Staden var som vanligt full av liv och härlig energi, och vargar stod kring den unga gråvargen där han satt och trumma och sjöng om varma dagar och trevligt sällskap. Några stod och dansa vid sidan om och Nuka titta på sin bror som stod bara en liten bit bort och sålde smycken och torkat kött. Nukas bror Koru hade nyss kommit tillbaka till Civitas efter en av sina långa vandringar och frågade Nuka om hjälp med att dra till sig köpare, vilket han glatt accepterade. Han älskade att vara i centrum och sprida glädje och hjälpte det även hans bror så var det en självklarhet. 
Applåder kom efter Nuka avslutade sin sång och bugade, ''Tackar tackar! Kom gärna tillbaka lite senare för mer underhållning men under tiden kan ni ju kolla på lite torkat kött eller kanske nå vackra smycken!'' sa han charmigt och gestikulerade mot sin bror som var beredd med att ta emot potentiella köpare. 

Han plockade ihop sina trummor lite lätt så det inte skulle vara ivägen medan han vilade när han skymtade någon i ögonvrån. En röd varg och en väldigt söt sådan stod och tittade på några av broderns varor. Nuka rätade upp sig och gick fram för att hälsa på den söta honan. ''Ser du något du tycker om?'' frågade han med ett leende och när hon vände blicken mot honom så var hon ännu sötare på nära håll. ''Jag heter Nuka, jag är bror till den där filuren'' sa han med ett litet skratt och titta mot brodern. Han plocka upp ett halsband med olika färgade stenar och snäckor och visade för henne, ''Minnsann en skönhet klär sig verkligen i allt''.

[Till Flippa <3]

Den livliga musiken hade lockat henne närmare till en början. Den var upplyftande och vänskaplig, precis som hon gillade den. På håll hade hon betraktat sångaren innan uppmärksamheten vändes åt annat håll. Till en försäljare som visade upp några smycken för en annan potentiell köpare. Flippa närmade sig försiktigt, såg till att ge försäljaren en nickning för att uppmärksamma hans närvaro. Det var ett enkelt sätt att undvika att framstå som något oärlig typ, eller än värre; en tjuv.
     Fli begrundade de olika smyckena med fascination när en främmande röst slöt upp bredvid henne. Ett häpet uttryck sprang över hennes näpna anlete, men ersattes av ett allt mer smickrat leende. Det var sångaren.
      “Åh,” flämtade hon mjukt. Blicken flackade mellan Nuka och hans bror. Det kunde hon nästan anat. “Jag är Flippa av ätten Stjärnsten.” Som alltid neg hon i en lätt, men graciös gest. Den långa vågiga pälsen som rörde sig enhetligt fick henne alltid att känna sig söt. Ett omedelbart lyft i självsäkerhet.
     Ett melodiskt fnittrande lämnade som svar på hans kommentar. Det var inte ord som på något sätt var främmande för henne, och nästan något man förväntade sig av någon som försökte sälja in smycken, men ändå kunde hon inte låta bli att känna den lätta hettan över kinderna och nosen.
     “Du vet inte bara hur man sjunger, märker jag. Är att charma tjejer också en del av ditt jobb?” Flippa gav honom ett smalt, leende, lika skämtsamt som blygt. Det var något hon lärt sig ofta funkade - att spela på sin oskyldighet. Många verkade finna det charmerande.

Han hade hört talas om ätten Stjärnsten och sett någon av dom på avstånd men han hade aldrig faktiskt träffat någon av dom. Han blev faktiskt lite nervös nu men hoppades att inte det syntes och hoppades att hans charm kompenserade. Han log lite när hon neg, och han var tvungen sträcka på sig för inte bli allt för distraherad av henne. 
''Åh så du lyssnade? Hoppas det fall i smaken'' sa han med ett snett leende. ''Brukar inte ha det som en vana men när man ser en skönhet kan man inte låta bli att försöka'' skratta han lätt och kollade in i hennes ögon, och vilka ögon. ''Förlåt men jag måste bara säga, wow dina ögon är som bergskristaller''. Han kände hur det heta till i ansiktet, sa han verkligen det där? Han såg hur hans brorsa skrattade åt honom och Nuka gav han en ond blick. Han hoppades verkligen att han inte hade skämt ut sig själv.

“Du är jätteduktig,” försäkrade hon utan att tveka. Det tyckte hon faktiskt. Många olika musikanter rörde sig genom Civitas, alla med olika instrument och olika sorts musik. En del var duktigare än andra såklart. Men det lilla hon hade hört av Nuka var faktiskt bra.
     Samma kvittrande småskratt lämnade henne igen. Försynt men smickrat. Hon vred bort blicken från honom, generad över kommentaren. Den var faktiskt ny.
     “Det säger du bara,” avfärdade hon med låg röst. Fli hade alltid haft något av en liten krånglig relation till sina ögon. Hon fann de tråkiga, livlösa. Men de liknade hennes mammas. Och hennes mamma hade varit den vackraste på jorden. Så varje gång hon kände ett stygn av ogillande gällande den svaga färgen och ljusa pupillen så kunde hon nästan skämmas. Men Nukas komplimang fyllde henne med en efterlängtad värme, som hon försökte att inte visa. Fli gjorde ett försök att skaka av sig osäkerheten genom att skruva lite på sig.
     “Så, du är en musikant, byteshandlare och en charmör på fulltid.” Hon återfick lite av sitt mod och såg på honom med en mjukt finurlig min. “Är det nåt mer du vill att jag ska lägga till på den listan?”