Den röda ynglingen travar glatt på över reviret. Han sick-sackar mellan träden och den intensiva gröna blicken ser sig piggt omkring. Han är på väg in mot mitten av reviret efter att ha utforskat skogen även denna dag. Han tycker fortfarande det är hel coolt att tillhöra en flock. Flocklivet är inte så dumt. Att dela hem med flera andra. Vänner finns alltid nära och maten delas. Det är sällan han behöver vara ensam. Han trivs väldigt bra.

Solen är på nedgång men ännu är det många timmar kvar av dagen. Luften är frisk och det känns skönt att sträcka på benen. Törne är en varg som gärna rör på sig. Han har mycket energi och mycket spring i benen. Svansen hålls högt bakom honom och viftar från sida till sida. Han håller den högt för att han är glad. Öronen står spetsade på huvudet och det darrar lätt i nosen när han andas. Tungan hänger ute och ett leende leker på hans läppar. Allt är så tyst. Som vanligt. Att har varit så tyst sedan han föddes.

[PAX TILL AKATSUKI]

Den unga valpen hade ännu en gång lyckats lämna lyorna utan att någon upptäckte henne och hon låg nu ner på en stor platt sten i en solfläck som lyckades tränga sig igenom grenverket ovanför henne. De intensivt röda ögonen betraktade omgivningen och svansen ryckte det i lite då och då. Hon gillade att utforska reviret ensam även om hon ännu inte tagit sig så långt från lyorna ännu.

Sakta slöt hon ögonen och lät skogens ljud och dofter fylla hennes sinnen. Hon trivdes i denna skog men kände sig inte riktigt hemma i flocken trotts att hon hade sin mor och bror här men något saknades för henne.

Törne fortsätter framåt och den pigga intensiva blicken sveper mellan träden när han rör sig i sick-sack mellan stammarna. Tungspetsen hänger en bit ut mellan de lätt särade läpparna och andningen är lugn och rytmisk när han travar framåt. Han får syn på valpen på stenen en bit längre fram. Öronen klipper till på huvudet och unghanen stannar upp och tippar huvudet lätt på sne. Nyfiket sätter han kroppen i rörelse igen och rör sig framåt på mjuka tassar. Törne är själv fortfarande väldigt ung. Med vaggande svans stannar han på behörigt avstånd och håller den intensiva gröna blicken på valpen. En ur flocken.
"Hej". Hälsar han glatt och ett lätt leende pryder hans läppar. Sen Törne anlände till flocken har han lärt känna de flesta medlemmar på utseendet. Men det är få han fått bekanta sig med mer personligt. Han vill gärna lära känna dem alla.