur man ser det."
För Shiva var kunskap ingenting som var direkt intressant. Visst var han inte dum nog att tacka nej ifall det erbjöds, men inte heller sökte han efter det på samma sätt som den bevingade hanen verkade göra. Men visst började han förstå att de båda var ute efter samma mål i grund och botten. De hade bara valt olika vägar och säkerligen hade de också olika bilder och förhoppningar om var de skulle sluta. Shiva tvivlade dock inte på att hans väg och mål var det enda rätta. Han hade alltid varit lite av en egoist och haft svårt att förstå andras tankesätt, och så skulle det också alltid vara. Han var lite smått speciell.
Han rätade ut nacken och halsen, höll huvudet som vanligtvis och glimmade svagt i de svarta ögonen.
"Jag vet faktiskt inte. Man får ta var dag som den kommer." Han flinade emot Armageddon innan han fortsatte tala. "Och för dig?" Den andre var trots allt intressant, så varför låta bli att fråga?

[Alltså, får typ damp när sidan fuckar med mig... xD ursäkta för rörigt svar.]

- Sant.
Sa han och funderade över det hela, men han kunde inte riktigt se det på något annat sätt. De strävade helt enkelt åt samma håll, men genom olika vägar. Kanske var Shiva's väg mer blodspill genom. Antagligen. Geddon hade inga negativa tankar emot att mörda, men varför spilla onödigt blod om man kan ha användning för det i framtiden. Han såg en möjlighet i alla och de som fanns möjlighet i gick att utnyttja. Helt klart. Han funderade lite, ja men makt fanns i kunskapen och styrkan. Utnyttja dessa tillsammans skulle vara ett mäktigt vapen till och med.
- Jag antar det.
Sa han som svar i tankarna. Han såg det inte riktigt på samma sätt jämnt. Även om han förstunden hade samma planer. Han lät dagen komma som en överraskning, även om de sällan blev någon överraskning överhuvudtaget. Han planerade endast då han skulle ge sig iväg någonstans.
- Samma här antar jag. Kanske söker jag upp fler flockmedlemmar att lära känna. Kanske inte.

Shiva flinade emot honom på ett retfullt sätt när han lyssnade till orden som Armageddon hade att säga.
"Akta dig bara så att du inte försöker lära känna fel person. Vissa är helt enkelt inga som man vill lära känna, och det gäller även flockmedlemmarna. Några varningens ord."
Självklart syftade han på Kali och Usha, hans systrar. Och Chayan, den fjåniga lilla valpen. Och systern till denne, Wami, var inte heller någon större höjdare i hans ögon. De var alla svaga, hinder som egentligen borde elimineras. Men Shiva visste bättre än att ge sig på den andra ungvargarna i flocken. Det var inte hans sak, för han var övertygad om att de tack vare deras svaghet med tiden skulle falla bort. Och han hade inte bråttom, inte i nuläget. För tillfället kunde han bida sin tid utan att behövas stressa på händelseförloppet.
Sedan fanns det också de som var värda att känna, sådana som var värda respekt. Som Blossom, Ijin, Thzuki.... Ja, de var alla honor som skulle ha en stor plats i hans liv under en väldigt lång tid. Och säkerligen fanns det såna vargar i Geddons liv också. Och precis som Shiva verkade denne hane intresserad av att lära känna de andra i flocken. Inte för att Shiva visste om det var av samma anledning som han själv hade, men de var nog båda överens om att det inte skadade att veta lite om alla andra.

