Det var dags. Gryningen hade nått även Byomifallet, åskovädet hade dagit vidare, men översvämmningen stod fortfarande högt ovanför normal vattenyta. Även vulkanaskan hade slutat falla för en stund och det såg ut som om det skulle bli en riktigt vacker morgon, men Iwaku tvivlade på att det skulle hålla i sig speciellt länge. Gudarna var inte glada, men det hindrade inte honom ifrån att genomföra alla planer och alla ideer, som nu äntligen skulle sättas i verket. Han ahde itne gjort annat än förberedelser de senaste månaderna. Rekryterat medlemmar och vandrat runt Numoori för att finna det han sökte. Han hade lyckats, äntligen var dagen kommen. Stilla och tyst satt han intill vatten brynet på en upphöjning som ännu inte lyckats översvämmas. Tillräckligt för den lilla flocken att samlas och få plats. Han funderade igenom saker. Hans flock, det var hans tur att samla en flock, det var han som skulle kalla dem. Var han redo för att sådant ansvar? Självklart, han tvivlade inte på sin förmåga att leda. Att vara dominant och göra val i livet var något han fötts med. Ändå förblev han tyst.

Han blundade, lyssnade till ljuden omkring sig som ständigt skapade en bild av verkligheten för honom i hans huvud. Han andades lugnt och stilla, höjde nosen emot solens första stålar då de träffade honom i ansiktet. Han som hade haft så lite tid på sig att fixa allt, nu hade han lyckats. Han hade tagit sig dit han ville, med hjälp av andra, men främst med hjälp av sin egen drivförmåga och sina egna ambitioner. Alla kan lyckas. Han öppnade ögonen, men inte hjälpte det honom se som vanligt. Han tog ett djupare andetag än de andra. Det var dags. Han lät sin mörka stämma eka ut över området tillräckligt länge och tillräckligt högt för att alla skulle höra honom. Han kunde höra det slå emot Raukakekedjans ena sida och komma tillbaka. Han hörde ekot länge. Nu var det bara dags att invänta dem. Han förmodade att Fiero och Aisu var i närheten av sin lya, så de skulle antagligen anlända först. Han ville dock att resterande medlemmar också skulle anlända. Det var det första mötet och starten på något nytt och helt unikt. Det var nu han kunde börja leva livet, på allvar. Ett liv med riktiga flocksyskon och nu var det han som gjorde valen. Underbart.

Hon ryckte till när hon hörde sin brors stämma. Huvudet lyftes och öronen spetsades rakt fram. Hon reste sig långsamt och klumpigt upp. Hon började bli riktigt trött på de små hon hade i magen. Hon kunde inte springa då magen var i vägen. Ramlade hon så ramlade hon med en riktig duns då den var så tung. Inte fick hon bli riktigt mätt heller.
Men en suck gick hon ut ur lyan, såg sin bror och gick fram till honom. Hon gav honom en respektfull nick, mer än så var det inte tal om. Nog för att han var hennes ledare numera, men han var också hennes bror, och Aisu hade en gräns för hur mycket hon kunde underkasta sig honom utan att känna sig helt till åtlöje.
Hon lutade sig lite bakåt och satte sig ner på marken med en tung duns och yrde upp lite jord.
Hon var tvungen att erkänna att hon var spänd och full av extas inför detta. Hon undrade vad Iwaku hade i görningen, och hon undrade vad hon själv skulle tycka om det. Hon hade klart för sig vilka regler som gällde i flocken. Med hennes impulsivitet för handlingar och uttryck så skulle hon nog få tänka efter två gånger innan hon yttrade någon kritik. Men hon kände verkligen att hon hörde hemma här, och hoppades att de andra medlemmarna skulle känna likadant som henne.

