Pågående Event
Senaste ämnen
» Hoppsan [Nuksimvalpar]
Igår på 20:24 av Umbriel

» [LKF] Två vilsna själar
tis 26 mar 2024, 15:09 av Maksim

» Ditt hjärta är sant [Astrid]
tis 26 mar 2024, 14:41 av Astrid

» Heartsick [P]
tis 26 mar 2024, 13:07 av Lev

» Ring av eld (P)
fre 22 mar 2024, 22:11 av Filia Ignis

» Jag ska besvara elden
fre 22 mar 2024, 15:11 av Kolzak

» Ingen hemma [P]
fre 22 mar 2024, 14:43 av Nunam

» Ace död
ons 20 mar 2024, 16:37 av Muriel

» Lekmoster [P]
ons 13 mar 2024, 14:51 av Moya

Vem är online
Totalt 16 användare online :: 1 registrerad, 0 dolda och 15 gäster. :: 1 Bot

Timoteij


Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024
Hur läker man ett brustet hjärta? [Öppet] Dot_cl10 tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol
Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️
Hur läker man ett brustet hjärta? [Öppet] Dot_cl10 fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol
Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

 

 Hur läker man ett brustet hjärta? [Öppet]

Gå ner 
2 posters
FörfattareMeddelande
Trian
Trian 
 

Spelas av : Lux


InläggRubrik: Hur läker man ett brustet hjärta? [Öppet]    lör 30 maj 2020, 00:49

:smol1: T R I A N: Hur läker man ett brustet hjärta?


Den solmogna stjärnan hängde kvar vid bergstopparna och färgade dalen alldeles blodröd. Kvällsluften var fuktig av dalens vackra grönska och glittrande vatten, men ändå svalkande för bergsvargens värkande lungor. Han var från norr, kylan hade varit hans närmaste lekkamrat och dalens frodiga landskap var något han aldrig hade skådat innan. Hans mor, Valendria, hade berättat sagor om dessa frodiga platser där frosten inte svalde allt med hull och hår. Platser där marken var grön året om och där vattnet värmde istället för att bita. Trian och hans syskon hade förtrollats av dessa sagor, men ju äldre han blivit, desto overkligare hade dessa platser verkat och han hade insett att hans mor nog bara delat med sig av sina frodiga fantasier för att lugna hungriga vintermagar. Men nu stod han där - mitt bland grönskande gräs och blomstrande buskar. 


En klar kontrast till det karga landskap han var van vid, vilket sårade honom. Samtidigt var den fuktiga luften en tröst. Det här var inte hans värld. Här skulle han få möjlighet att minnas. Här skulle han reda ut vad som hänt och han skulle kunna återvända till sin familj. Tills dess fick han chansen att leva det äventyrliga liv som han och hans syskon drömt om. Långt bort från flockens regler och ordning. Här var han fri. 


Trian visste inte hur länge han hade vandrat, men varenda muskel i den unga kroppen värkte när han smidigt tog sig ner för berget. Bergen var en del av honom. Han var född bland dem. Att ta sig ner och upp var inget problem för honom. Det fanns i hans blod. Hans tassar mötte den fuktiga gräset och han kände doften från det klara vattnet som porlade fram genom dalen. Först nu tillät han sig att känna, tillät sig att känna sorgen och smärtan. Hon var död. Det var hans fel, men han förstod inte hur. 


Den askgrå varghanen vandrade långsamt fram till vattnet, sänkte huvudet och lapade i sig av det mineralrika vattnet. Det svalkade hans torra strupe och han slöt för ett ögonblick ögonen. Pälsen var tovig och bristen på mat hade inte gjort den unga kroppen gott. Han såg rangligare ut än vanligt, trots sin höga manke. Det prasslade bland snåren vid sidan av honom. Hans stora öron klippte till och han slutade att dricka, utan att för den sakens skull ge busken någon uppmärksamhet. En doft svepte förbi hans känsliga, mörka nos. En främmande doft. Han var inte van vid främmande dofter. I hela hans liv hade han varit del av Ariens flock, där ingen hade varit en främling. 


Han höjde huvudet. Det prasslade i busken igen. Doften från de stora vita blommorna blandades med doften av främlingen. Han spetsade öronen, raggen reste sig svagt över skuldrorna. Han drog in doften i nosen. Doften var ny. Den luktade inte som bergsvargarna i norr. Han gjorde inga försök att närma sig snåren utan stod stilla kvar vid vattnet. Nyfikenheten var större än misstänksamheten dock, det syntes i den ljusblå blicken. 


"Jag tror att hela grejen med kurragömma är att inte bli hittad" Trians raspiga röst färdades med kvällsvinden, fylld med ungdomlig självsäkerhet men också ett inslag av retsamhet. 
Delshay
Delshay 
Vampyrjägare 

Spelas av : Julia


InläggRubrik: Sv: Hur läker man ett brustet hjärta? [Öppet]    lör 30 maj 2020, 18:38

"Sant", svarade han, och klev de sista stegen genom växtligheten. Blicken låg stadig på främlingen. En tanig hane som var ungdomlig till utseendet, men han trodde inte att skicket på kroppen var särskilt mycket bättre än skicket på sinnet. 
   Delshay hade känt mörkret på håll. Han hade befunnit sig vid en av hans fyndgömmor, dold i en rostig metallkista han grävt ner i ett buskage intill en av Sacraris bäckar som rände nedför bergskanten. Där hade han befunnit sig ett bra tag - plockandes med alla möjliga olika saker han nyligen hittat, både sådant som lämnats till förvaring sedan länge, och sådant han precis grävt upp en bit bort och kommit för att lämna av för senare tillsyn. Dagen drog sig snabbt mot sitt slut, och tanken var att han skulle skynda sig att avsluta det ha höll på med och röra sig mot resten av flocken längre in i dalen. Han hade vaknat tidigt den kvällen och inte kunnat somna om inför natten, så medan dagsljuset fortfarande sken på himlen hade han begett sig iväg en stund för att fördriva timmarna fram tills solen gick ner och resten av flocken vaknade. Han hade bara inte väntat sig att stöta på någon. Det var sällan främmande vargar fann sin väg ner i dalen, men den här hade tydligen gjort det. Säkerligen en bergsvarg. Det förvånade honom inte - det drällde av bergsvargar både i de norra och västra bergen. Han studerade den andre under kortvarig tystnad. Mörkret var så markant att det nästan tedde sig fysiskt, men han skrämdes inte av det. Däremot intresserade det, nästan lika mycket som han ville försäkra sig om att individen inte var till något hot mot flocken. Han tvivlade på det, men det var svårt att veta.
   "Jag visste inte att det rörde sig bergsvargar i de här trakterna", hittade han på. Kroppsspråket var avslappnat och leendet vänligt, men blicken var likväl alert och vaken. Han talade till den yngre så som en vänligt sinnad främling talade till vem som helst. Och det var väl också vad han var egentligen, vänligt inställd. "Finns det många av er, eller är du ensam?"

[Delshay har inre ljus som kraft, så han kan känna av andras inre mörker. Delshays flock Jägarna är för övrigt nattaktiva, så när jag skrev att han vaknat på kvällen så är jag inte ute och cyklar gällande tidpunkten rollet utspelar sig på, haha.]
Trian
Trian 
 

Spelas av : Lux


InläggRubrik: Sv: Hur läker man ett brustet hjärta? [Öppet]    lör 30 maj 2020, 21:46

:wiki:
Trians ljusblå blick föll på främlingen som var betydligt mindre i storlek, vilket gjorde Trian nyfiken. Hans flock hade levt otroligt isolerad i bergen och informationen kring andra raser hade egentligen tytt sig som sagor och sägner. Om flocken hade haft kontakt med några andra vargar hade de varit bergsvargar, så storleken på främlingen förvånade Trian med sina 105 cm i mankhöjd. Han hade aldrig sett en vuxen varg i den storleken, vilket fick honom att spetsa de stora ludna öronen. 
     En vuxen individ, leendet gav ett vänligt intryck och det avslappnade kroppsspråket fick Trian att slappna av något. Dock svepte den yviga, grå svansen lågt och huvudet var även det sänkt en aning. Främlingen var äldre, helt klart, och var det något som Trians mor hade lärt honom så var det att visa respekt mot äldre. Musklerna var något spända under den askgrå, toviga pälsen. Beredd. 
     "I de här trakterna?" Trians blick såg sig omkring i den frodiga dalen. "Säg mig, exakt vilka trakter har jag hamnat i?" undrade han och mötte främlingens blick. Kanske kunde han utnyttja främlingens kunskaper? Sanningen var ju att Trian aldrig lämnat bergen. Det här var ett helt nytt territorium där det enda som kändes bekant var bergen som tornade upp sig kring dalen. 
     Vid frågan om det fanns fler än han så skakade han kort på huvudet. En ilade känsla av ensamhet skar i hans bröst men han ruskade mentalt bort den. "Inga fler, bara jag" svarade han. "Du själv då? Behöver jag oroa mig för fler vargar som är usla på kurragömma?" flinade han snett till och den där ungdomliga kaxigheten glimtade till i den blå blicken.