- Och vilka av alla dessa medlemmar syftar du egentligen på?
Sa han i sinnet till den tvefärgade individen. Han höll hållningen stadig och funderade egentligen över vilka som gick att lita på eller inte. Shiva själv kanske inte var helt pålitlig? Den unge främlingen hade plötsligt satt tvivel i honom. Fanns där något att tvivla på? Vissa gick inte att lita på tydligen. Men vilka av alla flockmedlemmar skulle man lägga ner sin lojalitet och tillit i om dessa inte gick att lita på? Han drog öronen ogillat bakåt och fnös till.
- Varför skapa respekt och tillit om inte flockens medlemmar går att lita på.. Vi borde sålla ut dem som inte är oss lojala.
Sa han bistert och höjde huvudet stolt och starkt. Han själv hade funderat över en annan väg, men ännu var han ledaren lojal. Flocken lojal. En tanke är en helt annan sak än att skapa handling. Det finns inget han föraktar så starkt än falska vargar. Ärlighet, lojalitet, respekt, dessa ting låg honom nära hjärtat. Det fanns inget han ärade mer än dessa egenskaper. Tyvärr var det allt för få som lyckas besitta dem. Tyvärr..

En underlig blick gavs den andre hanen när Shivas mörka ögon för ett ögonblick såg på denne innan de vändes mot trädens stammar och mörkret som låg runt omkring dem.
"Det är något som du får ta reda på själv," svarade han med en allvarlig ton i den annars så retsamma rösten. "Jag vill inget säga då jag själv ännu inte riktigt är säker, men att det finns brister i flocken kan jag säga. För det gör det, utan tvekan."
Var detta en del av det spel som Shiva försökte utföra i hopp om att ta sig högt inom flockens ranger? Till viss del kankse det var det, kanske det hade börjat så. Men på något sätt hade han fattat respekt för Armageddon, även om de kanske inte liknade varandra eller hade särskillt mycket genemsamt. Men Shiva kände att denne hane ville han ha på sin sida, och kanske inte bara som en mäktig allierad, utan även i någon slags vänskapsliknande relation.
"Dock ska du veta att jag är flocken trogen, genom allt."
Visst var det hemskt att de skulle behöva känna tvivel över sin egna flock, men samtidigt fanns det inte mycket de kunde göra åt saken. De svaga måste sållas bort, de starka måste resa sig. Och utan tvivel skulle inget av det bli verklighet. Dock var det viktigt för Shiva att ingen tvivlade på honom, för han önskade inte bli en av de som skulle petas. Han var en av de starkare, det var han övertygad om, och han visste var hans lojalitet låg. Förevigt hos TBB.

- Jag har brister, likt många andra.. Jag har svårt att skilja på pålitliga och icke, tills det är försent.
Sa han med mörk stämma. Det hade alltid varit så, han litade enkelt på andra. Det var ingen svårighet för honom. Han lärde sig inte. Inte ens när han på något sätt blivit bedragen av sin egna mor. Det var så det kändes i alla fall, även om hon bara försvunnit eller dött. Hon hade svikit honom och det var oförglömligt. Han var på det sättet väldigt godtrogen, såg gott i de vargar som var opålitliga, för att han helt enkelt inte riktigt kunde se det.
- Men så länge ledaren i TBB har min lojalitet har jag inga tankar åt att lämna er.
Sa han och spetsade öronen en aning. Shiva var helt klart redan över linjen. Det var på något sätt denne hade varnat honom, varnat honom för att flocken var koruppt. Det var något han inte gillade, men en varning var också en hjälpande hand och han skulle ge den tjänsten tillbaka. Kanske kunde han lära sig att se igenom dessa falska själar.
- Låt oss se varandra som jämnlika.
Hans röst var ärlig i hanens sinne. Han var sällan den som Shiva visat sig vara i början. Retsam. Detta var något han var nytt med, att retas, så han sågs oftast vara allvarlig, självsäker. Han menade allt han sade, det fanns ingen falskhet i Armageddons själ. Det var verkligen något ovanligt i dagens Numoori. Om man verkligen såg sig om på allvar.

