Eldskogens nya grönska har börjat övergå i höstens vackra färger och luften var sval och frisk. Runt om i skogen hördes små djurs försiktiga ljud och fåglars kvittrande. Trots de bräda trädens svarta stammar så var det en vacker plats. Men i en glänta stördes skogens fridfulla intryck av blodstänk och dess metalliska doft låg tung över gläntan. Här och var kunde man se is som sakta smälte, fläckar med is som inte hörde hemma på denna plats.

Mitt i gläntan låg en varg, grupp i olika nyanser och fläckad av blod. Vargen låg still, endast hans bröstkorgen hävdas upp och ned med små rörelser. Ur nosen på vargen kom det bubblor av blod då den andades in och ut. Ännu var den vid. Ännu slog hjärtat i bröstkorgen. 

En liten varg smög fram till den större, lyssnade och kollade noga på alla skador innan den satte sig ner och började sjunga lågt och lugnande medan en tass vilade lätt mot den andre vargens panna och allt eftersom sången steg mot skyn slutade blodet flöda ut de många sår den stora grå hade och allt eftersom sången började lida mot sitt slut slut blev den grås andetag starkare och djupare. Snart dog sången ut och den stora grå öppnade sakta ögonen och såg den mindre vargen som satte vid dennes huvud och log vänligt. "Vart är jag?" Frågade den grå med en torr och matt röst. 

(Ett ensamroll med Nsmazu och en främmande varg)