[Öppet roll bara att joina, högst två pers]

Eye hade gått in i den främmande skogen, den hade ändrats från klar till dimmigt. Har såg han knappt de vita tassarna framför honom. En dimmig plats för en dimmig person kanske? Han visste knappt mer han var, han kände sig så bort om världen. Tänkte kanske för mycket? Han kände sig förvirrad utan anledning. Visste inte hur han skulle bete sig.
Ibland kunde han bli arg över ingenting och ibland bara vara helt lugn.
Höll han på att byta sitt jag? Han visste inte riktigt, det var kanske därför han hade sökt sig bort från familjens område lite, för att tänka?

Så många frågor utan svar. En suck lämnade honom innan han fortsatte frammåt i den dimmiga skogen. Dethär var annars en rätt så kuslig plats om han inte haft annat att tänka på. Men nu brydde han sig knappt vad han mötte.
Denna skog hade väl sin glans på sitt sett, träden var kanske vackert urskurna ur edelt trä och hade tappat sina blad för en sorg som tyngde deras hjärtan och dimman gav dem en skyddande famn. Snarare sorgset i hans ögon.

De stora tassarna gick långsamt över den dimmiga marken. Trots sina fyra ögon kunde inte Zayev se långt i den mörka skogen. Visst var Döda Skogen inte någon varm och vänlig plats, men nu såhär till vintern hade den helt klart blivit råare. Den blå hannen såg sig om. Det hade varit länge sedan han nu varit här. Nästan allt för länge sen. Det var kanske ingen favoritplats men han hade nästan saknat skogen lite.

Den tjocka dimman låg stilla och spöklik över hela skogen. Zayev rös lätt till. Inte för att han på något vis fruktade skogen, nej. De rädda känslorna hade gått över efter alla besök här. Men kyla hade aldrig varit någonting han klarade av speciellt bra. Då trivdes han bättre i öknen. Plötsligt stannade den björnlike upp. Han var helt säker på att han hört någonting. Med sin kraft förstärkte han ljuden runt omkring sig. Jo, visst var det någon utöver han själv som tassade runt i skogen. Zayev började, i samma lugna takt som innan, vandra bort mot främlingen. En del utav Döda Skogen tillhörde trots allt Devils, och varför inte varna främlingen innan den gjorde ett misstag och gick in på reviret?

Efter en kortare promenad kunde Helveteshunden känna doften utav en ung hanne. Han gjorde en halvhalt innan han fortsatte igen. Han var vagt förundrad över valpens beslut att vandra in hit. Snart kunde han även se en mindre silhuett i dimman.
"Det här är inte någon plats för en valp." sade han högt och tydligt i en vänlig ton samtidigt som han gick närmare. "Likaså kommer ni att göra intrång på Devils revir om ni fortsätter framåt, så mitt råd till er är att ni vänder om."
Tonen hade inte förändrats mycket, men visst hade den antagit en mer varnande ton nu. Inte allt för långt ifrån valpen stannade han upp och såg på honom. Väntade på en reaktion.

[Jag sladdrar in lite diskret ;D]

Han förstog snart att något eller någon var påväg mot hans håll, träden viskade om det.
Han hade för inte så länge sen funnit sin kraft, eller rättare sagt krafter. Fast vattnet var mycket svårare en naturkraften. Han kunde trädens viskningar då någon närmade sig.
Han själv hade stannat upp, den kom närmare och mycket snart kände han också doften av en varg hanne. Alltså varg. Pannan rynkades. Vad kunde främlingen vilja honom? Eller så var det kanske inte rakt mot honom han gick heller, kanske rundade han Eye, bara var på vandring som han själv?
Han började själv gå igen, men denna gång på vakt.

Snart såg han en siluett i mörkret och han stannade också själv upp. Nu förstog han att hanen värkade vilja honom något. Eye såg inte helt den andre, men 4 ögon lyste mot honom och det fick raggen att resas och klorna att gräva sig ner i marken.
Men det var en varg om stog framför honnom. Men inte hade han sett en med 4 ögon förut, en intressant varelse.

