Hon och systern gick lugnt genom Grendels stora, svarta trädgård och samtalade. Sida vid sida skred de fram likt de kungligheter de såg ut som. Hon och Tistel var antagligen de två vackraste honorna i Civitas, näst på deras moder. De hade blivit äldre nu, tonåringar som inte längre var pinsamt oproportionerliga och deras långa lockiga pälsar föll perfekt över deras former. Som vanligt pladdrade Malva på i en hög hastighet, Tistel brukade alltid hänga med.
"Jag kom ju just tillbaka från Skuggfall, Tibast hälsar till dig såklart. Åh gudars! Du skulle se hur han bor nu."
Hon gav sin syster en menande blick, antog att hon förstod. Tibast var inte den av syskonen som hade en passion för inredning direkt.
"Jag gav honom ett halvt dussin rosor i en vas som pyntade till det lite iallafall, och han har en del vackra stenar. Jag tror jag skall göra ett halsband till honom till nästa gång jag hälsar på, du borde följa med ner då förresten!"
Hennes vanligtvis kalla silverblå ögon glittrade nu förväntansfullt. Tistel var tveklöst hennes favorit bland syskonen, kanske delvis för att de två bara såg så otroligt tilltalande ut intill varandra. Hon verkade också förstå sig på sånt som var viktigt i livet, ära och stolthet, skönhet, att hedra flocken och leva upp till föräldrarnas förväntningar. Det var skönt att ha en like på dessa områden.
En vibration gick genom hennes kropp och hon slängde med huvudet så den långa pälsen dansade runt hennes ansikte.
"Åhh, jag är så rastlös Tistel."
Utropet var spontant och följdes med ett bubblande, smittsamt skratt.
"Kan vi inte hitta på något häpnadsväckande?! Gå och kolla på lite nya smycken eller spana på några stiliga grabbar kanske.."
Hennes fnitter dog inte ut då hon svagt buffade sin syster i sidan och rodnade precis lagom stilfullt.

"Jag har planerat att besöka honom snart," log Tistel till svar. Hon tänkte mycket på sin bror i Skuggfall. Han var en gladiator nu, med all ära som det innebar. Tistel var så stolt. "Det hade varit perfekt tillfälle. Låt oss gå tillsammans, då."
De gick lugnt brevid varandra. Tistel njöt av Malvas sällskap, även om hon kunde vara vild och oförutsägbar ibland. Lite dramatisk, men Tistel hade sällan tråkigt. 
"Kallar du det häpnadsväckande?" log Tistel. Hon kände sig lite usel som hade baktankar med mötet. Hon behövde bara vänta på rätt tillställe att gå in i systerns tankar. Som en vålnad, ta reda på hennes intentioner. Rapportera till Gehenna. Så länge hon inte blev upptäckt skulle det inte påverka deras relation.
"Grabbar är onödigt, men jag hörde att Torni kommit tillbaka nu. Du vet, han som säljer så vackra skålar. Varje bård har som en berättelse inristad. Du kommer förstå vad jag menar när du ser dem. Ska vi inte kolla?"
Tistel log hoppfullt mot systern även om förslaget kanske inte var populärt.

Hon himla med ögonen åt sin karriärslystna syster, förstod inte alls hur hon kunde tycka att potentiella beundrare var onödigt.
"Åh men syster, du som är så vacker måste väl ändå ha några beundrare. Om inte grabbar så några damer kanske?"
Hennes ton var både smickrande och något retsam, men trots denna invändning så gick hon med på ett gå och se på skålarna. Vem visste, det kanske skulle komma att vara intressant och Torni var dessutom både trevlig och trevlig att se på. Ack, tänk att ha en svår och oförstådd konstnär som sin käraste, det lät som gjort för svindlande romantik.
De gick tätt sammanslutna och viskade kommentarer om sin omgivning och personer de mötte. Malvas var generellt elakare än Tistels, hon hade alltid varit den mjukare av de två. I en av stadens mindre dammar hade två muskulösa men som det tycktes inte speciellt smarta unghanar bestämt sig för att bada. Både hon och systern fnittrade roat lika delar åt deras primitiva beteende och åt vakternas ilska. Men så, precis innan de nått fram till den gata där Tornis stånd brukade stå, fick Malva syn på något. En våg av adrenalin drog över henne och hon riktigt sken upp. Med en uppspelt min dirigerade hon Tistels blick i rätt riktning.
"Vad säger du, sak vi göra något riktigt skandalöst?"
På en plats som tidigare varit tom hade en äldre dam rest ett tält och det var tydligt vad för tjänster hon erbjöd. Piercings. Malvas ögon glittrade.

"Nej, inte skulle väl jag..." log Tistel förläget och slog blygsamt bort blicken. Det var lögn, hon hade mött en del hanar som bett om hennes namn. Tistel drömde om romantik, det var inget höll undan. Men karriären var viktigare. Det var trots allt därför hon var här.

---

Tistel stod med blicken fäst på de två hanarna som badade i en av dammarna. Ett litet roat leende låg över hennes läppar, samtidigt som svansen lätt irriterat pendlade bakom henne. Varför var killar så omogna? Särskilt de söta. Nå, hon kunde inte förneka att det var underhållande att se dem ställa till det för sig själva.
     "Ska vi göra något riktigt skandalöst?"
Två av de fyra öronen vreds åt systerns håll och Tistel såg oförstående på henne. "Skandalöst? Vad-" Tistels blick fann vad Malva refererade till. "Malva," försökte Tistel med en bestämd ton samtidigt som det ofrivilligt drog i ena mungipan. "Vad hade du tänkt? En sten i ögonbrynet? Nosen, kanske? Var inte fånig, Malva."
     Tistel kunde ändå inte låta bli att lockas av idén. Hon hade sett så vackra vargar med metallringar och stenar i öronen. De påminde om mammas vackra pärlor hon haft i svansen. "Tänk om du ångrar dig?"
     Å andra sidan, detta kanske skulle vara ett ypperligt tillfälle att ta sig in i Malvas huvud. Tistel var tvungen att vara redo nu. "Äh... okej, jag är på. Kom, låt oss göra det."