Ännu några veckor hade passerat nu sedan de lämnat djungeln och stjärnorna hade äntligen fört dom till Kaiwood. Lucius vandrade tätt intill sin älskade, gav henne diskreta blickar och beundrade hennes skönhet. "Are you sure that this is what you want?" Han var tvungen att försäkra sig en sista gång innan de närmade sig längre in i detta välkända område. Det fanns onekligen mycket i hanens alla tre huvuden som virvlade omkring men det påverkade inte hans uppmärksamhet från både dofter och rörelser omkring. 
Detta kunde bli en ny start på en helt ny framtid, en säkerhet och en chans för honom att känna sig behövd, oavsett vad det skulle komma att betyda i framtiden. Han var väldigt exalterad över att de förhoppningsvis skulle bli en familj inom en snar framtid. Men Minerva hade inte sagt något ännu, så han antog att den tiden inte var inne ännu för henne att märka av något. Oavsett så fanns det bara ett enda säkert löfte som aldrig skulle svikas, att beskydda sin familj oavsett vad. Det var många år sedan som han satte sina tassar här sist men onekligen med försiktighet då han på den tiden inte alls var i sina sinnesfulla bruk. 
"We should respect their privacy and stay here for a bit. I'm sure there will be someone who'll notice were here" Sade CI och satte sig ned, han gav Minerva en kärleksfull blick och börde ned sitt huvud försiktigt för att ömt slicka på sidan av hennes mage. "You have no idéa how much im thriving to meet them someday" sade US och log lite sådär charmigt.

De hade äntligen närmat flockens territorium som förhoppningsvis skulle bli Lucius och Minervas hem, och deras valpar. Hon var ganska säker att de skulle snart bli en familj men hon hade inte sagt något än, men hon misstänkte att Lucius kanske redan visste. Hon log och tittade på Lucius; ''Yes love, I'm sure''. Lucius hade tjatat nästan hela vägen hit om hon verkligen vill gå med den här flocken med honom och hon hade varje gång sagt ja. Hon tyckte det var lite gulligt faktiskt. 
"We should respect their privacy and stay here for a bit. I'm sure there will be someone who'll notice were here" sa CI och Minerva satte sig ner men en belåten suck, hon kände verkligen hur trött hennes kropp var. Det senaste veckorna hade hon känt sig tröttare en vanligt vilket gjorde hennes misstankar starkare. CI slickade på hennes mage och hon slickade på hans panna; "You have no idéa how much im thriving to meet them someday". Hon log och tittade in hans ögon, ''Me too love, and it might be sooner than later'' sa hon sedan med ett kärleksfullt leende och myste in sig mot hans kropp. 
Nu återstod det bara att se om den här flocken skulle acceptera dom, så hennes familj kunde få den säkerhet en flock gav, hon var nervös men hon litade på Lucius.

Det var nästan dags för dem att ge sig av mot templet han och Blair funnit, med endast någon dag kvar. Det hade dröjt alldeles för länge egentligen, med saker som kommit i vägen för honom. Men nu, äntligen.
    TRÄD!
Ängelns röst ljöd nästan panikartat i hans huvud och Abraxas tvingades tillbaka till verkligheten. Han sprattlade vilt till i luften för att undvika att krascha rakt in i ett träd som inte ens var där. Klumpigt tog han i marken och slog en halv kullerbytta som lämnade honom liggandes på sidan. En samling svordomar for genom hans huvud innan han reste sig upp.
    "Lustigkurre där," muttrade han åt Garron, som i sin tur endast skrattade.
Med ett svagt flin på läpparna skakade han på huvudet innan han tog till luften igen för att fortsätta med att faktiskt göra sitt jobb.

Patrullen var under en lång tid helt, utöver Garrons otroligt underhållande spratt, händelselös. Åtminstone fram till han lade märke till en stor, vit individ med-. Abraxas landade på en gren och var tvungen att gnugga sig i ögonen för att vara helt säker på att han inte såg fel. Jo, men visste var där någon med tre hela huvuden. Vid gudarna så ful han var! Den trehövdade fulingen befann sig inte direkt på förbjuden mark, även om den började närma sig. En vänlig påminnelse verkade vara i sin ordning.
Vant gled Abraxas ner från grenen och slog förvånansvärt mjukt i marken en bit framför den fule. Det var inte förrän nu han ens reflekterade över att de var två individer där. Han hade inte ens noterat den andre! En vren, om hans ögon inte helt svek honom.
    "Hallå där," hälsade han. "Ska ni in i Kaiwood behöver ni följa leden. Se det här som er första och sista varning."

Det var i väntans stund som tankarna for runt i alla de tre huvudena vilket i sin tur gjorde hanens blick en aning mörk. 
Tankegångarna vek snabbt av då oljud hördes en bit bort i följd av en annan individs doft. Kanske visste denne vart ledaren befann sig, det skulle vara respektlöst att träda in på föbjuden mark. 
Åvan hördes det någon som föll och de tre huvuden riktade blickarna upp mot den fallande främlingen, hanen rynkade på nosryggen en aningen. Denne talade inte Lucius modersmål, men det var inte några problem då han tidigt lärt sig fler språk än det han växt upp med. CI svarade sedan med en lugn och sin typiska mörka, hesa röst "Var hälsad" I följd av inspekterande ögon på främlingen som på något sätt såg rätt så... vilsen ut, eller snarare smått lite överallt. Sedan fortsatte US "Vi söker inte efter att följa leden. Dock är det ledaren vi önskas tala med" Sade US med en trevligare ton medan LU tänkte på hur annorlunda det såg ut här sedan deras senaste besök. "Kan du hjälpa oss?" Frågade CI med en underliggande ton utav låga förväntningar. Sedan tog LU till orda med ett brett och lite underhållande leende "Det gäller bara en förfrågan att gå med i flocken, inget värre än så" Den stora trehövdade hanen kollade ned på främlingen med sina sex ögon, men LU tappade fort intresset och lät blicken vandra iväg till området. Det kändes väldigt annorlunda sedan sist, men mycket har också hänt sedan alla dessa år tillbaks.

Den vita vren honan sträckte på sig när dom möttes av en bevingad varg hane, han verkade inte så farlig men hon var ändå på sin vakt. Den främmande hanen kom för att varna dom för att dom förmodligen var för nära deras territorium men hon tittade på Lucius när han förklarade för vargen vad do gjorde där. Dom ville inget ont, de ville bara prata med ledaren i hopp om att gå med flocken. 
Minerva harklade sig lite efter Lucius var klar, ''God dag, vi är bara här för ett fredligt möte'', hon log mot den främmande vargen för att visa att det var sant. Hon hoppades verkligen att den har vargen skulle tillåta dom att få prata med ledaren, hon tittade mellan den främmande vargen och Lucius men speciellt LU då hon hoppades att han skulle vara på sitt bästa uppförande. Då hon visste att han kunde vara lite... intensiv.

Minen blev bister när den trehövde talade.
    "Besökare i Kaiwood följer leden. Inga undantag." hans röst lämnade inget rum för att argumentera. Vem trodde den här lunsen att han var? Irritation surrade i honom medan han lyssnade till den andre, men ersattes av en nyfikenhet då han nämnde att gå med i flocken.
    "Jaså?" frågade han med glittrande ögon. Abraxas ställde sig upp och började cirkulera paret. Han mätte dem med blicken. Fulingen såg stark ut, men att de ignorerat det yttepytte lilla kravet som fanns bådade inte gott. "Och vad får er att tro att Lykoris ledare vill ha er? Jag menar," han stannade upp och såg menande på dem. "Ni verkar inte ha så mycket respekt för även simpla, små regler."

Minerva tittade på den bevingade och vart smått orolig över det han sa, att dom inte verkade respekfulla. "Jag vill försäkra dig att vi menade inte vara respektlösa, faktum är vi trodde vi vara respektfulla med att inte gå vidare och istället vänta" svarade hon med en mild och lite andfådd röst. Hon tittade på Lucius men speciellt LU för han inte skulle säga något dumt. "Allt vi vill är att få prata med ledaren då vi hade hoppats att få gå med för säkerheten en flock kan ge" honan satte sig ner då hon kände hur trött hennes kropp var, "och det finns säkert något vi kan erbjuda flocken" sa hon med ett leende och tittade på Lucius igen.

Han såg på tiken när hon talade, och nickade fundersamt när hon tystnat.
    "Okej, ni har en av ledarnas uppmärksamhet," började han och satte sig ner med ett tandat leende. "Låt höra: vad har ni att erbjuda Lykoris?"

LU kollade på den mindre och yngre hanen, han var verkligen inte bekväm med att en yngling skulle bestämma över honom. Blicken vandrade till Minerva och sedan till magen -Vad gör man inte för kärleken- tänkte han och höll sig från att säga något spydigt. "Beskydd, en krigare om så behövs. Vi gör allt för familjen och finns det skydd att ge våra valpar finns det ingenting som jag och mina bröder inte skulle göra för er. Tre käftar och styrka kan komma väl till hands" Svarade sedan CI.

Minerva såg blicken LU gav och kunde gissa hans tankar men hon sa inget men hoppades innerligt att han inte skulle säga något dumt. LU var den mest outsägbara av trion med ett temperament men hittills hade han skött sig vilket den vita vren honan var tacksam över. Hon log lite när valparna nämndes och hon kände hur kroppen fylldes av kärlek men även oro. Minerva tittade sedan mot den bevingade ledaren och tog till orda efter CI. ''Jag är inte lika stark som min älskade här men jag är skicklig kraftbrukare vilket har visat sig användbart under mitt liv'' sa hon lugnt. ''Vi är inte rädda för hårt arbete speciellt om det kan stärka vår växande familj, vi vill ge dom det bästa starten i livet vilket en flock kan ge'' avslutade hon sedan men en mild nickning.