Snart förstog också Eye att han höll på att klamppa in på någon annans revir som inte var hans mening. Raggen sänktes och nu såg han en aningen lugnare ut.
"Jag hade inga planer på att klamppa in på ert revir, så oroa er inte."
"Jag är bara och vandrar"sa han förklarande med en neutral stämma.

Ett roat leende hotade att tränga fram på Zayevs läppar när han såg att raggen restes på valpen. Men han fick kontroll över minspelet innan det syntes. Efter att han hade talat verkade det som om den yngre slappnade av. Till svar på valpens uttalande nickade han endast bekräftande. Som han hade anat: en valp utav större koll på vad som fanns längre fram.

Zayev såg på valpen. En ljus hanne (FÖRLÅT OM JAG SKREV FEL DÄR!! Har för mig att han var vit c:). Plötsligt kom han att tänka på sitt egna uppförande.
"Mitt namn är Zayev." sade han och buggade lätt med huvudet. "Får jag be om ert?"
Må så vara att den framför honom endast var en valp, men att upphöra att vara artig för den anledningen var en otrolig dålig ursäkt.

[Wooot! Långt :'D]

[Jodå han är vit|grå c:]

Han stog stilla och lät svansen svepa bakom honom ett drag sen så undersökte han den andre mer noga med blicken, en stor hane. Det var nog dimmigt med det såg ut som han var blå iallafall.
Hanen presenterade sig och bugade artigt med huvudet, Zayev.. Inte något namn han hade hört förr. Inte så konstigt då det är först nu han börjat gå på egna tassar runt om i numoori.
Och eftersom han inte ville vara dåligare själv och inte heller oartig gjorde han detsamma, bugade med huvudet och svarade på Zayevs fråga
"Xeeye" sade han och log vagt.

Han kände sig nästan nyfiken på vad det var för flock som hade sitt revir här, och det skulle väl inte skada att fråga?
"Vad är.. Devils för flock? Om jag får fråga?" frågade Eye, han gissade att Zayev hade sagt att flocken hade namnet Devils, och hoppades att han hade hört rätt.
Skulle ju inte vara så värst bra att han sade fel namn då han endå had hållit på att gå in på deras revir.

[Blev inte heller det längsta! Cx]

[Score! xD]

Zayev nickade bekräftade till svar på valpens namn. Xeeye. Ett ovanligt namn. Då Xeeye frågade om flocken ryckte det i den blås mungipor. Klurig liten grabb.
"Devils är en flock med revir i Tenkais öken och här i Döda Skogen."
Han gjorde en kort paus.
"Så om ni är rädd om ert skin föreslår jag att ni undviken dessa platser." sade han med menande ton.
Zayev visste att det inte spelade någon roll om det var en vuxen eller en valp som gjorde intrång: vem som kunde råka illa ut. Han påbörjade en cirkulation runt Xeeye, men efter ett kvarts varv stannade han upp och blockerade vägen framför valpen. Uttrycket i hans ansikte var allvarligt.
"Vet era föräldrar att ni är här?"
Tanken hade inte slagit honom tidigare. Men som sagt: Döda Skogen var inte en plats för valpar.

Han lyssnade intresserad över vad hanen berättade om den främmande flocken. Nå, kanske något att lägga till minnet endå! Tenkais öken, en plats som kanske skulle vara intressant att färdas på men inget han tänkte göra i första taget, för så dum var han ju inte! "Nejdå, jag ska hålla mig borta från ert revir" sa han försäkrande och ett flin ville nästan spridas på hans ansikte, men höll det tillbaka. Inget retsamnt utan bara nästan road.
Zayev började cirkulera kring honom och Eye följde honom med blicken, vaksamnt.
Sen stannade han upp och såg nästan alvarlig ut och frågan hade han nästan inte väntat sig.

"Nej. Det skulle jag inte tro" sade han och tittade med samma vaksamma blick som då hanen hade cirkulerat runt honom.
"Varför undrar du?"

