Dem hade kommit en bit och Tear kände att dem hade förtjänat stoppet. Dagen innan hade dem tillsammans lyckats fälla en hjort av något slag så magarna var fulla. Den lilla dungen dem stannat vid gav inte mycket skydd, men det räckte gott och väl för dem två resande.

Solen hade sjunkit mot sin vila och hade bara halv ögat öppet när den kisade ner på dem levande. Himlen var mörkblå vid ena horisonten och glödande orange vid den andra. Färgspektrumet där emellan var fantastiskt vackert och den blå blicken var fäst på himlen, såg på dem glittrande stjärnorna och den vilande solen. Snart skulle det vara alldeles mörkt. Hon föreställde sig hur Black satt och såg på himlen och kände sig lite närmare honom.

Med en suck sjönk hon ner på mage och lade huvudet på tassarna. Hon såg nyfiket på den vita varginnan.

”Så, Xihali, vart kommer du ifrån?” frågade hon med en lättsam ton ”Om du vill berätta förstås, du måste inte.” Hon gav tiken ett leende och sträckte ut sig på marken. Hon såg lite ut som en groda där hon låg med bakbenen utsträckta bakom sig.

Xihali, som snabbt hade känt att hon och Tear skulle komma bra överens när hon kom till Isil-Anar, hade inte direkt något hon ville behålla hemligt för henne. Xihali ryckte lite på axlarna och log. "Jag berättar gärna, men finns inte så mycket att berätta egentligen. Jag föddes i lövskogen. Min pappa heter Stripe. mamma hette Kura. Mamma dog ganska tidigt, så har inte jättemycket minnen av henne längre." Xihali blickade ut i mörkret, och det syntes att hennes blick tycktes följa någon ljudlös rörelse i mörkret. Hon visslade plötsligt en ljus signal, och en tyst varelse närmar sig dem - en liten fladdermus. Den rör sig ljudlöst ovanför dem och sätter sig snart på Xihalis huvud. Den verkar nästan göra sig tillrätta där för att sova. 

- "Mamma hade en gåva där hon hade någon form av.. nära kontakt med fladdermöss. Jag försökte ta hand om dem när hon dog, men jag är ju inte alls lika bra på det. Och denna är den enda kvar. Jag kallar henne Ki." Med en sovande fladdermus på huvudet vände Xihali försiktigt på huvudet mot Tear igen. "Jag har växt upp med far och hans flock, med mina syskon såklart. Pappa är son till Akaryuu, om du hört talats om honom, han som var flockledare för herodotus. Jag har hört så mycket historier från hans uppväxt. Men jag har inte så många att berätta om mig själv, än. Och nu är jag här." Xihalis liv hade inte varit händelselöst, men det var inte så mycket utav fantastiska äventyr och liknande som hon mer önskade att hon hade kunnat berätta om. Hon försökte alltid släppa taget om dåliga minnen, då de inte tillförde mycket i hennes liv. Hon ville se frammåt, ville se allt från den ljusa sidan. Hon ville inte låta tragik och sorg vara en del av den hon ville vara. Se såklart visste hon inte riktigt vem hon ville vara heller, men hon var rätt nöjd med att leva i nuet. Det var ett liv hon kunde njuta fullt ut av.


- "Själv då? Hur träffade du Black? Ni verkar ju vara väldigt lyckliga tillsammans. Kan inte föreställa mig allt att en dag kunna finna någon att känna sån lycka tillsammans med. Vågar knappt tro på att det skulle vara möjligt."

Tear lyssnade på henne men Xihalis föräldrar sa henne inte någonting, även om hon la dem på minnet.
"Då måste du vara rätt bekant med den här delen av landet." konstaterade hon med ett litet leende. Det gladde henne att den vita och hon själv kom så bra överens. Xihali var väldigt behaglig att prata med, det kändes inte som att man behövde skämmas eller dölja någonting inför henne, hon verkade mycket äldre än sina 20 år.
När Xihali visslade spetsade Tear öronen och hörde det svaga ljudet av fladdermusens vingar. Hon log ömt mot den lilla krabaten på vännens ljusa huvud.
"Din mor hade säkert varit stolt över att du försökt, och jag tror Ki är nöjd ändå." sa hon med ännu ett leende till den ljusa.
Akaryuu hade hon hört talas om, men det var länge, länge sedan när hon ännu var ny till Numooris marken.
"Akaryuu har jag hört talas om, men det var en hel livstid sedan jag hörde någonting om honom." hon nickade förstående, hon hade inte heller så många historier att berätta om sig själv. "Alla historier kan inte handla om en själv, men du är ännu ung och har all tid i världen att skriva din egen historia. Innan din tid är inne kommer du ha fler historier om dig själ än du någonsin kunnat drömma om, det tror jag säkerligen." 
Ett flickaktigt fnitter lämnade den äldre tiken och svansen svepte över marken.
"Åhh," sa hon med ett försynt leende "Vi träffades i Kawazatri - Har du varit där? - och han skulle jaga till sina valpar, så jag hjälpte honom. Han var på väg att göra en vildgris till ett förkolnat lik så jag släckte det åt honom och när vi träffades nästa gång hade han blivit ledare för IA, jag gick med och blev hans rådgivare. Man vet aldrig innan vem det är som kommer bli ens 'för alltid', men det händer till slut. Jag lovar att din 'för alltid' finns där ute, kanske har ni redan träffats, och ni kommer inte inse att det är ni fören tiden är inne. Men oroa dig inte, vid nått tillfälle kommer du finna en varg som du vill vara med resten av livet."

- "Det var längesen Akaryuu dog nu, och de andra. Herodotus splittrades. Vad jag vet är vi inte många ninjor kvar nu."

Hon lyssnade intresserat på vad Tear hade att säga, och rodnade vid tanken på att hitta en egen kärlek en dag.

De båda tikarna fortsatte prata långt in på natten om allt möjligt, och de hade båda snabbt funnit ett tycke för varandra. De vandrade sedan i många dagar och Xihali insåg att hon funnit en vän för livet. 

Tyvärr skulle deras vandring snart få en tråkig och oväntad vändning ingen hade räknat med.

- Avslutat -