Yaroslava satt i utkanten av staden. Det var fullt med folk trots att solen knappt rest sig på himmelen. Han tittade ut över markerna runt Civitas. Han skulle sakna staden. Helt klart. Men det var inte Civitas som kallade honom, han kunde inte stanna för sin egen och andras säkerhet - han hade redan problem att kontrollera den uppbyggda elen, och om han inte reglerade den så skulle han snart inte kunna kontrollera den.
Han visste dock vart hans hem skulle vara. Han väntade endast in den lilla varghonan. Hon hade mer och mer sedan gladiator matchen i skuggfalls teaterns börjat röra sig ifrån honom och han hade en stickande känsla att han visste varför hon drog sig för att komma ut till honom. Han hade gillat att ha henne lite som följeslagare, ung som han själv var så kändes det otroligt att kunna hjälpa någon annan. Men så som han lämnade sin familj så visste han att Felicity behövde finna sin egen väg.

De rosa ögonen som slött följt de svajande träden rörde sig plötsligt bakåt och han kunde känna hur musklerna och nerverna drog runt omkring dem. Han tittade lungt bakom sig. Han var inte överraskad över att se den lilla honan röra sig mot honom. Han log stort medan han reste sig och vände sig mot henne så att hans gula ögon kunde granska henne. Hon var större än när de fann varandra i eldskogen. Han ville ge henne chansen att berätta sitt beslut själv. Ett avslut för dem båda.
"Är du redo att ge dig av?" Frågade han med en frågvis ton, som om han inte redan förväntade sig svaret hon skulle ge honom.

Felicity hade haft en jobbig klump i magen sen gårdagen när Yaro hade nämnt att han ville dra vidare och klumpen hade bara blivit större idag. Hon kände sig inte redo att lämna staden men hon ville heller inte lämna Yaro. Hanen som tog hand om henne när hon var som mest utsatt, han var hennes familj nu. Hennes broder. Hur skulle hon kunna säga farväl till honom? Men att säga farväl till Civitas var lika jobbigt, något drog henne till staden men hon kunde inte sätta fingret på det. Hon hade inte fått en enda blund under natten av alla tankar som susade genom huvudet. Men hon hade tillslut kommit fram till ett beslut. Nu behövde hon bara berätta det för Yaro. 

Med tunga steg hade hon återanslutit sig med den färgglada marulven. Hon kände sig genast nervös när hon tittade upp mot dom många ögonen. ''Är du redo at ge dig av?'' frågan fick henne att svälja hårt och hon tittade ner på sina tassar skamset. ''Uhm Yaro....'' började hon och tog till mod att titta upp på honom. ''Jag kan inte...'' hon svalde hårt en gång till. ''Jag vill men jag kan inte följa med dig'' hon andades ut. ''Jag måste stanna här... Jag vet inte varför men något säger mig att jag måste vara kvar här'' hon skämdes men hon hade gjort sitt beslut. ''Jag kan inte tvinga dig att stanna lika mycket som du kan tvinga mig att gå...'' hon kände sig lika liten som första gången de träffades. Hon hoppades verkligen att han skulle förstå.