Denna gången kunde Zayev inte dölja det lätt roade leendet som dök upp på hans läppar. Men å andra sidan gjorde han det inte något större motstånd.
"För att jag tror att de skulle bli väldigt upprörda om någonting hände er."
Han tog ett steg närmare Xeeye. Hans mål var inte att göra valpen illa, utan mest att skrämmas. Plus att det roade honom att ha någon att reta lite. Han mindes att han gjort samma sak mot Kione när de träffats första gång. Men den undslapp honom fortfarande att han gjorde exakt det som hans far hade gjort mot honom när han var valp.
"Och det vill vi ju inte."

Han tog ett ännu ett steg frammåt och nu började den massiva hanen komma för nära, han hade sin gräns. Eye reste denna gång åter ragg och strök varnande bakåt de silvergrå öronen, för ett tecken på att hanm skulle hålla avstånd. Men han backade inte, inte en.

Han tittade in i hanens ögon, eller två av dem iallafall och så öppnade han själv munnen då Zayev tystnade.
Han hade ett sett på hur han talade nu som gjorde så han fick en kall kåre längs ryggraden och reste sig upp.
"Jag klarar mig själv, tack" sa han syrligt och höll kvar blicken och denna gång spände han sina muskler för att vara berädd på vad som skulle hända.

[kort igen xD]

Raggen restes på Xeeye. Det ryckte oroväckande i Zayevs mungipor. Ett leende höll på att bryta ut. Men han återfick kontrollen. Orden från valpen fick den blå att ta ytterligare ett steg närmare.
"Det tror jag säkert att ni kan."
Plötsligt dök det upp en vit varg, och så vitt Zayev hade kunnat avgöra hade den kommit uppifrån. Hur kunde han ha undgått att både höra och känna doften utav främlingen? Då den talade vittnade det om en hanne.
"Jag antar att ni är valpens far?"
Orden från den äldre vites mun hade vittnat om detta.

Då hanen tog ett steg närmare igen så blottade han de vita tänderna och en morrande varning kom från honom. Fattade han inte vinken, han ville inte ha närgånget sällskap.
Så plötsligt så landade någon bredvid honom och Eye hoppade åt sidan för att se vem det var. Far! Han kändje en glädje att han var här. Speciellt då denhär hanen hade blivit för närgången. Han ställde sig på samma sätt igen, bredvid honom.
Inte konstigt att han hajade till, inte hade han märkt att han varit här.

Det var ett tag sen han hade träffat honom och det var han glad över men nu kanske det inte var det bästa tillfället att prata. Så han vände snabbt tillbaka blicken till Zayev och han stog stelt kvar, för nu hade han inte så mycket att säga.

Zayev noterade att fadern till valpen inte verkade vara överlycklig. Helt förståligt. Xeeye hade vandrat in på en plats där valpar inte bör vara, och själv hade han... hotat var fel ord, men skrämt upp honom. Dock endast för den unges bästa. Han vände blicken tillbaka mot Xeeye. Valpen stod stelt och stirrade på honom. Ännu en gång ryckte det i Zayevs mungipor, men inte ett leende kom över honom.
"Ni behöver inte blänga så." poängterade han med en lätt road röst.
Men visst kunde han förstå honom. Zayev var inte en liten varg. Och han hade fler ögon än vad som var brukligt. Nu när han tänkte på det så såg han nog ganska otäck ut.

Han förstog knappt vad som var så farligt med denhär skogen som de väärkade tycka. Det var en skog, inget annat. Inget att frukta. Nog för att han själv inte skulle vilja stanna här en längre tid då allt skändes så dött och trist.
Han sneglade lätt mot Stripe, vad gjorde han själv igentligen här? Så avbröts hans tankar av Zayevs ord, han ville säga något syrligt, dräpande men höll tyst utan fnös bara åt hanens ord. Kanske var det för att far var där eller för att han inte ville skapa mer trubbel men det kändes som hanen nästan var ute efter bråk med honom.

Bara han slapp träffa den andre var han nöjd. Hans blick var nu riktad ner och hans ansiktsuttryck var hårt.
"Du kanske borde gå tillbaka in på ert revir" sa han kallt. Hanen hade fått upp den hetsiga, ilskna gnistan i honom. Svag jo, dethär var inget att behöva bli arg över.
Men det var lättare sagt en gjort.

Det ryckte lätt till i Zayevs ena öra på valpen talade med kylig stämma.
"De behöver mig inte för tillfället." svarade han.
Den roade tonen fanns fortfarande där, även om det inte var lika tydlig som innan. Han började visst reta upp valpen. Att han småretats lite med Xeeye hade han varit fullt medveten om, men att göra honom upprörd på riktigt hade inte riktigt ingått i planen. Då den äldre talade vände Zayev blicken mot honom.
"Det finns ingen anledning alls." han vände blicken mot valpen igen. "Ni får ursäkta mig om jag tagit det hela för långt. Det var inte min mening."
Sanningens ord. Om de andra valde att tro på dem var en helt annan sak. Men han visste åtminstone själv vad som var sant.

Han gjorde narr av honom, självklart. Eye orkade inte prata med den blå mer, han ville inte göra säga något, det skulle bara bli mer skrattretande.
Han stog fortfarande tyst med huvudet böjt, höjd det inte bet bara ihop käkarna.
Dethär var inget han skulle bli arg irriterad över, nej. Men han blev det endå och han hatade det. Destu argare han blev destu sårbarare.

Han hörde på vad han sa, han kände sig lite idiotiskt just nu, kanske skulle han höja huvudet bara för att möta den andres blick, men nej han höll det ner mot marken.
Nacken började berätta sitt missnöje över att hålla den i en sånhär dålig ställning.

[hemskt kort men vem kommer på något att skriva då han bara står och
stirrar ner i snön? xD]

Zayev kunde se att tagit det hela för långt. Han fick en lätt orolig glimt i ögonen som snart försvann igen. Då den äldre hannen talade vände han blicken mot denne. Han uppskattade inte helt tysnaden som uppstått mellan dem alla. Den var otroligt jobbig. Visst hade han i vanliga fall ingenting emot tystnad, men nu hade han retat upp en valp och dennes förälder hade dykt upp. Zayev satte sig ner.
"Xeeye." han talade direkt till honom, vare sig han eller hans far uppskattade.
"Får jag ge er ett råd?"
Han ville ha valpens godkännande innan han öppnade munnen. Nu kvittade det vad hans far än sade - detta var hans val. Om han inte ville ha det skulle han förbli tyst.

[Det låter galet segt D:]

Han höjde huvudet lite då hanen talade till honom, en snabb tanke for genom hans huvud han sneglade mot Stripe innan hans blick tittade åter på Zayev.
Får jag ge er ett råd sa hanen sen och Eye tittade misstänksamnt på honom, mötte två av de fyra ögonen.
"Vad skulle hindra dig?" sade han och svepte till med svansen bakom sig och tittade på den. Men om hanen nu valde att inte säga så skulle han ju inte få veta vad han ville säga. Frestad över att få höra vad han sa lät han sig öppna munnen igen och tittade
på honom.
"Säg vad du vill" sa han och ryckte vagt på sig, som om han inte hade stor skillnad
om han fick veta eller ej.

Hans blick sneglade ännu en gång mot far. Han gillade inte denna stäming, han hoppades värkligen inte att han hade oroat honom i onödan.
Allt hade blivit så fel. Han borde inte blivit så irriterad, det var onödigt.
Ett dåligt drag.

Zayev nickade åt det valpen hade att säga. Han ogillade det hela lite med att Xeeye inte kunde hålla ögonkontakt med honom, men lät det passera.
"Ni borde lära er att hantera er ilska. Om ni inte gör det kan det slå er dyrt."
Det simpelt råd. Dock kunde det få oanade konsekvenser.

[Inte så långt, menmen xD Fick btw ok från Stripe att skriva innan henne c:]

[Jag avslutar det här nu i och med att det varit inaktivt i ett halvår ._. Om det inte är någon utav er som känner sig manad att försöka få liv i det igen anser jag detta roll: AVSLUTAT!]