Ceylon drog ett djupt andetag, andades in den heta luften där solen sken igenom. Solen brände från himlen, då det skapats en stor spricka mellan de tjocka molnen som tillät solen att skina igenom. Det var dallrande hett, även för honom som var född in i det brännande klimatet. De gulbruna ögonen sökte över savannen, men hittade ingenting intressant. Än så länge. Det som fångat hans intresse var doften av varg. Det var sannerligen inte särskilt många som faktiskt vågade sig längre ut än till gränserna av Sienna, så därför var Ceylon alltid öppen för nya bekantskaper.
Med en lätt fnysning för att rensa näsborrarna på dofter fortsatte han framåt i en rask trav. De härdade trampdynorna brändes inte av det heta underlaget, och hans kropp hölls någorlunda sval tack vare den värmeisolerande pälsen. Tungan hängde långt utanför munnen i syfte att kyla då han hävde sig över en mindre kulle. Det knastrade av torkat gräs under tassarna då han nådde toppen, men det som han fick se var någonting som fick honom att tvärnita.
Det var en vit .. fakarg? En bevingad varelse med två långa spröt som stack ut från nosen och horn på huvudet. Han, så långt hade hans nos åtminstone kunnat registrera, låg ihopsjunken intill det lilla som fanns kvar av en snart igentorkad göl av grumligt vatten. Han drack, men det skulle inte göra honom mycket. Ceylon noterade den rosa huden under pälsen, som verkade ha börjat anta en flammande röd nyans. Var han dum, eller? Var det något stäppvargen visste, så var det att ju tjockare päls - desto bättre. Och rosa hud under en brännande sol var lika med att steka sig själv levande.
Det var mmed långa kliv hanen närmade sig den andre. Han verkade vara i mycket dåligt skick. Inte undra på.
"Hrrm.." Han harklade sig lätt och gav den andre ett snett leende. "Ursäkta. Det verkar som att du.. har hamnat lite fel. Behöver du hjälp?"

Ceylon utstötte en lätt fnysning. Vad pratade han om? Begrep han inte att det var rent farligt för honom? Som tur var befann de sig inte långt från närmaste skogar eller åtminstone där solen inte var lika stark. Ceylon visste att han på något vis var tvungen att banka vett i den andre. För den delen uppträdde albinon rent av underligt - var han psykiskt sjuk på något vis?
"Jag definierar situationen som att ditt skinn håller på att brännas till sår. Savannens sol är inte att leka med, din idiot. Om du inte vill tillbringa de närmaste fem åren med att slicka var och dra blodiga hudflikar från hela kroppen borde du ta dig till skuggan, omedelbart." Rösten var aning torr och vass då han knuffade till den andre, något omilt, för att få honom att resa på dig åtminstone. "Upp med dig nu!"


[Haha xD]

Ceylon kom sig inte för annat än att sucka och himla med ögonen. Fortfarande var hans ord obegripliga. Vad var rätt med att ligga och bränna sönder sig i stekhet sol? Med en förbryllad min såg han hur den andres blekvita ansikte bröt upp i ett stort leende mot himlen, som snart återigen skulle vara helt täckt med moln. Tack och lov för det... Vad var det med honom? Nu var det iallafall säkert. Någonting var inte helt riktigt med den yngre albinon.
"Vi vandrar lite." Ceylon såg på den andre med ännu mer förvånad min, och såg efter honom då han började vandra bortåt.  "Kommer du?"
"..." Stäppvargen öppnade munnen för att säga någonting, men smällde sedan igen käftarna igen. Nej, han begrep absolut ingenting. Nåväl... Han verkade ju knappast vid sina sinnens fulla bruk, och han hade ingen lust att hitta albinon död och söndertorkad en vecka senare. "Visst." Han travade genast ikapp hanen med långa kliv.

[Han är typ väldigt förvirrad xD]

Ceylon sneglade hela tiden undrande mot den albinofärgade ungvargen. Han tycktes inte ha särskilt god syn, vilket definitivt var fallet. Hans ögon var tomma och rörde sig inte särskilt mycket, vilket ofta visade på en blind, eller delvis, blind varg. Det som däremot var det mest märkliga var de två långa spröten som stack ut från nosen. Så originellt. Långa, ringlande och hettande mörkrosa av värmen som precis flödat från solen som nu täckts av moln. 
"Tack och lov för det", muttrade han för sig själv och släppte albinon med blicken. Hade inte solen gått i moln hade han garanterat stekt sig själv till döds. Han tycktes inte förstå sitt eget bästa. Det var många som inte begrep sig på solens krafter, det om något hade stäppvargen erfarat under åren på Sienna. det Dröjde trots allt inte länge inte albinon sade någonting.
"Säg mig, främling, vad är ditt namn?", kom frågan. Hanen svarade, kort. Lika kort som namnet. 
"Ceylon." Nästa fråga kom snabbt. En aning oväntad fråga, enligt honom, men han fann heller ingen anledning att inte delge främlingen den informationen. Trots allt var det ganska intressant. "Det är det som är meningen. Jag smälter in bra i omgivningen, vilket ger mig ett gott skydd från att bli upptäckt av de bytesdjur jag jagar. Det hade inte varit lika enkelt om jag var vit, som du, eller någon annan utstickande färg."

"Det beror på när du kommer hit. Nu finns det gott om vatten, men det är inte alltid så. Den större delen av tiden är det så torrt att nästan kaktusarna faller ihop i dammiga högar över markerna. Hade det varit torrperiod nu hade du varit så gott som död redan." Ceylon granskade honom med en viss skärpa i blicken. Han sade dock ingenting för att anmärka albinons bristande självbevarelsedrift, utan traskade bara på i det lugna tempot. "Du är inte anpassad till den här platsen. Jag kan peka ut din riktning när vi kommer till en passande plats, sen får du klara dig själv." 
Det var trots allt inte hans uppgift att se efter förvirrade själar som irrat in över savannen, som hänt både en och två gånger innan den här hanvargen. Fakargen? Ceylon kunde inte avgöra från vilket släkte han hörde ordentligt.
"Okej?"

[aaavslutar (a)]