Corson hade inte yttrat ett ord åt dem när de närmat sig. Varken när de presenterade sig eller tillkännagav sitt syfte. Han visste vilka de var, och han visste varför de inte skulle låta honom gå. Det fanns inte mycket utrymme för något annat än att bara acceptera vad som skulle komma. Något de inte kunde ta ifrån honom var hans stolthet.
     Det var svårt att avgöra hur många de var, men fler än vad han räknade med. Han gjorde inget motstånd när en brunbrokig, storvuxen hane tvingade honom till marken. Corson låg orörligt kvar under hans tyngd.
     Det stod några ynglingar och glodde storögt på honom. Deras blickar var som fastnaglade,  som att de inte var tillåtna att titta bort, även om de så ville. Corson stirrade tillbaka på dem. Inte ens när det glödande stålet pressades mot hans panna vek han blicken. Han tog emot smärtan med sammanbitna tänder. Lukten av bränd päls och hud stack i hans nos. Tillsammans bad de alla högt för honom. Rytmiskt och metodiskt.


     “Å Meimei, han söker dig,
     hans själ törstar efter dig,
     som ett kargt och uttorkat land.
     Å Meimei, du med ditt blod,
     befria honom från synd och nöd.
     Låt de som möter honom imorgon,
     märka att du är i han,
     och han i dig.”

     De brännande järnet avlägsnades från hans panna. Hannen som hållit ner honom flyttade långsamt på sig. De alla var spända, beredda på en motattack. I några av deras ansikten kunde han se skuggan av förvåningen, av oförstående. Varför gjorde han inget? Varför sa han inget? Corson reste sig långsamt upp, såg på dem, lade deras ansikten till minnet, en efter en, innan han slutligen såg på deras ledare. Hennes ljusa ögon tycktes nästan lysa av något oigenkännligt.
     “Amen,” sade hon och nickade högtidligt. Corson såg bara på henne ett kort ögonblick, innan han började röra på sig. Två drakarger släppte förbi honom, och han kunde känna alla deras blickar på sig när han lämnade platsen bakom sig. Ilskan inom honom var iskall och beräknande. Corson hade inte kunnat slå tillbaka i stunden, men han visste att han skulle få sin hämnd.

[Corson blir brännmärkt av LK! Ensaminlägg]