Fiero hade precis börjat gå tillbaka från sin rutinmässiga spaning genom raukakedjan då Iwakus yl nådde de spettsade vrenöronen. Lyckligtvis var han inte högt uppe i bergen, hade bara kollat av det område runt lyan som han rannsakat efter faror var dag sen de slog sig ner där. Inget skulle få hända dem, inte som flock och främst inte Aisu och de ännu ofödda valparna! Han tog sin roll som Generallöjtnent på fullaste allvar men just nu så var ändå jobbet som blivande fader det viktigaste för honom. Samtidigt var han noga med att inte försumma sina andra uppgifter, revirkoll var givetvis viktigt valpar eller ej.
Snabbt började hanen röra sig ner för klipporna, disciplinerad och snabblärd som han var så var bergsluttningarna redan invanda och omgivningen flöt snabbt förbi. Då han med långa steg kom fram blotta meter bakom Aisu blev kontrasten stor, honan rörde sig klumpit med sin mage medan han färdats hundratals meter på ett fåtal minuter. Han såg på henne och log, visste att hon började tröttna på magen lika väl som han visste att hon skulle klara det. Det var inte lång tid kvar nu, snart skulle en hel generation Draugai vargar födas.
En våg skälvde igenom honom vid tanken. Draugai - vänner - deras flock.
Aisu hann precis slå sig ner innan han var framme vid henne. I en mjuk rörelse strök han sin kind emot hennes då han passerade och slog sig sedan ner på motsatt sida av Iwaku...

Gryning, den tiden på dygnet som solen hade sån gång och skulle bestiga de rundande himlavalvet. Jaga iväg månen, stjärnorna och dess underbara mörker.
En mattsvart hanne låg under ett klippblock i skuggan, svalt och skönt och inga stickade solstrålar som kunde komma åt dom känsliga ögonen. Han var en stolt varg men förbarmade över att hans nattseende har en sådan biverkning. Han kunde inte röra sig om dagarna utan att bli nästan helt blind och sedan ströva runt om nätterna med stickande känsla i ögonen och en huvudvärk som kunde ha orsakat av att man hade fått någonting tungt över huvudet.

Ett skarpt skri ekade ut över platsen.
Ett mäktigt och vältalat skri. Chargie lyfte upp sitt mörka huvud och kisade ut över platsen innan han sedan reste sig upp i en sittande ställning. Dom breda ögonen tippades en aning framåt innan hannen reste sig upp och lämnade sin säkra och behagliga plats. Stegen var lätta men man kunde se ett tydligt mönster i hur han rörde sig fram. Ständigt vandrade han ifrån skugga till skugga och när de inte fanns någon kisade han så pass mycket att man nästan kunde tro att han blundade. Allt för att undgå den obehagliga känslan som solen gav honom. Dom få solstrålar som träffade honom försökte spegla sig i den tjocka pälsen utan resultat. Han bar en matt och sträv päls som nästan kunde uppfattas som död. Men så var inte fallet, den var skapad för att röra sig om natten. Avspegla månens kalla sken och smälta in med mörkret vilket han även gjorde. Det var många som hade tagit miste på honom och nästan gått in i den unga hannen under hans nattliga promenader.

Med en gäsp stannade han upp och kisade emot en mörk siluett som befann sig framför honom. Dom mjölkvita ögonen fick hannen att se blind ut dagtid, vilket han så gott som blir. Snabbt sökte han reda på en så mörk fläck som möjligt och satte sig där och bara de lilla hjälpte honom att se så mycket bättre. Med en respektfull gest bugade han sig lätt och släppte inte Iwaku med blicken. Han som hade tagit emot Loo och lovat om hjälp med att kunna röra sig även på dagtid. Även om han föredrog nätterna så hade han alltid velat se hur de funkade om dagarna, vilka liv som rörde sig och var när och hur.

[... fail Dx]

Putredine slog upp sina ögonlock då hon hörde ett högt och en aning mörkt yl, hon höjde sitt huvud och såg sig omkring, sedan smackade hon och ställde sig långsamt upp. Det var dags för ett möte och hon var peppad, hon ville höra vad som var nytt. Men hon visste nog en sak som var ny, vattnet. Puti hade alltså legat i vattnet då hon sov, nästan hela hon var blöt och det droppade ifrån den bruna pälsen. Dom silvriga ögonen såg sig omkring. Därifrån hon hört ylet kom ifrån började hon nu att trava till. Hon log för sig själv, detta var en ny dag och medan hon sprang gav hon ifrån sig ett yl som svar. Hennes leende blev bredare och hon ökade farten, tillslut kunde hon se Iwaku. Putredine skyndade sig fram till honom och saktade sedan in, hon satte sig fyra meter ifrån honom.
- Var hälsad, ledare.
Sa hon trevligt och slöt samtidigt ögonen likt en vänlig gest, hennes silvriga ögon var fästa vid honom och hennes egna leende dog ut.

[Jag kommer svara på detta till helgen, så att alla vet, de som inte svarat i detta flockmöte tills dess, som är med i flocken kommer Iwaku personligen bestraffa när han träffar dem nästa gång ;) Just so you know!]

Alexia hade lite svårt att förstå att hon var medlem i en flock. Att hon nu faktiskt hade en uppgift, ett hem. Det var något hon inte hade haft på flera, flera år. Hon hade fortfarande svårt att ta till sig det faktum att Iwaku gett henne en plats i flocken, att han hade sett något hos henne, att hon faktiskt var värdig en plats i hans flock.
Alexia själv tvivlade inte på sin egna värdighet eller på det att hon hade något att bidra med, men andra hade en tendens att se ner på henne, underskatta henne, på grund av hennes minimala storlek. Iwaku's framträdande hade gjort att han var någon som var värd Alexia's fulla respekt, något som hon sällan gav till någon.

När hon hörde hans röst satte hon av direkt mot honom, nästan sladdade in gruppen av vargar innan hon satte sig ner bredvid en, i förhållande till henne själv, gigantisk Fiero. Hon kastade en hastig blick runt omkring sig. Såg på den hona som hon förmodade måste vara Aisu, hon som väntade valpar, och sedan på de andra medlemmarna innan hon vände sin fulla uppmärksamhet till Iwaku igen.

Bra, några av de rekryterade var har, några saknade han för stunden. Han som hade ansträngt sig, de kunde inte ens visa respekten nog att dyka upp. Öronen vändes bakåt, men han hälsade trotts det med ett respektgivande uttryck emot de båda, Chargie och den andra, tiken som hette Purtredina. Han studerade de båda vareslerna noggrant, ja nog kände han igen dem genom sinnet. Det var ingen tvivel om saken. Han gav sedan både Aisu och Fiero en mer vänlig hälsning i form av en nickning. Han sträckte sedan på sig och valde att vänta några minuter, kanske skulle Tai dyka upp också om hon hade turen att göra det innan han började tala så skulle det även göra honom glad. Trotts det så skulle han inte tveka att bestraffa henne om det kom sig att hon kom för sent. Han behöll sina mörka öronen vinklade bakåt, smått ogillande. Sena medlemmar var inget han var nöjd över. De borde hålla ihop, stanna nära reviret i början, de var inte en hel flock ännu, de hade inte råd med missar eller försvagande handlingar.

Han lät hållningen stråla ut stoltheten och självsäkerheten när han andades in ett djupt andetag, både för att lugna ner sig själv och för att påbörja det han tänkt tala om. Han funderade igenom saker några sekunder, men lät sedan bli att tänka.
- Jag har inte samlat er här idag för att tala om ingenting.
Sa han till en början. Han reste sig upp och såg sig omkring verkade det som. Han letade efter ljud, som skulle visa honom omgivningen. En vind pust och så vände han blicken emot sin närmsta vän och syster.
- Vi har samlats idag för att gå samman, bli ett med varandra igenom ett starkt band som flockbröder och flocksystrar. Draugai kommer kunna bli en storslagen flock, men inte bara på mina skuldror utan på våra, tillsammans som vänner.
Sa han och flinade lite svagt, det första flinet sen Fatimas tid med honom. Han hade skaffat sig en ersättare, en flock, en trygghet och det var hans närmsta förtjänst.
- Flockens regler känner ni till, Purtredina, Chargie. Respekt, kunskap och styrka belönas i framtiden, vi är här för att lära av varandra och stå fast tillsammans.
Han tystnade en stund för att sedan gå några steg framåt, vända sig åt den nyanlända Nattvargen.

- Chargie, dina kunskaper i mörker och det du visat mig är värt en chansning. Du är ung, men alla behöver få en chans någon gång i livet. Du ska här med ta din rang på största allvar och du ska ta ditt ansvar som Major i alla lägen.
Sa han med mörk röst och allvar i sitt uttryck. De nyas ranger var tvungna att fast ställas så fort som möjligt och därför tog han det från början. Det var en viktig punkt. Aisu och Fiero hade redan sina ranger och de tog redan dem på allvar, även om Aisu för stunden inte hade fulltjänst kanske man skulle kunna säga. Hon bar på nästa generation. Den som skulle stärka flockens framtid och dra flocken samman ännu mer. Valpar var en viktig del i en flockssamandragning. Utan valpar, ingen framtid. Han vände sig emot den nya tiken, hon skulle också få en rang.
- Purtredina, dig har jag inte hunnit tala med lika mycket, du får din chans att visa vad du går för i framtiden, men samma omständigheter gäller för dig, ta rangen på allvar och ta ditt ansvar som Menig. Visa dina kunskaper, träna dig stark och bevisa vad du uppnått så kan du i framtiden bli en värdig Sergant.
Sa han och klippte till med öronen. Ljud, det var allt han begärde, men det var näst intill vindstilla sedan översvämningen och allt. Kanske var det en ny storm på gång? Han såg upp emot himlen. Han kände på sig att gudarnas vrede, krig var långt ifrån över.
- Vi är belägna här kring Byomifallet tillsvidare. Tills flocken växt sig starkare. Sedan ska vi vandra vidare, när Aisu's valpar är födda och tillräckligt stora för att klara av det. Starta heller inga onödiga fejder med de andra flockarna för tillfället.
Sa han och såg sig om. Han hade allt uträknat för stunden, han skulle bara se till att flocken fick ta del av det och sedan följa hans order. Det var inget mer med saken.
- Fråga alltid en främling om de tillhör en flock, är flocken svag, jaga dem här ifrån, är den stark, använd list. Så länge de starka inte utgör något hot behöver ni inte hota dem. Anfaller dem, dö eller döda, att låta dem komma undan är inte relevant. Dölj mordet, vi skapar oss våra egna fiender när vi vill, inte för att de korsat vårat revir.
Sa han med fullständigt allvar i sin röst. Så var det och så skulle vara. Om de lät en främling komma undan kunde de se sig själva som döda nästan, inte respekterade och föralltid skulle de bli jagade av den de lät komma undan och dess flock. De skulle utsätta resten av flocken för fara. Det var vad Iwaku ville undvika i största drag för stunden. De kunde resa sig ur mörkret senare, när de var starka nog att stå emot. Han såg sig om, väntade på att någon kanske skulle be om tillåtelse för att tillägga något. Kanske var det något han hade glömt nu?

Tai låg i en gräset som fanns på en klippavsatts. Hon såg ut över allt och njöt i solen. Hon hade inte gjort mycket den senaste tiden. Hon hade försökt fatta att hon funnit en flock och den flocken skulle hon tjäna in i det sista. Men hon hade haft lite svårt att hon skulle bli låg-rangad, i alla fall tillräckligt låg för att hon skulle vilja klaga. Men hon skulle arbeta sig upp. Hon skulle visa dom vem Tai var. Hon satte sig upp och spetsade öronen då ett ekande yl nådde hennes känsliga hörsel. Hon hörde tydligt att det var iwaku och hon reste sig upp och ruskade lätt på sig innan hon började röra sig neråt. Hon rörde sig smidigt trotts att man inte skulle kunna tro det när man ser henne. Hennes kropp var kraftig och tung men hon hade lärt sig hur man kunde röra sig snabbt även om man såg ut att vara klumpig.

Nu var hon inte långt ifrån flocken. Hon kunde känna det, tydligt. Men när hon nästan var på plats kunde hon höra att Iwaku redan börjat tala och Tai kände hur skammen skäljde över henne likt ett vattenfall. Sen till fösta mötet. Hon som hade tyckt att hon varit snabb ner. Men inte tillräckligt uppenbarligen. Hon ökade takten och när hon anlände sakta hon ner och sneglade på det andra som mycket duktigt satt och lyssnade på ledaren. Tai mötte inte Iwakus blick till en början. Hon satte sig ner en bit ifrån och sneglade upp på honom och tog några djupa andetag för att lugna ner sig. Hon spetsade sedan öronen och lyssnade till Iwakus sista ord. Hon hade i alla fall inte kommit så sent...förhoppningsvis.
Hon vågade sig på att studera det andra. Hon fuktade nosen och såg sedan ner i marken på sina tassar och lyssnade på sin ledare.

[Jättedåligt. Men jag svarade! Yaaay! ^^ funderar på om jag bara ska vara aktiv med Tai här på Numori. Då kanske jag klarar av att logga in någon/några gång i veckan :D]

Dom ljusa trålarna brände i dom känsliga ögonen och hannen fick kisa ordentligt även om han befann sig bland skuggorna. Det var knappt så att dom kunde de de skydd som behövdes för att den svidande känslan inte skulle driva honom galen. Men respekten för den mörka hannen framför honom var stor och inte ens solen skulle få stoppa honom för att kunna visa det. Orden som ledaren, nej Generalen hade sagt till honom hade fått den annars så nattvandrande hannen att blicka framåt. Fått ett mål i livet och kanske en familj igen.

