"Ursäkta", avbröt Blair lågt, och försökte att se bekväm ut. "Ni vet inte var jag kan hitta lerfigurer?" 
     Den lilla, underliga skapade vargen såg upp på honom, och i dess blick blev Blair återigen påmind om sitt eget utseende. Efter Moloks försvinnande hade större folkmassor gjort honom allt mer paranoid, och alltför medveten om vad märket i pannan talade om. I början hade det bara varit en märkning, men det började bli allt mer tydligare att det också var en signal till omvärlden.
     Om det inte varit för att han verkligen ville hitta vackra små lerfigurer hade han aldrig begett sig till Islagunen. Yanamores handlare hade pekat honom hit, och buren av sina vingar hade det inte ens varit en alltför stor omväg. 
     Det var riskabelt att prata med ett Isblod, men han planerade inte att stanna länge. Chansen att de kunde peka honom rätt var stor - dessutom såg den andre så konstig ut att Blair inte kunde motstå. Han var helt enkelt för nyfiken. Med ett osäkert leende och passivt kroppsspråk fällde Blair bak öronen och såg rådvill ut.
     "Jag menar inte att störa", hasplade han snabbt ur sig. "Jag är Rialb. Du?"

Debwer var inte säker på vad han väntat sig när han vände blicken till vargen som påkallat hans uppmärksamhet. Vad än han väntat sig så var främlingen mer ärrad och luggsliten än vad han sett på länge. Brun och kanske dubbla Debwers höjd, men det rådvilla uttrycket fick honom att kännas mindre än så.
     "Jag är Rilab. Du?"
Debwers små mörka ögon plirade över fakargens ansikte, men han svarade utan uppehåll och med rak, säker röst.
     "Debwer. Isblod." Han brydde sig inte om att presentera Baugur, som stod bara en bit bakom honom. Han kunde höra den behornade vrenen fortsätta samtalet med handlaren i bakgrunden. "Trevligt att träffas Rilab." Debwer gav Rilab ett lugnande leende. Så lugnande det kunde bli i alla fall i hans runda ansikte. Nåväl.
     "Lerfigurer säger du? Antilla där bortåt…" han nickade upp längs en av handelslederna "… gör väldigt fina djur. Hennes bror gör fiskar. Inte riktigt samma kvalitet än kanske men han jobbar på det. Bara en ung en. Annars gör Molvir neråt där och till vänster en del växter och andra former. Inte alltid säker på vad det föreställer men ganska spännande färger. Eller nått annat särskilt du är ute efter?"

Blair lyssnade uppmärksamt, och nickade entusiastiskt som svar. Debwers leende fick honom att hoppas att hans närvaro inte fått några varningsklockor att ringa, men han kunde aldrig vara säker. Paranoia var en ny spännande följeslagare han inte önskat. Ändå var insektens runda ansikte väldigt förtroligt.  
     "Nä, tack så mycket!" Han tyckte om blommor. Även om lerfigurer aldrig skulle kunna återskapa växternas doft eller skörhet fick det duga. Han skickade ett sista leende åt det konstiga Isblodet, och skyndade sedan iväg mot försäljaren som pekats ut.

Debwer följde den bruna fakargen med blicken när den vände och gick. Nosen ryckte i hans ansikte, fundersamt, innan han sträckte ena bakbenet och sparkade till Baugur på ankeln. Vrenen hade tystnat bakom honom, och Debwer kände det bekanta intrånget bland sina tankar när Baugur lyssnade.
    Debwer var säker på att han kände igen fakargen. Han kände i alla fall igen märket i dess panna. Ett omisskänneligt ärr som tydligt stack ut, och ett att hålla ett öga på. Baugur bekräftade hans misstankar med minnen tagna från den skatlika fakargen som kommit med nyheten om attacken mot Måntemplet.
    Med bara en kort öppning för överläggning lade Debwer fram ett förslag, mentalt accepterat av hans Isblodsbroder, innan fakargen hann försvinna i folkmängden. Debwer satte av efter den, med löftet att återvända med rapport senare.

[PPade Baugur lite på en kant Avslutat.]