Dagen närmade sig kvällning. Ljudet från det forsande vattnet nådde Thrar där hon låg i lyan och flåsade. Värkarna hade satt in tidigare och det kunde inte vara långt kvar nu. Ett kvidande läte lämnade henne och hon kunde se Tecks ansikte blockerade ljuset i lyans öppning. Hon gav honom ett vagt leende. Hon var okej. Det skulle bli bra. Det... det gjorde bara lite ont.

Utmattad tvättade hon valparna som låg intill henne och diade. Fem valpar allt som allt. Hennes och Tecks egna. Den mörka hannen hade hängt likt en hök utanför, orolig över minsta ljud som lämnat henne. Till sist hade hon, irriterat, fått säga åt honom att sluta. Men nu kände hon ingenting annat än glädje.
    "Teck." hon kallade på honom med mjuk röst.
Det dröjde ett ögonblick innan hans ansikte uppenbarade sig ännu en gång.
    "Om du är försiktig får du gärna komma in och hälsa på dem."

[NU FINNS VALPARNA]