[Privat till Zoid]

Vinden drog genom slättens snöfält och drog upp snön för att få den att dansa runt. Iskristaller, tusentals revs upp av den hårda vinden. Det var grynings ljuset som fick slättens täcke att gnistra och vinden att lugna sig ett tag. León hade redan varit och jagat men eftersom hon inte orkade släpa sig tillbaka så hade hon stannat ute på slätten. Skaren gjorde så att hon kunde gå på snön istället för att plumsa igenom den, bara på några ställen rammlade hennes tassar ner djupare i snön. Hennes öron var spetsade och vinden drog i hennes päls ännu. Den hårda vinden hade fått bytesdjuren att bli förvirrade och därför hade gått mycket lättare att få jaga. Vad skulle hon göra nu? Det fanns precis inte så mycket att göra här på denna vida slätt, om man inte sökte ville säga.

Hon stog stilla kvar och såg på solensstrålar började värma slätten. Det skulle bli en vacker dag. "Serpiente.." viskade hon, orden kändes så långt borta, hon hade inte behövt säga hans namn mera utan bara behövt kalla på honom genom tankar, men nu valde hon att säga hans namn. Hennes röst var mjuk, och konstigt nog en aning darrande. Hon öppnade sitt gap och eldormen kom utslingrande ur hennes gap. Hon valde att hålla den till en mindre storlek. León tittade på honom då han slingrade sig i luften, nästan kråmande, av stolthet.
Varför kunde hon inte få ut mer av sin eldkraft en Serpiente och psykisk bränning. Hon var inte nöjd, hon ville lära sig mer. Hon hade fått hennes egna kropp att brinna helt förr men bara då hon varit väldigt upprörd.
Hon ville lära sig det utan ilska.

[blev helt wierrd xD]

Hon funderade, det kunde väl inte vara det svåraste att tända sig själv. Men efter att hon gjort det så hade hon känt utmattningen. Det hade tagigt på hennes krafter.
Men hon förstog att det gick att göra, men på hur vilket sätt. Kanske bara att ta hjälp av fantasin? Inget hon brukar göra, men det var kanske det som kunde öppna hennes vägar. Göra nya saker. En tanke slog henne och hon öppnade sitt gap och denna gång kallade hon inte på honom, utan koncentrerade sig, slöt ögonen och försökte få i tankarna eld att slungas ut ur hennes gap. Som drakar.
Det gick inget vidare och irritationen höjdes, varför funkade det inte. Vad gjorde hon för fel? Hon behärskade denna eld, varför löd den inte henne!
Hon öpppnade sitt gap igen, koncentrerade sig och väste denna gång med en smått ilsken stämma
"ahora" [Nu] och en flammande av eld kom upp från hennes strupe som en eldsprutare. Hon smällde igen skäftarna och leken var slut. Hon hade förstått vad hon kunde ohc från och med nu skulle hon utnyttja det.
Ett flin speglades på hennes läppar.

Hon hade varit för upptagen och för koncentrerad för att känna doften av hanen och då hans röst nådde henne blev hon förvånad. Tagen på bar gärning.
Hon svängde sin kropp runt, i en liknande piruett och hennes ögon mötte misstänksamnt en annan hane, vassa som nålar. Hon hörde vad han sa och hon lugnade sig vagt. Faktiskt kom hon och tänka på en annan då han sa det. Qu:are, hon kunde inte undgå att dra på munnen och öppnade sedan sina egna käftar för att svara.
"Jo du, jag fick nästan samma välkomnade av en annan av er för ett tag sen." sa hon och skrattade inombords. Igentligen var TDN's jaktmarker väldigt nära Qu's revir, inte konstigt att hon stötte ihop med dem.
"Då kanske jag kan påminna er om att TDN har sina jaktmarker här med" sa hon med sin neutrala stämma som hade en kylig klang med åren.
Hennes huvud var höjt, och öronen spetsade medan svansen svepte snabbt till bakom henne.