På avstånd hade hon tittat på dom två, försökt förstå vad dom säger men mycket av det tycktes talas i Vinterspråk och om än hon förstod det relativt bra så kunde hon inte följa ett samtal. Dom tvåfärgade ögonen betraktade dom länge, till och från rörde hon sig även närmare utan att märkas. Men ju mer tiden gick ju tröttare blev hon och det dröjde inte länge fören dom små ögonlocken slöt sig och Poppel hamnade i en djup slummer. Det var inte fören på morgonen, ett tag efter gryningen som hon kom på sig själv och slog snabbt upp ögonen. Snabbt såg hon sig om och befann sig mitt i högen av hennes syskon och moder. Dom alla sov djupt och försiktigt försökte hon smyga sig iväg men en bekant stämma fick henne att frysa till. Ayira tittade på sin dotter och undrade var hon var påväg. "Um, kolla runt lite. Kanske hitta Zimavalparna från igår." stelt tittade hon på sin moder och förväntade sig ett nej. Istället fick hon ett belåtet leende till svar och snabbt skuttade hon iväg innan Ayira han ändra sig. 

Trotts att det var tidigt så var det redan livat, om än inte som när mörkret så lagt sig så var det lite intressant och se hur dom förberedde för ytterligare en stor fest som om några timmar skulle starta igen. Uppe i skyn dansade fortfarande norrskenet och Poppel inspekterade det en liten stund innan något bekant fångade hennes intresse. En bit framför henne befann sig tiken från igår. Utan att riktigt tänka efter gick hon fram till tiken som verkade vara mitt uppe i någonting annat och verkade inte riktigt ha uppfattat Poppel som nu stod snett bakom henne. "Gillar du honom?" utan någon som helst förvarning vräkte Poppel ur sig frågan och tittade nyfiket på den fluffiga tiken som nu rycktes ur sina egna tankar och såg lämpligt förvirrad ut. "Lev."

Astrids ögonlock kändes extra tunga där hon stod framför sitt lilla handelsstånd som hon tillsammans med Asker byggt upp vid deras ankomst. Det var ett enkelt träbord med en fäll av ren som täckte bordets yta. Väl placerad på pläden fanns det diverse föremål; allt från stenar hon funnit på deras vandring till värmande plädar. Hon hade sålt eller bytt till sig mer än hälften av hennes grejer vilket var en stor vinst för familjen. Inte för att det spelade dem någon större roll utan de var mer glada att de kunde dela med sig av sina saker till andra.
    “Gillar du honom?”
    En främmande röst bröt henne ur sina tankar och med ett förvirrat ansiktsuttryck vände hon sig om. Bara någon meter framför henne stod en en ungtik, betydligt yngre än henne själv. Främlingen hade fortfarande något för stora tassar och öron än vad en fullvuxen varg hade. Kunde hon vara släkt med Lev? Men de hade inga liknande drag.
    “Lev?” Upprepade hon och lutade huvudet snett åt höger. Hade hennes kinder varit kapabla till att rodna hade dem gjort det nu. “Nej det gör jag inte? Eller alltså det är inte så att jag inte tycker om honom, men jag känner ju honom inte så mycket än men-” Astrid insåg att hon redan babblade på för mycket, och inför en främmande valp.
    Hon visste att hon kanske borde försöka föra samtalet framåt på något vis, men visste inte hur.
    “Dudå? Tycker du om Lev?” Fick hon efter några minuter av tystnad fram.

Den nyfikna blicken blev skarpare och hon tittade på varginnan med smala ögon. Lev var hennes favorit bror och ingen som hon inte tyckte om skulle få vara kompis med henne, inte utan att Poppel såg till att dom var av god själ. Dom djupa rynkorna i pannan försvann då tiken frågade ifall Poppel gillade Lev, lite tagen på bar gärning skakade hon snabbt på huvudet med lite uppblåsa kunder. "Han är min bror, ingen som jag inte tycker om får inte vara med honom!" sa hon med en snabb och bestämd stämma. "Så det är bäst att jag gillar dig." nickade Poppel instämmande och satte sig ner med ett lite fisförnämt uttryck.

“Din bror?” Upprepade hon. “Är du också en Torano?” Astrid lutade huvudet något åt vänster. Valpen och Lev var inte alls lika, men Astrid visste att utseendet inte var allt. Hennes familj hade för länge sedan, när hon själv varit en liten valp, tagit hand om en ungvarg som övergivits av sin familj.
     “Bäst att du gillar mig?” Det ryckte aningen i Astrids läppar. Leendet var varmt, och värmen som spred sig från hennes uttryck kunde beskrivas värmande som solen. “Hmmm, vad kan vi göra för att jag ska få pluspoäng hos dig då?” Astrid såg sig omkring. Ett finurligt uttryck klädde hennes anlete. Om valpen kände Lev, ville hon göra ett gott intryck på alla som stod honom nära.
     "Är du hungrig?" Frågade hon samtidigt som blicken vändes mot ynglingen igen.

Hon nickade hårt. "Ja, min bror."
När varginnan frågade om hon också var en Torano log Poppel brett och skakade på huvudet. "Nä, jag är något ännu coolare. Jag är en ninja av Koga." lite malligt sträckte hon på sig och försökte visa sin bättre sida. Torano var häftigt men inget slog att vara en ninja. Inte om man frågade henne iallafall. 
"Ja, Lev är min favorit brorsa och jag kan inte låta honom hänga med galningar eller tråkmåsar." nickade hon instämmande åt sina egna ord. Ja det var viktigt att hennes favoriter hänger med dom absolut bästa.
Öronen spetsades ordentligt när varginnan frågade om Poppel var hungrig, det var nog en av dom få saker hon verkligen älskade att göra. Äta. Men hon var tvungen att spela det coolt. 
"Det beror på." Poppel försökte spela ointresserad, spela cool. Men för en äldre så kunde man se tydligt att hon var allt annat än cool eller ointresserad. Hade hon haft yngre syskon så hade hon nog tyckt att hon var den häftigaste vargen i världen.

Astrid såg hur den yngres uttryck förändrades när hon själv nämnde hunger. Om det var något Astrid visste om valpar och de som växte var att de älskade mat. De flesta åtminstone.
    “Vi har ett unikt kött här,” hon pekade mot sin mors handelsstånd ett par meter bort. “Om det intresserar dig, menar jag. Men du kanske hellre hittar på annat?” Det ryckte mjukt i hennes läppar.

Dom tvåfärgade ögonen tittade stort på Astrid och hon nickade nöjt. "Grönsaker är för töntar." sa hon snabbt och kom på att tänka på den gången hennes mor har tvingat i henne och syskonen något grönbrunt träliknande. Skulle ge dom energi hade hon sagt. Visserligen hade dom orkat gå nästan hela vägen till Civitas den gången, men det smakade ändå blä. 
Svansen viftade snabbt bakom Poppel då hon följde Astrid till ståndet, dofterna av kött hängde i luften och det vattnades munnen. Nä kanske var Astrid ändå nog cool för Lev, för han förtjänade bara det bästa.

Astrid lutade huvudet något åt vänster när den yngre kommenterade att grönsaker var för töntar. Hon själv höll inte med, det fanns mycket att utvinna ur naturen och dess gåvor. Dock valde hon att inte nämna det, utan i tystnad promenerade dem tillsammans till det lilla ståndet.
    "Då ska vi se, vad är hon sugen på idag då?" Ett leende växte fram på Astrids läppar när hon sneglade ned mot en av Levs familjemedlemmar.