Blair hade faktiskt letat efter Xihali, och när han några dagar efter sin ankomst fick syn på henne lät hans förtjusning sig inte hindras. Hon verkade glad att se honom också, vilket bara spädde på den allmänna upprymdheten. De utbytte nödvändiga hälsningsfraser och dök sedan omedelbart ner i smaskigt skvaller. Xihali hade bra koll på Yanamores handlare, varav Blair var bekant med flera från Civitas. Konversationen var lättsam, fylld med småskratt.
     Det hade regnat spridda skurar nästan konstant under två dygn. Under deras lilla promenad bort från Yanamore - men fortfarande i högsta grad på Isil Anars revir - slirade båda flertalet gånger i den mjuka jorden, och Blair kunde se Xihali grimasera åt lerstänket på de ljusa benen.
     De nådde toppen av en liten backe, och Blair höll på att glida ner när ena tassen slant. Det var uppenbart att marken var nästan lera, bara inte upptrampad. Blair vände huvudet mot ninjan och log från öra till öra. Det var absolut inte ett förtroligt leende.
     "Xihali, kom lite", han gestikulerade mot sin sida. Vingen var halvt utfälld, och de gröna ögonen glimmade. "Visst är, öh, utsikten så fin. Kom, där du står ser du ju inget. Här, däremot."

"Okej!" Lättlurad som hon va så började hon skutta dit där Blair ville ha henne. "Hon såg ut och försökte se om det var något mer särskilt med den här utsikten än där hon stått tidigare, det måste vara något hon missade. Hon kisade med ögonen. "Nog för att det är en fin utsikt, och jag måste säga att jag blir förvånad över att just du skulle råka vara en sån utsikts-entusiast, tänker du har ju vingar och kan flyga, så du lär ju ha sett det mesta, så det är nog inte mycket som imponerar på dig, och helt ärligt så vet jag inte om den här utsikten är SÅ märkvärdig jag menar man har ju sett bättre men- Vänta nu hä-"

Blair nickade entusiastiskt till hennes monolog medan han sakta sträckte ut vingen.
     "-menar man har ju sett bättre-" Bestämt sköt han på henne med hela vingen. De kraftiga bröstmusklerna kom väl till användning, och ninjan fick snabbt fart i lerbacken. Hennes protester drunknade i Blairs skratt, innan han kastade sig efter henne för att inte vara sämre. Han hade mer momentum än Xihali, och gled förbi henne. Det sprutade upp lera på dem båda.
     Där backen planade ut tog det stopp, nästan abrupt, och Blair snubblade framåt några steg.
     "Nämen oj!" sa han och log från öra till öra. "Som det kan gå..."

"Blair!!" Ropade hon samtidigt som hon drog efter andan. "Inte schysst. INTE schysst." Men hon kunde inte låta bli att le medan hon försökte kliva upp ur leran. När hon skakade av sig den var hon noga med att träffa Blair som straff. Han var oförskämt ren fortfarande även om hans bruna päls antagligen dolde leran bättee bot hennes egna före detta vita päls. Ugh. Så jobbigt att rengöra. "Du får snart påminna mig om varför jag skulle velat träffa dig igen för jag verkar ha tappat minnet efter att ha blivit knuffad ner för slänten."
Xihali satte sig demonstrativt en bit bort men Blair kom snart till henne igen.

"Kan du inte berätta vad för äventyr du ska på härnäst? Jag kan inte låta bli att avundas ditt liv ibland. Så fri att göra vad du vill. Jag är nog för feg för det. Och skulle inte vilja byta bort det jag har. Du borde följa med dig till Yanamore! Jag kan visa dig runt, du skulle älska det."

Blair skrattade. Leran prickade hans päls när hon skakade av sig, men det förtjänade han.
     "För jag är så söt, såklart", log han förtjust och följde efter henne. När hon bad honom att berätta om sina kommande äventyr slog han sig ner mittemot.
     "Jag skulle vilja sätta ihop en liten grupp vargar och agera som vakter, typ? För handlare, alltså. Så behöver de inte bli överfallna och de kan gå genom Ken-Yak utan att vara rädda. Vad tror du? Hiss eller diss?" Blair log. "Jag skulle älska att bli visad Yanamore. Ett proffs som du skulle onekligen hjälpa." Han höjde på ögonbrynen när det kittlade till i bakhuvudet. "Öh, är det okej om jag tar med min kompis? Han är schysst, jag lovar." Blair förlitade sig på att hon sa ja, för Garn var redan på väg. De var inte långt ifrån Yanamore, och brodern var ännu närmare. Han kunde nästan tycka sig höra hans steg mellan träden.

Garn hade spenderat en tid med att undersöka området när han känt hur vännen kallat honom till sig. Med ens hade han suttit av. Långa, tunga steg som parerat sig fram mellan träden. Slutligen hade en dunge öppnat upp sig framför honom och i den kunde han skymta Blair tillsammans med en väldigt liten och vit varg. Det var knappt så att den såg ut att vara större än Blairs brorsbarn. 
  "Blair!" Ropade han uppjagat med ett leende som klädde hela hans anlete. Garn hade saktat in. Stumpen till svans vaggade ivrigt fram och tillbaka när han rörde sig fram till vännen och omfamnade honom i en rejäl kram, för att sedan se till den vita. "Hej! Jag är Garn." Han släppte sitt grepp om vännen och satte sig ner med en duns. "Blairs vän."