Pågående Event
Senaste ämnen
» I björkens skugga
Idag på 09:22 av snaptubeapkss

» Välkomna till Snöstrand [P]
tis 05 nov 2024, 00:45 av Ivo

» Inte idag heller [Astrid]
tis 29 okt 2024, 21:11 av Trian

» Vi som återstod [Varikset]
fre 11 okt 2024, 19:54 av Varikset

» Trofasthet [Maksim]
fre 11 okt 2024, 19:35 av Maksim

» Hål i mitt hjärta [Molok]
tis 17 sep 2024, 20:22 av Nomë

» Står här lika vilsen som ett barn [Nomë]
tis 17 sep 2024, 19:15 av Molok

» En syster är en börda [Tora]
mån 16 sep 2024, 21:28 av Tora

» Ingen återvänder hem [Zephyr]
mån 16 sep 2024, 20:43 av Varikset

Vem är online
Totalt 105 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 105 gäster. :: 1 Bot

Inga


Flest användare online samtidigt: 178, den sön 03 nov 2024, 03:48
Chatt
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024
Utan dig är jag allt Dot_cl10 tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol
Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️
Utan dig är jag allt Dot_cl10 fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol
Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …


 

 Utan dig är jag allt

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Maksim
Maksim 
 

Spelas av : Cat


InläggRubrik: Utan dig är jag allt    tor 23 jul 2020, 21:59

Tystnaden låg som ett tomt och skrämmande täcke över den mörka lyan. Där det brukade finnas två bland mängden av fällar och djurhud fanns nu bara en. Maksim låg hårt pressad mot en av väggarna, intryckt i ett av hörnen. Kroppen darrade och andetagen skälvde. Tårarna rann okontrollerat nedför hans redan fuktiga kinder. Det kändes som om hans värld hade rasat, och visst hade den det. Maksim visste inte om han skulle överleva det här. Den här förlusten, den här gången han blivit övergiven skiljde sig från alla andra gånger på så många sätt.
     Ryktena hade spridit sig fortare än en okontrollerad brand. Stephano var död. Varya hade dödat honom, mitt framför Mirandas ögon. Hans egna mamma hade dödat Nilos son. Maksim knep ihop käkarna så hårt att smaken av järn fyllde hans mun. Hatet för Nilo hade varit ett öppet samtalsämne dem emellan, men att hon skulle ge sig på en av sönerna hade inte ens Maksim räknat med.
    Men det var inte det brutala mordet på Stephano som hemsökte honom, utan det faktum att Varya hade svikit honom. Efter allt han gjort för henne, alla själar han dräpt eller hjälpt till att ta livet av, hade hon övergivit honom, dumpat honom som om han inte vore något för henne. Han hade öppnat upp sin själ för henne, erkänt alla sina sina rädslor och drömmar. Framförallt hade han berättat om rädslan att bli lämnad ensam igen, och hon hade intalat honom att de var likadana, för att sedan kasta iväg det. Maksim hade trott på henne, trott på att hon skulle ge honom kraft, styrka och orken till att fortsätta kämpa emot allt som gick emot honom. Och så plötsligt fanns hon inte där. Nu var han ensam, igen, i en lya som slet och plågade hans själ i en stad full av främlingar.
    Maksim ville inget annat än att springa efter och leta reda på henne. Han ville konfrontera hennes handlingar, förklara hur hon sårat honom. Men han kunde inte, och skulle aldrig. Trots såret i hans blödande hjärta var Varya det viktigaste han hade och skulle nog alltid vara det.
    Utan henne är jag ingent-. Nej. Utan henne är jag allt.

[Ensamt.]
 
Utan dig är jag allt
Till överst på sidan 
Dina behörigheter i detta forum
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Liknande ämnen
» Utan förvarning och utan kompromisser [Ula]
» Allt som kunde varit och allt som ska ske
» Utan udd [Kokhanok]
» Utan mitt liv [Flippa]
» Utan svar
Hoppa till annat forum: