_______________________________________________________________

Debwers Tidslinje
För pågående rollspel, se Debwers profil:
https://numoori.swedishforum.net/u525

För information om Debwer, se hans wiki-sida:
http://numoori.wikia.com/wiki/Debwer
▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂

Debwer rymde hemifrån som väldigt ung, efter ett bråk med föräldrarna som i hans oerfarna värld var stort och orättvist. I efterhand skulle han kanske sett bråket som en bagatell, men där och då sårade det honom djupt. Han var fortfararande för ung för att helt ta hand om sig själv, och hittades slutligen av Hielo, som erbjöd honom ett hem och ett syfte.

Debwer var inte den första att bli en del av Hielos rike, men han var äldst av valparna där. När de yngre valparna alla började växa om Debwer och blev till kraftiga, resliga individer, så förblev han liten och klen. Han avskydde det, och gjorde allt han kunde i hopp om att själv få växa sig stor och stark som de andra rekryterna. När Debwer till slut insåg att han aldrig skulle bli stor som de andra så visade Hielo honom en annan väg. En bättre väg, med en roll som bara han kunde fylla. För första gången kände Debwer att han betydde något.

Tiden gick, och det blev tydligt att rekryternas träning gav resultat. Debwer blev en av de första att invigas till ett fullvärdigt Isblod. Titeln betydde mer för honom än han kunde förklara med ord. Den var ett bevis på att han var mer än den lilla insekt han liknade. Isbloden gav sig ut i Numoori å Nordrikets vägnar. Debwer kom att spendera mycket tid tillsammans med vännen Baugur, med vilken han ofta vandrade. Tillsammans besökte de andra flockar, och rekryterade nya medlemmar till Nordrikets sak.

När stora delar av Numoori samlades längre söderut så stannade Debwer i norr. Där fanns mycket att göra i Islagunen, och i slottet med de nya rekryterna. Efter att invigningen av en arena i söder avslutats och Nordrikets delegation återvänt hem så deltog Debwer i förberredelserna inför det kommande flockledarmötet. Själva ledarmötet blev långdraget, men fick ett abrupt slut när fakargen Laali störtade in med nyheten om att Måntemplet blivit attackerat. Resten av flockarna skingrades, och Nordriket öppnade Islagunen för de Månvargar som ville söka hjälp norrut. Tiden som följde drabbades Nordriket av flera olyckor, med rekryter och Isblod som satte livet till. Debwer sörjde de vänner de förlorade, men det var viktigt att förbli stark.

Text

▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂▂