"Jag behövs inte längre. Ingen behöver mig här.
"Men skärp dig Achilles, så kan du inte säga."
"Men det är sant. Inget finns kvar. Alla är döda. Och jag.."
"... Men jag finns kvar."
Achilles vände snabbt blicken mot Filia och skämdes enormt. Han tog henne för givet verkligen. Hon var så vacker och levande där hon satt bredvid honom i den varma solnedgången. Det var som att han inte ens hade övervägt att hon också kunde vara borta en dag. Så själviskt av honom. Men Filia kunde se det i honom, och det var inte ens svårt att se. Oavsett allt som hade hänt så stod hon kvar. Men det blev väldigt tydligt att Achilles inte var där. Det var som att minsta vind skulle fått honom att spricka, eller värre. För Achilles blå ögon som tidigare alltid speglat den vackraste himmel och hav kändes nu mera som en djup vinteris som aldrig ville tina. Han var tom och log svagt.

"Vem behöver någon som har inget kvar att ge."
"Vad tänker du på Achilles. Vad är det du behöver? Prata med mig."
Han drog sig för att svara och försökte välja orden väl. Han svalde hårt och vände blicken mot solnedgången sitället.
"Jag vet inte riktigt säkert, men det jag har insett pinsamt nog är att jag.. längtar hem." Han såg menande på henne snabbt innan han vände tillbaka blicken igen, som för att försäkra henne om att han inte var SÅ borta att han inte fattade att han var redan var hemma. Men han kunde inte känna det. Inte längre efter allt som hade hänt, och fortsatte att hända.

"Det är bara det att jag tror jag saknar tiden när allt var lättare. Inget ansvar var på mig. Jag levde bland all familj som fanns kvar. Alla omkring mig som jag såg som hjältar. Allt jag ville bli som vuxen, fanns där. Himmel. Jag var så naiv. Det är patetiskt. Hur kunde jag tro att det fanns något glamouröst med allt de alla måste ha gått igenom. Hur många hade inte de alla förlorat? Min mor. Min far. Min bror. Mivria. Weed. Damon.. Wulfric..."

Achilles tystnade och Filia drog efter andan. Han kunde inte säga namnen på sina förlorade valpar. Det gick nästan en rysning igenom henne. Den naiva vargen hon hade förälskat sig i hade tappat sina drömmar, och hur fåniga de än mått vara så hade de alltid betytt mycket för henne också. Det hade varit som ett löfte om att oavsett vad som skedde så skulle bli bättre en dag, men nu var till och med det hoppet släckt. 


"Då Achilles.. Då tycker jag att du ska gå hem. Du behöver bli fri från allt du bär på. Du kan inte gå och bära på tyngden av alla som någonsin levt, eller att du för alltid ska försöka leva upp till något omöjligt ideal som du aldrig kan uppfylla."
"Filia.. Du börjar låta som Mivria."
"Ja jag har väl inget val antar när hon varit den enda du lyssnat på."

Hon knuffade till Achilles lite för hårt i sidan som straff så han stönade till, men var lättad över att se att han inte var helt borta ändå.
"Vad än du känner att du behöver göra, så gör det, för så här kan du- vi, inte leva. Om du behöver gå hem, gör det.  Bara gå."
"Gå hem.." Han funderade. "Jag tror jag vet vad jag behöver göra. Men jag ska prata med Zoid först.
"Och Yargol?" Achilles grimaserade. Han kunde höra vad Yargol skulle säga.
Bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla

"..Nä. Jag tror jag försöker undvika honom den här gången. Det är nog lika bra. Så får han väl jaga mig till chaibos grottor sen för att läxa upp mig istället. Men.. vill du följa med mig Filia? Jag vet inte hur länge vi blir borta eller.. Vi kanske inte ens kommer tillbaka igen."


JA ville hon svara för hon ville inget hellre, och hon var orolig att om han gick att de aldrig skulle se varandra igen. Filia ville skydda honom med varenda fiber i sin kropp. Men hon skakade istället på huvudet.

"Jag tror.. Det är bättre att du går ensam. Jag finns jag kvar här - så jag vet att du hittar hem igen. Och när du längtar tillbaka hit till mig, då är du redo att komma hem. Okej?"
Achilles log bara varmt och nickade.
"Jag älskar dig."
"Jag vet. Och tyvärr älskar jag dig med. Men innan du går, kan du hålla om mig tills stjärnorna tänds?"
"Jag vill inget hellre."

[Avslutat, mitt "farväl" till Achilia för nu <3]