Dom svarta öronen spändes och riktades framåt emot Iwaku då han började tala, luften mellan dom var stilla men orden var så klara så dominanta. En bekant känsla bubblade inom den matta hannen då han hörde sin ledare tala, känsla av respekt och trygghet.
När Chargie hörde hans namn nämnas klippte det till i dom mörka öronen och dom tomma ögonen mötte den andres lika tomma och han nickade respektfullt. Att Iwaku vågade ge en så pass ung hanne en sådan pass hög rang gjorde Chargie lite chockerad men slutna ögon lyssnade han klar och nickade åter igen djupt men visste inte vad han skulle säga i rädsla av att det ska bli fel. I stället satt han tyst kvar och inväntade rätt tillfälle på att tacka den gråa hannen.

Ljudet av en annan varg som närmade sig platsen fick den svarta hannen att vrida på huvudet lite grann för att kunna skymta en annan mörk och otroligt stor gestalt. Doften av tik trängde sig in i den känsliga nosen och trotts sin dåliga syn så var det inte svårt för honom att urskilja denna gestalt. Efter att ha studerat henne kort vände han åter igen sin kisande blick emot Iwaku.


[Sorry för mitt kassa inlägg Dx]

Då Iwaku började att tala lyssnade hon intressant, hon ville veta vad mötet handlade om, dom skulle bli likt systrar och bröder i flocken Draugai, hon blev lite tveksam där, men hon litade på Iwaku fullt ut. Han talade om regler, både inför henne själv och Chargie, Nattvargen var trevlig att se på och har väldigt lysande ögon, Puti log mot Iwaku. Putredine lyssnade på sin ledare då han gav ut rangen Major åt Chargie, då vände hon sin lysande blick mot den svarta hanen och log trevligt. Puti inväntade sin egna rang och då hon hörde sitt namn vände hon sin blick mot Iwaku, hon fick en mycket viktig rang - Menig. Men hennes mål, enligt henne själv, var att nå rangen Sergeant. Hon log brett mot sin ledare och lyssnade sedan vidare på vad han hade att säga, hennes leende dog ut snabbt och hon kunde uppfatta att Draugai skulle hålla till vid Byoomifallet tills Aisu fått sina valpar, dom fick heller inte starta fejder. Putredine uppfattade allt. Hon lyssnade även på revir-regler, mycket intressant i hennes öron.
- Iwaku ..
Sa hon lågt och fortsatte.
- Vad händer om man blir anfallen? Någon kanske blir våldtagen av ren ondska .. eller kanske attackerad och är mycket svårt skadad. Om det gäller skador kan jag hjälpa till ..
Sa hon och log emot Iwaku och såg sedan på alla andra. Plötsligt hörde hon någon närma sig, det var Tai, en svart hona med röda tecken, hon var mycket större än Putredine. Tai satte sig bredvid Puti och studerade sedan alla andra i flocken. Hon log emot Tai, det var nästan en lite osäker blick hon hade, men ändå trevlig. Hon vände den lysande blicken åter mot Iwaku, hon lyssnade om han hade något eller några svar.

Jag avslutar detta Imorgon eller på Onsdag så att alla vet, eller tja ni får skriva inlägg efter mig, men mitt sista med Iwaku blir nu inom dessa dagar, åker till Grekland på FREDAG! Så efter det har Aisu och Fiero ansvar för allt i FLOCKEN, kom ihåg det, öm Iwaku är ute och reser eller något, tar semester x) Kommer på en bra anledning senare (A)

Okej hinner inte skriva något inlägg..
Men jag förklar vad som händer ungefär, tai bestraffas med en låg rang, då hon va försenad.. Put får en upprepning på talet döda eller bli dödad, även om lagen inte är så stäng, men iwa har dåligt morgonhumör eller något xD va det något mer? Alexis får sin rang också minns dock inte vad hon skulle va för något x) ni får klaga om fem veckor, hejdå :D

[Nu...... tycker jag att det här har stått stilla vääääääldigt länge ._. Så.... *peeeeeeeeeeeet*]

[För att upplysa så är flockmötet över, skrev massa döda inlägg ist om hur de slutade ungefär när jag va borta x) Öm men sen tycker jag väl att folk ska börja rolla i flockfurmen också, inte bara utanför.. Hm dessutom kommer ett till flockroll snart, just so everyone knows x)]