Smärta. Det var de första hon vaknade till. Brännande smärta. Hon höll inne ett kvidande då hon rörde lite på sig men ändå hade någon uppmärksammat det och hon kunde känna en mjuk tass under hennes huvud och hur en lite skål fördes till hennes mun. "Här försök dricka lite." Försiktigt först bara några droppar så hälldes in i hennes mun och den torra tungan blev fuktig. Då hon fick in mer vatten svalde hon sakta. Det smärtade i den torra ömma strupen och hon började hosta kraftigt efter några små klunkar men hon lyckades ändå få fram ett litet svagt kraxande "Tack". Hon hade inte öppnat ögonen ännu för de sved. Brände så i i dom, i halsen, i lungorna då hon andades och i benen. "Försök vila lite" Fick hon höra av den vänliga stämman igen och hennes huvud lades ned på den mjuka fällen igen och även om hon trodde att den brännande värken skulle hindra henne från att sova som dröjde det inte länge förrän hon försvann ner i en djup drömlös sömn.

Några dagar senare då hon vaknade upp ordentligt så kunde hon öppna ordentligt. Det gjorde fortfarande ont och var fortfarande lite suddigt men hon kunde se nu. De vänliga ansiktet dök upp och ställde fram en skål med vatten. "Så drick lite." Sade hon mjukt med Yuki kunde se en oro i ansiktet. Då Yuki drack och svalde, halsen brände fortfarande och lugorna brände men hon kunde andas lite lättare, hon blinkade några gånger och vände blicken mot den andre. "Så vad minns du?" Frågan ställdes med en mjukt men försiktig röst. Yuki såg på henne och lade huvudet lite på sned. Hon slöt sedan ögonen. Försökte tänka tillbaka. Korta fragment av vakna tillstånd. Smärtan var påtagligast. Röster som mumlade. Oro över henne, över om hon skulle klara sig. Sedan ett klart minne som kom till henne. "Hon har fått kallbrand i tassen, vi måste ta benet annars kommer hon dö. Yuki förstår du vad vi säger." Yuki hade hört och hon hade försökt visa att hon förstått. Hon öppnade ögonen och såg på stället där hennes vänstra framben skulle varit och nickade. "Ja. Kallbrand i tassen." Hennes röst var förvånansvärt lugn. Hon såg på de vänliga ansiktet och lade huvudet på sned. Sedan grep en kyla hennes hjärta. Hon slöt ögonen. Vände sig inåt. Kände efter. Stilla. Allt var stilla. Inget. Hon kände hur kylan spred sig i kroppen och hon sänkte huvudet. Var på gränsen att bryta ihop då plötsligt kände hon det. En gång, ett litet fladder svagt men där. Hon låg stilla. Sakta släppte kylan och så ännu ett fladder och hon öppnade ögonen. Såg på den vänliga blicken som nu såg på henne med mycket orolig blick verkade rädd att hon förlorat sig då hon såg benet. Yuki kämpade sig sakta upp i en sittande ställning. Lite ovant med bara ett framben nu. "Ni räddade mitt liv. Eller inte bara mitt." De varma leende som Yuki nu gav tiken talade sitt tydliga språk och den oro som funnits i blicken försvann och ersattes av värme. Inga ord behövdes. "Skulle jag möjligtvis kunna få träffa Assar då hon kommer tillbaka. Jag måste få tacka henne för att hon räddat våra liv." Yuki ställde frågan med försiktig stämma. Orolig för att få svaret att de inte skulle gå men tiken log mjukt. "Ja jag ska hälsa Assar att du vill träffa henne." Leendet Yuki fick var varmt och vänligt. "Jag måste få fråga, vad är ditt namn?" Yuki såg på den vänliga tiken och hon log ännu en gång. "Jag heter Minja." Sedan lämnade den vänliga tiken henne.