::: IC: NUMOORI :::

Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad

2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle

Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

**Nirvana** Död Spelas av : Bellz | Död

en silverglittrande tik vandrar genom skogen, fram mellan träden och över den packade jorden. Hon vandrar med lätta och lugna steg. De stora tassarna placeras mjukt på marken i en bestämd följd och lyfts därefter i samma ordning allt eftersom tiken vandrar framåt. Hon tar sig fram med en elegant smidighet. Kroppen är smäcker och när solens strålar träffas pälsen glittrar den likt silver.
Tiken lyssnar nu skogens alla ljud. Och nosen darrar lätt när den separerar alla dofter som ligger i luften. Det verkar vara en lugn dag. Fåglarna kvittrar glatt i trädtopparna och en hackspett hackar fram sin föda i någon trädstam längre bort.
Öronen vippar mjukt fram och tillbaka på vargens huvud. Det är en härlig skogspromenad.
Snart stannar tiken upp. Hon har fångat upp en främmande doft. Och även ljud. Hon står tyst och lyssnar. Hon undrar om det kan vara något intressant. Något värt att undersöka. Hon bestämmer sig snabbt och byter riktning. Öronen spetsas framåt på hennes huvud och den silverskimrande blicken söker av området framför henne. Nyfiken på vad det är för främling som spatserar dessa marker.

[PAX TILL HAVANAH]

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Den unga hade nu för första gången satt sina tassar på annan mark än den som tillhörde Numoorislätten och Qu, var det nyfikenheten om drev henne? Nej, faktiskt inte denna gång, hon visste inte varför, men hon hade en otäck känsla inom sig, hon som vanligtvis brukade vara så obekymrad och se allting från den ljusa sidan, hennes spralliga jag var som bortblåst. Hon sökte efter någon, och inte vem som helst, utan efter systern, hon hade ingen aning om vart hon försvunnit, bara att hon varit borta ett tag, inte kommit hem föregående kväll, inte till måltiden och inte till dess att det var dags att sova. De brukade alltid komma tillbaka, båda två, det hade de lovat sina föräldrar, och menat det, i alla fall hon själv, men hon hade svårt att tro att Laya skulle ha ljugit, eller bestämt sig för att bryta just den regeln, så otroligt viktig som den var. Inte på det sättet, inte utan att säga någonting. Det hela gjorde henne en aning orolig, även om hon inte var bekant med just den känslan, visste inte ens vad det egentligen var. Mor och far var inte speciellt glada, nästan så att de var ledsna, men ändå inte, de letade efter henne, så mycket hade hon förstått, och hon tänkte leta hon med, med sin början på denna underliga plats. Så mycket träd hade hon aldrig sett på en och samma plats förut, underligt, men så hade hon ju tillbringat all sin levnadstid på slätten, där det endast fanns enstaka träd, men upptäckten förvånade henne faktiskt, även om hon sett skogen på avstånd, utan att riktigt veta vad en skog var då. Hon var för inne i sina tankar för att lägga märke till att en främmande vargdoft låg i luften, hon hade endast stött på en varg utanför flocken förut, en underlig en, fast, två egentligen, men om det var en främling eller inte var en annan fråga. Skuggorna svepte som vanligt omkring henne, viskade åt henne på det språk som hon inte förstod, och vinden, den gjorde detsamma, på ett helt annat språk, hon undrade om hon någonsin skulle lyckas med att lära sig förstå dem, men det tänkte hon inte på nu, inte då hon stannade upp endast någon meter ifrån en ljus främling, backade förvånat bak ett par steg innan den turkosa blicken vändes upp emot främlingens.

**Nirvana** Död Spelas av : Bellz | Död

Den silverglittrande tiken har stannat upp. Den silverskimrande blicken har fästs på en liten valp som kommer gående. Valpen verkar vara försjunken i egna tankar. Som om den inte ser sig för bara vandrar planlöst. Eller något.
Ett vänligt leende pryder tikens läppar när valpen till sist upptäcker henne. Öronen klipper till på hennes huvud.
"Hej". Säger hon vänligt. Vana har alltid tyckt om valpar. Inte haft något emot dem i alla fall. De är så små. Oerfarna inför världen. Så oskylda och på många sätt hjälplösa. Även om det inte är menat på ett helt handlingslåst sätt.
Vana sätter sig ner. Den långa silverglittrande svansen sveps om henne tassar. Hon visar med kroppsspråket för valpen att hon inte är farlig. För Vana är ingen stridist varg. Hon slåss eller dödar inte för nöje skull. Och valpar har ett eget helt unikt sätt att se på världen. Det är alltid lika intressant att ta del av.

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

hon strök vagt bak öronen emot nacken, utav osäkerhet, hon visste inte riktigt vad hon skulle säga eller göra. Far talade så ofta om att man skulle vara försiktig med främlingar, och inte bara lita på dem, men honan verkade vänlig, eller? Hon drog lite osäkert på munnen och såg upp emot främlingen, ''Hej...??'' svarade hon med samma sorts osäkerhet i rösten som hon faktiskt kände, hon var verkligen inte sitt vanliga jag, den Anah skulle inte ha gett det mer än kanske en enkel tanke och sedan släppt det. Tänk om det var så, att systern mött en främling, kanske denna hona, och försvunnit. Hon svalde och vred blicken in mellan träden, men den ville ändå på att hela tiden vandra tillbaka till främlingen, vågade kanske inte släppa henne med blicken, för tänk om. Systern var borta, hon saknade henne, ville ha henne tillbaka, varför var hon inte med henne, så att de kunde leka och busa i timtal, tänk, tänk om hon aldrig skulle få se henne igen. Hon drog sorgset på munnen och suckade, vart var hon, varför kom hon inte hem, detta var inte som det skulle vara, livet skulle inte vara såhär, det var fel, fel, fel. En kort antydning till en snyftning lämnade den unga innan hon mötte främlingens blick igen. ''Vart är Laya?? Har du sett henne??'' hon var för ung för att veta bättre, men gick det aatt hmra att hon faktiskt var ledsen och upprörd över det hela, det var ju faktiskt hennes syster.

**Nirvana** Död Spelas av : Bellz | Död

Något verkar inte stå rätt till. Vana lägger huvudet på sne och ser på valpen.
Hon visste inte vem valpen talade om. Men förmodligen någon som står henne nära.
Annars kulle hon väl inte vara så upprörd.
"Jag är ledsen, men jag vet inte vem du söker". Säger hon och öronen vinklas osäkert
bak mot nacken en stund innan det ena letar sig fram igen. Hon ser nästan med orolig
blick på valpen. Hon önskar hon kunde hjälpa till. Men hon vet inte vad hon ska göra.
Hon kan inte direkt göra något för att göra det lättare för valpen. Och hon vet inte vem
denne Laya är. Den silverskimrande blicken släpper inte valpen. Hon ser på den lille.

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Så hon visste inte vem det var, kanske så kände hon inte igen hennes smeknamn, kanske så visste hon inte namnet alls, men hade sett henne, visste vart hon var, du fungerade väl? Att tala med någon utan att veta namnet på den? Eller? För det var väll det hon själv gjorde nu, talade med någon hon inte visste namnet på. Ja hon måste veta, bara måste, vad skulle hon annars göra, hon ville inte göra mor och far besvikna, hon ville hitta Laya så att de blev glada igeen, hon ville inte se dem ledsna. ''Himalaya, min syster, har du sett henne??'' det fanns någonting hoppfullt i hennes röst, som om honan framför henne kunde lösa alla världens problem om hon svarade ja, om hon visste vart hon fanns. Öronen var fortfarande strukna emot nacken och skuggorna flöt endast löjt omkring henne, hon kunde inte styra dem, tänkte inte ens på dem, de var ju endast naturliga för henne. ''Mor och far är ledsna, jag vill att de ska vara glada, och de är det för att Laya är borta, men jag vill hitta henne så att de blir glada igen'' hon var inte gammal, inte alls, och hon förstod sig ännu inte på världen och hur den fungerade, att vissa försvann ibland, av olika anledningar, en del för att aldrig återvända. Tids nog skulle hon förstå, då hon blev äldre, men just nu så kunde hon inte se att det fanns någon mening med att hon var borta, det var inte så livet skulle vara, det skulle bestå av mor, far, Laya och hon, förevigt, och lek och stoj och kärlek, hon skulle inte vara borta, det var fel, så fel...