Shiva nickade inställsamt, och även om det svagt retsamma flinet fortfarande klädde hans läppar var det med en ärlig röst som han svarade den andre.
"Ja, låt oss göra det."
Det var något som gjorde det underligt svårt att placera den udda hanen. Å ena sidan ville Shiva gilla denne, men samtidigt kunde han inte låta bli att känna sig aningen misstänksam. Han ville hålla avståndet, ville ha en viss distans. Hur deras relation skulle se ut i framtiden var oklart i nuläget, det konstaterade han snabbt. Och sedan valde han att tro på den sidan som sade att han skulle gilla Armageddon, för den talade starkast. Det kunde, precis som denna gillande sida inom honom sade, vara bra att känna den unga, bevingade hanen.
Med en lätt rörelse lades huvudet snabbt på sned för att vridas tillbaka i en långsam rörelse.
"Men, nog talat om dessa allvaligheter. Låt oss göra något mer... givande. Vad sägs om en jakt?"
Han reste sig upp, flinade aningen retsamt emot den andre hanen. Han hade uppskattat deras samtal, men nu hade Shiva suttit stilla nog länge. Dessutom var han intresserad av att se hur den andre fungerade i situationer då det gällde att röra på sig. Att han kunde tala var en självklarhet efter detta samtal, men i jakt? Kanske han inte var lika bra där.
Nyfiket såg Shiva mot den andre med sina mörka ögon.

[Börja avsluta kanske? Shivas tidslinje håller på att bli fucked up xD]

Han nickade förtydligande. Ja nog litade han på Shiva's ord, han var korkad nog att lita på de flesta. Korkad och korkad. Han var godtrogen, men när någon sedan svek hans förtroende och tillit, var det också något han nästan aldrig gav tillbaka. Han gick inte runt och grinade över det, nej sådana känslor var något han inte var bekant med. Han var inte långsint heller, men hade man hans lojalitet och tillit var det bäst att ta vara på den helt enkelt.
- Jakt låter givande.
Sa han och reste sig upp. Han klippte med öronen, drog efter dofter med sin skarpa nos. Vingarna låg kvar över ryggen. Han tänkte slå följe på marken med Shiva, tills bytet var lokaliserat. Men som specialitet så anföll han alltid från skyn. Numoori's lite större bytes djur var sällan vana att kolla upp efter fara, det var därför det var så effektivt. Enligt honom. Dessutom var de två stycken nu, de skulle säkert kunna fälla en hjort tillsammans. Han var nyfiken på Shiva's erfarenheter i jakt han också. Låt oss se vad denne går för. Geddon flinade svagt tillbaka och började gå framåt. Följa en lite äldre doft av bytes djur, men de skulle säkert stöta på en fräschare doft om de bara följde den gamla en stund. Det var han säker på.

[Vi kan väl säga att de gjorde en gemensam attack emot en hjort, Geddon från himlen och Shiva från marken, hade det trevligt tog ett skråvmål osv. Tills de någon gång skiljdes åt x) Osv, så kan vi avsluta här? :)]

Shiva nickade kort åt honom, fortfarande aningen fundersam över vad han riktigt skulle tro om denne bevingade hane. Men han skulle säkert komma fram till något inom en snar framtid, saanningen brukade alltid komma fram förr eller senare.
Han började vandra, följde den andre med samma roade flin på läpparna som vanligtvis. Vad som var så roligt att han var tvungen att le hela tiden var en gåta, det var bara sådan han var.
Road.
Och utan att ha något mer att säga lades sig tystnaden mellan dem medan de vandrade i jakt på ett byte att fälla.

[Skrev lite kort bara, avsluta där då? :3]

[Yes AVSLUTAT, öm detta va faktiskt lite roligt, asså jag förväntade mig egentligen inte att Shiva skulle tycka om Geddon x'D hahaha så de slutade ju lite intressant kan ju jag tycka (A) Vi får se till att de träffas igen snart ;)]

[Ja, de får träffas snart igen tycker jag med! Armageddon är en fascinerande varelse, kanske därför Shiva finner denne så intressant ;D]