Vinden slet obarmhärtigt i deras pälsar, och dess tjut ljöd mellan bergets spetsiga toppar och stenblock. Ett par brinnande eldfacklor sken ett behagligt ljus över de fyra individerna som stod vid fästningens huvudingång, men bortsett från det slukade mörkret allt.
    Sedan Lev återvänt från Civitas med nyheter om Maksim hade Vasilisa länge försökt tänka på vad som var bäst och smartast att göra härnäst. De kunde inte vara säkra på varför han valt att lämna Civitas, men ryktena om det hemska som Varya gjort hade inte bara spridit sig i staden, utan även i Vasilisas egna hemtrakter. Hon kunde inte mer än utgå från att anledningen till att Maksim lämnat sitt hem berodde på Varya.
    Efter mycket tänkande hade hon kommit fram till ett förslag, ett uppdrag, tillsammans med Ezekiel. Barnen var tillräckligt stora och vuxna att ge sig av på sina första självständiga uppdrag. Hon var osäker på om hon tyckte om förslaget, men kanske var det dags för henne att släppa taget och låta dem prova sina egna vingar.
    “Lev. Radagast.” Hennes blick vandrade mellan sönerna när hon uttalade deras namn innan den slutligen landade på dottern. “Mara.” De var alla i jämnhöjd med henne nu, Lev till och med längre. Det ryckte varmt i hennes mungipor vid åsynen av dem.
    “Jag kan inte med ord beskriva hur stolt jag är över er, moi deti.” Vasilisa tog ett djupt andetag, och det ryckte moderligt i hennes läppar. Samtidigt som hon var mer än bara stolt över dem kunde hon inte hindra sorgen och smärtan att hugga till i bröstet när hon såg på dem. De förtjänade mer än hela världen, och ändå hade världen vänt dem ryggen redan i barnsben. Hon hade vänt dem ryggen när hon brutit alla löften.
    “Ni vet vad ni ska göra.” Hon väntade inte på någon bekräftelse eller invändning innan hon nickade enkelt och fortsatte. “Tidigt imorgon följer jag er till Civitas. Sen är det ni tre på egen hand.” Det var kanske inte hela sanningen; på ett eller annat sätt skulle hon finnas där för dem och stötta dem i den mån som var möjlig.
    “Några frågor?”

*mina barn

[Till Lev, Mara, Radagast!]