[Utspelar sig september 2017. Svar är valfritt.]

"Rekryter, Krigare av Isblod." Hielos röst ekade genom salen av is, ett muller inför åskans nedslag. Han satt på sin plana upphöjning i Spegelsalen, såg ned på de tio unga vargar som satt i två rader framför honom. Den himmelsblå blicken mötte deras, vägde tungt stålet i deras ögon, tron i deras hjärtan. Höstens första snö föll genom solen som strålade genom sprickan i Spegelsalens tak.

"Många årstider har passerat sedan de första av er kom till Nordriket och blev en del av vår isbundna släkt. Ni har tränat, kämpat, och offrat för att bli vargar av Isblod; Ni har blivit en del av något större, något som andra vargar endast får drömma om." Orden var direkta och avgörande, sedan länge förberedda inför det ögonblick då de var redo att låta ljuda mellan salens mörka väggar. Detta ögonblick.
"Idag är tiden inne för mig att berätta för er vad er dedikation bygger, och var vårt Rikes vägar bär."

Hielo ställde sig upp, hans långa päls en virvlande vit mantel kring honom. Då han åter tog till orda fanns en underliggande klang av eld i hans röst, ovanlig att höra under det kalla och svala. Han såg krigarna i ögonen då han talade, då orden han lät vara sanning rann in i deras hjärtan.

"Numoori är ett splittrat land. Det är kaotiskt och oförlåtligt, en plats där man endast har ögon för sig själv och dem närmast en. En plats där man har tappat perspektiv av den stora världen omkring sig. Man ser endast det som finns direkt framför sina ögon; man förstör tanklöst, man vandrar planlöst, man lever stillsamma liv i gömda gläntor. Inget bevaras, inget består. Världen står statisk där ingen drömmer drömmar som varar länge än sitt eget liv. Man tror att man är lycklig, för man vet inte att världen kan vara bättre än den är. Numoori är ett land i invant kaos."

Ett muller, som en morrning utan ilska, underströk orden efter att de lämnat hans läppar, blicken vilade alltid så tungt på vargarna förför honom.

"Nordriket ska ändra på detta. Vi ska inte bara föregå med gott exempel, på hur dedikation och gemenskap kan skapa band starkare än blod, utan erbjuda vår hjälp som en isbunden familj för att bygga ordning ur kaoset. Vi, med våra unika styrka som enhet kommer kunna vägleda dessa kaotiska flockar och brokiga vargar, hjälpa dem att koordinera sina spretiga viljor, binda dem samman och gemensamt bygga något bättre, något som består - Under Nordrikets vägledning."


"I många fall kommer deras viljor vara för starka, för orimliga, för rädda att förändras, och då kommer vi finnas där för att visa dem åt annat håll. Vi kommer vara där för att erbjuda hjälp och skydd till de som behöver det och förtjänar det, de som är villiga att samarbeta och ger oss tillbaka."
"Vi ska vara redo att omfamna nya, unga valpar till vår isbunda familj, hos oss kommer de finna en tillvaro långt mer trygg och mer värdig än vad kaosets Numoori kan ge dem. Vi ska visa dem att alla kan finna sann styrka genom dedikation och vägledning, att underkastelse inte är en förlust, att ett värdigt syfte kan ge livet fulländning."

Åter satte sig Hielo ned, lika lugnt som under tiden han talat, men med en underjordisk glöd i sina blå ögon.

"Det här kommer inte att ta en en vecka, en månad, ett år. Det kommer vara en evig kamp, en jag förberett er för sedan jag omfamnade er i Nordrikets famn. Allt jag har gjort, allt ni har gjort, har varit i förberedelse inför detta. Vår kamp är större än den Numooris flockar stridit sedan tiden började. De jagar ihålig berömmelse, självisk tillfredsställelse, intetsägande tystnad; Vi ska ge dem mer."

Han tystnade i ett ögonblick, såg ut över vargarna som han låtit sina planer gro inom under åren som gått. Då han åter talade var det med mer fakta, än brandtalet som hållits där innan.


"Många av er är nu invigda och betrodda som jämlikar. När nästa vinter når sitt slut så ska Nyaldi, Baugur, Debwer, Ira, Hathor och Archimedes följa med mig ut i Numoori. I landen söder om dessa berg ska en utpost upprättas, och utfrån den ska ni samla information och utföra uppgifter för att stärka Nordriket och våra syften."


"Fram tills dess så inleds nästa skede av er träning, för att förbereda er inför de uppgifter som ska utföras under detta första av många uppdrag." Snön föll tyst i bakgrunden av kungen och hans krigare, burna på en vind som viskade om förändring.

"Gör er redo, fränder av Isblod. Tillsammans kommer vi att skapa något stort."