[Trian är fortfarande otroligt omedveten om sina krafter och jag behöver läsa på mer hehe, ska börja med att läsa på om Jägarna :D ]
Delshay
Delshay 
Vampyrjägare 

Spelas av : Julia


InläggRubrik: Sv: Hur läker man ett brustet hjärta? [Öppet]    lör 30 maj 2020, 22:21

Delshay lyssnade när han berättade att han var ensam. Han trodde honom. Han kunde inte känna av någon annan i närheten, och dofterna från hanen var från en som vandrat ensam ett tag. Han verkade heller inte särskilt familjär med omgivningarna.
   "Dalen heter Sacrari." Delshay nickade mot resten av den, som bredde ut sig flera kilometer bort. "Större delen av den är ett revir. Jag skulle inte gå mycket närmare, om jag vore du. De är inte särskilt gästvänliga. Ta det från någon som vet." Blicken blev lite mer allvarlig. Även om han gärna hjälpte en främling på rätt köl så föredrog han att han gav sig av så snart som möjligt. Som Delshay såg det fanns det ingen anledning för främlingar att dröja runt revirets gränser, även om fläcken de stod på var illa utmärkt och i utkanterna. Sedan drog främlingen upp kurragömmaleken igen, och han skrattade nästan till. Han hade inte gömt sig, men det hade säkert sett ut så. Det var inte allt för sällan som han kunde ses krypa ut ur märkliga skrymslen där han gömt sina uppgrävda fynd. Flocken var förstås vana vid det här laget. 
   "De - vi - kommer inte göra någonting, inte så länge du håller dig på avstånd. Eller ännu hellre, ger dig av helt." Tonfallet blev något ursäktande, men han vittnade också om att han menade vad han sade. En ensam unghane gjorde knappast någon skada, hoppades han, men det bästa vore om han bara vandrade vidare. Det fanns ändå ingenting att hämta i dalen. "Har du fler frågor svarar jag gärna, men sedan borde du gå."
Trian
Trian 
 

Spelas av : Lux


InläggRubrik: Sv: Hur läker man ett brustet hjärta? [Öppet]    lör 30 maj 2020, 23:11

Trian uppfattade allvaret i främlingens blick. Den påminde om hans far och ett mörker fyllde för ett ögonblick unghanens blick vid blotta minnet. Han svalde den plötsliga känslan som blossat upp i honom. Han hade inte tid att jämföra främmande småvargar med den alfa som hotat honom till livet. Istället lät han blicken återigen svepa över dalen. 
     "Sacraci" ekade han, smakade på namnet. Det smakade... ovant. Mjukare. Inte som namnen på platser i bergen som var lika karga och hårda som landskapet. "Revir för vem? Dig?" Han lyfte ena ögonbrynet, igen hade rösten en ton av tonåring. Ifrågasättande, fast på ett retsamt sätt snarare än nedvärderande. 
     "Så om jag ska förstå dig rätt så kommer ingenting hända så länge jag håller mig på avstånd men samtidigt vill du, förlåt, ni helst att jag går?" Trian lade huvudet lätt på sned, satte sig sedan tungt på baken och svepte svansen om de stora tassarna. Han ryckte kort på axlarna. "Jag väljer nog att hålla mig på avstånd, om det är okej för dig" Ett svagt, artigt leende vilade i hans ena mungipa. 
     "Så vem är du, ja mer än snubben som fått uppdraget att leta upp främlingar och be dem att dra härifrån?"
 
Hur läker man ett brustet hjärta? [Öppet]
Till överst på sidan 
Dina behörigheter i detta forum
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Liknande ämnen
» Ett hjärta som slår [Öppet]
» Isande hjärta [Öppet]
» Obeslutsamt hjärta [Öppet]
» Mitt mörka hjärta [ÖPPET]
» Som ett hjärta [Rök]
Hoppa till annat forum: