| öppet för vemsomhelst att joina, gärna fler än en! (: |

Vädret var inte över det positiva strecket, himlen var grådusig av moln
och vindar drog in från havet. Vågorna var höga och rullade in över starnden.
Egentligen var det ingen strand längre. Vattnet var så högt att det var mer än halvvägs mot de stora bummelstenarna som befann sig ovanför stranden, skyddande mot träderna som kom därefter.
Några få stenar som låg vid den plats där havet egentligen borde möta stranden vars storlek var som en dubbelstorlek av en varg fick ta emot de höga snabbt inrullande vågorna, när stenarnas hårda yta och vågona möttes skvätte vitt skummvatten flera meter upp över stenarna, i raseri över att ha blivit stoppade.

Emon vandrade uppe över stenar lika stora som varghuvuden, försprånget till de stora bumlingarna framför skogen. När extra stora vågor rullade in med ett högt brus rann vattnet upp mellan stenarna han gick över, för att sen dra sig undan ner mot resten av havet igen.
Bruset från Stranden var högt, inte öronbedövande men rätt nära till.
Havets vågbrus blandades med bruset av träderna som vaggade vilt i vinden.
Emons tjocka hårrem drog med vinden, kastade sig över hans rygg, längtansfull för att följa med vinden.
Hans blodörda man och lugg gjorde detsamma, slog mot hans sida, kastade sig för att följa med vinden.
Hans öron var bakåtstrukna, nosen neråtvänd, vinden mötte hans fria panna när han vandrade med utslådda blodröda klor för att hålla sig på de runda stenytorna.
Han undrade med ens vad han gjorde här, tiden på dygnet var eftermiddag, han hade vandrat och med ens börjat sakna havet. Så han hade gått hitt, med tanke om en lugn kväll, spegelblankt hav...
Kroppen stannad eupp och huvudet vändes tåligt mot havet, rakt mot blåsten, den stålgrå blicken vandrade över det stormande havet. Spegelblankt. Självklart.
Det var vinter, då var vädret sällan stilla och vackert vid Stranden.
Något han borde ha tänkt på innan han begav sig hitt.
ÄNdå passade det här vädret hans humör rätt bra just nu, rivande, vilt.
Omtumlande hårt.