**Nirvana** Död Spelas av : Bellz | Död

Öronen lägger sig mot nacken igen. Osäkert och kanske lite sorgset. För hon kan inte göra något för att lätta upp det som tynger valpen. Hon skakar lätt på huvudet. Hon har inte sett några andra valpar än den här valpen sedan hon kom till det här landet.
"Tyvärr. Jag har inte sett henne". Säger hon och känner sig uppgiven. Hon suckar tyst.
"Jag hoppas du hittar henne". Säger och med ett osäkert leende.
"Jag kan hålla ögonen öppna. Om jag ser någon annan valp". Säger hon. För det är väl det enda hon kan göra för att hjälpa valpen. För såklart hon vill hjälpa. Hon vet bara inte hur hon ska göra.
"Hur ser hon ut?" Frågar hon. Om hon kan få något signalement förutom namnet så kanske det blir lättare att hitta. Lättare att upptäcka i alla fall.

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Hon vred ner blicken emot marken då hon hörde honans svar, hade inte sett henne, hon suckade tyst, visste inte riktigt vad hon skulle göra. Hon ville inte göra mor och far besvikna, hon ville göra dem glada, se dem le och prata om underliga saker med varandra, så som det skulle vara, inte såhär. Hon skakade vagt på huvudet innan det sänktes och de turkosa ögonen slöts, Laya var den enda vän hon hade, och om hon inte kom tillbaka, vad skulle hon då göra? En kort snyftning lämnade henne innan hon vände upp blicken emot honan. Hon talade om en massa, hennes tankegångar hängde inte riktigt med, utan hon rynkade vagt på pannan innan det slutligen gick upp för henne. ''Hon liknar mig, och far, har fars ränder istället för mors, en lugg och udda ögon'' det var det bästa svar som hon förmådde att ge, hon visste ju inte riktigt vad som var viktigt för att kunna urskilja någonting, någon, det var ju hennes verklighet, hon insåg inte heller att honan nog troligen inte visste vem mor och far var, och hur de såg ut. ''Vart är hon, varför är hon inte här??'' nu var inte rösten mer än en viskning, och hon suckade innan hon reste sig upp, hade inte ens varit medveten om att hon slagit sig ner på marken, sedan lät hon stegen styra henne in mellan träden, hon bara måste hitta henne, måste.

**Nirvana** Död Spelas av : Bellz | Död

Vana lyssnar på valpen. Ser ut som denne och far? En svart och lila valp då eller?
Hur många svarta och lila valpar finns det i detta land. Det borde inte vara så svårt att hitta. Om nu inte valpen tagit sig iväg allt för långt.
"Hon kommer hem igen". Säger hon med mer förhoppning i rösten.
"Hon kommer hitta hem igen". Det är hon säker på. Man hittar alltid hem tillslut. Men det finns undantag. Det finns de som kanske inte alls vill hitta hem igen. Men det är inte bra att nämna högt. Nej, det är bättre att se det positivt.
Hon ser efter valpen när denne går iväg. Det är väl bäst. Hon får fortsätta leta efter sin syster.
"Ta hand om dig". Säger Vana och reser sig sedan upp för att gå iväg åt sitt håll. Hon har inte fått veta valpens namn. Men det gör kanske inte så stor skillnad. Hon kan systerns namn. Det räcker kanske?

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

AVSLUTAT

**Sponsored content**

» Walk, walk, fashion baby [P]
» Sparkling lights [AMANITA]
» Afternoon walk
» Walk my way [ACHANGRA]
» Walk with me (Öppet för flcoken)

::: IC: NUMOORI :::

Lövskogen

Lövskogen

Sparkling walk [P]

::: IC: NUMOORI :::

Lövskogen

Lövskogen